Olägligt

Ringde till mottagningen idag för att boka in nya tider för VUL och insemination. Jag är på dag 12 den 7:e januari. De har jul- och nyårsstängt nu och öppnar inte förrän den 7:e januari!!! Hur fan kan man göra så??? Min kropp har ju inte jul- och nyårsstängt!!! Jag får ringa som en galning på morgonen den 7:e, men jag antar att det är kört med så kort varsel. Det blir ju säkert svårt för dem att boka in mig och krångligt för mig att ta ledigt från jobbet utan förvarning. Åh! Vad frustrerad och arg jag blir! Jag har ju tänkt att köra på med mina sista Pergo-tabletter, men är det verkligen lönt om vi inte får chansen till insemination??? Just nu är det bara för mycket för mig att hantera. Ska snart åka till jobbet och sura hela helgen... Suck..

Dag 1

Då var hoppet borta för den här gången... Flera gånger har jag levt mig in i att vara gravid. Det är fruktansvärt lätt att göra det, tyvärr. Det finns ju hur mycket människor som helst runt omkring en och alla har kommit till genom en graviditet. Hur svårt ska det vara egentligen? Träffade även på en bekant på stan idag, som fått barn nu i december. De hade försökt läääänge... alltså 6 månader... Avundsjuk? Ja, det är bara förnamnet. Jag börjar bli vansinnigt irriterad på min läkare också, ju mer jag tänker på det. Det måste ju vara något som är fel och jag vill veta vad. Om vi skulle bli gravida med hjälp av tex. insemination vill jag ju veta om vi enbart kan bli gravida med hjälp av det och varför i så fall... Jag vill inte gå i ovisshet, helt enkelt!!! Fasen vad det ska supas på nyår!

Lägesrapport BIM-dagen

Har de senaste dagarna faktiskt tyckt att brösten mina varit lite ömma... Det har typ försvunnit helt nu och tanten har visat sin skugga i form av missfärgade flytningar, som kom idag. I vanliga fall brukar hon komma på en gång max 14 dgr efter äl, men den här gången verkar hon gilla att retas ordentligt. Förstår hon inte hur j-a jobbigt det är att gå och hoppas??!! Vid något tillfälle har hon knackat på ett par dagar för tidigt, men faktiskt aldrig ens en dag för sent... Jag hoppas så fruktansvärt att jag ska ha ett litet mirakel som växer i min mage. Det finns ju faktiskt de som har mens-liknande blödningar i början av graviditeten. Kan jag inte få vara en av dessa kvinnor, snälla?

Smärtsam aktivitet

Var på julbord med jobbet igår kväll, så jag har inte hunnit uppdatera här som jag egentligen hade tänkt. I måndags kände jag av diverse stickningar i nedre delen av magen och på kvällen fick jag rejäl kramp i magen. Det kändes som att hela magen knöt sig, liknande mensvärk, fast tio gånger värre! Jag har ju haft något liknande en gång förut, då jag höll på att svimma, men då gick ju värken över på några sekunder. Den här gången höll det i sig i säkert en kvart. Maken min var nästan på väl att ringa efter ambulans, eftersom jag hade så j-a ont! Sen var jag helt matt och frusen och somnade gott... Jag undrar verkligen vad det var för något. Cysta?? För övrigt har jag inga symtom som påminner om graviditet... Så trist...

Antingen eller

Antingen blir jag glad på nyår tack vare ett mirakel eller så blir jag glad eftersom jag kan festa som attan. Egentligen borde ju chansen att bli gravid den här månaden vara relativt stor. Min kropp svarade bra på Pergon och vi fick vara med om insemination. Jag borde ju ha hopp. Orsaken till att jag inte har blivit gravid tidigare kan ju ha en så enkel förklaring som att äggen inte varit bra nog... Eller?? Kan äggen (ägget?) vara dåliga (dåligt) trots äl om man har tendens till PCO (S)?? Jag förstår faktiskt inte det hela riktigt...

Insemination nr 1

Åkte på en jobbig förkylning igår kväll när jag jobbade. Trodde först att jag var allergiskt mot något eftersom snuvan kom så snabbt, men det har hållt i sig. Idag har jag känt mig som en zombie hela dagen på jobbet. Fick i alla fall mycket gjort på fm, så jag kunde med gott samvete sluta två timmar tidigare. Väl framme på mott fick jag sitta ner och vänta en bra stund. De små simmarna var inte färdigtvättade nämligen. Själva inseminationen kändes ingenting. Jag förberedde mig på liknande mensvärk, men jag blev förvånad när de sa att det var klart. Undrar verkligen om 2 ml simmare kan göra effekt. Fick ligga och vila i 20 minuter efteråt och har blivit uppmanad att ta det lugnt ikväll, jäsa på soffan och ingen aerobic enligt läkaren. Han klappade mig lite på armen och sa att "detta är hokus pokus, vet du" och sen sa den piffiga ssk'n att jag skulle höra av mig sen när mensen är en vecka sen....eller något sånt... Vi får inte make love tonight, men imorgon får vi mer än gärna. Ena sekunden känner jag stort hopp och andra sekunden tänker jag negativt, räknar på om simmarna verkligen kan hålla sig kvar där inne tills ägget/äggen släpps... Känns bara för otroligt att det skulle kunna fungera.

Snabba ryck

Har nästan precis kommit hem från mott och apoteket. Hade finfina äggblåsor nu. Två st. är över 20 mm, så jag har svarat bra på Pergotime den här gången, antagligen bättre än förra gången, vad jag förstår. Det kommer alltså inte att bli tal om att äta trippelkur Pergo enl. läkaren. Jag blev aldeles paff idag på mott. Jag ska bli inseminerad imorgon! Jag kunde välja mellan imorgon em eller ons morgon. Inte lätt att sitta där på mott. utan att ha planerat något med jobbet eller maken. Det blev snabba ryck till apoteket där jag hämtade ut äl-sprutan. Sen hem och ringa till jobbet, berättade hela historien för en arbetskamrat på två minuter för att höra om vi kan lösa bemanningen de aktuella dagarna om jag tar komp-ledigt. Hon förstod och ställer upp och börjar tidigare om det behövs. Puh! Så det blir imorgon em det händer! Har tagit sprutan och hoppas på att jag inte får knäppa biverkningar av den. Imorgon 13.30 ska maken vara på mott och lämna in lite simmare och 15.00 ska jag vara där. Känner äntligen lite hopp nu. Känns så skönt att vi får testa på det här så tidigt så att vi om vi behöver kan gå vidare till nästa steg relativt fort. Nu måste jag äta frukost. Känner att blodsockret börjar bli lite lågt...

Dag 11

Imorgon är det dags för VUL igen. Jag har inte haft någon antydan til äl än, så det är nog ingen fara att göra VUL så sent som på dag 12. Mott-ssk'n var ju lite rädd för det. Testade med äl-test i morse, men inget extra streck syntes förrän jag skulle slänga testet, kanske efter 10 min. Ska testa imorgon igen. När testet visar på äl brukar extrastrecket komma fort och vara jättetydligt.

Talade med en barndomsvän i telefon för en stund sen. Har dragit mig för att prata med henne sista tiden, eftersom jag inte har berättat något om vårt problem för henne. Det har inte blivit tillfälle förut och sista tiden har jag inte orkat prata om det så mycket. Idag kände jag dock för att ringa upp henne och vi hade ett bra samtal. Visserligen kan hon nog inte sätta sig in i min situation alls, eftersom hennes två små barn blev till snabbt och lätt. Hennes försök till förståelse känns mer som sympati än empati, men det kändes bra att ha pratat med henne om det. Hon är en bra vän, även om hon som så många andra trodde att det nog är mycket psykiskt som är orsaken till det hela... Det där har jag ju egentligen ingen kommentar om. Det finns väl inte någon som inte stressar upp sig när det inte blir någon bebis??

Det är nu hoppet kommer tillbaks

Det är som många säger, att besvikelsen vänds till hopp bara på några dagar. Visserligen inte så stort hopp i mitt fall. Börjar nu få ordentligt med (o)trevliga flytningar, vilket jag brukar ha innan äl. Är ledig i helgen och jag och maken har lovat varandra att inte bara mysa när jag har äl. Det är ju faktiskt mysigt att mysa för att man har lust. Det är ju klart att det är bra om äl är på gång snart också förstås. Den här gången ska vi försöka mysa varannan dag under en veckas tid. Det blir svårt att hålla. Det vet jag. Jag blir så himla orolig att ägget släpps en dag när vi inte har mysdag. Får se hur det går helt enkelt.

Självplågare

Ju mindre kontakt jag har med mina mamma-vänner, desto bättre mår jag. Det vet jag. Ändå går jag in på nätet och kollar i lokaltidningen om deras små bebisar har kommit med på familjesidan än. Och där är de.. Båda mina vänners bebisar bredvid varandra. Varför gör jag så mot mig själv???

Lätt illamående

Tycker att jag sen igår känner ett lätt illamående. Undrar om det är biverkning av Pergotime. Känns i så fall inte så kul att köra med trippeldos nästa cykel... Undrar verkligen vad VUL:et visar nästa vecka. Ska även fråga om slemhinne-tjocklek och injektioner. Man får många tips och mycket information här på nätet som man vill reda ut och få klarhet i.

Beställning

Har precis beställt hem 14 äl-tester från testlagret. De har nog tjänat in en hel del på mig nu. Vet inte riktigt när jag ska börja testa. Känner ingenting av pergo'n än, men hoppas att jag får äl i normal tid. Gärna på dag 15. Så det så.

Utmaning

Har aldrig brytt mig om någon utmaning på bloggen förut, men det här var ju inte så avancerat:

Tre saker som finns i min...

Kyl: yoghurt, kaffe, ost
Frys: hundmat, grönsaker, bröd
Skafferi: hundgodis, choklad, te
Handväska: Elizabeth Arden - Eight Hour Cream, mobil, plånbok
Sminkväska: hur många ögonskuggor som helst, concealer - touche eclat från YSL, mascara
Badrumshylla: tandtråd, burk med smycken, hårborste
Tvättkorg: stickade tröjor som kräver handtvätt, dukar, bikini från i somras (usch..)
Skohylla: ankelboots, gympaskor, skinnstövlar
Förråd: pappersinsamling, skitgrejer som borde slängas på tippen, skor
Hjärna: Jobb-missnöje, bebisar, hopplöshet
Jackficka: hundbajspåsar, reflexer, mobil ibland
Kryddhylla: hundvitaminer, peppriga saker, curry
Balkong: Terrass/gård – halvfärdig altan utan några grejer alls..
Barskåp: Polsk vodka, Campari, whiskey
Köksbänk: kolsyramackapär, vattenkokare, microvågsugn
Fruktkorg: clementiner, apelsiner...

Pergo-jul

Idag är det första advent. Minns hur förhoppningsfulla vi var förra året vid den här tiden. Vi pratade om att "nästa år vid den här tiden kanske vi är fler i familjen" o.s.v. Den här julen har hoppet lämnat oss, eller i alla fall mig. Den här julen får många av våra vänner fira jul med en ny familjemedlem. Jag firar med kroppen full av Pergotime istället.

Insemination?

Ringde idag till mott. för att boka tid för nytt VUL. Jag ska ju äta minst två Pergotime-kurer till är det tänkt. Den här gången blir det dubbel dos med start på måndag (dag 5). Ska på VUL den 10 dec (dag 12). Hon ville egentligen att jag skulle kommit dit redan runt dag 9 för att inte missa äl, men eftersom jag har långa cykler och tanten den här gången kom på dag 35 samt att jag inte kan ta ledigt från jobbet hur som helst, så får vi ta dag 12. Mott-ssk'n frågade hur det var sagt med insemination. Läkaren har ju pratat om det med oss, men jag förstod inte det som att det var tänkt så tidigt. Hoppas att vi kan få testa det snart i alla fall.. Det är faktiskt en oerhörd psykisk påfrestning att ha sex på beställning. Det blir liksom inte lättare av att vi jobbar olika tider och ibland inte ses alls någon dag. Jag tycker ändå att maken och jag har fixat det bra. Inget tjat från någons sida, utan ett gemensamt mål i fokus och en gemensam kamp.

Tur att jag inte hann skriva igår

Då hade jag ju förmodligen hunnit skriva ner en massa hoppfulla tankar och det är ju bara slöseri med tid. Det borde jag ju veta. Jag blir helt enkelt inte gravid. I förmiddags kom lite antydan till tant och i eftermiddags hade hon trängt sig förbi alla stoppskyltar, rödljus och låsta dörrar... Hon är envis, hon...

BIM -1

Kände något liknade tanten-på väg-aktivitet i magen i morse på väg till jobbet, men sen har jag inte känt någon antydan till något alls på hela dagen. Har känt och klämt på brösten hela dagen och när maken fick för sig att känna lite när jag kom hem gjorde det lite ont. Inte så konstigt, förstås! Så korkad man kan vara! Jag vet att idioten till tant kommer imorgon...eller på onsdag eller torsdag... Jag har aldrig tur med något. Ibland känns det som att de personer som bara tar allt för givet och tänker positivt får det de vill ha också. Vi andra, pessimister..eller realister...som förbereder oss för det värsta för att inte bli besvikna, vi blir ändå besvikna i slutändan ändå...

BIM -3

Och symtomen är här! Yes! Mådde lite illa i mataffären idag, säkert inte alls för att jag var hungrig och kände efter lite för mycket. Har rapat som en illa behaved gris och har ordentligt ont i bröstvårtorna när jag slår på dem. När jag precis har kissat känner jag av något i den så kallade bebismagen... Lite ömhet eller något??

Det kan väl inte vara annat än en graviditet på gång?

Funderingar

Igår träffade jag två trevliga flerbarnsmammor. De var verkligen trevliga och det kändes inte alls jobbigt att umgås med dem. Jag hade lite ångest inför den här tjejträffen, men det var en otroligt trevlig kväll, trots väldigt lite alkohol. Tre av oss drack inget och två festade till det lite. Det blev mycket prat om förlossningar, tjejsarsnitt och barn. Den ena av mammorna väntar nu 3:an och en annan av dem är redan trebarnsmamma. När pratet blev lite för ingående om sprickande, sys igen och slamsor hit och dit var jag inte så road längre. Jag har haft en oerhörd förlossningsskräck förut när jag inte kände mig ett dugg mogen för barn i mitt liv. Nu när jag inte vill något hellre känner jag att skräcken har försvunnit lite, men jag tycker fortfarande att det verkar som att kvinnor bara ska acceptera att bli inkontinenta och helt uppslamsade i underlivet efter att ha fått barn. Jag vill fortfarande vara en hel, fungerande kvinna efter en förlossning (om jag får uppleva en förlossning någongång, d.v.s). När de andra tjejerna såg mitt förskräckta ansiktsuttryck igår nämde de något om att... ja, ja... när du väl har fått upp barnet på bröstet, så glömmer du allt det jobbiga... Åh!!! Tänk att vara trebarnsmamma! Hur lätt får man ha det egentligen??

Har även kommit på att den nyblivna-mamman-vännen, som jag känner mist för att umgås med blev gravid för nästan exakt ett år sen... Det känns så jobbigt att vi började försöka bli gravida samtidigt och hon nu har en underbar liten bebis hemma... Kan inte riktigt acceptera det orättvisa läget... Kändes som att jag blev lurad. De talade inte ens om för oss att de var så inne på att försöka få barn. Vi hade vid några tillfällen pratat lite löst om det hela, att det kändes jobbigt för henne att bestämma sig eftersom hon inte har någon fast anställning på jobbet. Helt plötsligt var hon gravid... jag å andra sidan berättade att vi kände oss redo... Vet inte vart jag vill komma, men på något sätt är hennes graviditet och deras lycka fortfarade som en chock för mig. Mina negativa tankar beror nog också på att hon inte har tagit upp ämnet om barn med mig sedan hon blev gravid... Varför kan hon inte bara fråga??? Jag vill ju dela med mig av mina tankar och känslor till henne!

Tingeling!

Jag gör som Tisalen och ber lite snällt om att få tillgång till ditt liv! Hoppas att detta hjälper. Känns så konstigt att vara utanför... Lägger ut min mailadress om du vill maila... annars accepterar jag ditt beslut.

Om jag var gravid...

...skulle jag känna något nu? Idag är det precis en vecka sedan äl-testet gav utslag. Alltså en vecka till BIM. Om jag borde känna något nu, så är det kört för min del. Jag tycker ibland att jag känner av någon sorts aktivitet i nedre magregionen...som små stickningar, eller svaaaaaaaaaaaaag molvärk (fast så svag att man absolut inte kan kalla det värk). Usch..vad jag hatar denna pessimistiska väntan. Mitt hjärna hoppas inte alls och hjärtat hoppas och inbillar sig... eller är det hjärnan som gör det?

Missat äl?

Jag börjar oroa mig för att vi har missat äl. Beräknad äl-dag enligt läkaren var ju förra söndagen. Starkt utslag på äl-testet först i tisdags. Mys någon dag innan i söndags och fram till i onsdags... Känns inte så bra, med tanke på att jag haft små (ytterst små) antydningar till det där typiska äl-sekretet igår och i torsdags och inte myst sedan i onsdags. Suck...

Barnbil

Vi har funderat på att köpa en nyare bil länge. Vi har hela tiden tänkt..eller mest jag..att vi borde vänta tills vi vet att barn är på gång. Det känns ju liksom onödigt att köpa en bil som kanske ändå måste bytas om vi får barn. Den vi har funkar ju utmärkt. Idag har jag i alla fall kompromissat med mannen min och vi har varit och provkört en bil som vi båda gillar jättemycket. Det är en sådan där som vi vet är bra och brukar funka läääänge. Det är dessutom bra garantier i flera år. Inte helt fel. Det som känns lite konstigt är att bilen verkligen är en familjebil. Det är en kombiaktig modell med plats för totalt 5 (+2) personer. I love it! Man kan väl få glida runt i en snygg stor bil fast man inte fyller ut alla hörn i den? Annars får vi väl öppna taxiverksamhet.

Saker som är mindre roliga

1. Att få inbjudan till Me&i party.

Kommentar: Inbjudan kom som ett mail från en kompis, som skickat det här mailet som ett massmail. Men nog borde hon veta vilka hon väljer att skicka till?

Mitt svar på mailet: "Hej! Jo, de ha söta kläder, men jag är nog inte rätt målgrupp.. Får träffas någon annan gång istället.. Tackar för inbjudan ändå. Kram"

Hennes svar: "Ni har väl småbarn på (min makes namn) sida! Perfekt julklapp!"

Kommentar: ????? Grrr.. Finns ingen kommentar.. Hur korkad får man bli?? Jo, visst. Jag kommer! Jag har gärna myskväll med köpkåta småbarnsmammor och gravida!!! Hon vet ju att vi vill ha barn. Hur empatilös får man bli??

2. Vänner som frågar men inte fixar ett svar

Vännen i fråga skev ett mail och tackade för doppresenten de fick på dopet. Hon skrev även "Hoppas allt e bra med dej tyckte att du verkade lite "nere"!?. Tråkigt att vi inte hann prata mer men det får bli en annan gång. Kram"

Mitt ungefärliga svar: "Jag har varit trött och det har hänt en del saker sista tiden. Hoppas jag inte förstörde stämningen."

Hennes svar: INGET!!! Och mitt svar mailade jag för 3 dagar sen. Hur svårt är det att svara på ett mail när man ändå har tid att blogga???

2 barn samma år

Maken min berättade precis att ett par som vi känner till ska ha barn nu i dagarna. Hmm...tänkte jag.. De har väl precis fått barn? Jo, det har de. Men nu ska de ha barn igen. Deras andra barn föds alltså samma år som deras första. Helt otroligt att man lyckas med något sånt!

Två starka streck idag

Har ju gått och väntat på äl i flera dagar nu, men inte haft någon antydan till symtom. Bara svaga streck på äl-testerna och jag brukar ju få alla tecken samtidigt; det där äggviteliknande...grejset, lite ont i äggstockstrakterna och starkt utslag på testet. Den här gången har det varit lite nervöst. Vet inte om pergotime kan ställa till det så det blir sämre med äl istället? I morse fick jag i alla fall äntligen starkt utslag på testet, så nu borde jag ju få symtom snart också. Åh! Vad jag vill att vi ska lyckas nu! Det har verkligen gått så långt att jag faktiskt inte förstår hur någon kan lyckas över huvud taget... Jag vill ha en underbar orsak att avstå från vin och andra godsaker i jul och nyår. Och jag vill vara chaufför åt min man till och från alla kommande fester. Så det så!!

Tuff dag

Har varit på så kallad namncermoni i em. Har faktiskt oroat mig för denna tillställning ganska länge. Dubbla känslor är bara förnamnet om hur jag kände inför den här dagen. Det känns faktiskt ganska jobbigt att fira någon annans barn. Som det så fint var skrivet i en av dikterna på cermonin, så är barnet en "gåva" som föräldrarna är så tacksamma för och vill fira. Det gör faktiskt så jädrans ont att vi inte får en sådan fin gåva. Att använda sig av ordet "gåva" känns inte rätt när man talar om barn. Vem är det som ger denna gåva då och varför inte till oss?? Rätt ord att använda är "mirakel". För det är vad det är!

Jag känner mig som en så dålig människa som inte kan glädjas med våra vänner den här dagen. De tre lååånga timmarna som vi spenderade där försökte jag verkligen vara trevlig och glad, men jag kunde inte tänka på annat än bebis, bebis, bebis...och bebis... Det var en massa barn där och två små bebisar. Inte någon kom in på samtalsämnet med oss, förrutom en halv gång när en tjej sa något om allt liv som barnen förde... Ungefär: " Ja, om ni någonsin har tänkt att skaffa barn, så kommer ni väl på andra tankar när ni ser hur det verkligen är"... Vad svarar man på något sånt, när man faktiskt gärna står ut med vad som helst för att få uppleva att ha barn?

Dåligt, Amelia!

I nyaste numret av tidningen Amelia kan man läsa om olika smittor, bland annat bebissmittan. Man beskriver så fint och tanklöst hur cancerfondens kontor i Stockholm har blivit nersmittade av grav-viruset. Alla ska ha barn! Fint radar de gravida kvinnorna upp sig framför kameran. På det där kontoret finns ingen som är ofrivilligt barnlös. Det vet man för det har man kollat, eller?? Eller kan det inte vara så att det finns någon eller några på kontoret som kräks på allt bebisprat och alla magar som stoltserar omkring där? Jag tycker att det är så jäkla dåligt av Amelia att skriva en sådan artikel. Så kränkande! Dummast av allt är när man avslutar artikeln med att fråga kvinnorna om de tror att de kommer att få nästa barn samtidigt, också. Som om det är helt självklart att det blir ett nästa barn och att man kan planera det utan problem... Idioter!

Att öppna sig

Det var ju tänkt att jag skulle kunna göra det i den här bloggen. Efter hand känner jag dock att jag har börjat censurera mig själv. Tänk om den personen läser, eller den? Jag vill ju inte såra någon. Saker kan skrivas på ett sätt som kan missuppfattas av den det berör. Ingen som känner mig vet än så länge om den här bloggen. Jag skulle vilja att vissa visste ibland. Jag ska i alla fall försöka att få ur mig alla tankar jag har, hur det än kan uppfattas. Om någon jag känner läser det här någongång ska du/ni veta att jag aldrig har missunnat någon något. Det menar jag verkligen. Räckmackor finns ju inom alla områden, så är det ju bara. Den där räkmackan är ju kanske inte ens någon räkmacka. Vem vet?

Äl på söndag?

Då har jag varit hos läkaren och kollat effekten av pergotime. Han kunde se en äggblåsa som var 9 mm och en som var 12 mm. Han trodde att den på 12 mm har "tagit över" och att det kommer att bli den äggblåsan som släpper ägget. Troligen kommer äl att bli runt söndag. Så det verkar ju som att cykeln härmed är förkortad jämfört med tidigare. Hoppas det. Om tantskrället kommer ska jag äta dubbel kur Pergotime nästa cykel, sen VUL dag 11-13 och om inte det funkar blir det trippelkur av Pergo. Han låter så väldigt positiv och jag är bara så pessimistisk... Visst har jag mer hopp nu än förut, men jag vägrar tro att jag kan bli gravid. Så är det bara...

En tablett kvar

Nu har jag bara en tablett kvar av pergokuren. Ska tas imorgon, sen är det bara att vänta in äl. Vet inte riktigt vilken dag jag kan förvänta mig att den inträffar... Läkaren pratade något om det, men jag har tyvärr glömt mitt i alla instruktioner.. Mår faktiskt bra av pergo-tabletterna. Har inga biverkningar vad jag vet.. Känner mig lite trött, men jag har ju jobbat den här helgen, vilket jag blir ganska trött av...

Nej, nu ska jag dra iväg till jobbet igen...

Dags för Pergotime

Sjuksköterskan tyckte att jag såg lite sammanbiten ut när jag visades in i undersökningsrummet. Jag sa som det var; att jag var riktigt nervös för att det skulle göra ont. Har ju läst en del på nätet om hur olika personer har upplevt det.

Åh! Vad jag gillar mottagningen vi går till. De är verkligen gulliga och man känner sig så omhändertagen! Nervositeten släppte efter att jag hade berättat om min oro. Både läkaren och sjuksköterskan var så förstående och förklarade allt så bra för mig. Själva genomspolningen gick bra på alla sätt och vis. Inga hinder någonstans och det kändes inte så mycket. Det gjorde lite ont i några sekunder, som om livmodern krampade (mensvärksliknande). Det gick över snabbt. Efter spolningen fick jag gå in på läkarkontoret och sitta ner en stund. På skrivbordet var det serverat två st. Doxyferm. En tog jag där och en ska jag ta ikväll för att förebygga infektion. Sen pratade läkaren en stund med mig, skrev ut Pergotime och det ska jag börja med redan idag. Så skönt att inte behöva vänta tills nästa cykel. Ska dit på tisdag igen för att undersökas. Hoppas då att man ser att Pergon har effekt.

Känner mig så glad efter detta. Har fått hoppet tillbaka även om jag vet att det finns så många som är oförklarligt barnlösa. Jag förstår ju faktiskt fortfarande inte varför vi inte har lyckats fast allt ser så bra ut. Det tycks ju inte finnas några uppenbara fel på oss förrutom mina olika långa cykler och tendens till PCO...

Ska försöka tänka positivt i alla fall. Kommer inte att berätta något på jobbet än, eftersom jag just nu inte kommer att behöva ta ledigt från jobbet något. Har lyckats pricka in läkarbesöken när jag är ledig. Skönt...

Snart gäller det!

Hoppas bara att tanten har försvunnit tillräckligt mycket på torsdag så att jag kan gå igenom undersökningen. Ringde till mottagningen idag eftersom jag börjat oroa mig över ev. insättning av pergotime.. Har ju läst att man börjar äta pergo på dag 3-5 och jag är ju på dag 7 på torsdag när jag ska dit. Vill ju inte vänta en hel cykel till (på kanske 50 dagar) för att få hjälp... Men sjuksköterskan på mottagningen sa att man kan börja på dag 7 och till och med på dag 10 om det skulle vara så... Känns skönt... Så om undersökningen är ok på torsdag så skriver läkaren ut pergo till mig då enligt ssk'n. Det verkar ju ändå inte som att läkarens semester (som jag förstod att han skulle ha snart) påverkar om jag får pergo eller inte.. Var ju lite rädd för det också nämligen. Man ska ju kollas under tiden så att äggen utvecklas som de ska... och det kan ju inte kollas om läkaren har semester...

Usch...vill bara att allt ska gå smidigt så att det rullar på så mycket som det bara går... Det blev verkligen rörigt det här..

Då var hon här...

Tanten, alltså. Några timmar försenad. Inte lönt att hoppas på något här. Jag har ju aldrig haft tur med något, så varför med detta? Nej, nu är det bara att hoppas på att undersökningen kan genomföras på torsdag. Imorgon kan jag vara med och festa loss. Alltid något...

BIM

Egentligen förväntade jag mig att tanten skulle varit här i förmiddags. Det är idag 14 dagar efter äl. Även om min cykel är väldigt oregelbunden, så brukar tanten dyka upp nästan exakt 14 dagar efter äl. Någon gång har hon kommit 12 dagar efter äl. Det är bara att vänta... Käns så jobbigt bara, för om hon nu ändå dyker upp så kunde hon ju ha gjort det nu. Att dyka upp för sent betyder att den där undersökningen av äggledarna blir uppskjuten till vet inte när. Läkaren ska på semester om någon vecka och undersökningen måste göras direkt efter att tanten har lämnat mig, inte för nära äl, för då riskeras ev. ägg spolas bort. Suck...



Jo, tanken att jag kanske kan vara gravid har ju slagit mig. Vågar bara inte hoppas... Har dessutom inga gravsymtom alls. Har känt lite stickningar i tantmagen i veckan bara... Så tanten är på G. Tro mig!

Bisolvon på recept

Glömde skriva att läkaren hade ett förslag på vad vi kunde testa. Jag har ju redan testat allt det där, men det kändes lite intressant att höra läkarens syn på det hela... Bisolvonmetoden har nog de flesta i min situation hört talas om, men effekten är ju diskutabel. Vår läkare föreslog att vi skulle testa det i alla fall, trots att det finns olika resultat när man forskat om det. För vissa funkar det, för andra inte... På de flesta ställen står det att man ska ta ett antal ml mixtur, men den finns ju i två styrkor. Vi fick tabletter utskrivna och dem ska både jag och maken ta runt äl, 3 tabl/dag.

Läkarbesöket

Idag var maken och jag på vårt första läkarbesök. Vi fick en grundlig genomgång av hur fortsättningen ser ut. Känns jätteskönt att vi nu är på väg. Läkaren känns kanon och det verkar som att allt sätter fart ordentligt nu. Maken har ju lämnat prov på sina små simmare och han är "friskförklarad". Nu är det alltså jag som ska utredas vidare. Ultraljudet idag visade små blåsor här och var, så läkaren trodde att det kunde röra sig om PCO(s). Jag har ju även väldigt oregelbundna menscykler. Mina blodprover visade att jag har haft äl, så det är ju bra. Sköldkörtelprovet var också normalt den här gången, så jag slipper vidare behandling hos min husläkare. Vi ska alltså köra på med allt på den här mottagningen med samma läkare.

Nästa steg blir spolning/undersökning av äggledarna för att se om jag har fri passage. Om båda äggledarna har förträngningar eller stopp på annat sätt funkar det ju inte att bli gravid på vanligt sätt. Om allt ser normalt ut kommer jag att få äta Pergotime för att få äl med jämna mellanrum, senare ev. insemination... och om inte det funkar blir det IVF.

Jag förväntar att tanten dyker upp på fredag och när hon har lämnat mig är det dags för undersökningen av äggledarna. Har fått tid till torsdag nästa vecka, den 1 nov.

Helst av allt hoppas jag ju att tanten inte kommer alls, men det vore ju för bra för att vara sant. Dessutom borde läkaren väl ha sett en ev. graviditet på ultraljudet idag? Eller det kanske är för tidigt?

Förvirrande

Ja, det är lite lätt förvirrande att ha två bloggar.. Råkade precis pingla fel blogg när jag var klar med ett inlägg på min andra blogg... Tänk vad lätt det hade varit om man kunde vara öppen med en här bloggen... Mindre förvirrande i alla fall... Alla dessa lösenord och koder ..Puh!

Snart kommer det!

Tänkte så under hela vårt fikabesök hos makens farmor och farfar... Vi gifte oss i juli och nu väntar ju så klart hela släkten på bebisbeskedet... Har inte träffat farmorn och farfarn sedan bröllopet så det var ju så klart ett kärt återseende. Tyckte mig dock se blicken mot magen min så fort vi steg innanför dörren och sen satt jag bara och väntade på frågan..Men den kom aldrig.. Pratade om makens kusin som ska få tvillingar, men samtalsämnet gled inte in på oss.. Funderade på vad vi skulle ha svarat om frågan kom.. Skulle vi svarat ärligt att vi nu börjar med utredning eftersom vi försökt i över ett år, eller skulle vi som alltid annars svara att... ja..det vi kommer på för stunden? Vet faktiskt inte..

Besök hos bebisvän

Ja, idag var det dax att träffa en liten bebis. Det är konstigt det där... Vissa nyblivna mammor och deras bebisar har jag ingen lust att träffa alls. Det skulle göra för ont. Men andra går bra.. eller egentligen bara dagens bebismamma och bebis. Det är något speciellt med den här vännen som gör att det känns kul att träffas ändå. Det finns ingen avundsjuka och inget som skär in i hjärtat mitt. Undrar varför egentligen. Hade egentligen tänkt berätta för henne om utredningen, men det blev liksom aldrig tillfälle. Hade känts fel att förstöra den glada stämningen med sådant. I och för sig borde hon ju också undra eftersom vi samtidigt efter förra sommaren började prata om barnönskningar sinsemellan... Sen blev hon gravid väldigt snabbt. Tog sig nog på första försöket. Jag har varit innerligt glad för hennes skull hela tiden utan delade känslor. När andra vänner har berättat har det gjort fruktansvärt ont. Visst är det konstigt?

KENT räddar min dag

Har precis kommit hem från mottagningen där jag lämnat blodprov för andra gången. Fick sitta och vänta en timme!!! Surt.. Var nästan säker på att jag fått parkeringsböter, men jag klarade mig. Sjuksköterskan hade glömt mig, men hon gick ju förbi flera gånger, så jag trodde att hon hade fullt upp och bara inte hunnit med... Typiskt att jag inte sa till! Det brukar jag ju göra. Känner mig lite deppig idag. Jobbar em/kväll idag och det känns bara som en lång väntan tills man ska börja. Sen är jag i och för sig ledig fredag-söndag. I alla fall räddade P3 och KENT mig från att aldeles gräva ner mig i det stora svarta hålet genom att det spelades tre låtar i rad med KENT. Så mycket ny energi jag fick! TACK! Minns när jag i gymnasiet grät över olycklig kärlek till KENT. Nu fick jag en tår i bilen över olycklig kärlek, men till ett barn som inte finns... Om jag någonsin kommer att gå igenom en förlossning är det KENT som ska vara med mig. Det är en sak som är säker!

Så konstig

Åh! Vad det är mycket bebis-snack på jobbet nu.. Förstår inte varför det här samtalsämnet kommer upp hela tiden. Det är ju inte precis så att alla är unga och fertila, liksom.. Sitter där och ler och spelar med hela tiden och frågar intresserat om alla gravida som de pratar om... Idag kom samtalsämnet "tvillingar" upp och att det troligen är många som blir hormonbehandlade nu för tiden. Känner att jag håller på att spricka snart!!! Vill ju berätta om vårt problem, eftersom det troligen kommer att bli uppenbart att något är på gång. Det finns ju en orsak till att jag bara "måste" ta kompledigt då och då... Känner mig verkligen konstig, som kan sitta där och bara spela med.

Ska ta prov igen

Ja, idag ringde sjuksköterskan från mottagningen och sa att TSH provet var lite förhöjt. Jag ska dit på tordag igen och ta om det (man tar alltid om provet om det är avvikande på något sätt). Förhöjt TSH kan tyda på hypothyreos, dvs för låg ämnesomsättning, vilket kan göra det svårare att bli gravid. Om så är fallet kommer jag väl att få levaxin, antar jag. Nu när man äntligen har kommit in i karusellen märks det att personalen där är supertrevliga. Hoppas att det fortsätter så.

Blodprover tagna

Har nu på morgonen varit och lämnat blodprover. Om ett par dagar lär de vara färdiganalyserade och då ska de ringa mig.. De kollar förrutom äl-prov även sköldkörtelprover och det brukar vara svårt att bli gravid om något inte stämmer med dem... I så fall får husläkaren ta hand om detta och medicinera och ibland räcker det för att man ska bli gravid... Sjuksköterskan lät så positiv och hoppfull, men jag är bara pessimistisk... Känns aldrig som att jag har tur med något, så varför skulle det här problemet ha en enkel lösning? Dessutom känner jag inte för att blanda in husläkaren i detta eftersom min makes faster jobbar där.. Hon är inte direkt känd för att vara diskret.. Funderar på att lista mig på den mottagningen som vi har kontakt med nu. Skulle kännas bättre att inte ha flera olika läkare på olika ställen...

Nu börjar det

Ja, imorgon ska jag iväg och ta blodprover. De ska vara färdiganalyserade tills läkarbesöket veckan efter. Ska bli så skönt att karusellen äntligen sätter fart. Proverna kommer att visa om jag har haft äl eller inte. Vad jag vet har jag äl. Jag har alla symtom på det och äl-test ger utslag... Men det kan ju vara så mycket annat som inte stämmer.

Igår hade vi en trevlig kväll. Hade goda vänner på besök, så det blev god mat, rödvin och drinkar. Avslutade kvällen på stan. Det var kul! Man går ju inte ut så ofta nu för tiden. Tråkigt nog träffade jag på en bror till en kompis, vars bröllop vi var på i våras. Han berättade att hon nu är gravid. Klart jag blir glad för hennes skull, men varför funkar det så lätt för alla andra?? Tänk så lägligt att bli på smällen direkt efter att man har gift sig... Helt otroligt! Känns som att kvällens glädje försvann ett tag där. Ville absolut inte tänka några bebistankar igår, men samtalet förstörde feststämningen... Jag känner mig så ensam och utanför i denna bebisvärld...

Äl på gång?

Hade vissa symtom igår på att äl börjar närma sig. Tog ett äl-test i morse men det gav bara svagt utslag... Har inte riktigt samma hopp och entusiasm längre och hade egentligen bestämt mig för att inte bry mig så mycket om det hela.. Känner mig faktiskt inte så fixerad just den här månaden. Jag kan ändå inte bara låta en eventuell äl gå förbi utan åtgärd... Så det är bara att sätta igång med att åtgärda...

Lite kul saker på gång

Försöker att tänka positivt och ta vara på den här tiden som vi ändå inte kan påverka något. Äl borde i och för sig kunna vara i antågande vilken dag som helst, men den kan ju även inte vara det... Har jobbat helgen som varit och är nu ledig några helger. Ser fram emot att träffa vänner, dricka gott rödvin och äta god mat.. Vi ska nog till och med gå ut kommande helg. Det händer ju inte så ofta längre eftersom många av våra fest-vänner har fått barn nu. En "bebis-vän" har hört av sig och frågat om vi inte kan titta in snart igen. Jag försöker undvika ämnet. Har faktiskt inte alls lust att "titta in". Känner inte för att prata om deras bebis och deras liv. Orkar inte ge mer och fokusera på dem just nu. Kanske orkar sen.. Får se... Vill träffa vänner som jag får något djupare utbyte av... Låter väl inte helt normalt, men så känner jag.

Mår nog bättre nu

Tanten har lämnat mig för den här gången och nu går väntan mot äl. Inte för att jag väntar speciellt mycket. Egentligen tänker jag inte så mycket på det och jag har faktiskt tappat hoppet också. Känns på något sätt bättre att försöka sluta tänka på barntillverkningen eftersom jag då slipper bli besviken. Mindre känslor, mindre besvikelse...

I helgen träffade vi trevliga människor i vår ålder, som inte verkar vara i närheten av att ens tänka på barn. Lite storstadsmänniskor liksom. Vi påverkas nog mycket av människor i vår närhet och vi bor ju lite på landet. Inte för att meningen med livet här och bland våra vänner är att skaffa jobb, skaffa hus och skaffa barn... Sådana människor har jag faktiskt aldrig kunnat identifiera mig med. Jag har alltid velat utvecklas, utbilda mig och göra någon slags karriär så att jag inte sitter och är bitter när jag blir gammal och grå (om jag blir det, vill säga)... I alla fall så kändes det lite befriande att få lite annan input i helgen, som påminde mig om att det faktiskt finns annat att glädja sig åt i livet än egna barn. Egentligen kanske jag inte är så desperat efter barn, utan det kanske mer är vetskapen om att jag inte kan bestämma detta själv, som är det jobbigaste... Förmodligen kommer jag att känna annorlunda mot slutet av månaden när BIM och utredningen närmar sig... Men nu har jag dessutom så mycket på jobbet så jag hinner inte med att tänka på så mycket annat...

Nu vet mamma

Hon var här och fikade idag och frågade egentligen rakt ut hur det går med bebistillverkningen. Förut har hon liksom inte frågat så allvarligt, men nu märkte jag att hon verkligen ville veta. Hon har nog försökt fråga några gånger senaste veckan, har undrat hur det är med allt och så. Men jag har inte riktigt orkat prata om det. Nu vet hon att vi ska på utredning och det känns bra att hon vet. Vi pratade även om hennes missfall, som hon fick två år innan jag föddes. Jag skulle egentligen haft en storebror, men han dog i 6:e månaden. Hade kanske överlevt om det varit idag. I vilket fall som helst sa mamma att hon har haft lätt för att bli gravid. Kan ju vara intressant att veta i alla fall... Inte för att det behöver vara positivt för mig, men det borde ju inte vara negativt i alla fall...

Bra dag igår

Hela veckan har känts jobbig. Har varit trött, uttråkad och helt enkelt ledsen... Igår vände det dock. På något sätt känns tantperioden ändå bäst på hela cykeln. När väl tanten har kommit kan man ju inte göra så mycket mer än att acceptera läget. Man behöver inte tyda symtom, hoppas eller vara orolig längre. Just den cykeln i alla fall... Så gårdagen var jag faktiskt på bra humör. Hade en bra dag på jobbet också. Ser fram emot en långledig helg med diverse roliga aktiviteter. Kommer nog att bli mysigt. Inkluderar även en hotellnatt utan krav på äl eller bebistillverkning. Känns skönt.

Ringde idag till infertilitetsmottagningen där vi ska gå på utredning. Bokade tid för blodprovstagning på mig och tid för maken att lämna prov på ni vet vad... Känns faktiskt som att karusellen sätter fart nu. Nästa cykel är det tänkt att jag ska få genomspolning av äggledarna. Har förstått att man gör det för att se att det är fri passage liksom. Jag tror att det kommer att bli jobbigt att få ihop alla besökstider med jobbet. Det är svårt att komma ifrån jobbet och just nu finns liksom inget utrymme för oss att ta ledigt. Sen har jag inte lust att berätta för mina kollegor vad jag ska göra. Känner inte dem så väl. Har bara jobbat där ett halvår... Får se hur det blir...

Så punktig

Så ordentlig och pålitlig hon är, tantfan. Smög sig på lite försiktigt idag vid lunchtid. Då står det klart. Utredning påbörjas nästa månad. Härmed är vi på riktigt ofrivilligt barnlösa. Infertilitetsutredning. Det låter inte alls som något kul att gå igenom. Den 23:e oktober är det läkarbesök. Innan dess ska jag lämna blodprover, närmare bestämt på dag 21-23 i cykeln, vilket råkar bli veckan innan besöket. Maken min ska även han lämna prov på det som han kan bidra med i bebisproduktionen. Om provsvaren inte hinner bli klara tills läkarbesöket, så flyttas besöket fram. Det får vi sannerligen inte hoppas. Just nu är den 23:e oktober det enda hoppet jag har. Jag längtar. Lever som i ett tomrum tills dess.

Dagen innan BIM

Förra gången kom tanten två dagar innan BIM. Så den här gången har jag varit beredd sedan igår. Igår morse (fm) kände jag att tanten var på väg. Men det var bara någon halvt missfärgad flytning. Sen kom det inget mer. Inte idag heller. Hittills alltså. Hon drar väl bara ut på eländet. Hon har nog hittat hit tills imorgon. Allt annat är en dröm. Den här cykeln har varit en riktig mardröm. Om jag inte skulle vara gravid nu, vilket jag så klart inte är, så undrar jag hur min kropp skulle bete sig vid en eventuell graviditet.

Jag är nu på dag 34 tror jag. Cirka två veckor efter att tanten dök upp förra gången fick jag utslag på äl-testet. Jaha, tänkte jag. "Då blir det en kort cykel den här gången" och förförde maken min. Kort eller normal längd på cykeln betyder ju desto fler chanser att bli gravid. Det konstiga var att jag har känt en viss aktivitet i livmoderstrakten till och från för ca två veckor sen. Trodde att tanten var på gång då, men hon kom aldrig. Efter någon vecka kom det välkända trådiga äl-sekretet och äl-testet gav fett utslag två dagar i rad. Konstigt med utslag på äl-testet vid mist två tillfällen med flera veckor emellan under samma cykel. Det är ju inte helt normalt. Vad jag vet är att äl-test även kan ge utslag vid graviditet, men jag hade ju tydligt äl-sekret, så jag tänkte att det nog var bäst att förföra maken igen, vilket jag gjorde.

För exakt en vecka sen, alltså i måndags förra veckan fick jag en otrolig smärta i livmoderstrakten. Det kändes som "tantvärk" fast tio gånger värre. Det var som att hela magen krampade. Jag blev totalt svettig, yr och höll på att svimma. Var tvungen att lägga mig ner och vila en stund. Det gick väl över efter några minuter, men jag kände mig yr och konstig hela dagen. Sedan dess har det varit lugnt och här sitter jag nu och delar med mig av min konstiga cykel. Nu återstår bara att vänta och se vad som händer...

Forum på nätet

Tidigt i våras råkade jag komma över en sida där det fanns en ägglossningsräknare.
Tänkte att det ju kunde vara bra att veta när man har ägglossning, om man nu ändå ska försöka få till en liten bebis. Problemet är att min mens varit oregelbunden ända sedan jag slutade med p-piller. Den är fortfarande oregelbunden. Jag har haft en cykel på allt från 27 till 50 dgr, vilket gör att det är svårt att veta när ägglossning inträffar, om man överhuvudtaget har ägglossning.

Men det jag skulle komma fram till är att ända sedan den dagen jag upptäckte ägglossningsräknaren på nätet, så har mitt liv mer och mer kretsat runt ägglossningstest och graviditetssymtom. I början är det mest spännande, men sen går tiden och spänningen övergår i en ständig besvikelse. I samband med att jag hittade den där sidan på internet, hittade jag även forumet som har varit som en vän under hela tiden. Där finns andra som också hoppas på ett + . Man gratulerar, stöttar och tröstar. Det har känts så bra att hålla till där inne varje dag ända till nu. Man märker ju att man så småningom blir ensam kvar där inne eftersom de flesta efter någon eller några månader skuttar vidare till forum för gravida istället. Vill ändå tipsa om sidan, eftersom den har lärt mig mycket om min kropp och vilken hjälp som finns att få när det går trögt att bli gravid. Utan mina "vänner" där hade jag nog mått ännu sämre nu.

Att vara anonym

Egentligen förstår jag inte varför det här ämnet är tabu. Många förväntar sig att man "skaffar" barn. Att alla kan. Fast de flesta borde väl veta att det inte är lika lätt för alla och att det kan kännas oerhört tungt om man tillhör den sistnämnda kategorin? Ändå pratar man inte om det. De flesta jag känner vet att vi för ungefär ett år sen började prata om att vi kunde tänka oss barn i vårt liv. Jag har nog nämnt att jag skulle sluta med mina p-piller. Ett år efteråt har vi fortfarande inget barn och jag är inte ens gravid.

Det är väl klart att våra familjer, vänner och bekanta undrar, men ingen säger något. Ingen säger något vettigt i alla fall. Möjligtvis kan någon slänga ur sig något som innehåller orden "skaffa barn" och syfta på oss, men de förväntar sig inte ett ärligt svar från oss. Så då svarar vi bara något som tar oss ur samtalsämnet så fort som möjligt. På något sätt vill man inte försätta andra i en jobbig situation och tvinga på dem vår verklighet. Ibland kan jag sitta mitt i en diskussion om barnlöshet, där de andra diskuterar ämnet som om det bara handlar om andra. Fast jag sitter där och männniskorna runt om mig vet att jag borde kunna vara en av "de andra". Det är så konstigt, det här ska ni veta. Våra vänner som vi umgåtts med mycket har börjat få barn nu. Det senaste halvåret har det fötts fem barn i vår bekantskapskrets. Flera av våra vänner vet att vi vill ha barn, men inte en enda av dem vågar ta upp ämnet med oss. Precis som om barnlöshet smittar. Klart att vi inte tar upp ämnet med nyblivna föräldrar som är mitt i sin lyckligaste tid i livet. Därför tar jag upp det här istället...

Jag börjar skriva här istället

Jag har egentligen en annan blogg sedan ett år tillbaka, men mitt liv har förändrats och det som mitt liv kretsar kring nu skulle jag inte kunna skriva om i min andra blogg. Jag vill vara anonym eftersom mina närmaste inte känner till det som den här bloggen kommer att handla om. Hit kommer jag att vända mig när jag behöver skriva av mig. Jag suktar inte efter en massa läsare, även om det skulle kännas kul om någon ville lämna en kommentar ibland. Det kan ju kännas skönt att få lite råd, tips eller stöd. Kanske från någon som varit med om samma sak som jag, eller liknande?