Frustration och temperament

Sista dagarna har Lillan bråkat med mig rejält. När det är något hon inte får göra, men så klart vill göra ändå, blir det ett litet krig här hemma. Hon blir helt vansinnig på mig. Först är det gnäll, men efter en halv sekund eller något kommer den arga blicken och sedan en smäll mot mig och mina glasögon. Jag accepterar inte det, även om det ibland faktiskt är lite kul att se hur hon mer och mer liknar en tonåring istället för en ettåring. Nej, jag ger mig inte. Har jag sagt nej, så är det nej. Det slutar oftast med att hon hoppar lite och nästan stampar med fötterna i golvet och sedan lägger hon sig ner och gråter. Är detta normalt beteende för en ettåring? Jag är inte beredd på detta. Nyss var hon ju en liten bebis, utan några orimliga krav på omvärlden.

Idag har hon även blivit arg flera gånger när hon suttit själv och lekt med något. Det är precis som att när något inte går hennes väg blir hon frustrerad och väldigt irriterad. Det är min tolkning av det hela, men visst måste det vara frustrerande att inte kunna tala om vad man vill och tänker!

Jag undrar ju så klart på om ni andra känner igen er. Någon?

Två små på gång

Igår upptäckte jag två små framtänder på väg fram i överkäken hos Lillan. Hon har ju klarat sig utmärkt med bara två tänder hittills, men två till kan ju inte vara fel! Nu har man ju nästan vant sig vid hennes utseende, så det ska bli intressant att se hur de här två nya tänderna förändrar sötisen!

Nu har Lillan förresten sänkt händerna, från över huvudet till lite halvt avslappnat vid sidorna, när hon går. Ibland nästan springer hon också! Känns skönt att hon kan ta sig fram själv, så hänger hon med de andra när hon börjar på förskolan i januari. Det där innebär ju en hel massa känslor för mig. Även om jag vet att hon kommer att tycka att det är kul, tar det emot att tänka på att jag ska vara ifrån henne hela dagarna. Jag vet dessutom inte hur jag ska lyckas engagera mig som förut på jobbet. Just nu känns allt så splittrat.

På stadiga ben!

Idag har det lossnat ordentligt för Lillan, när det gäller promenaderna på egen hand. Nu verkar hon tycka att det går lika smidigt att gå, som att krypa. Hon tar gärna långa promenader på egen hand, som att hon aldrig har gjort annat :) Händerna är fortfarande uppsträckta i luften, för att hålla balansen och det ser lite ostadigt ut, men hon är jättebra på att hitta balansen igen om hon vinglar till!

Nu ska jag passa på att krypa ner och lägga mig. Det har varit en lång dag för hela familjen. Konstigt att en timme hit eller dit spelar så stor roll, men Lillan har varit trött sedan i eftermiddags. Undrar om hon vaknar en timme tidigare imorgon bitti?

Titta!

Idag har Lillan sagt ordet "titta" hur många gånger som helst. Klart och tydligt, flera gånger! Nu kan hon det, helt enkelt. Hon passade även på att hitta förvaringspallen med alla leksaker i. Locket åker av och sen blir det mycket "titta". Hon hittade den undanlagda, trasiga boken om djuren på bondgården. Den skulle läsas om och om igen. Jag måste erkänna att jag tröttnade på att låta som alla djuren, om och om igen. Fast imorgon kanske det är kul igen?

Lillan och vovven har idag blivit riktiga bus- och myskompisar. Lillan gillar i och för sig mest att peta vovven i ögonen och att kittla henne samtidigt som hon tjuter av lycka. Lillan alltså :) Mysdelen handlar om att Lillan borrar in sitt ansikte i vovvens lurviga huvud och skrattar! Jag hoppas att de kommer att få mycket glädje av varandra framöver. Förhoppningsvis kommer de även att leka lite lekar som vovven gillar!

Om att släppa taget

Sedan igår går Lillan långa sträckor på egen hand! Hon fick träna att gå mellan mig och maken och efter det började hon faktiskt att själv släppa taget. Det roligaste var nästan när hon skulle gå mellan oss, men vek av på halva vägen till maken och styrde kosan åt ett annat håll! Hon börjar få lite självförtroende, minsann!

Oväntade sprutor

Idag var det dags för 1-årskontroll på BVC. Jag trodde inte att Lillan skulle få någon spruta idag, men tydligen hade jag missuppfattat det hela. Två stycken blev det, en i varje lår samtidigt. Smidigt, men ledsen blev Lillan. Hon har så höga toner, så läkaren fick lite ont i öronen. Det tycker jag var ganska rätt åt honom, för han är faktiskt inte särskilt bra. De har bara avsatt en kvart för varje barn och på den tiden är det ju inte särskilt lätt att hinna bekanta sig med barnen. Den här gången skrämde han faktiskt Lillan när han framfusigt kom fram och plötsligt sa något. Lillan blev ledsen, men han bara fortsatte att undersöka henne ändå. Jag tog upp henne och tröstade henne lite, innan jag lade ner henne på skötbordet igen. Jag förstår inte varför allt måste gå så snabbt. Det är ju faktiskt små barn det handlar om. Förhoppningsvis ska de känna förtroende för vårdpersonal även i framtiden, eller?

I övrigt följer Lillan fortfarande sin kurva. Hon börjar närma sig 12 kg och är 77 cm lång. Stor tjej!

Förresten... Lillan hade en konstig natt inatt! Igår var hon jättetrött och jag fick verkligen kämpa med att hålla henne vaken efter middagen vid 18-snåret. Kl. 19.40 hade hon somnat, men vaknade vid 21.30 och kunde absolut inte somna om. Jag försökte flera gången stoppa om henne och ge henne nappen, men det fungerade inte. Hon hade förmodligen ont i magen, för hon släppte sig ordentligt! Jag tog i alla fall upp henne och hon fick ligga i min famn när jag tittade på tv en stund. Sen fick hon ny blöja och jag lade henne i sängen igen. Sen sov hon hela natten till klockan 07.20 i morse! Jag minns inte när hon senast sov en hel natt. Jag var så beredd på en jobbig natt eftersom kvällen var så orolig. Började fundera på om det kanske är 1-årsvällingen som är för fiberrik för damen, men sen sov hon ju hela natten, så jag vet inte vad jag ska tro. Knepigt!

En ettåring på språng!

Lördagens födelsedagsfirande gick bra, men det var en lång dag för Lillan (och hennes föräldrar!!!). Den började som vanligt vid sju på morgonen. Eller egentligen inte. Lillan har ju sedan ett tag tillbaka sovit i eget rum, men natten till ettårsdagen var orolig och slutade med att hon fick sova i vår säng. I alla fall hade vi bokat frisörtid kl. 09 för Lillan, så vi bestämde oss för att vänta med presentöppning tills vi hade kommit hem igen. Födelsedagssång hanns i alla fall med i sängen och Lillans pappa körde till och med på med tre verser!

Det gick bra hos frisören. Topparna jämnades till och Lillan satt fint på en sådan där upphöjningskudde på frisörstolen. Hon tyckte att det hela var ganska kul ett tag. Sedan blev det lite mutor med majsbågar och titta i bok. Jag tyckte dock att 240 kr var ganska saftigt för 20 minuters jobb.

Väl hemma blev det presentöppning. BRIO-leksaken, som vi hade köpt verkade vara en bra present. Det är en sådan där bräda med "pinnar", som man ska banka på med en klubba, eller hammare, kanske det är? Skorna är riktigt fina och sitter så bra på Lillans små fötter!

Min bästa vän (som även är Lillans fadder) kom först av alla gästerna och det var ett kärt återseende. Sedan hade vi öppet hus och gästerna kom på lite olika tider. Förutom den närmsta familjen kom även min moster med make, som inte bor i Sverige. Det serverades smörgåstårta och choklad/banantårta. Det kändes avslappnat och bra med öppet hus, eftersom det alltid fanns någon som hade tid att underhålla Lillan, istället för att sitta ner och äta. Nackdelen var ju att jag glömde bort att Lillan skulle få smaka tårtan och ljuset i tårtan sattes inte i från början. Inte för att hon kommer att minnas det här, men det känns faktiskt lite jobbigt för mig att det inte blev helt perfekt.

Hon fick en massa fina presenter, bland annat en STOKKE-tripp trapp stol, en fårskinnspläd till vagnen, en trehjuling och en massa kläder. Hon fick även pengar, som jag idag satte in på hennes bankkonto.

De senaste två eller tre dagarna har Lillan kunnat ta ett par steg på egen hand mellan oss, men idag gick hon flera steg på riktigt mellan oss! Riktigt stadig är hon och hon upprepade det flera gånger! Det är bara sååå häftigt att se!