Borta bra men hemma bäst

Senaste veckan har det hänt mycket med Lillan. Hon har börjat ta sig fram riktigt bra, genom att hålla sig i möbler när hon går. Hon går också bra när hon håller någon i bara en hand. Idag tog hon till och med nästan ett steg utan att hålla i sig. Då var hon väldigt målinriktad och ute efter att få tag på något speciellt. Viljans kraft är stor, men sen blev hon rädd och ramlade. Elva månader har hon hunnit bli nu. Hon kanske går snart?

Vi var i ett av grannländerna förra helgen. Resan gick bra, men vi var så trötta när vi kom hem. Fast vi blev väl omhändertagna där borta, saknade i alla fall jag alla bekvämligheter till Lillan, som vi har hemma. Det är så bökigt att bo borta, där vi inte har hennes saker. Då tänker jag framför allt på skötbord och hennes stol.

Några i min släkt träffade Lillan på dopet, men för bland annat mina kusiner var det första mötet. Hon gillade dem båda, men hon fick en speciell kontakt med min ena kusin. Det kändes lite konstigt, för kusinen min är ofrivilligt barnlös och går just nu igenom en skilsmässa. Barnlösheten är inget man pratar särskilt tyst om i släkten och hon skämtade till och med till det och sa vid ett tillfälle att jag och maken ju "uppenbart kunde producera och därefter lämna över bebisarna till henne". Jag visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till henne. Jag kände inte där och då för att förklara att vi inte helt lätt hade "producerat" Lillan. I hennes situation borde hon väl också förstå att det inte alltid är helt lätt, eller? Har hon kommit så långt i sin sorg att hon helt enkelt har gått vidare? På riktigt, alltså? Hur klarar man det?? Hon var otroligt intresserad av Lillan och ville hålla henne mycket. Det hade jag absolut inte velat när vi längtade och kämpade som mest efter att få barn.

Målinriktad

Nu märks Lillans starka vilja jättemycket. Hon tar sig fram dit hon vill, på ett eller annat sätt. Ibland halvkryper hon. Ibland är det rullning som gäller. Hon ställer sig upp på egen hand, bara hon inte ger upp för lätt. När hon ser oss andra äta och inte får något själv, blir det höga toner! Känns helkonstigt att uppfostra en nio-månaders bebis, men jag antar att vi bara måste inse att det är nu man börjar, fast på hennes nivå. Helt plötsligt har jag insett att de där up-and-go blöjorna kanske skulle vara en bra idé i alla fall. Senaste dagarna har det varit ett tufft jobb att byta blöja på skötbordet. Förut har hon legat stilla nöjt, utan problem. Nu blir det gallskrik om hon inte får rulla runt.

Sommaren har avlösts av regntunga skyar och jag känner mig lite rastlös. Det känns lite som att den här första sommaren tillsammans, skulle bestå av mer utevistelse och spontana utflykter, men jag känner inte för att hitta på så mycket. Vi har ju en del att fixa med hemma, som är skönt att få gjort. Det är dock inte så roliga aktiviteter. Sömnbristen gör också att jag mest längtar till sängen på kvällarna... Hoppas att solen och energin kommer tillbaks snart!

På hemmaplan igen

Ännu en bilresa är avklarad. Den här gången höll vi oss inom landet, men det blev några timmars bilresa ändå. Det gick bra den här gången med, men nu bodde vi på hotell och det var svårt att kombinera storstadsliv med bebisliv när man ska sova på hotell. Lillan visade sig vara känslig för att bli väckt och borttransporterad till annan säng. Hon vaknade ordentligt och kunde inte somna om. Två nätter med samma dumma visa. Sista natten blev det nattning på hotellet och då sov hon gott hela natten.

Under minisemestern åt Lillan riktigt bra emellanåt. Burkmaten liksom bara slank ner, när hon hade så mycket annat att titta på. Väl hemma igen går det inte riktigt lika bra. Igår och idag har vi börjat med att göra middag till henne av våra middagsingredienser, så att hon äter tillsammans med oss. Hon gillar ju numera att smaka av vår mat, så egen mat, som ser likadan ut borde väl funka, tänkte vi... Det funkade jättebra igår, men idag åt hon bara lite. Hon är i alla fall nyfiken och vill smaka, så det är jag nöjd med.

Hon blir åtta månader i veckan, vår "lilla" bebis. Vi ska på kontroll på BVC på torsdag och det ska bli spännande att se hur mycket hon väger nu. Utvecklingsmässigt går det väl framåt. Hon sitter väldigt stadigt nu och sträcker sig åt alla håll för att nå saker, men hon har inte kommit på att man kan förflytta sig för att nå. Små saker, gärna blänkande, är väldigt intressanta. Smulor på bordet, likaså. Ventilen på "Libero-bollen" är så spännande att känna på med pekfingret och hon använder sig mycket av att försöka gripa tag med tummen och pekfingret. Jag antar att det är det man kallar "pincettgreppet". Hon har börjat att sträcka fram armarna när jag ska lyfta upp henne och "mamamama" är hon bra på att säga. Herregud.. hon börjar ju bli stor nu!

Första semesterresan för Lillan

Det blev många timmars bilåkande och även några timmar på färja. Allt gick faktiskt jättebra. Jag var i och för sig inte så orolig för bilresan, som jag hade kunnat vara. Lillan gillar ju att åka bil och bara hon var mätt och pigg, gick det bra.

Nu är vi hemma i vardagen igen och som ni minns sov vår lilla rebell ganska dåligt en tid innan vi åkte iväg. Ett par nätter innan resan sov hon ju bra och det fortsatte faktiskt under semestern. När vi kom hem fortsatte de "goda" nätterna tills inatt. Nu känner jag mig som ett vrak igen, men har inte tappat hoppet :)