Dagen D

Nu har vi kommit till det efterlängtade datumet... Jag minns när vår läkare tittade på sin "snurra" och sa att vi skulle bli föräldrar i början av oktober... Skulle vi bli föräldrar? Det gick absolut inte att ta in det då.. och det går inte att ta in det nu. Och så fick vi datumet; det där datumet som man hänger upp sig på fast man vet att det troligtvis inte blir då. Älskade lilla livet i min mage är i alla fall inte på väg att ta sig ut än. Just nu känns det som att det aldrig kommer att ske. Jag - förlossning - bebis? Har svårt att tro det... Men enligt statistiken är det ju så det går till. Om tre veckor har vi garanterat fått träffa vår bebis, eller?

BF-dagen

Mamma säger att magen blir större och större hela tiden, men det syns verkligen inte om man jämför bilderna.. Konstigt..

In my dreams...

I natt... eller i morse drömde jag om vår bebis. Det var en mörkhårig flicka med röda tuffa glasögon. Vi var på babysim och hon sa en mening på engelska. Alla blev så klart imponerade av hennes ordförråd. Hennes mamma med...

Vecka 38+6

(En vecka kvar till BF)

Sista?

Skulle kunna vara sista magbilden innan förlossningen, men en sådan tur lär jag väl inte ha...

Vecka 37+6

Höggravid?

Igår var jag, mamma och syster och shoppade till bebisen. På något sätt känns det självklart att bebisen måste ha kläder, men ändå konstigt att handla grejer till någon som på ett sätt inte finns i min verklighet än. Jag fick verkligen försöka fokusera på något som jag inte vet någonting om. Hur vet man vilka kläder som är mest praktiska för en bebis och hur vet man vilken storlek man ska köpa på tex. en vinteroverall (bäst att köpa nu, eftersom jag har en känsla av att de försvinner fort från affärerna)? Bara tanken på att det är vårt lilla mirakel, som ska bära kläderna, känns så magiskt.

Lite smakprov från gårdagens inköp

Nu har vi kommit nästan hela 37 veckor på väg. Egentligen skulle bebisen kunna komma när som helst nu. Tanken på att vänta i fleeeera veckor till känns lagom kul. Jag känner mig nog så redo som jag kan. Mer verkligt än så här kommer det nog inte att kännas förrän förlossningen sätter igång. Det spelar nog inte någon roll för min mentala förberedelse om det går några veckor till eller inte. Jag längtar verkligen efter att få träffa vårt underbara efterlängtade mirakel. Kan inte föreställa mig hur det första mötet kommer att kännas.

Bild tagen idag, vecka 36+6

Jag tycker fortfarande inte att jag ser någon skillnad på magstorleken på korten senaste veckorna. Jag känner mig större och magen känns lite otymlig nu, men det är allt. Höggravida brukar väl ändå se mer "gravida" ut?

Randig

Dags för en ny magbild igen. Tyvärr gjorde vi misstaget att ta kort på eftermiddagen, efter att jag haft på mig mammakjolen i några timmar. Randen på magen efter resåren är ju inte så snygg...

Vecka 35+6

Idag har vi varit hos svärföräldrarna och hämtat en spjälsäng. Tänkte egentligen köpa på IKEA, men allt kostar ju mer än man har tänkt sig, så vi tackade ja till erbjudandet om den där sängen i alla fall. Ska måla den vit, så blir den säkert nästan lika fin, som den jag egentligen ville ha.

Sen var jag en sväng hos mamma och kollade igenom mina och systers gamla bebiskläder. Det fanns faktiskt en del söta som förhoppningsvis kan komma till användning. Ska tvätta allt kommande veckan och lägga i bebisens skåp. Knappt så att jag vågar. Har dessutom gått med på att ta en shoppingtur med mamma på lördag för att köpa något nytt till bebisen också. Jag vet ju att bebisen måste ha kläder, men jag drar mig så för att köpa. Oddsen för att allt ska sluta bra är ju så mycket högre än för att graviditeten ska sluta dåligt, men jag har tyvärr fortfarande en tendens till negativa tankar när det gäller mig själv och lycka.

Har förresten inte sett till något mer mjölkläckage sedan igår morse, så det kanske inte var det i alla fall...

Svettiga dagar

Stödstrumporna jag hade på mig i fredags när jag städade hjälpte. Fötterna och benen klarade sig nästan helt från svullnad, förrutom tårna då... Sen när det blev dags för dusch och strumorna åkte i tvätten (har bara ett par) kom svullnaden som ett brev på posten. Usch, så jobbigt det känns när man inte är van vid att känna av sina fötter annars. Har försökt att lägga mig ner flera gånger om dagen och lägga benen högt, men det har inte hjälpt nämnvärt. På nätterna känns det ju ok, men då känns det konstigt i fingrarna istället. När jag vaknar till känns det som att jag inte kan böja dem. Känns stumma, på något sätt... Att ta i hand och hälsa på folk känns inte så kul, eftersom handsvett är ett annat nytt problem... Jag antar att det inte finns något speciellt man kan göra åt ovanstående besvär. Sen är de ju inte så allvarliga. Det vet jag. Jag är glad för att jag mår så bra som jag faktiskt gör. Visst kändes ryggen helt slut efter några timmars städande i fredags, men jag klarade av det. Värken och stelheten kommer ju efteråt.

Söndag igen och med det dags för nya magbilder... Här kommer en av dem:

Vecka 34+6

Ps.. Undrar när magen blir stoooor.. Ser själv ingen direkt skillnad mellan de tre sista magbilderna... Ds

Vecka 33+6

Snart har hela 34 veckor passerat för lill*n i magen min. Veckorna går på något sätt väldigt fort, men tiden vi har kvar i det här tillståndet känns ändå väldigt lång. Börjar bli mer och mer svullen om fötter och ben om jag sitter eller står länge. Undrar om det är mer regel än undantag att man samlar på sig en massa vätska i slutet av graviditeten.

Vecka 33+6

En vecka

Det är idag en vecka sedan förra magbilden togs. Ska bli väldans bra på att ta kort varje vecka nu. För skojs skull försökte jag mig på en snyggobild à la lillawi, men det blev inte alls lika bra. Kul försök i alla fall...

Tog kort på gamla vanliga sättet också för att lättare kunna jämföra med förra veckans bild. Magen ser dock inte ut att ha blivit märkbart större:

Vecka 32+6

Funderar nu en hel del på hur bebisen ligger i magen. Vad jag har förstått borde h*n hon vända sig och ligga med huvudet nedåt snart. Ska bli intressant att höra vad BM säger om saken på tisdag. Läste någonstans att bebisen bör ha vänt sig rätt till vecka 36 och att man annars gör vändningsförsök. Om inte det lyckas brukar det luta åt kejsarsnitt. Hur dags i graviditeten brukar snittet göras? Tar man BF-datumet, eller tidigare för att inte riskera att förlossningen sätter igång innan på naturlig väg? Ska försöka att inte oroa mig för detta än. Det är ju några veckor kvar och bebisen har kanske vänt sig.

Har fått en del kommentarer från vissa människor, som stör mig lite. Om allt är ok med bebisen är det ju helt ok, men när folk har frågat när bebisen beräknas anlända och jag svarar oktober, så har flera sagt; "Men då är du ju inte stor!" Vet inte hur jag ska tolka det. Har jag onormalt liten mage, eller menar de att jag ska vara glad för att jag inte är större? Jag vet ju att bebisen legat på normalkurvan i tillväxt hittills... Hur mycket växer magen nu på slutet?

För övrigt är det fortfarande mest mina sömnsvårigheter som stör mig. Fast jag är supertrött tar det låååång tid innan jag somnar. Det känns som att det kryper i hela kroppen precis när jag håller på att slappna av som mest. Då måste jag ändra liggställning igen... I övrigt är allt helt ok.

Börjar närma sig

Nu har jag gått in i vecka 33, vilket faktiskt betyder att bebisens ankomst börjar närma sig. Makens syster födde båda sina barn i vecka 35 eller 36 och de var fullt utvecklade. Inte för att det skulle gälla mig, men det får mig ändå att tänka på att vi skulle kunna få barn väldigt snart. Allt från vecka 38 är ju normalt, även om de flesta förstföderskor går över tiden. Jag mår fortfarande oförskämt bra (peppar, peppar...). Har ju svårt att få till någon bra sömn, men jag är ju ledig nu, så det gör ju inget egentligen. Det hade ju varit mycket värre om jag skulle upp tidigt och jobba.

Mitt blodvärde var ju inte så bra sist jag var hos BM. Skulle börja med järntabletter (Niferex) och gjorde det i några dagar. Magen gillade dem inte, så när jag fick tips om annat alternativ nappade jag direkt. Har börjat ta ett järnpreparat från hälsokostaffären istället. Det heter "ferronol" och magen mår bra nu i alla fall. Enligt expediten hade en gravid tjej visst ökat sitt blodvärde riktigt ordentligt av det, så att hennes BM blev riktigt förvånad att det hade fungerat så bra. Är lite skeptisk till det hela får jag ju säga, men det är i alla fall värt ett försök. Ska till BM nästa vecka igen, så då får jag veta om det fungerar eller inte. Konstigt i så fall varför BM bara rekommenderar tabletter.

Avslutar med en några dagar gammal bild...

Vecka 31+6

Dags för...

...en ny bild på magen. Vi är väldigt dåliga på att ta kort. Det var flera veckor sedan nu.

Vecka 29+5

Mirakelmagen

Här kommer lite bilder på magen min...

Vecka 15+4

Vecka 19+5

Vecka 23+6 (idag)