Eget rum

Natten till idag sov Lillan för första gången i sitt eget rum. Vi har dragit ut på det länge, speciellt jag. Hon har ju aldrig sovit särskilt bra och jag har varit tveksam till orsaken till detta. Har hon blivit störd av oss eller hade hon vaknat även om hon fått sova ifred? Senaste nätterna har hon dock sovit ganska bra inne hos oss, så nu tänkte jag att det faktiskt var dags.

Resultatet då? Jo, lilla damen sov i ett sträck hela natten fram till klockan 06. Då var det dags för lite amning, som vanligt på morgonkvisten. Jo, jag ammar fortfarande på morgnarna, fast jag tror knappast att jag har någon mjölk kvar. De så kallade "brösten" är borta. På rymmen, skulle man kunna säga. De verkar inte komma tillbaka! I alla fall, så blev det lite bus på morgonen. Sen somnade Lillan om i vår säng och vaknade inte förrän kl. 9! Kanske har hon sovit dåligt inatt i alla fall, men det tror jag faktiskt inte. Då hade hon garanterat väckt oss med gråt av hög volym. Jag intalar mig det i alla fall. Hoppas det går lika bra inatt! Jag har faktiskt längtat efter att få ligga och läsa en stund med lampan tänd och så klart även få möjlighet att mysa lite med maken utan att vara rädd för att störa någon :)

Utvecklingsmässigt kan jag ju nämna att Lillan nu tar sig fram gåendes i snabb takt när hon håller sig i möbler och annat användbart för detta ändamål. Vi har äntligen fått upp grinden till trappan, för nu klättrar hon gärna uppför. Vi är sällan på övervåningen tillsammans med henne, så grind där uppe är inte så akut ÄN.

Vi tror att Lillan kan säga "Heeeeeeeeeeeej". Möjligtvis försöker hon säga vovvens namn och ordet "titta". Mamma kan hon säga, men jag är osäker på om det är mig hon menar ibland. Ordet som används mest är "mam-mam", som betyder MAT. Det är ju det viktigaste ordet av alla!

Näringsbrist?

För tillfället ser Lillans matrutiner ut ungefär så här:

• Vaknar någonstans mellan 5 och 6.30 på morgonen. Ammas ordentligt och somnar sedan oftast om efter ett tag.
  

• Försök till amning vid 9-tiden. Lillan är dock inte särskilt intresserad. För det mesta tittar hon på annat håll. Ibland börjar hon suga, men släpper eftersom mjölken inte kommer direkt, som förr i tiden. Har gett lite ersättning ett par dagar nu, vilket hon dricker av med stor aptit.

• 12-tiden. Lunch. Börjar med smakportion av någon maträtt på burk. Har även provat att göra mat själva. Gillas för det mesta inte. För några veckor sedan åt hon oftast några skedar innan hon inte ville ha mer. Senaste veckan är det bara knip med munnen, sedan gnäll. Ger istället risgröt med någon fruktpuré till. Gröten har hon tills för en vecka sedan ätit en hel portion av utan problem, men nu krånglar hon jättemycket. Börjar ibland gallskrika mitt i. Idag hjälpte det om hon fick pyssla med grejer under måltiden. Ibland får jag stå upp och ha henne på höften för att hon ska vilja äta. Frusterande!!!

• 15-tiden. Något slags mellanmål, till exempel mosad banan eller någon fruktvariant på burk. Lillan gillar "Yoghurt med banan" och de där fruktpuréerna med sädesslag i. Har försökt amma ibland också, men hon är inte alls intresserad.

• 17-tiden. Havregröt med fruktpuré. Har idag gått förvånansvärt bra, men annars har Lillan senaste veckan varit gnällig och inte velat äta hela portionen.

• 19.30. Välling dricks med stor aptit.

Jag ammar alltså bara ordentligt en gång per dygn och eftersom det inte går alls bra med "vanlig mat" är jag osäker på om Lillan får i sig alla näringsämnen hon behöver. Hon går ju säkerligen inte hungrig, men det är ju inte samma sak som att hon får i sig allt hon behöver. Jag tycker att det känns jobbigt att hon inte vill amma längre. Det blir som en ond cirkel. Mjölken sinar och Lillan får kämpa mer för att få ut någon mjölk, vilket leder till att hon ger upp. Det är min teori i alla fall. Sedan sinar mjölken ännu mer...

Är det inte sömnen, så är det maten!

Snälla välling, bli vår lösning!

Ikväll har Lillan fått en hel portion välling att sova på. Förut har vi kört med gröt och senare lite amning, som pricken över i. Igår och i förrgår fick hon en dl. välling bara för att hon skulle få smaka och hon gillade det. Det är enligt rekommendationer från BVC, som jag nu ger upp amningen mer och mer. Jag har ju mjölk så att det sprutar och blir över, men som "tanten" säger, så är den kanske inte av så god kvalitét längre. Känns faktiskt lite sorgligt att jag är på väg att sluta amma, även om det också ska bli skönt.

Hoppas Lillan får sova hela natten inatt! Om vällingen är lösningen på de nattliga problemen, kanske det i sin tur även leder till mindre kiss i blöjan. Mätt bebis=färre nattmål=mindre kiss=torr pyjamas=torr säng?

Imorgon ska mor min få en eftermiddag med sitt barnbarn. De ska visst ta en tur på stan och kolla in Lindex sortiment. Känns helt ok! Jag ska nog passa på att sola lite om vädret blir som utlovat.

Natti!

Tackbrev till Semper?

Ja, maken säger att han skulle skriva ett tackbrev till Semper om han visste att det var gröten som har hjälpt Lillan att sova bättre. Vi köpte i alla fall kvällsgröten, som är från sex månaders ålder och Lillan har nu ätit av den två kvällar. Hon har definitivt sovit bättre och i natt var det verkligen en underbar natt, jämfört med helgen som var. Visserligen har både maken och vår fyrbente vän sovit i ett annat rum de senste två nätterna, så kanske är det frånvaron av deras snarkningar, som har haft positiv effekt? Svårt att veta vilket!

En sak som var konstigt när jag vaknade vid fem i morse och inte hade ammat sedan igår kväll, var att brösten inte var spända och läckte... Why?

Tack John Blund!

Igår kväll gjorde vi en snurr på måltiderna för Lillan. Istället för att ge gröt vid sex på kvällen blev det bröstet och vid 19.30, när Lillan var supertrött blev det gröt istället, så att hon skulle somna riktigt mätt. Hon somnade på två röda, men vaknade till ett par gånger redan innan jag hade lagt mig. Det gav mig ingen bra magkänsla inför natten och när jag kröp ner i sängen vaknade hon ordentligt. Då var det bara två timmar sedan gröten! Ammade henne ordentligt tills hon somnade i min famn. Sen sov hon till kl. 03! Ammades och sov tyvärr bara till halv 6. Då trodde jag att det var dags att stiga upp, men jag testade amning i sängen, med henne liggandes intill mig. Där somnade hon sött igen och vaknade inte förrän halv åtta. Jag känner mig så oerhört nöjd med natten. Allt är ju relativt.

När det gäller maken är allt supersött och härligt igen. Det handlades gott inför helgen igår och en glassbomb slank med ner i matkassen. En latte med extra espresso i intogs i bilen på vägen hem. Sen var allt gammalt groll bortglömt. Tänk vilka enkla lösningar det finns på en del problem. Maken har även erbjudit mig en hel natts sömn kommande natt.

Ny sorts natt

Natten spenderades i gästrummet tillsammans med vår lurvige vän i sängen. När jag precis hade slumrat till väcktes jag av fyrverkerier utanför och en orolig vovve kom springandes med andan i halsen och ett oroligt pipande på stämbanden. Vilka idioter får för sig att skjuta raketer på en helt vanlig torsdag?! När nyårshelgen var över kändes det som en lättnad. " Ett helt år kvar tills nästa gång", liksom.

Det känns som att jag bara har halvsovit resten av natten. Vid 4-5-tiden kom maken in med Lillan, som då var hungrig. Maken hade provat att få henne att somna om, men när nr. 2 måste åtgärdas, så är det ju inte så lätt att slappna av och sova. Efter måltiden tog det visst en timme innan hon lyckades somna om igen, enligt maken. Kl. 9.30 blev jag och vovven väckt av våra två andra älsklingar. Resten av dagen är det fullt upp här! Känner mig hyfsat utvilad, men det var faktiskt otroligt svårt att släppa tankarna på Lillan inatt, fast jag visste att hon var i trygga händer. Mammahjärtat lever väl sitt eget liv?

Underbara dagar

De senaste dagarna har varit minst sagt fantastiska. Det är en sådan oerhörd skillnad att ha en nöjd och glad dotter istället för en gnällig. Ju mer aktiviteter på dagarna, desto gladare dotter. Kanske beror det på att jag nästan uteslutande spenderar all min tid och energi på Lillan när vi gör annat än att vara själva hemma. Hemma finns ju alltid en massa "måsten" och då måste ju Lillan underhålla sig själv ibland. Inget fel med det, men det blir ju en del gnäll, som är ganska tärande att lyssna på. Idag var det favoriten; öppna förskolan, på förmiddagen. På eftermiddagen var vi på fikabesök hos en kollega. Kul att höra lite skvaller från jobbet, men ännu bättre att veta att jag inte behöver engagera mig i det än på ett tag. På öppna förskolan var det mycket sång och musik idag och det verkar Lillan gilla skarpt! Har tänkt att försöka få plats på rytmik också. Det verkar visst vara populärt och svårt att få plats på.

När det gäller maten är det nu tvärstopp med gröten. Det känns lite småtrist, eftersom vi inte har kommit upp i en hel portion än. Enligt BVC ska vi egentligen inte börja med andra smakportioner förrän Lillan äter gröt som en hel måltid, men hon vill ju inte ha. Idag provade jag istället mosad potatis blandat med bröstmjölk. Hon verkade inte tycka att det var helt fel, men hon ville heller inte ha mer än ett par teskedar. Det var ju i och för sig bara en smakportion, så det gjorde ju inget att hon inte ville ha mer idag. Nytt försök imorgon.

Inatt hoppas jag på flera timmars sömn i sträck. Jag ska spendera natten i gästrummet och maken ska ansvara för Lillan. Ammandet står ju jag för, men jag hoppas på att det bara blir en gång. De senaste nätterna har hon klarat sig med en amning, men hon vaknar ganska många gånger av att ha tappat nappen eller andra orosmoment. Jag vet inte vilket som är bäst; att hon inte äter så ofta med vaknar ändå, eller att hon äter oftare men somnar om efter det och sover längre perioder...

Uppdatering

Måste ju tillägga att de senaste tre nätterna har jag återigen försökt mig på att sluta nattamma. Jag har gett Lillan nappen och någon gång vatten när hon har vaknat och det har fungerat bra på så sätt att hon i alla fall har klarat sig utan mat. Sen har hon ju de två första nätterna vaknat väldigt ofta; har inte räknat, men det kändes som en gång i timmen första delen av natten. Inatt har hon nog sovit bättre, tror jag. Jag tror i alla fall att jag har gjort det. Första gången jag har ammat henne är vid kl.5 på morgonen, vilket är helt ok för min del. Kanske löser det inte problemet, för hon vet ju ändå inte vad klockan är och när natten är slut. Jag ska försöka göra så här nu i alla fall, för om det fortsätter att funka, så kan ju maken lika gärna vara den som får henne att somna om på nätterna!

Körd

Första natten fungerade det ju bra med vatten istället för "riktig"mat, men natten efter det började krånglet igen. Nu har jag gett upp, fast jag inte borde. Jag känner mig helt enkelt slutkörd efter alldeles för många nätter med för lite sömn. Att amma de gånger Lillan vill äta är helt enkelt enklare och går fortare än att bråka med henne. Förut när hon har haft en period med lite sämre nattsömn har den inte varat så länge, men nu tycks det hela bara bli värre och värre. Från det att hon somnar vid 21-tiden sover hon oroligt och vaknar flera gånger fram till 24 eller 01, då hon får äta igen. Sen går resten av natten lite bättre, men med amningsuppehåll ett par-tre gånger. När jag läser det jag nu har skrivit låter det ju inte så illa, men det är det. Jag skulle verkligen vilja veta varför hon sover så dåligt nu jämfört med innan.

Som pricken över i har vår dator lagt av. Har nu varit utan internet i några dagar, men nu fått låna en dator, vilket jag känner oerhörd tacksamhet för. Nu återstår att se om alla våra bilder (är otroligt dumma, som har alla digitalbilder på datorn och inte någon annanstans, trots att vi visste vad som kunde hända) har gått förlorade... suck!!!

Sovrutiner

Lillan har ju senaste tiden fått en ovana att äta en massa på nätterna. Tog upp det på BVC och fick tipset att Lillan kanske inte är hungrig egentligen. Hon borde i alla fall inte behöva äta på nätterna. Fick rådet att prova med vanligt vatten (kokt rumstempererat) på flaska när hon vaknar, vilket jag provade inatt. Det gick faktiskt bra! Visst tog det en stund att få henne att somna om igen, men om jag hade ammat, så hade proceduren inte blivit kortare. När hon vaknade igen på morgonkvisten blev det amning, för då hade hon ju inte ätit sedan kl. 20 igår kväll. Helt ok att vara hungrig då, ju! Ska testa på dagtid med att ge vatten om jag vet att hon egentligen är mätt och inte trött. Det går väääääldigt sällan mer än 3 timmar emellan målen på dagtid och ofta bara 2...

När det gäller sovrutinerna ska vi försöka att lägga Lillan i sin egen säng när det är dags att sova. Enligt BVC är det bra om barnen "somnar där de vaknar", för trygghetens skull. Det verkar också fungera, även om det är lite gnälligt ett tag innan hon somnar.

Så klart förväntar jag mig bakslag även här...

Toppendag

Idag är jag riktigt nöjd över hur dagen blivit. Vi traskade iväg till öppna förskolan imorse och på vägen mötte vi en annan mamma och hennes 1-åriga son, som också skulle dit. Vi har pratat några gånger med varandra tidigare och hon är riktigt trevlig. De bor på samma gata som vi. Väl framme blev det lite småprat med de andra mammorna, som var där. Alla var supertrevliga och det visade sig att vi är 4 familjer som bor i samma kvarter. Jag träffade ingen som stämde riktigt överens med kategorin i förra inlägget, men Lillan var faktiskt inte yngst av barnen där. En bebis var bara 6 veckor gammal (sååå liten!!! Kommer knappt ihåg att Lillan varit så liten för inte alls länge sen!), men hade visserligen äldre syskon.

De hade lagt upp "programmet", så att det blev trevligt både för barnen och oss vuxna; först lite presentation, sång och lek... Sedan fika och slutligen lite mer sång innan vi traskade hem. Kommer definitivt att bli stammis där, tror jag :)

Det som blev lite jobbigt var när Lillan skulle äta. Hon verkar inte riktigt bekväm med att äta på offentliga ställen. Gallskrek en bra stund, så jag tror inte att hon fick i sig så mycket som hon brukar. Visserligen kom det en massa mjölk på en gång, så kanske ändå... sedan somnade hon gott en stund i alla fall, så jag kunde få i mig lite kaffe och smörgås.

Stolt mamma

Idag har vi varit iväg och tagit kort hos fotografen till den "obligatoriska" bilden i lokaltidningen. Det var verkligen sista chansen idag. Bebisarna får max vara tre månader gamla och det har ju Lillan redan blivit, men det var ok att komma idag. Hon har legat i och tränat nacken ordentligt över jul och nyår och uppvisningen idag gick jättebra. Några leenden blev det och inget gnäll alls! Ibland förvånar hon mig! Jag var så beredd på skrik och att behöva ett antal försök innan det skulle fungera.

Jag har lite dålig koll på hur bebisar utvecklas och vad som kan tänkas vara nästa steg för vår lilla tjej. Hon gillar inte att ligga på mage, men det är ju ett litet måste om hon ska lära sig att vända på sig, antar jag. Det är ju farligt bekvämt att sätta henne i baby-sittern. Filt på golvet är ju det bästa för hennes utveckling. Det vet jag ju. Hon är i alla fall väldigt duktig på att ta tag i leksaker nu och stoppar in allt som går i munnen. Amningsstunderna blir ofta avbrutna av att hon vänder på huvudet och tittar efter saker och människor som verkar mer intressanta än mat. Fast det är ju väldigt trevligt när man får sig en liten pratstund mellan klunkarna också.

Imorgon är det dags för besök på BVC igen. Vaccinations-dags... Känns mindre kul, men jag hoppas att det ska gå hyfsat och att Lillan inte ska bli allt för ledsen. Tror att jag ska ge henne Alvedon innan, så att hon är lite smärtlindrad i alla fall.

För övrigt har det blivit vardag hemma hos oss igen. Maken har varit långledig över jul och nyår och började jobba igår. Nu är det effektivitet som gäller för att få dagarna att klaffa. I och för sig känns ju allt mycket lättare nu än det gjorde när maken skulle börja jobba efter ledigheten förra gången, då Lillan var nyfödd. Jag tror nog att vi börjar få lite rutiner i alla fall, fast det är knappt så att jag törs säga det högt ;)

Mysigt?

"Alla" säger att det är sååå mysigt att amma, att det blir ett speciellt band mellan mamma och barn. Den första tidens amning var minsann allt annat än mysig. Visst fungerade det. Mjölken fanns ju där. Tyvärr gjorde det så otroligt ont när Lillan sög. Det kändes som att hon satte i "tandraden" på ett ställe i bröstet hela tiden. De som kan det där om amning kollade in hur hon sög och sa att det såg så bra ut. Inget fel på hennes "tag". Sen efter några veckor kom jag på att det ju inte gjorde ont längre. Förmodligen behövde hon inte suga lika hårt för att få tag på mat. Det kändes helt enkelt helt ok att amma, men jag tyckte fortfarande inte att det var särskilt mysigt. Nu, däremot... Nu kan jag tycka att det börjar bli mysigt. Idag när jag ammade Lillan på förmiddagen fick jag för första gången ögonkontakt med henne efter att hon ammat och släppt taget. Hon tittade på mig och log! Hon var så belåten och jag med, så klart! Myspys i allra högsta grad!

Har förresten idag varit på det "obligatoriska" besöket på jobbet och visat upp vårt lilla underverk. Hon visade prov på en imponerande pipa, men också på lite sött "prat i sömnen" sovandes i min famn. Två av kollegorna ville hålla Lillan medans jag försökte få i mig tårta och kaffe, men det blev bara en halv kopp drucken, sen kunde jag inte lyssna längre på hennes ledsna stämma. Känns faktiskt otroligt mysigt när hon blir tyst av att komma till min famn. Hon vet vem jag är, minsann... Älsklingen min!

I tid

Jo, det gick faktiskt bra idag. Är väldigt trött nu bara, eftersom jag annars brukar passa på att sova ett par timmar längre än det blev idag. Fast jag lägger mig och vilar under dagen lyckas jag inte somna, så jag hoppas på en bra natt.

Öppna förskolan var väl ganska trevligt. Kände mig ganska obekväm i början eftersom det verkade som om alla andra mammor redan kände varandra. Efter tandhygienistens information framkom det att det visst inte var så. Pratade en del med de andra, mest med en av mammorna. Inga telefonnummer bytta, så jag antar att jag inte är fullvärdig medlem än. Känns i och för sig inte som att jag har något behov av att lära känna nytt folk riktigt än. Trivs mycket bra med att spendera dagarna hemma och med promenader. Jag har ju inte ens hunnit träffa alla mina vänner sedan Lillan kom. En sak i taget är nog bäst.

Har förresten en del funderingar kring några saker. Kanske kan få lite råd?

• Funderar på att köpa sjal eller bärsele (typ Babybjörn). Vilket är bäst för bebisen? Är det bättre eller sämre för deras ryggar, nackar med det ena eller andra?

• Har även lite svårt att bestämma mig för var Lillan ska sova på nätterna. Har en vagga intill min sida av sängen, där hon sov första tiden. Har dock senaste veckan haft henne i sängen hos oss och då sover i alla fall jag bättre, tror jag. Då känns det ok att somna även om hon ligger vaken och knorrar. Kan ju lätt kasta ett öga på henne, lätt torka ev. kräk och ge henne nappen om hon har tappat... Läste dock i en broschyr om plötslig spädbarnsdöd att man helst inte ska ha de små liven i sängen hos sig på grund av att det kan bli för varmt för dem där... Knepigt...

• Sen är det det där med amningen, rapningen och kräkningarna... Vet inte hur jag ska göra på nätterna riktigt. På dagarna försöker jag hjälpa henne på traven och håller henne upprätt efter att hon har ätit för att hon ska kunna rapa. På nätterna somnar hon ju oftast till när hon blivit mätt och då känns det trist att väcka henne för att rapa... Hon kräker ju väldigt mycket och jag har fått för mig att rapandet hjälper mot det, men jag vet inte... Känns i alla fall bättre om hon kräks när jag är med och kan torka bort, än när hon ligger och jag kanske inte är med riktigt (alltså om jag lägger henne utan att hon har fått rapa). Det blev rörigt det här, men jag hoppas att ni förstår hur jag tänker.

Back on track

Det blev inte värre med bröstet. Tyckte att mjölken flödade på bättre dagen efter och lillan verkar mer nöjd nu när hon sörplar mjölk. Den där lilla rodnade knutan försvann efter några dagar... Nu har jag dessutom köpt sådana där ullinlägg att ha i bh:n. Värme är ju bra.

Annars går det bättre och bättre här hemma. Systern min har ju varit här i några dagar och varit en god hjälp speciellt på kvällarna när lillan kräver mer uppmärksamhet och pappan inte finns till hands. Nästa vecka är jag däremot helt allena. Försöker tänka positivt.

Idag fyller lilla miraklet tre veckor! De tre veckorna innan förlossningen gick väääldigt sakta, men de tre sista veckorna har bara försvunnit bort. Lillan har blivit märkbart större. Hon är inte lika späd längre, ökar bra i vikt och har blivit ett par cm längre. Hon kräkts väldigt mycket, men hon verkar trots det få i sig tillräckligt. Hon har fler vakna stunder då hon bara ligger och tittar och är allmänt nöjd. Blicken är med mycket mer nu och det känns som att vi får bättre och bättre kontakt med henne varje dag. Igår var vi iväg och köpte lite grejer till henne att hänga ovanför skötbordet och i vagnen, som hon kan titta på. Verkar som att det uppskattas!

Nu ska jag strax ge henne mat och sedan väntar långpromenad...

Trubbel på gång?

Jag är rädd för att jag börjar få mjölkstockning! Upptäckte igår ett rött ömt område på vänster bröst. Det är det bröstet som inte verkar producera så mycket mjölk som det andra. När lillan äter från höger bröst ser jag mjölken i mungiporna på henne, men när hon äter från det vänstra syns ingenting. Ibland blir hon frustrerad och sliter och släpper bröstvårtan, gnäller och tar tag igen... Jag har ju mjölk där, det ser jag ju när jag själv trycker fram lite innan jag ska amma. Jag följer alla råd som finns... Har börjat pumpa ur bröstet med pump efter att lillan har ammat... Stryker med fingrarna över det ömma området (mot bröstvårtan) när jag ammar (har lite olja på).. Har haft varm vetekudde på bröstet... Kan det ta tid innan det släpper eller har jag värre att vänta? Funderar på att ringa amningsmottagningen på sjukhuset imorgon.

De här första två veckorna har ju gått ganska bra, så det är väl bara att vänta att något ska gå på tok nu :) Maken börjar jobba idag och jag är faktiskt lite orolig för hur jag ska klara av gnälliga kvällar själv. Som tur är så har min kära lillasyster en veckas höstlov framför sig och kommer förhoppningsvis att tillfälligt att flytta in. Känns skönt att inte vara själv med lillan och alla bestyr...

Två veckor...

Idag fyller lillan två veckor! De första dagarna efter att hon kom till världen var turbulenta. Det känner jag nu när jag har fått lite persperktiv på vår tillvaro. Jag hade ju hört att man som mamma skulle ha konstiga känslor, nära till tårar och till skratt om vartannat de första dagarna. Fast jag visste att det var normalt, så kände jag mig så onormal. Nu har jag landat lite. Livet är helt klart fortfarande turbulent, men mina känslor hänger med på ett annat sätt.

När man läser min förlossingsberättelse känns det verkligen som att jag har haft en positiv upplevelse. Det stämmer om man tänker på den fysiologiska delen. Allting gick ju som det skulle. Jag var hel efteråt och lillan mådde bra hela tiden. Jag kände dock under förlossningen och efteråt att jag verkligen inte fixade den psykologiskt så som jag hade önskat. Jag kände att jag gav upp mitt i allt. Jag vet att jag skrek rakt ut att jag inte klarade det. Ändå vet jag att barnmorskan och min man sa att jag var så duktig. Jag hatar verkligen det ordet. Just då kändes det som att de ljög, för jag kände mig ju inte alls duktig. Jag tror att jag fixade smärtan mycket sämre än alla andra, men jag vet inte. Det spelar ju heller ingen roll, men på något sätt vill jag ha något att jämföra med. Trots att allt gick bra känner jag att jag inte skulle vilja föda vaginalt igen. Nu har det ju gått två veckor och sakta men säkert börjar förlossningen kännas overklig, som om jag inte har varit med om det. Är det så för att jag ska vilja göra om det igen? Är det därför minnena bleknar?

När det gäller amingen och lillans välmående antar jag att allt är som det ska. BVC-sjuksköterskan var på hembesök igår och lillan har gått upp ett halvt kilo på en vecka, så mjölken verkar ju räcka. Har varit lite orolig för det eftersom hon ibland inte är nöjd mer än en halvtimme... När jag läste i amningsbroschyrerna står det ju att allt är normalt. Det är normalt att amma hela tiden, för att ge tröst, mat och närhet.. Så i lördags när lillan verkligen klamrade sig fast vid brösten kändes det ändå ok efter att ha läst det. Napp ville jag inte prova eftersom det kanske var för tidigt... Tänk om hon inte skulle kunna suga på rätt sätt sen?

Tidigare i veckan talade jag med BVC-sjuksköterskan som skulle komma på hembesök. Hon undrade hur det gick med amningen och jag förklarade ovanstående dilemma... Amma som tröst eller inte? Hon rekommenderade verkligen att prova napp, både för min skull och för lillans mages skull... Hennes mage hinner ju aldrig vila om hon ska äta hela tiden. Då blir det ju som en ond cirkel. Så samma dag provade vi napp och det har faktiskt hjälpt otroligt mycket. Nu kan jag dra ut på amningstillfällena mer och vi vågar oss ut på promenader och har varit och handlat mat utan att vara rädd för att hon ska bli djupt olycklig.

Just nu är det kvällarna som är jobbigast. Hon har lätt för att somna på dagarna och att sova själv i vagnen till exempel. På kvällarna är hon svårarare att göra nöjd och hon vaknar så fort man lägger henne för att sova själv. Hon somnar inte "för natten" förrän vid 01-tiden... Det är frustrerande, även om jag vet att det finns de som har det så mycket jobbigare. Vår lilla flicka mår i alla fall bra och när det är som värst och man är som tröttast försöker jag tänka att det ju faktiskt är värt det. Som vi har väntat på dessa sömnlösa nätter :)

Hon tycker om att ligga nära... gärna på pappas bröst. Har funderat lite på detta... Spädbarn ska ju sova på rygg och man ska vara noga med att de inte blir för varma. Samtidigt rekommenderas ju bärsjalar för att bebisar ska kunna vara nära sina föräldrar. Borde inte bärsjäl bli som att sova på mage och väldigt varmt för bebisen? Hur går det ihop med rekommendationerna för att motverka plötslig spädbarnsdöd?

Ja, det är många tankar och funderingar som jag har samlat på mig nu. Eftersom jag inte hinner skriva här varje dag blev det ett enda rörigt inlägg. Jobbigt för er att läsa, men jag tror att det kommer att bli intressant för mig själv att senare se hur jag tänkte just nu.