Imorgon är det dags för VUL igen. Jag har inte haft någon antydan til äl än, så det är nog ingen fara att göra VUL så sent som på dag 12. Mott-ssk'n var ju lite rädd för det. Testade med äl-test i morse, men inget extra streck syntes förrän jag skulle slänga testet, kanske efter 10 min. Ska testa imorgon igen. När testet visar på äl brukar extrastrecket komma fort och vara jättetydligt.
Talade med en barndomsvän i telefon för en stund sen. Har dragit mig för att prata med henne sista tiden, eftersom jag inte har berättat något om vårt problem för henne. Det har inte blivit tillfälle förut och sista tiden har jag inte orkat prata om det så mycket. Idag kände jag dock för att ringa upp henne och vi hade ett bra samtal. Visserligen kan hon nog inte sätta sig in i min situation alls, eftersom hennes två små barn blev till snabbt och lätt. Hennes försök till förståelse känns mer som sympati än empati, men det kändes bra att ha pratat med henne om det. Hon är en bra vän, även om hon som så många andra trodde att det nog är mycket psykiskt som är orsaken till det hela... Det där har jag ju egentligen ingen kommentar om. Det finns väl inte någon som inte stressar upp sig när det inte blir någon bebis??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar