onsdag 7 november 2007
Att öppna sig
Det var ju tänkt att jag skulle kunna göra det i den här bloggen. Efter hand känner jag dock att jag har börjat censurera mig själv. Tänk om den personen läser, eller den? Jag vill ju inte såra någon. Saker kan skrivas på ett sätt som kan missuppfattas av den det berör. Ingen som känner mig vet än så länge om den här bloggen. Jag skulle vilja att vissa visste ibland. Jag ska i alla fall försöka att få ur mig alla tankar jag har, hur det än kan uppfattas. Om någon jag känner läser det här någongång ska du/ni veta att jag aldrig har missunnat någon något. Det menar jag verkligen. Räckmackor finns ju inom alla områden, så är det ju bara. Den där räkmackan är ju kanske inte ens någon räkmacka. Vem vet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har en vän som jag känner IRL som läser min blogg (som jag vet om vill säga...och som vet vem som finns bakom Tisalen)
Jag skriver min blogg för min skull och för de som vill se att det finns fler som är i samma situation. Jag skriver för att få stöd och råd och lite uppmuntran.
Jag inbillar mig att de som läser vet att man står sig själv närmast och att jag skriver utifrån mig, mina känslor och mina uplevelser.
Ibland kan det jag skriver säkert uppfattas som hårt och missunsamt...så är det åxå ibland...fula käsnlor kommer (och går) i sådana här situationer som vi befinner oss i. MEN jag hoppas och tror att ingen som läser tror att jag önskar andra olycka för att jag själv hamnat i tillverkningssvårigheter. För jag unnar alla barn...flera stycken om det är det de vill ha...det som jag inte vill har är "hur jäklans lätt det var att skaffa barn" för den ena eller den andra....
ja det var lite svammel från mig...ska nog komma ihåg denna kommentar och ngn gång lägga in den som inlägg i min egen blogg...
Förståelse är det enda jag kräver...och sådana här inlägg behöv nog ibland
Hej Lucia, jag förstår dig helt o hållet. Har samma tankar, och skriver därför mitt "alias" Zelda istället. Men det är ju ens egna tankar, och ens egna behov av att "vädra", och jag hoppas att de som läser det förstår. Om det är en riktig vän tror jag det ordnar sig!
Kram
Skicka en kommentar