Snart kommer det!

Tänkte så under hela vårt fikabesök hos makens farmor och farfar... Vi gifte oss i juli och nu väntar ju så klart hela släkten på bebisbeskedet... Har inte träffat farmorn och farfarn sedan bröllopet så det var ju så klart ett kärt återseende. Tyckte mig dock se blicken mot magen min så fort vi steg innanför dörren och sen satt jag bara och väntade på frågan..Men den kom aldrig.. Pratade om makens kusin som ska få tvillingar, men samtalsämnet gled inte in på oss.. Funderade på vad vi skulle ha svarat om frågan kom.. Skulle vi svarat ärligt att vi nu börjar med utredning eftersom vi försökt i över ett år, eller skulle vi som alltid annars svara att... ja..det vi kommer på för stunden? Vet faktiskt inte..