måndag 30 november 2009

Antecknat

Måste bara skriva ner att Lillan idag lyckades klättra upp i soffan själv för första gången. Hon har även ritat med en penna på papper för första gången idag. Nu kommer jag ihåg det.

söndag 22 november 2009

Vaccin, tänder och dåliga nätter

I onsdags i förra veckan var det äntligen dags för Lillan att få vaccinet mot nya influensan. Både jag och maken har väntat och hoppats på beslutet att även små barn ska få vaccinet. Många vuxna, som har fått vaccinet har blivit ganska ömma i armen efteråt, så jag var beredd på att Lillan kanske också skulle bli det. Visserligen har jag även hört att barnen inte har fått några biverkningar. För vår lilla älskling har det gått bra och det känns skönt, minst sagt.

Senaste tiden (har glömt om det är en vecka eller två) har Lillans sömnvanor varit upp och ner. Hon har det senaste halvåret haft lätt för att somna på egen hand på kvällen. De problem, som har varit, är att hon vissa nätter vaknar flera gånger utan att kunna somna om själv. Vi har fått gå in till hennes rum och ge henne nappen och sen har hon somnat om snabbt igen. Inget jobbigt, egentligen, men att i flera nätter i rad få sömnen avbruten och upphackad har då känts frustrerande och tröttsamt.

Problemen som nu har kommit, är att Lillan vissa kvällar har haft jättesvårt att somna. Hon har gråtit och gnällt ganska länge, innan hon slutligen har somnat efter mycket omstoppande och pysslande. Sen har hon även haft väldigt svårt för att somna om på nätterna när hon vaknar. Hon sätter sig upp direkt igen, när vi har stoppat om henne och kan bara inte somna om. Till slut gallskriker hon om vi inte tar upp henne. Många nätter har det funkat att bära in henne till oss och där har hon somnat om ganska direkt och sovit bra resten av natten. Nu funkar inte ens det längre! Nu vaknar hon efter några timmars sömn och somnar inte om någonstans. Hon är vaken ett par timmar innan vi lyckas få henne att somna om. I fredags kväll fick vi slutligen ta till mer välling innan hon somnade. Förut har jag varit mest bekymrad över min egen sömn, men nu börjar jag oroa mig för hennes. Hon har nämligen börjat sova ganska kort tid när hon sover middag och när hon vaknar är hon ofta jätteledsen och på dåligt humör länge. Jag undrar om hon kanske lider av övertrötthet eller något. Kan det vara så?

Så klart börjar jag googla runt på "barn och sömn" och halkar in på olika forum och metoder. Vi har ju tidigare provat "fem-minuters-metoden" och tyckte att det fungerade. Då verkade hon lika missnöjd i min och makens famn som i sängen, så att hon grät en stund innan hon somnade funkade för oss. Läggningsrutinerna funkade ju bättre i alla fall. Nu känner jag att den metoden är helt fel. Dels har Lillan ju inte så svårt för att somna på kvällarna. Problemen är ju att hon vaknar sedan och inte kan somna om själv. Anna Wahlgrens metod verkar i så fall bättre och hon tar ju avstånd från "fem-minuters". Hennes metod verkar mer komplicerad, men å andra sidan känns det som att den är mer "heltäckande". Jag funderar på att köpa hennes "Sova hela natten". Antagligen väntar jag någon vecka till, för Lillan har flera nya tänder på gång, så det KAN ju vara de, som ställer till det. Fast på något sätt får jag inte ihop hennes beteende med tänderna ändå. Den värsta perioden med tandprickningen borde ha varit för en tid sedan, innan de värsta sömnproblemen uppstod. Jag tror heller inte att det beror på vaccinet, även om tanken visst har slagit mig. Problemen började ju innan hon fick vaccinet.

Jag hoppas bara att vi lyckas få normala nätter här hemma. Hon behöver ju sin sömn och vi med. Jag känner mig faktiskt lite orolig över hur jag ska orka med att börja jobba i januari. Då är det upp klockan fem på morgonen oavsett hur nätterna har varit. Det fungerar inte att vara zombie på jobbet. Minsta misstag kan få väldigt allvarliga konsekvenser. Snart är det dags att rädda liv igen. Here I come!!! :) Redo??? NEJ!

onsdag 11 november 2009

Frustration och temperament

Sista dagarna har Lillan bråkat med mig rejält. När det är något hon inte får göra, men så klart vill göra ändå, blir det ett litet krig här hemma. Hon blir helt vansinnig på mig. Först är det gnäll, men efter en halv sekund eller något kommer den arga blicken och sedan en smäll mot mig och mina glasögon. Jag accepterar inte det, även om det ibland faktiskt är lite kul att se hur hon mer och mer liknar en tonåring istället för en ettåring. Nej, jag ger mig inte. Har jag sagt nej, så är det nej. Det slutar oftast med att hon hoppar lite och nästan stampar med fötterna i golvet och sedan lägger hon sig ner och gråter. Är detta normalt beteende för en ettåring? Jag är inte beredd på detta. Nyss var hon ju en liten bebis, utan några orimliga krav på omvärlden.

Idag har hon även blivit arg flera gånger när hon suttit själv och lekt med något. Det är precis som att när något inte går hennes väg blir hon frustrerad och väldigt irriterad. Det är min tolkning av det hela, men visst måste det vara frustrerande att inte kunna tala om vad man vill och tänker!

Jag undrar ju så klart på om ni andra känner igen er. Någon?

måndag 9 november 2009

Två små på gång

Igår upptäckte jag två små framtänder på väg fram i överkäken hos Lillan. Hon har ju klarat sig utmärkt med bara två tänder hittills, men två till kan ju inte vara fel! Nu har man ju nästan vant sig vid hennes utseende, så det ska bli intressant att se hur de här två nya tänderna förändrar sötisen!

Nu har Lillan förresten sänkt händerna, från över huvudet till lite halvt avslappnat vid sidorna, när hon går. Ibland nästan springer hon också! Känns skönt att hon kan ta sig fram själv, så hänger hon med de andra när hon börjar på förskolan i januari. Det där innebär ju en hel massa känslor för mig. Även om jag vet att hon kommer att tycka att det är kul, tar det emot att tänka på att jag ska vara ifrån henne hela dagarna. Jag vet dessutom inte hur jag ska lyckas engagera mig som förut på jobbet. Just nu känns allt så splittrat.