Kladdiga ögon

Lillan har vaknat med kladdiga ögon ett par dagar nu. Först var det bara det ena ögat, som var drabbat, men idag verkar även det andra ha råkat ut för otrevligheter. Jag vet inte om det är någon infektion, som bör behandlas, men just nu känns det inte som att det är så allvarligt. En "kompis" till henne har haft lite kladdiga ögon, så det kanske är han som har smittat. Vi har ju varit en del på stranden med, så kanske kan det vara vind och sand, som har irriterat? Hoppas det går över av sig självt.

Första doppet!

Lillan badade för första gången i havet idag! Det blev utan kläder, fast med solmössa förstås! Hon gillade det och gav riktiga glädjetjut. Så häftigt! Sen när det skulle torkas och tas på ny blöja var det inte lika kul längre. Hon vägrar dessutom sova när vi är på stranden, men efter lunchen somnade hon sött i sin egen säng. Numera gillar hon visst att sova på mage.

Istället för kryp

Lillan har kommit på att det går att rulla runt många gånger, för att ta sig dit man vill. Jag har skrivit om det någon gång förut, men idag var det liksom med ett riktigt mål i sikte. Hon kom dit till slut, till en trevlig papperspåse fylld med kläder. Lycka!

Idag badade hon förresten utomhus för första gången. Vi var hemma hos en grannfru, som har en son, som är jämngammal med Lillan. De tu satt och badade i samma lilla badbassäng. Riktigt kul hade de! Vi har visserligen varit nere på stranden ett antal gånger redan. Det är bara det att det känns så omständigt om det skulle badas. Man vill ju skydda mot solen, så på stranden är det för det mesta långärmat och långbenat, som gäller för Lillan. Jag har tänkt att köpa en sådan där UV-dräkt, men ska bebisarna då ha specialblöja i när de badar? Eller de kanske helt enkelt inte behöver blöja då??

Första gången

Igår firade vi min födelsedag med en ordentlig fest. Vi har skjutit på det hela länge, så att Lillan skulle kunna sova över hos sin mormor. Det var vemodigt att lämna över henne när det var dags för henne att åka iväg. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, fast jag ju visste att hon skulle ha det jättebra. Under kvällen sedan kunde jag faktiskt koppla bort det hela ganska bra. Visst tänkte jag på henne då och då, men jag hade riktigt kul och passade på att festa till det lite ordentligt. Det kommer ju aldrig att bli som förr, för även om Lillan sover borta, vill jag ju vara pigg nog att kunna ta hand om henne när hon kommer hem igen.

Jag ringde faktiskt inte en enda gång för att kolla hur hon hade det. Mor min ringde upp oss en gång för att be om lite mer instruktioner angående vällingsförfarandet, men det var det hela. Lillan hade sovit hela natten utan problem, vilket ju är helt underbart att få reda på! Det var längesen hon sov en hel natt hemma och sedan förkylningen (som försvann efter några dagar) har hon sovit ganska oroligt. Hoppas nu att hon tar med sig den nya goda vanan till sin egen säng!

Igår innan festen upptäckte jag att "tanten" kommit på besök. Det är första besöket sedan innan graviditeten. Kändes som lite dålig timing. Hade gärna sluppit besök i sommar och igår kändes definitivt som en mindre bra dag för besök. Känns i alla fall lite spännande att se hur länge hon stannar och när hon behagar att dyka upp nästa gång. Förhoppningsvis varar det inte 50 dagar mellan besöken framöver.

Oroligt

Jag fick sova i gästrummet inatt och maken tog hand om Lillan. Hon hade sovit oroligt; vaknat flera gånger. Förmodligen saknar hon nappen när hon inte har den, men kan inte andas riktigt när hon har den. Första delen av dagen idag var hon nästan sitt vanliga jag, men ikväll har hon varit gnällig, snorig, glansig och röd om näsan. Hon ville varken ha lunch eller middag, så det blev välling och gröt istället. Åh, vad jag önskar att hon slapp ha det så jobbigt. Köpte i alla fall Nezeril till henne idag och har gett henne det. Hoppas hon sover bättre inatt. Min älskade skatt!

Första förkylningen

Då var det dags för Lillans första förkylning! Det är snorigt och nysigt, men hon har i alla fall inget fel på aptiten. Får se hur natten kommer att bli. Just nu har hon väldigt svårt för att somna i alla fall.

Lite typiskt när jag senast i morse pratade om hur frisk hon har varit hela tiden. "Alla andra bebisar verkar drabbas av förkylningar titt som tätt, men Lillan har klarat sig." Det får jag minsann äta upp nu, verkar det som!

I mina skor

En av mina närmaste vänner går just nu i mina skor. Frustrerande försök, utredning och ovisshet. Jag önskar att tankar kunde hjälpa och att man visste att efter allt jobbigt kommer belöningen. Varför kan det inte få vara så? Hon har ställt upp för mig och varit nära under hela vår jobbiga period och nu har hon hamnat på andra sidan. Jag kommer på mig själv med att ha glömt väsentliga saker, som vi gick igenom under utredningen och behandlingarna. Förut kunde jag allt som ett rinnande vatten och nu har jag förträngt. Jag hoppas att jag ändå kommer att kunna vara det stöd som hon behöver. Värst av allt just nu är att deras läkare verkar ha vänt dem ryggen. Oförklarligt ofrivilligt barnlösa, men ingen plan för behandling. Jag vill skrika och ruska om någon ordentligt. Som om det skulle hjälpa?