Vaccin, tänder och dåliga nätter

I onsdags i förra veckan var det äntligen dags för Lillan att få vaccinet mot nya influensan. Både jag och maken har väntat och hoppats på beslutet att även små barn ska få vaccinet. Många vuxna, som har fått vaccinet har blivit ganska ömma i armen efteråt, så jag var beredd på att Lillan kanske också skulle bli det. Visserligen har jag även hört att barnen inte har fått några biverkningar. För vår lilla älskling har det gått bra och det känns skönt, minst sagt.

Senaste tiden (har glömt om det är en vecka eller två) har Lillans sömnvanor varit upp och ner. Hon har det senaste halvåret haft lätt för att somna på egen hand på kvällen. De problem, som har varit, är att hon vissa nätter vaknar flera gånger utan att kunna somna om själv. Vi har fått gå in till hennes rum och ge henne nappen och sen har hon somnat om snabbt igen. Inget jobbigt, egentligen, men att i flera nätter i rad få sömnen avbruten och upphackad har då känts frustrerande och tröttsamt.

Problemen som nu har kommit, är att Lillan vissa kvällar har haft jättesvårt att somna. Hon har gråtit och gnällt ganska länge, innan hon slutligen har somnat efter mycket omstoppande och pysslande. Sen har hon även haft väldigt svårt för att somna om på nätterna när hon vaknar. Hon sätter sig upp direkt igen, när vi har stoppat om henne och kan bara inte somna om. Till slut gallskriker hon om vi inte tar upp henne. Många nätter har det funkat att bära in henne till oss och där har hon somnat om ganska direkt och sovit bra resten av natten. Nu funkar inte ens det längre! Nu vaknar hon efter några timmars sömn och somnar inte om någonstans. Hon är vaken ett par timmar innan vi lyckas få henne att somna om. I fredags kväll fick vi slutligen ta till mer välling innan hon somnade. Förut har jag varit mest bekymrad över min egen sömn, men nu börjar jag oroa mig för hennes. Hon har nämligen börjat sova ganska kort tid när hon sover middag och när hon vaknar är hon ofta jätteledsen och på dåligt humör länge. Jag undrar om hon kanske lider av övertrötthet eller något. Kan det vara så?

Så klart börjar jag googla runt på "barn och sömn" och halkar in på olika forum och metoder. Vi har ju tidigare provat "fem-minuters-metoden" och tyckte att det fungerade. Då verkade hon lika missnöjd i min och makens famn som i sängen, så att hon grät en stund innan hon somnade funkade för oss. Läggningsrutinerna funkade ju bättre i alla fall. Nu känner jag att den metoden är helt fel. Dels har Lillan ju inte så svårt för att somna på kvällarna. Problemen är ju att hon vaknar sedan och inte kan somna om själv. Anna Wahlgrens metod verkar i så fall bättre och hon tar ju avstånd från "fem-minuters". Hennes metod verkar mer komplicerad, men å andra sidan känns det som att den är mer "heltäckande". Jag funderar på att köpa hennes "Sova hela natten". Antagligen väntar jag någon vecka till, för Lillan har flera nya tänder på gång, så det KAN ju vara de, som ställer till det. Fast på något sätt får jag inte ihop hennes beteende med tänderna ändå. Den värsta perioden med tandprickningen borde ha varit för en tid sedan, innan de värsta sömnproblemen uppstod. Jag tror heller inte att det beror på vaccinet, även om tanken visst har slagit mig. Problemen började ju innan hon fick vaccinet.

Jag hoppas bara att vi lyckas få normala nätter här hemma. Hon behöver ju sin sömn och vi med. Jag känner mig faktiskt lite orolig över hur jag ska orka med att börja jobba i januari. Då är det upp klockan fem på morgonen oavsett hur nätterna har varit. Det fungerar inte att vara zombie på jobbet. Minsta misstag kan få väldigt allvarliga konsekvenser. Snart är det dags att rädda liv igen. Here I come!!! :) Redo??? NEJ!

Näringsbrist?

För tillfället ser Lillans matrutiner ut ungefär så här:

• Vaknar någonstans mellan 5 och 6.30 på morgonen. Ammas ordentligt och somnar sedan oftast om efter ett tag.
  

• Försök till amning vid 9-tiden. Lillan är dock inte särskilt intresserad. För det mesta tittar hon på annat håll. Ibland börjar hon suga, men släpper eftersom mjölken inte kommer direkt, som förr i tiden. Har gett lite ersättning ett par dagar nu, vilket hon dricker av med stor aptit.

• 12-tiden. Lunch. Börjar med smakportion av någon maträtt på burk. Har även provat att göra mat själva. Gillas för det mesta inte. För några veckor sedan åt hon oftast några skedar innan hon inte ville ha mer. Senaste veckan är det bara knip med munnen, sedan gnäll. Ger istället risgröt med någon fruktpuré till. Gröten har hon tills för en vecka sedan ätit en hel portion av utan problem, men nu krånglar hon jättemycket. Börjar ibland gallskrika mitt i. Idag hjälpte det om hon fick pyssla med grejer under måltiden. Ibland får jag stå upp och ha henne på höften för att hon ska vilja äta. Frusterande!!!

• 15-tiden. Något slags mellanmål, till exempel mosad banan eller någon fruktvariant på burk. Lillan gillar "Yoghurt med banan" och de där fruktpuréerna med sädesslag i. Har försökt amma ibland också, men hon är inte alls intresserad.

• 17-tiden. Havregröt med fruktpuré. Har idag gått förvånansvärt bra, men annars har Lillan senaste veckan varit gnällig och inte velat äta hela portionen.

• 19.30. Välling dricks med stor aptit.

Jag ammar alltså bara ordentligt en gång per dygn och eftersom det inte går alls bra med "vanlig mat" är jag osäker på om Lillan får i sig alla näringsämnen hon behöver. Hon går ju säkerligen inte hungrig, men det är ju inte samma sak som att hon får i sig allt hon behöver. Jag tycker att det känns jobbigt att hon inte vill amma längre. Det blir som en ond cirkel. Mjölken sinar och Lillan får kämpa mer för att få ut någon mjölk, vilket leder till att hon ger upp. Det är min teori i alla fall. Sedan sinar mjölken ännu mer...

Är det inte sömnen, så är det maten!

Trubbel på gång?

Jag är rädd för att jag börjar få mjölkstockning! Upptäckte igår ett rött ömt område på vänster bröst. Det är det bröstet som inte verkar producera så mycket mjölk som det andra. När lillan äter från höger bröst ser jag mjölken i mungiporna på henne, men när hon äter från det vänstra syns ingenting. Ibland blir hon frustrerad och sliter och släpper bröstvårtan, gnäller och tar tag igen... Jag har ju mjölk där, det ser jag ju när jag själv trycker fram lite innan jag ska amma. Jag följer alla råd som finns... Har börjat pumpa ur bröstet med pump efter att lillan har ammat... Stryker med fingrarna över det ömma området (mot bröstvårtan) när jag ammar (har lite olja på).. Har haft varm vetekudde på bröstet... Kan det ta tid innan det släpper eller har jag värre att vänta? Funderar på att ringa amningsmottagningen på sjukhuset imorgon.

De här första två veckorna har ju gått ganska bra, så det är väl bara att vänta att något ska gå på tok nu :) Maken börjar jobba idag och jag är faktiskt lite orolig för hur jag ska klara av gnälliga kvällar själv. Som tur är så har min kära lillasyster en veckas höstlov framför sig och kommer förhoppningsvis att tillfälligt att flytta in. Känns skönt att inte vara själv med lillan och alla bestyr...

Oroligt

Igår kväll gick jag och lade mig i hyfsad tid. Läste lite medans lill*n bökade på lite lagom i magen. Släckte lampan och såg fram emot att somna gott. Då passar lill*n på att vakna! Ordentligt, dessutom! Vilket liv det var i magen. Tryckte på åt alla håll och kanter som att magen skulle vända sig ut och in. Jag kände något röra sig vääääldigt långt ner på magen. Tänkte att "nu kommer det nog ut något där nere snart". Riktigt obehagligt när det spränger och strålar mot urinblåsan så. Jag fick snällt vänta med att försöka sova tills det hade lugnat ner sig i magen. Visst känns det bra när man känner att det rör sig där inne, men det vore trevligt om lill*n kunde ändra sin dygnsrytm bara en liten aning.

Lyckades i alla fall sova bra sen. Tog en ordentlig sovmorgon och steg upp vid 10.30. I em. väntar BM-besök och förhoppnigsvis lyckas jag dra med maken till barnvagnsaffärerna (de har allt annat än barnvagnar med), där de visst har superrea. Kanska törs man fynda något mer till älskade miraklet.

När jag läste tidningen i morse fick jag så klart syn på en artikel som handlade om att man ökat antalet barnmorskor på natten på förlossningen där vi har tänkt att föda. Orsaken är ett dödsfall där bebisen fastnade på vägen ut... Det är verkligen min värsta mardröm! Har funderat en del på det... att bebisen kommer ut så långt att det är för sent med snitt... men att man inte får ut bebisen.... Usch... varför sådana artiklar i tidningen just nu?

Klantigt

Var på stan med en väninna och skulle fika.. Har verkligen följt alla kostråd för gravida hela tiden och inte ätit de där ostarna som jag verkligen älskar. Problemet idag var att caféet inte hade så mycket att välja mellan. Kom inte riktigt på vad det var med Brieost som var farligt, men frågade om "osten var pastöriserad". Killen bakom disken gav klartecken. Jag åt och det var sååå gott.. Sen kom jag på att det kanske inte hade med pastörisering eller inte att göra, utan om mögelbakterierna i osten. De försvinner väl inte pga. pastöriseringen?

Googlade när jag kom hem och inser nu mitt misstag.. Usch.. varför så klantig, så här i slutet på graviditeten? Dumma, dumma jag!

(förstår inte varför det står att det är den 18:e idag... 19:e ska det ju vara)

Randig

Dags för en ny magbild igen. Tyvärr gjorde vi misstaget att ta kort på eftermiddagen, efter att jag haft på mig mammakjolen i några timmar. Randen på magen efter resåren är ju inte så snygg...

Vecka 35+6

Idag har vi varit hos svärföräldrarna och hämtat en spjälsäng. Tänkte egentligen köpa på IKEA, men allt kostar ju mer än man har tänkt sig, så vi tackade ja till erbjudandet om den där sängen i alla fall. Ska måla den vit, så blir den säkert nästan lika fin, som den jag egentligen ville ha.

Sen var jag en sväng hos mamma och kollade igenom mina och systers gamla bebiskläder. Det fanns faktiskt en del söta som förhoppningsvis kan komma till användning. Ska tvätta allt kommande veckan och lägga i bebisens skåp. Knappt så att jag vågar. Har dessutom gått med på att ta en shoppingtur med mamma på lördag för att köpa något nytt till bebisen också. Jag vet ju att bebisen måste ha kläder, men jag drar mig så för att köpa. Oddsen för att allt ska sluta bra är ju så mycket högre än för att graviditeten ska sluta dåligt, men jag har tyvärr fortfarande en tendens till negativa tankar när det gäller mig själv och lycka.

Har förresten inte sett till något mer mjölkläckage sedan igår morse, så det kanske inte var det i alla fall...

En vecka

Det är idag en vecka sedan förra magbilden togs. Ska bli väldans bra på att ta kort varje vecka nu. För skojs skull försökte jag mig på en snyggobild à la lillawi, men det blev inte alls lika bra. Kul försök i alla fall...

Tog kort på gamla vanliga sättet också för att lättare kunna jämföra med förra veckans bild. Magen ser dock inte ut att ha blivit märkbart större:

Vecka 32+6

Funderar nu en hel del på hur bebisen ligger i magen. Vad jag har förstått borde h*n hon vända sig och ligga med huvudet nedåt snart. Ska bli intressant att höra vad BM säger om saken på tisdag. Läste någonstans att bebisen bör ha vänt sig rätt till vecka 36 och att man annars gör vändningsförsök. Om inte det lyckas brukar det luta åt kejsarsnitt. Hur dags i graviditeten brukar snittet göras? Tar man BF-datumet, eller tidigare för att inte riskera att förlossningen sätter igång innan på naturlig väg? Ska försöka att inte oroa mig för detta än. Det är ju några veckor kvar och bebisen har kanske vänt sig.

Har fått en del kommentarer från vissa människor, som stör mig lite. Om allt är ok med bebisen är det ju helt ok, men när folk har frågat när bebisen beräknas anlända och jag svarar oktober, så har flera sagt; "Men då är du ju inte stor!" Vet inte hur jag ska tolka det. Har jag onormalt liten mage, eller menar de att jag ska vara glad för att jag inte är större? Jag vet ju att bebisen legat på normalkurvan i tillväxt hittills... Hur mycket växer magen nu på slutet?

För övrigt är det fortfarande mest mina sömnsvårigheter som stör mig. Fast jag är supertrött tar det låååång tid innan jag somnar. Det känns som att det kryper i hela kroppen precis när jag håller på att slappna av som mest. Då måste jag ändra liggställning igen... I övrigt är allt helt ok.

Volter

H*n lever verklilgen loppan i min mage till och från. Igår fick jag mig ett litet skratt när det kändes som ett gympapass med volter i magen min. Det är verkligen helt otroligt och magiskt att det finns en bebis där inne. Jag har kommit till vecka 23+5 nu och vissa bebisar kommer ut när de är så små som vår är nu. Det är svårt att förstå. Jag hoppas dock att bebis min stannar kvar och växer till sig ett bra tag till. Ibland blir jag orolig när jag inte känner några rörelser på nästan en hel dag. H*n brukar vakna på kvällarna, så då blir jag lite lugnare igen.

Sista veckan har jag haft fullt upp med att förbereda ansökan för havandeskapspenning. Vet att försäkringskassan har blivit kinkiga, men jag hoppas verkligen att de inser vad mitt jobb innebär. Närmaste bebis-momentet i planeringen ligger dock profylaxkursen som vi ska på kommande vecka. Det känns verkligen underligt att börja förbereda sig för förlossning redan. Nästa kurstillfälle var inte förrän i augusti och det var visst för nära inpå D-day... Börjar på ett sätt bli lite rädd att vi inte förbereder oss för bebis ankomst, men jag kan verkligen inte förbereda mig för något som jag inte vet kommer att bli... Hur fungerar människor som tänker positivt?

Hänger inte med

Idag har vi varit på inskrivning på MVC. Jag var så klart skeptisk inför det här mötet med BM eftersom jag hade lite förutfattade meningar om hur hon skulle vara. Jag visste ju inte vem hon var eller så, men har ju läst om hur enkelspåriga vissa BM är och inte riktigt kan sätta sig in i den situationen som man är i, när det har varit en krokig väg fram tills det där plusset på testet. Vår BM var faktiskt över förväntan. Hon tog faktiskt min oro på allvar och förstod att jag inte riktigt kan ta till mig den här graviditeten. Jag är gravid, men känner fortfarararande inte att vi "väntar barn". I vanliga fall gör man ju inte UL förrän i vecka 17 och jag hade förberett mig på att behöva böna och be om UL innan dess. Jag behövde inte ens be särskilt mycket. Hon gick med på UL tidigare. Faktiskt redan idag! Jag trodde inte att man kunde göra ett vanligt UL så här tidigt, men det fungerade utmärkt. När vi satt inne hos BM innan UL och pratade om den svåra tid som varit hade jag inte långt till tårar och sen när vi fick se vårt lilla mirakel aldeles vild i magen blev jag tårögd. Trots avsaknaden av gravsymtom så är jag verkligen gravid. Det är en liten bebis där inne, med ben och armar som viftar och har sig. Vår bebis!

Nästan alla tester och prover var bra. Jag trodde att jag hade gått upp i vikt, men det hade jag inte. Kanske ett kg, men i alla fall inte mer. Blodtryck, P-glukos och Hb var också bra. Tyvärr visade u-stickan 1+ på protein, vilket inte är bra. Jag ska lämna nytt u-prov så fort jag har möjlighet, men BM trodde att utslaget berodde på flytningar (som jag faktiskt har en del av). Törs inte googla mig fram till vad det annars kan betyda...

I onsdags förra veckan då vi gjorde VUL på vår mottagning sa jag till läkaren att jag trodde att jag var i vecka 10. När han såg det lilla knytet sa han; "ja, du har precis gått in i vecka 10". Så då tänkte jag att då är jag tillbakaflyttad några dagar. Trodde ju idag att jag precis gått in i vecka 11 och det höll BM med om och sa, ja det är vecka 11+2 idag... Är jag i vecka 12 helt plötsligt då eller??? Jag hänger inte med längre. En vecka hit eller dit gör ju en stor skillnad i mitt psyke just nu. En vecka fram helt plötsligt?? Känner mig förvirrad... Känner mig dock ganska glad idag...

För mamma och syster

Igår hade vi min mamma och syster på middag. Har inte velat berätta för dem tidigare, men igår kändes det rätt. De blev så klart väldigt glada. Om onsdagens VUL visar något fruktansvärt, så känns det bra att de har fått veta hur det har legat till innan och hur jag känner mig. Efter förra VUL:et kände jag en stor lättnad och glädje, men efter några dagar började oron infinna sig igen. Jag känner mig faktiskt inte ett dugg gravid. Matvanorna är ju fortfarande inte desamma, men det där halvillamåendet är inte lika påtagligt längre. Och borde jag inte behöva springa upp på nätterna för att kissa? Jag har fortfarande inte haft någon antydan till blödning (peppar, peppar...), men det här är för skumt för att kännas bra.

Magont

Usch! Fick värsta magknipet idag när jag kom hem från jobbet. Kändes just som vanligt magknip och kom när jag höll på med att slänga i mig två snabba smörgåsar på vrålhungrig mage. Klart att det var vanligt magknip... magen svällde upp rejält och såg ut som en gravidmage. Kändes som om (ursäkta) någon form av flytningar gjorde entré och genast tänkte jag blod och missfall. Inget blod i sikte nu i alla fall, men oron finns där. Maken fick genast dåligt samvete för vår mysstund igår (första på 6 veckor eller vad han nu räknade ut det till). Det är väl ingen fara med lite mys, eller? Dock har jag hört att vissa par fått sexförbud när missfallsrisken är stor. Själv är jag mer orolig för vår galne hund som får fnatt ibland och hoppar upp på magen min utan förvarning. Hennes små tassar ger faktiskt ordentliga smällar...