Tjej?

Har varit hos BM idag. Tre veckor sedan sist och två veckor tills nästa planerade besök. Jag mår ju hyfsat bra och bebisen också, verkar det som. Mitt HB håller sig på en bra nivå, 130, den här gången. Har visserligen inte druckit Ferronol på någon vecka eftersom den tog slut och jag inte orkade sticka in till stan och köpa mer. Köpte efter några dagars uppehåll Blutsaft istället och det verkar ju också fungera än så länge.

BM var lite osäker på om bebisen verkligen låg med huvudet nedåt idag, så hon kollade för säkerhets skull med UL. Huvudet ligger nedåt, men inte riktigt fixerat än. För övrigt är bebisen "klar" nu och det är helt ok om h*n skulle vilja komma ut, vilket känns väldigt skönt att veta. Hjärtat tickade på som det skulle, men den här gången trodde BM minsann att det är en tjej där inne i magen min. Sist hon uttalade sig om det, så trodde hon ju att det var en kille.

Snart får vi veta...

VUL och UL

Vi har fått papperskopior på våra VUL- och UL-bilder. Vi har en fungerande scanner, men har aldrig använt den. Trodde att det skulle vara krångligt, men den var riktigt enkel att använda. Så nu har jag scannat in våra bilder och visar lilla bebisens utveckling i magen.

Vecka 7+3 får vi se ett tickande hjärta hos vårt lilla mirakel med hjälp av VUL hos vår underbara läkare.

Vi blev erbjudna att komma tillbaka två veckor senare, vecka 9+2, för en ytterligare kontroll att lilla räkan fortfarande var vid liv.

På inskrivningen hos BM, vecka 10+4, kände jag mig orolig. Kände mig ju inte särskilt gravid. BM började därför med ett UL för min skull och visst levde lilla bebisen loppan i magen min.

Vecka 17+1. Det "obligatoriska" UL. Allt såg fint ut. Lättnad.

BM-besök och vagndilemma

Igår var det dags för BM besök. Har nu kommit till vecka 27+4. Jag känner mig så glad efter gårdagens besök. Alla värden var bra. Blodtrycket är ganska lågt fortfarande; 110/60, men i alla fall lite högre än sist. Blodvärdet var till och med högre än förra gången. Nu låg det på 131 (om jag minns rätt). Behöver alltså fortfarande inte knapra järntabletter. B-glucos var bra och blodgrupperingen vid förra besöket visade att jag är Rh-positiv, vilket ju också känns bra. Bebisen håller sig på tillväxtkurvan för en "normalstor bebis" och jag hade bara gått upp ett kg till sedan förra besöket. Alltå 8 kg upp totalt. När BM skulle lyssna på hjärtljuden igen hade hon svårt för att hitta rätt ställe för att höra hjärtljuden. Så var det förra gången också, men då hittade hon rätt till slut. Den här gången gav hon upp. Hon kunde känna att bebisen låg på längden, dvs. huvudet uppåt eller nedåt och h*n knuffades på där inne, så att magen rörde på sig :). BM ville ändå göra ett ultraljud, för att se exakt position av hjärtat och då visade det sig att den lille ligger med fötterna nedåt. Nu har h*n fram till vecka 36 ungefär att vända sig på rätt håll. Får väl ha lite is i magen och hoppas på det bästa, men nog känns det lite tråkigt om det skulle bli snitt. Profylaxkursen känns ju inte så användbar då... Fast egentligen spelar det ju inte så stor roll, bara vår älskling mår bra och kommer ut på något sätt när det är dags. Nu blir det tätare kontroller hos BM. Om tre veckor är det dags igen, då hos en sommarvikare.

Angående barnvagn var vi äntligen och beställde igår. Bestämde oss slutligen för en brun Brio Happy sittvagn, med hårdlift och Compact Chassi i silver. Kändes så bra att äntligen ha fått det gjort. Passade även på att beställa en bilbarnstol av märket Acta Graco, som butiken hade erbjudande på. Det blev en i rött.

Idag ringde de dock från butiken och meddelade att Brio Happy är slut i brunt och inte kommer att tillverkas mer! Så typiskt!!!! Jag (maken har inte brytt sig så mycket om detaljerna), som har haft så svårt för att bestämma mig. Nu måste jag bestämma mig på nytt igen. Direkt kände jag att det i så fall får bli en Brio Happy i grönt istället. Den färgen har maken föreslagit tidigare och den är fin, den med. I så fall blir det med svart Compact Chassi. Sen började jag fundera över Teutonia Mistral (den klassiska), som finns i brunt. Den är nog ganska lik Brio Happy i funktionerna, men vi har ju inte riktigt kollat på den. Känns jobbigt att behöva åka en gång till till butiken och tänka om... Tror också att Teutonia skulle bli dyrare. Nej, det får nog bli en grön Brio Happy. Usch, vilket ointressant svamlande det här blev...

Mc Donald's och Schweizernöt

Efter ett par vändor på toaletten kunde BM se det hon skulle. Hon sa ju att jag skulle ha fylld urinblåsa vid UL, så det hade jag. Jag var sprickfärdig. Klart att jag blev orolig när hon inte fick bra bilder, men sen när alla måtten var tagna och stämde så fick jag ett leende på läpparna. Bebisen vinkade till oss vid ett tillfälle, så jag tror att h*n mår bra där inne. Ser visserligen väldigt trångt ut där inne, eftersom h*n inte sträckte ut sig så mycket. Gillar visst den klassiska fosterställningen :) Om bebisen fortsätter må så bra som hittills, så beräknas den komma ut den 5:e oktober, alltså lite senare än vad vi först trodde. Är idag i vecka 17+1. Nästa mål blir att komma så långt som till vecka 24, då nästa besök hos BM blir. Känns långt tills dess. Hoppas att jag får känna lite sparkar snart... Firade i alla fall det här glädjande beskedet med att åka inom Mc Donald's. En liten chokladbit passar fint till efterrätt...

Ps. Mammajeansen åkte på i morse, så det betydde inte otur i alla fall :)

Hänger inte med

Idag har vi varit på inskrivning på MVC. Jag var så klart skeptisk inför det här mötet med BM eftersom jag hade lite förutfattade meningar om hur hon skulle vara. Jag visste ju inte vem hon var eller så, men har ju läst om hur enkelspåriga vissa BM är och inte riktigt kan sätta sig in i den situationen som man är i, när det har varit en krokig väg fram tills det där plusset på testet. Vår BM var faktiskt över förväntan. Hon tog faktiskt min oro på allvar och förstod att jag inte riktigt kan ta till mig den här graviditeten. Jag är gravid, men känner fortfarararande inte att vi "väntar barn". I vanliga fall gör man ju inte UL förrän i vecka 17 och jag hade förberett mig på att behöva böna och be om UL innan dess. Jag behövde inte ens be särskilt mycket. Hon gick med på UL tidigare. Faktiskt redan idag! Jag trodde inte att man kunde göra ett vanligt UL så här tidigt, men det fungerade utmärkt. När vi satt inne hos BM innan UL och pratade om den svåra tid som varit hade jag inte långt till tårar och sen när vi fick se vårt lilla mirakel aldeles vild i magen blev jag tårögd. Trots avsaknaden av gravsymtom så är jag verkligen gravid. Det är en liten bebis där inne, med ben och armar som viftar och har sig. Vår bebis!

Nästan alla tester och prover var bra. Jag trodde att jag hade gått upp i vikt, men det hade jag inte. Kanske ett kg, men i alla fall inte mer. Blodtryck, P-glukos och Hb var också bra. Tyvärr visade u-stickan 1+ på protein, vilket inte är bra. Jag ska lämna nytt u-prov så fort jag har möjlighet, men BM trodde att utslaget berodde på flytningar (som jag faktiskt har en del av). Törs inte googla mig fram till vad det annars kan betyda...

I onsdags förra veckan då vi gjorde VUL på vår mottagning sa jag till läkaren att jag trodde att jag var i vecka 10. När han såg det lilla knytet sa han; "ja, du har precis gått in i vecka 10". Så då tänkte jag att då är jag tillbakaflyttad några dagar. Trodde ju idag att jag precis gått in i vecka 11 och det höll BM med om och sa, ja det är vecka 11+2 idag... Är jag i vecka 12 helt plötsligt då eller??? Jag hänger inte med längre. En vecka hit eller dit gör ju en stor skillnad i mitt psyke just nu. En vecka fram helt plötsligt?? Känner mig förvirrad... Känner mig dock ganska glad idag...