Antecknat

Måste bara skriva ner att Lillan idag lyckades klättra upp i soffan själv för första gången. Hon har även ritat med en penna på papper för första gången idag. Nu kommer jag ihåg det.

Vaccin, tänder och dåliga nätter

I onsdags i förra veckan var det äntligen dags för Lillan att få vaccinet mot nya influensan. Både jag och maken har väntat och hoppats på beslutet att även små barn ska få vaccinet. Många vuxna, som har fått vaccinet har blivit ganska ömma i armen efteråt, så jag var beredd på att Lillan kanske också skulle bli det. Visserligen har jag även hört att barnen inte har fått några biverkningar. För vår lilla älskling har det gått bra och det känns skönt, minst sagt.

Senaste tiden (har glömt om det är en vecka eller två) har Lillans sömnvanor varit upp och ner. Hon har det senaste halvåret haft lätt för att somna på egen hand på kvällen. De problem, som har varit, är att hon vissa nätter vaknar flera gånger utan att kunna somna om själv. Vi har fått gå in till hennes rum och ge henne nappen och sen har hon somnat om snabbt igen. Inget jobbigt, egentligen, men att i flera nätter i rad få sömnen avbruten och upphackad har då känts frustrerande och tröttsamt.

Problemen som nu har kommit, är att Lillan vissa kvällar har haft jättesvårt att somna. Hon har gråtit och gnällt ganska länge, innan hon slutligen har somnat efter mycket omstoppande och pysslande. Sen har hon även haft väldigt svårt för att somna om på nätterna när hon vaknar. Hon sätter sig upp direkt igen, när vi har stoppat om henne och kan bara inte somna om. Till slut gallskriker hon om vi inte tar upp henne. Många nätter har det funkat att bära in henne till oss och där har hon somnat om ganska direkt och sovit bra resten av natten. Nu funkar inte ens det längre! Nu vaknar hon efter några timmars sömn och somnar inte om någonstans. Hon är vaken ett par timmar innan vi lyckas få henne att somna om. I fredags kväll fick vi slutligen ta till mer välling innan hon somnade. Förut har jag varit mest bekymrad över min egen sömn, men nu börjar jag oroa mig för hennes. Hon har nämligen börjat sova ganska kort tid när hon sover middag och när hon vaknar är hon ofta jätteledsen och på dåligt humör länge. Jag undrar om hon kanske lider av övertrötthet eller något. Kan det vara så?

Så klart börjar jag googla runt på "barn och sömn" och halkar in på olika forum och metoder. Vi har ju tidigare provat "fem-minuters-metoden" och tyckte att det fungerade. Då verkade hon lika missnöjd i min och makens famn som i sängen, så att hon grät en stund innan hon somnade funkade för oss. Läggningsrutinerna funkade ju bättre i alla fall. Nu känner jag att den metoden är helt fel. Dels har Lillan ju inte så svårt för att somna på kvällarna. Problemen är ju att hon vaknar sedan och inte kan somna om själv. Anna Wahlgrens metod verkar i så fall bättre och hon tar ju avstånd från "fem-minuters". Hennes metod verkar mer komplicerad, men å andra sidan känns det som att den är mer "heltäckande". Jag funderar på att köpa hennes "Sova hela natten". Antagligen väntar jag någon vecka till, för Lillan har flera nya tänder på gång, så det KAN ju vara de, som ställer till det. Fast på något sätt får jag inte ihop hennes beteende med tänderna ändå. Den värsta perioden med tandprickningen borde ha varit för en tid sedan, innan de värsta sömnproblemen uppstod. Jag tror heller inte att det beror på vaccinet, även om tanken visst har slagit mig. Problemen började ju innan hon fick vaccinet.

Jag hoppas bara att vi lyckas få normala nätter här hemma. Hon behöver ju sin sömn och vi med. Jag känner mig faktiskt lite orolig över hur jag ska orka med att börja jobba i januari. Då är det upp klockan fem på morgonen oavsett hur nätterna har varit. Det fungerar inte att vara zombie på jobbet. Minsta misstag kan få väldigt allvarliga konsekvenser. Snart är det dags att rädda liv igen. Here I come!!! :) Redo??? NEJ!

Frustration och temperament

Sista dagarna har Lillan bråkat med mig rejält. När det är något hon inte får göra, men så klart vill göra ändå, blir det ett litet krig här hemma. Hon blir helt vansinnig på mig. Först är det gnäll, men efter en halv sekund eller något kommer den arga blicken och sedan en smäll mot mig och mina glasögon. Jag accepterar inte det, även om det ibland faktiskt är lite kul att se hur hon mer och mer liknar en tonåring istället för en ettåring. Nej, jag ger mig inte. Har jag sagt nej, så är det nej. Det slutar oftast med att hon hoppar lite och nästan stampar med fötterna i golvet och sedan lägger hon sig ner och gråter. Är detta normalt beteende för en ettåring? Jag är inte beredd på detta. Nyss var hon ju en liten bebis, utan några orimliga krav på omvärlden.

Idag har hon även blivit arg flera gånger när hon suttit själv och lekt med något. Det är precis som att när något inte går hennes väg blir hon frustrerad och väldigt irriterad. Det är min tolkning av det hela, men visst måste det vara frustrerande att inte kunna tala om vad man vill och tänker!

Jag undrar ju så klart på om ni andra känner igen er. Någon?

Två små på gång

Igår upptäckte jag två små framtänder på väg fram i överkäken hos Lillan. Hon har ju klarat sig utmärkt med bara två tänder hittills, men två till kan ju inte vara fel! Nu har man ju nästan vant sig vid hennes utseende, så det ska bli intressant att se hur de här två nya tänderna förändrar sötisen!

Nu har Lillan förresten sänkt händerna, från över huvudet till lite halvt avslappnat vid sidorna, när hon går. Ibland nästan springer hon också! Känns skönt att hon kan ta sig fram själv, så hänger hon med de andra när hon börjar på förskolan i januari. Det där innebär ju en hel massa känslor för mig. Även om jag vet att hon kommer att tycka att det är kul, tar det emot att tänka på att jag ska vara ifrån henne hela dagarna. Jag vet dessutom inte hur jag ska lyckas engagera mig som förut på jobbet. Just nu känns allt så splittrat.

På stadiga ben!

Idag har det lossnat ordentligt för Lillan, när det gäller promenaderna på egen hand. Nu verkar hon tycka att det går lika smidigt att gå, som att krypa. Hon tar gärna långa promenader på egen hand, som att hon aldrig har gjort annat :) Händerna är fortfarande uppsträckta i luften, för att hålla balansen och det ser lite ostadigt ut, men hon är jättebra på att hitta balansen igen om hon vinglar till!

Nu ska jag passa på att krypa ner och lägga mig. Det har varit en lång dag för hela familjen. Konstigt att en timme hit eller dit spelar så stor roll, men Lillan har varit trött sedan i eftermiddags. Undrar om hon vaknar en timme tidigare imorgon bitti?

Titta!

Idag har Lillan sagt ordet "titta" hur många gånger som helst. Klart och tydligt, flera gånger! Nu kan hon det, helt enkelt. Hon passade även på att hitta förvaringspallen med alla leksaker i. Locket åker av och sen blir det mycket "titta". Hon hittade den undanlagda, trasiga boken om djuren på bondgården. Den skulle läsas om och om igen. Jag måste erkänna att jag tröttnade på att låta som alla djuren, om och om igen. Fast imorgon kanske det är kul igen?

Lillan och vovven har idag blivit riktiga bus- och myskompisar. Lillan gillar i och för sig mest att peta vovven i ögonen och att kittla henne samtidigt som hon tjuter av lycka. Lillan alltså :) Mysdelen handlar om att Lillan borrar in sitt ansikte i vovvens lurviga huvud och skrattar! Jag hoppas att de kommer att få mycket glädje av varandra framöver. Förhoppningsvis kommer de även att leka lite lekar som vovven gillar!

Om att släppa taget

Sedan igår går Lillan långa sträckor på egen hand! Hon fick träna att gå mellan mig och maken och efter det började hon faktiskt att själv släppa taget. Det roligaste var nästan när hon skulle gå mellan oss, men vek av på halva vägen till maken och styrde kosan åt ett annat håll! Hon börjar få lite självförtroende, minsann!

Oväntade sprutor

Idag var det dags för 1-årskontroll på BVC. Jag trodde inte att Lillan skulle få någon spruta idag, men tydligen hade jag missuppfattat det hela. Två stycken blev det, en i varje lår samtidigt. Smidigt, men ledsen blev Lillan. Hon har så höga toner, så läkaren fick lite ont i öronen. Det tycker jag var ganska rätt åt honom, för han är faktiskt inte särskilt bra. De har bara avsatt en kvart för varje barn och på den tiden är det ju inte särskilt lätt att hinna bekanta sig med barnen. Den här gången skrämde han faktiskt Lillan när han framfusigt kom fram och plötsligt sa något. Lillan blev ledsen, men han bara fortsatte att undersöka henne ändå. Jag tog upp henne och tröstade henne lite, innan jag lade ner henne på skötbordet igen. Jag förstår inte varför allt måste gå så snabbt. Det är ju faktiskt små barn det handlar om. Förhoppningsvis ska de känna förtroende för vårdpersonal även i framtiden, eller?

I övrigt följer Lillan fortfarande sin kurva. Hon börjar närma sig 12 kg och är 77 cm lång. Stor tjej!

Förresten... Lillan hade en konstig natt inatt! Igår var hon jättetrött och jag fick verkligen kämpa med att hålla henne vaken efter middagen vid 18-snåret. Kl. 19.40 hade hon somnat, men vaknade vid 21.30 och kunde absolut inte somna om. Jag försökte flera gången stoppa om henne och ge henne nappen, men det fungerade inte. Hon hade förmodligen ont i magen, för hon släppte sig ordentligt! Jag tog i alla fall upp henne och hon fick ligga i min famn när jag tittade på tv en stund. Sen fick hon ny blöja och jag lade henne i sängen igen. Sen sov hon hela natten till klockan 07.20 i morse! Jag minns inte när hon senast sov en hel natt. Jag var så beredd på en jobbig natt eftersom kvällen var så orolig. Började fundera på om det kanske är 1-årsvällingen som är för fiberrik för damen, men sen sov hon ju hela natten, så jag vet inte vad jag ska tro. Knepigt!

En ettåring på språng!

Lördagens födelsedagsfirande gick bra, men det var en lång dag för Lillan (och hennes föräldrar!!!). Den började som vanligt vid sju på morgonen. Eller egentligen inte. Lillan har ju sedan ett tag tillbaka sovit i eget rum, men natten till ettårsdagen var orolig och slutade med att hon fick sova i vår säng. I alla fall hade vi bokat frisörtid kl. 09 för Lillan, så vi bestämde oss för att vänta med presentöppning tills vi hade kommit hem igen. Födelsedagssång hanns i alla fall med i sängen och Lillans pappa körde till och med på med tre verser!

Det gick bra hos frisören. Topparna jämnades till och Lillan satt fint på en sådan där upphöjningskudde på frisörstolen. Hon tyckte att det hela var ganska kul ett tag. Sedan blev det lite mutor med majsbågar och titta i bok. Jag tyckte dock att 240 kr var ganska saftigt för 20 minuters jobb.

Väl hemma blev det presentöppning. BRIO-leksaken, som vi hade köpt verkade vara en bra present. Det är en sådan där bräda med "pinnar", som man ska banka på med en klubba, eller hammare, kanske det är? Skorna är riktigt fina och sitter så bra på Lillans små fötter!

Min bästa vän (som även är Lillans fadder) kom först av alla gästerna och det var ett kärt återseende. Sedan hade vi öppet hus och gästerna kom på lite olika tider. Förutom den närmsta familjen kom även min moster med make, som inte bor i Sverige. Det serverades smörgåstårta och choklad/banantårta. Det kändes avslappnat och bra med öppet hus, eftersom det alltid fanns någon som hade tid att underhålla Lillan, istället för att sitta ner och äta. Nackdelen var ju att jag glömde bort att Lillan skulle få smaka tårtan och ljuset i tårtan sattes inte i från början. Inte för att hon kommer att minnas det här, men det känns faktiskt lite jobbigt för mig att det inte blev helt perfekt.

Hon fick en massa fina presenter, bland annat en STOKKE-tripp trapp stol, en fårskinnspläd till vagnen, en trehjuling och en massa kläder. Hon fick även pengar, som jag idag satte in på hennes bankkonto.

De senaste två eller tre dagarna har Lillan kunnat ta ett par steg på egen hand mellan oss, men idag gick hon flera steg på riktigt mellan oss! Riktigt stadig är hon och hon upprepade det flera gånger! Det är bara sååå häftigt att se!

Förberedelser

Om en vecka fyller vår älskade, lilla mirakelflicka ett år! Hon kommer ju inte att minnas någonting av sin första födelsedag, men jag vill ändå att den ska bli speciell. Jag vill kunna berätta för henne senare i livet om hur dagen var, vilka presenter hon fick och vilken sorts födelsetårta jag bakade!

Därför har vi varit på shoppingrunda igår och idag. Det blir två presenter från oss till henne. Jag vill att det ska vara något som är värt att ha kvar i många år, kanske rent av tills Lillan blir vuxen. Det var alltså inte helt lätt att komma på några riktigt bra presenter. Det blev en klassiskt BRIO-leksak, som jag tror att Lillan kommer att gilla. I alla fall i någon timme. Kanske? Hon ska också få sina första riktiga promenadskor i brunt skinn från märket KAVAT. De är så tuffa, men samtidigt tidlösa! Längtar nästan tills hon kan använda dem. Bara en vecka kvar! Det kändes så konstigt att skriva gratulationskortet till henne. Vårt första till vår älskade dotter! Konstig känsla.

Jag har nästa precis blivit klar med provbakningen av födelsedagstårtan. Nu står den i kylen och väntar på att bli uppäten imorgon. Vi ska ta med den till min mamma, som firar sin födelsedag imorgon. Hoppas den blir uppskattad. Receptet hittar ni HÄR! Den var inte alls svår att göra, men verkar väldigt god!

Nya rutiner?

Just nu känner jag mig lite oharmonisk som mamma. Jag känner att jag inte förstår Lillan riktigt. Tidigare har jag kunnat tyda hennes signaler ganska bra och har vetat när hon är trött. Hon har sovit en gång på förmiddagen utan krångel och oftast en gång på eftermiddagen, fast då oftast med lite krångel. Ibland har den så kallade förmiddagsvilan skjutits framåt i tiden lite, så att hon har hunnit äta lunch innan, beroende på när vi har stigit upp på morgonen och hur trött hon har verkat vara.

Senaste dagarna är det som att hon inte vill sova på sina vanliga tider längre. Vi har visserligen stigit upp ganska sent på morgnarna (jo, det har fungerat ganska bra att sova i eget rum), så det har blivit att hon har fått sova efter lunch. Problemet är att hon inte själv verkar förstå att hon är trött. Just nu lever hon loppan i sängen och jag sitter frustrerad vid datorn. Vad händer? Har jag missat något? Idag har hon nog kräkts ett par gånger. Har inte sett det förrän hon suttit och kladdat i det på golvet. Hon verkar ju må bra i övrigt, så hoppas att det inte är någon rejäl magsjuka på gång!

Förresten så verkar Lillan vara på gång att ta steg på egen hand. Hon har ett par gånger tagit ett par stapplande steg mellan mig och maken och mellan mig och min syster. Det är bara lite mer än en vecka kvar till hennes ettårsdag. Undrar vad som händer tills dess?!

Eget rum

Natten till idag sov Lillan för första gången i sitt eget rum. Vi har dragit ut på det länge, speciellt jag. Hon har ju aldrig sovit särskilt bra och jag har varit tveksam till orsaken till detta. Har hon blivit störd av oss eller hade hon vaknat även om hon fått sova ifred? Senaste nätterna har hon dock sovit ganska bra inne hos oss, så nu tänkte jag att det faktiskt var dags.

Resultatet då? Jo, lilla damen sov i ett sträck hela natten fram till klockan 06. Då var det dags för lite amning, som vanligt på morgonkvisten. Jo, jag ammar fortfarande på morgnarna, fast jag tror knappast att jag har någon mjölk kvar. De så kallade "brösten" är borta. På rymmen, skulle man kunna säga. De verkar inte komma tillbaka! I alla fall, så blev det lite bus på morgonen. Sen somnade Lillan om i vår säng och vaknade inte förrän kl. 9! Kanske har hon sovit dåligt inatt i alla fall, men det tror jag faktiskt inte. Då hade hon garanterat väckt oss med gråt av hög volym. Jag intalar mig det i alla fall. Hoppas det går lika bra inatt! Jag har faktiskt längtat efter att få ligga och läsa en stund med lampan tänd och så klart även få möjlighet att mysa lite med maken utan att vara rädd för att störa någon :)

Utvecklingsmässigt kan jag ju nämna att Lillan nu tar sig fram gåendes i snabb takt när hon håller sig i möbler och annat användbart för detta ändamål. Vi har äntligen fått upp grinden till trappan, för nu klättrar hon gärna uppför. Vi är sällan på övervåningen tillsammans med henne, så grind där uppe är inte så akut ÄN.

Vi tror att Lillan kan säga "Heeeeeeeeeeeej". Möjligtvis försöker hon säga vovvens namn och ordet "titta". Mamma kan hon säga, men jag är osäker på om det är mig hon menar ibland. Ordet som används mest är "mam-mam", som betyder MAT. Det är ju det viktigaste ordet av alla!

Borta bra men hemma bäst

Senaste veckan har det hänt mycket med Lillan. Hon har börjat ta sig fram riktigt bra, genom att hålla sig i möbler när hon går. Hon går också bra när hon håller någon i bara en hand. Idag tog hon till och med nästan ett steg utan att hålla i sig. Då var hon väldigt målinriktad och ute efter att få tag på något speciellt. Viljans kraft är stor, men sen blev hon rädd och ramlade. Elva månader har hon hunnit bli nu. Hon kanske går snart?

Vi var i ett av grannländerna förra helgen. Resan gick bra, men vi var så trötta när vi kom hem. Fast vi blev väl omhändertagna där borta, saknade i alla fall jag alla bekvämligheter till Lillan, som vi har hemma. Det är så bökigt att bo borta, där vi inte har hennes saker. Då tänker jag framför allt på skötbord och hennes stol.

Några i min släkt träffade Lillan på dopet, men för bland annat mina kusiner var det första mötet. Hon gillade dem båda, men hon fick en speciell kontakt med min ena kusin. Det kändes lite konstigt, för kusinen min är ofrivilligt barnlös och går just nu igenom en skilsmässa. Barnlösheten är inget man pratar särskilt tyst om i släkten och hon skämtade till och med till det och sa vid ett tillfälle att jag och maken ju "uppenbart kunde producera och därefter lämna över bebisarna till henne". Jag visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till henne. Jag kände inte där och då för att förklara att vi inte helt lätt hade "producerat" Lillan. I hennes situation borde hon väl också förstå att det inte alltid är helt lätt, eller? Har hon kommit så långt i sin sorg att hon helt enkelt har gått vidare? På riktigt, alltså? Hur klarar man det?? Hon var otroligt intresserad av Lillan och ville hålla henne mycket. Det hade jag absolut inte velat när vi längtade och kämpade som mest efter att få barn.

Tredagarsfeber

Tre dygn med feber. Sen kom prickarna. Klassiskt skolboksexempel... Lillan är fortfarande lite tröttare än vanligt och nu har hon tröttnat på middagarna. Nu känns det lite svårt att tyda vad som är fel, men man kan ju känna sig lite avslagen när man varit sjuk. Hon har i och för sig inte skött magen sedan i förrgår, så det kan ju vara det som spökar också...

Imorgon åker vi på minisemester till grannlandet, så jag hoppas att hon piggnar på sig!

Febrigt

Jag sitter med Lillan halvt sovande på min mage. Hon ligger som en groda, som hon gjorde när hon var liten bebis. Av någon konstig anledning börjar tårarna nästan rinna. Mina alltså. Helt plötsligt går det ännu en gång upp för mig vilken underbar situation jag lever i. Trots otroligt tärande nätter och tröttsamma dagar är jag så lycklig. En stund innan situationen jag beskrivit ovan, sitter vi på golvet och leker. Jag kommer på mig själv med att tänka på annat och under tiden har Lillan lagt sig ner med huvudet i mitt knä. Hon blev helt plötsligt väldigt trött och hon valde att lägga sig på mig! Det har aldrig hänt förut! Jag hoppas att jag får uppleva detta fler gånger, även efter att Lillan blivit frisk. Det är helt obeskrivligt underbart att komma på att man faktiskt är mamma på riktigt!

Lite kuligheter

Jag har börjat säga till på skarpen nu när Lillan är på gång att göra sånt, som hon inte får. Jag tycker inte att man ska behöva rensa huset på allt hon kan nå. Så klart får det inte bli farligt för henne, men nog borde man kunna lära henne att låta bli om man säger till? Det verkar i alla fall kunna funka. För någon dag sen hade vi nästan en diskussion, jag och Lillan. Jag sa till på skarpen och pekade sådär dumt med fingret, som gamla skolfröknar gör. Hon gillade det inte. Hon skrek och grät och slog sig med båda händerna samtidigt på knäna för att visa sitt missnöje. Sen tog hon mitt pekande finger och stoppade in det i sin mun och försökte bita mig. Men hon slutade i alla fall upp med det hon från början hade tänkt att göra och kröp därifrån efter "diskussionen". Det här kommer att gå bra, tänker jag.

Något annat kul som har hänt är att hon har kommit på att man kan somna sittande i vagnen. Härom dagen när vi var ute på promenad råkade jag få syn på att Lillan inte alls lyssnade på vad jag och väninnan babblade om. Hon hade väl försökt hänga med i samtalet, men sen orkade hon inte längre, utan somnade sittandes. Funkar det för henne, så funkar det för mig. Sen sov hon vidare liggandes i vagnen i över en timme. Likadant var det idag när vi var på väg hem från öppna förskolan. Somnade sittandes och sov sedan vidare i vagnen i en och en halv timme. Då passade jag på att sola på altanen. Härligt!

På tal om öppna förskolan, som ju började idag igen, var det ju tre månader sedan sist. Det har hänt en hel del med Lillan på tre månader. Idag ville hon inte sitta hos mig, utan kröp över golvet till "ledaren" och ville istället sitta i hennes knä när vi skulle sjunga och när det skulle läsas. Lite ensamt för mig, men samtidigt lite kul att se! Det känns också lite konstigt att se henne krypa in i skaran av barn, som leker och stojar på golvet. Hon verkade trivas utmärkt där, mitt i händelsernas centrum!

Snabb utveckling

Senaste veckan har Lillan gått från att kunna ställa sig upp till att göra det ofta. Nu ställer hon sig upp mest hela tiden och även där det kan tyckas lite smått omöjligt för henne att klara det. Hon håller i sig med en hand och viftar med den andra och enligt maken har hon vid något tillfälle förflyttat sig gående genom att hålla i möbler. Det är precis som att när hon väl har kommit på hur man gör något, så gör hon den grejen hela tiden och blir mycket bättre på det väldigt fort! Snart kanske vi har en gående liten tjej här hemma!

Idag har vi för övrigt varit runt och kollat bilbarnstol till Lillan. Det känns lite som en djungel och jag vore tacksam för tips på vilken stol ni har fallit för! Det är alltså stol "nr: 2" det handlar om. Vissa är ju upp till 18 kg bara och vissa till 25 kg. Lillan är ju ganska stor, så jag är lite rädd att hon kommer att växa ur en 18 kg-stol för fort, men hon kanske avstannar lite i växten snart?

Tio månader

Idag "fyller" Lillan hela tio månader. Hon har varit hos oss på riktigt längre än i min mage. Jag är fortfarande fascinerad över hur perfekt hon är, att hon blev en underbar riktig människa. Hon är ett otroligt fantastiskt mirakel på alla sätt och vis. Hennes personlighet tar mig med storm varje dag. Hon är bestämd, rolig och ett riktigt busfrö. Hon har ett temperament, som det ryker om. Hon vet vad hon vill, helt enkelt. Eller... ja, ibland vet hon nog inte det, men hon tror det i alla fall.

På onsdag är det dags för BVC-kontroll igen. Det ska bli intressant att se vad hon väger nu. Hon har ju varit en stor tjej hela tiden, men sista månaden har hon ju börjat röra på sig riktigt ordentligt. Nu kryper hon (eget patent) i ganska snabb takt dit hon vill och har nu upptäckt alla rum på nedervåningen här hemma. Trappan blir nästa intressanta grej att utforska. Hon kan ställa sig upp nu, men gör det inte så ofta än så länge. Stereon är favoritgrejen här hemma just nu (står på golvet, dumt nog). Volymen höjs och sänks och ibland händer saker med den, som jag inte kan rätta till. Då är det bra att vi är två vuxna i hemmet.

Sommaren har gått otroligt fort. Jag har fått ett par nya riktigt bra vänner här i byn, som jag umgås mycket med. Det är så skönt att träffas och få prata av sig om allt möjligt utan att det krävs en massa planering för att träffas. Vi har även haft en del lite festligare tillställningar, där våra respektive har varit med också. Riktigt kul!

När det gäller föräldraledighet har vi planerat att jag ska vara föräldraledig året ut. Igår kom vi på att vi ju kan söka det där vårdnadsbidraget, i alla fall för november och december. Vi måste bara plocka ut så många dagar vi kan nu i augusti, september och oktober. Sen får vi spara en del av pengarna så vi klarar oss i november och december, tillsammans med vårdnadsbidraget, då alltså. Det krävs en del räknande på summor och dagar, men jag tror att vi har tänkt rätt. Förhoppningsvis sparar vi ett antal föräldradagar genom att göra så här. Vi får se hur det blir.

Min cykel

Tanten kom och knackade på igen i fredags, vilket betyder att cykeln den här gången var på 35 dagar. Inte helt fy skam! Det som inte stämmer alls är att jag tror mig ha haft äl för ungefär tre veckor sedan, inte två. Jag vet ju i och för sig inte om det var äl, men jag hade vissa symtom på det i alla fall.

Vi kom förresten iväg på vår lilla utflykt i tisdags. Lillan hade en jobbig natt, men vaknade feberfri och var på topp hela dagen! Jag kan ju också meddela att min Manduca-manual är återfunnen, men jag tackar vänligast för all hjälp jag fått med att få instruktionerna via mailen!

39 grader

I förmiddags när Lillan vaknade efter sin förmiddagsvila var hon het som en kamin. Tog tempen och visst hade hon feber. Efter det har det varit en gnällig dag. Hon har fått Panodil två gånger för att lindra eventuell smärta. Hon hade en riktigt skrikig period idag, som påminde så mycket om hennes beteende som liten bebis. Hon har sovit lite mer än vanligt, men har haft bra stunder med lek och lite bus också. Det har gått förvånansvärt bra med maten också! Lunchen var ingen hit, men middagen slank ner. Klart att hon inte tackar nej till sin mammas kycklinggryta! Förhoppningsvis är det "bara" någon ny tand på gång. Hon har dreglat väldigt mycket idag och febern kom ju väldigt plötsligt. Hon har ju inga andra symtom. Hosta har hon ju haft ett tag, men den har nästan gett med sig nu. Nätterna har varit fortsatt oroliga, sedan den där bra natten mellan torsdagen och fredagen.

Imorgon har vi planerat en heldagsutflykt, men jag hoppas att vi ska kunna åka ändå. Får helt enkelt se imorgon bitti hur Lillan mår.

Hel natt!

Inatt har vi fått sova ordentligt, hela familjen. Ville bara berätta det. Vågar knappt hoppas på att det håller i sig, men jag hoppas innerligt!! Ikväll ska vi iväg på trevligheter, så att man är laddad med sömn kan ju inte vara fel!

Manduca manual eftersökes!

Tänkte att jag kunde chansa och skriva ett inlägg här om mitt lilla dilemma. Har lagt manualen på ett väldigt bra ställe, så nu hittar jag inte den! Har ju hittills bara testat att bära Lillan mot bröstet, men antar att hon skulle kunna sitta på ryggen nu också. Testade det utan manualen och jag tror att jag gjorde rätt, men det verkade ändå lite för krångligt. Kanske finns det något smidigare sätt att få dit henne? Har någon en manual skulle man ju kunna scanna in eller rent av fotografera och maila till mig! Vore så tacksam!!!

Målinriktad

Nu märks Lillans starka vilja jättemycket. Hon tar sig fram dit hon vill, på ett eller annat sätt. Ibland halvkryper hon. Ibland är det rullning som gäller. Hon ställer sig upp på egen hand, bara hon inte ger upp för lätt. När hon ser oss andra äta och inte får något själv, blir det höga toner! Känns helkonstigt att uppfostra en nio-månaders bebis, men jag antar att vi bara måste inse att det är nu man börjar, fast på hennes nivå. Helt plötsligt har jag insett att de där up-and-go blöjorna kanske skulle vara en bra idé i alla fall. Senaste dagarna har det varit ett tufft jobb att byta blöja på skötbordet. Förut har hon legat stilla nöjt, utan problem. Nu blir det gallskrik om hon inte får rulla runt.

Sommaren har avlösts av regntunga skyar och jag känner mig lite rastlös. Det känns lite som att den här första sommaren tillsammans, skulle bestå av mer utevistelse och spontana utflykter, men jag känner inte för att hitta på så mycket. Vi har ju en del att fixa med hemma, som är skönt att få gjort. Det är dock inte så roliga aktiviteter. Sömnbristen gör också att jag mest längtar till sängen på kvällarna... Hoppas att solen och energin kommer tillbaks snart!

Svårsomnad

Nu har Lillan kommit på hur man sätter sig upp från liggande ställning. Det är ju väldigt användbart, speciellt när man inte känner för att sova. Sedan några dagar tillbaka krånglas det väldigt mycket när det är sovdags och idag har hon även kommit på att man kan ställa sig upp i sängen. Hostan har inte gett med sig än, så just nu är jag trött!

Hostiga nätter

Lillans ögon har blivit bra igen. Istället besväras hon av hosta på nätterna. Hon får sova några timmar ostört. Sedan sätter det igång. Konstigt nog verkar det försvinna när hon får sova mellan oss i vår säng. Det är mysigt att ha henne där, men just nu längtar jag efter att få sova en hel natt utan avbrott.

Vår lilla älskling har nu hunnit bli nio månader. Tiden hon har funnits hos oss på riktigt känns inte alls så lång, som tiden då hon låg i min mage. Tänk att hon fyller ett år väldigt snart! För övrigt kan nämnas att jag var ute på riktigt för första gången i fredags. Det blev förfestande och senare nattklubb. Förväntningarna var så klart för höga, men det var riktigt kul att göra sig i ordning och få äta och prata i "lugn och ro"!

Kladdiga ögon

Lillan har vaknat med kladdiga ögon ett par dagar nu. Först var det bara det ena ögat, som var drabbat, men idag verkar även det andra ha råkat ut för otrevligheter. Jag vet inte om det är någon infektion, som bör behandlas, men just nu känns det inte som att det är så allvarligt. En "kompis" till henne har haft lite kladdiga ögon, så det kanske är han som har smittat. Vi har ju varit en del på stranden med, så kanske kan det vara vind och sand, som har irriterat? Hoppas det går över av sig självt.

Första doppet!

Lillan badade för första gången i havet idag! Det blev utan kläder, fast med solmössa förstås! Hon gillade det och gav riktiga glädjetjut. Så häftigt! Sen när det skulle torkas och tas på ny blöja var det inte lika kul längre. Hon vägrar dessutom sova när vi är på stranden, men efter lunchen somnade hon sött i sin egen säng. Numera gillar hon visst att sova på mage.

Istället för kryp

Lillan har kommit på att det går att rulla runt många gånger, för att ta sig dit man vill. Jag har skrivit om det någon gång förut, men idag var det liksom med ett riktigt mål i sikte. Hon kom dit till slut, till en trevlig papperspåse fylld med kläder. Lycka!

Idag badade hon förresten utomhus för första gången. Vi var hemma hos en grannfru, som har en son, som är jämngammal med Lillan. De tu satt och badade i samma lilla badbassäng. Riktigt kul hade de! Vi har visserligen varit nere på stranden ett antal gånger redan. Det är bara det att det känns så omständigt om det skulle badas. Man vill ju skydda mot solen, så på stranden är det för det mesta långärmat och långbenat, som gäller för Lillan. Jag har tänkt att köpa en sådan där UV-dräkt, men ska bebisarna då ha specialblöja i när de badar? Eller de kanske helt enkelt inte behöver blöja då??

Första gången

Igår firade vi min födelsedag med en ordentlig fest. Vi har skjutit på det hela länge, så att Lillan skulle kunna sova över hos sin mormor. Det var vemodigt att lämna över henne när det var dags för henne att åka iväg. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, fast jag ju visste att hon skulle ha det jättebra. Under kvällen sedan kunde jag faktiskt koppla bort det hela ganska bra. Visst tänkte jag på henne då och då, men jag hade riktigt kul och passade på att festa till det lite ordentligt. Det kommer ju aldrig att bli som förr, för även om Lillan sover borta, vill jag ju vara pigg nog att kunna ta hand om henne när hon kommer hem igen.

Jag ringde faktiskt inte en enda gång för att kolla hur hon hade det. Mor min ringde upp oss en gång för att be om lite mer instruktioner angående vällingsförfarandet, men det var det hela. Lillan hade sovit hela natten utan problem, vilket ju är helt underbart att få reda på! Det var längesen hon sov en hel natt hemma och sedan förkylningen (som försvann efter några dagar) har hon sovit ganska oroligt. Hoppas nu att hon tar med sig den nya goda vanan till sin egen säng!

Igår innan festen upptäckte jag att "tanten" kommit på besök. Det är första besöket sedan innan graviditeten. Kändes som lite dålig timing. Hade gärna sluppit besök i sommar och igår kändes definitivt som en mindre bra dag för besök. Känns i alla fall lite spännande att se hur länge hon stannar och när hon behagar att dyka upp nästa gång. Förhoppningsvis varar det inte 50 dagar mellan besöken framöver.

Oroligt

Jag fick sova i gästrummet inatt och maken tog hand om Lillan. Hon hade sovit oroligt; vaknat flera gånger. Förmodligen saknar hon nappen när hon inte har den, men kan inte andas riktigt när hon har den. Första delen av dagen idag var hon nästan sitt vanliga jag, men ikväll har hon varit gnällig, snorig, glansig och röd om näsan. Hon ville varken ha lunch eller middag, så det blev välling och gröt istället. Åh, vad jag önskar att hon slapp ha det så jobbigt. Köpte i alla fall Nezeril till henne idag och har gett henne det. Hoppas hon sover bättre inatt. Min älskade skatt!

Första förkylningen

Då var det dags för Lillans första förkylning! Det är snorigt och nysigt, men hon har i alla fall inget fel på aptiten. Får se hur natten kommer att bli. Just nu har hon väldigt svårt för att somna i alla fall.

Lite typiskt när jag senast i morse pratade om hur frisk hon har varit hela tiden. "Alla andra bebisar verkar drabbas av förkylningar titt som tätt, men Lillan har klarat sig." Det får jag minsann äta upp nu, verkar det som!

I mina skor

En av mina närmaste vänner går just nu i mina skor. Frustrerande försök, utredning och ovisshet. Jag önskar att tankar kunde hjälpa och att man visste att efter allt jobbigt kommer belöningen. Varför kan det inte få vara så? Hon har ställt upp för mig och varit nära under hela vår jobbiga period och nu har hon hamnat på andra sidan. Jag kommer på mig själv med att ha glömt väsentliga saker, som vi gick igenom under utredningen och behandlingarna. Förut kunde jag allt som ett rinnande vatten och nu har jag förträngt. Jag hoppas att jag ändå kommer att kunna vara det stöd som hon behöver. Värst av allt just nu är att deras läkare verkar ha vänt dem ryggen. Oförklarligt ofrivilligt barnlösa, men ingen plan för behandling. Jag vill skrika och ruska om någon ordentligt. Som om det skulle hjälpa?

En miss!

Igår när jag skulle hämta Lillan hos sin mormor fick jag reda på att Lillan minsann har fått en tand! Jag, som har känt efter och undrat, har totalt missat det! Lilla älsklingen har faktiskt varit lite extra gnällig och klängig den senaste veckan, men eftersom det tidigare inte har betytt något särskilt, har jag ju inte trott på någon speciell orsak den här gången. En framtand känner man ganska lätt i underkäken nu. Mor min pratade om någon mer längre in, men det där är jag inte så säker på. Känns i alla fall lite kul när man knackar lite försiktigt med en tesked!

En ny grej

Ok.. Lillan har kommit på att hon sittandes på golvet, kan luta sig framåt så mycket att hon hamnar på mage. Förstadie till kryp?

Resultaten från BVC-besöket igår blev en vikt på 10,3 kg och en längd på 72,5 cm. Någon som slår det vid 8-månaders kontrollen?

På hemmaplan igen

Ännu en bilresa är avklarad. Den här gången höll vi oss inom landet, men det blev några timmars bilresa ändå. Det gick bra den här gången med, men nu bodde vi på hotell och det var svårt att kombinera storstadsliv med bebisliv när man ska sova på hotell. Lillan visade sig vara känslig för att bli väckt och borttransporterad till annan säng. Hon vaknade ordentligt och kunde inte somna om. Två nätter med samma dumma visa. Sista natten blev det nattning på hotellet och då sov hon gott hela natten.

Under minisemestern åt Lillan riktigt bra emellanåt. Burkmaten liksom bara slank ner, när hon hade så mycket annat att titta på. Väl hemma igen går det inte riktigt lika bra. Igår och idag har vi börjat med att göra middag till henne av våra middagsingredienser, så att hon äter tillsammans med oss. Hon gillar ju numera att smaka av vår mat, så egen mat, som ser likadan ut borde väl funka, tänkte vi... Det funkade jättebra igår, men idag åt hon bara lite. Hon är i alla fall nyfiken och vill smaka, så det är jag nöjd med.

Hon blir åtta månader i veckan, vår "lilla" bebis. Vi ska på kontroll på BVC på torsdag och det ska bli spännande att se hur mycket hon väger nu. Utvecklingsmässigt går det väl framåt. Hon sitter väldigt stadigt nu och sträcker sig åt alla håll för att nå saker, men hon har inte kommit på att man kan förflytta sig för att nå. Små saker, gärna blänkande, är väldigt intressanta. Smulor på bordet, likaså. Ventilen på "Libero-bollen" är så spännande att känna på med pekfingret och hon använder sig mycket av att försöka gripa tag med tummen och pekfingret. Jag antar att det är det man kallar "pincettgreppet". Hon har börjat att sträcka fram armarna när jag ska lyfta upp henne och "mamamama" är hon bra på att säga. Herregud.. hon börjar ju bli stor nu!

Handväska istället för skötväska

Igår var jag ute och åt med några nya bekantskaper. Lillan är snart åtta månader och detta var första kvällen ute sedan hon föddes. Gissa om jag hade sett fram emot det! Gänget bestod av mammor; några förstagångs och andra med mer erfarenhet. Vi hade mycket att prata om och tiden bara rann iväg. Vissa samtalsämnen har jag inte lika lätt att haka på. När det handlar om preventivmedel, aborter eller att "skaffa barn tätt" känner jag mig något utanför. Nu vet i alla fall alla om vår historia, vilket känns bra. Jag behöver ju inte berätta för hela världen, men i det här fallet känns det bäst att vara öppen, istället för att sitta och "hmm:a" med. Jag har ju faktiskt aldrig tänkt tanken "vad har jag gett mig in på", när det handar om att få barn, vilket någon av de andra hade. Den tanken var väl bearbetad när Lillan kom.

Jag gillar de andra mammorna skarpt. Vi har himla kul ihop och jag kan bättre och bättre leva med naiva diskussioner. Mer nu än förut. Jag kan ändå inte låta bli att förundras över hur naiva och ogenomtänkta vissa frågor och påståenden ändå är.

I vilket fall som helst, så kände jag en oerhörd lycka över att fara iväg på egen hand, med handväskan över axeln, istället för skötväskan. Läppglanset var viktigast för kvällen, istället för nappen. Gärna en sådan kväll snart igen!

Den här dagen

Idag har jag fått blommor för att jag är mamma. Jag minns vad jag hade på mig på mors dag för ett år sedan. Det var en plommonfärgad klänning från Lindex, med lite extra plats för en växande mage. Jag satt och njöt i solen och hoppades på att det skulle gå vägen. Tänk, att det faktiskt gjorde det! Kan dock inte låta bli att känna mig lite sorgsen för alla som tvingas släppa taget om drömmen just idag, eller dagarna omkring idag. Då känns den här dagen tung.

Middag "på tu man hand"

Vi blir ju fyra stycken sammanlagt (+1 med vovven), men ikväll är alltså första kvällen jag och maken ska iväg själva utan Lillan. Hon har ju haft barnvakt tidigare, men bara på dagtid. Ikväll ska min syster ge välling och natta. Tror att det kommer att gå superbra, för Lillan och syster är verkligen bästa vänner! Hoppas lilla älsklingen sover gott när vi kommer hem. Lilla vovven får hänga med oss. Det vankas grillat, så det vill hon nog inte missa.

Redo för kryp?

Hon sträcker sig låååång fram åt alla håll för att nå sina grejer. Alltså i sittande läge. När hon inte når, ger hon upp. Inget krypande på gång än, alltså.

Tråkigt är godast?

Verkar gå hem med oxkött och grönsaker. Inga konstiga klumpar, utan slät puré. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att maten luktar blä. Känns skumt att ge det till Lillan, men som bebis kan man kanske tycka annorlunda. En halv burk igår utan protester och resten idag.

Lasagnen, jag skrev om tidigare funkade inte dagen efter. Man ska inte ropa hej...

Förresten

Någon som vet vad det kostar att blogga från mobilen? Är det som att skicka vanliga sms, fast till en epostadress? Det gick inte på min förra mobil, men nu har jag ju en ny!

Lasagne på silversked

Idag åt Lillan upp hela smakportionen med lasagne. Vanlig vuxentesked verkar mer intressant än hennes bebissked, så då kör vi väl på det då. Först ville hon inte ha, men efter lite tramslekar som att "pappa äter upp maten, nam nam nam... mamma äter upp maten, nam nam nam" fick vi se ett leende och en gapande mun. Känns så skönt att hoppet inte verkar vara helt ute, när det gäller matsituationen. Efteråt åt hon sin gröt, men efter halva ville hon ha i nappen samtidigt. Det blir ju en något kletig situation med både napp och mat samtidigt i munnen. Mer klet är väl att vänta i framtiden, så jag antar att det bara är att vänja sig.

Jag frågade BVC angående näringsbehovet och om jag borde vara orolig, men svaret blev att Lillan absolut får i sig det hon behöver. Välling och gröt innehåller alla näringsämnen. Hmm...

Lillan somnade på en gång ikväll. Vi brukar försöka hålla henne vaken till 20.00, men ikväll gick det bara inte. Hon var så gnällig redan vid 18.30, så det var bara att ge upp. Vi har varit på en del aktiviteter idag, så det kanske blev lite mycket för henne? Egentligen vet jag inte vilken tid som är lagom för bebisar att lägga sig. Vet ni?

Näringsbrist?

För tillfället ser Lillans matrutiner ut ungefär så här:

• Vaknar någonstans mellan 5 och 6.30 på morgonen. Ammas ordentligt och somnar sedan oftast om efter ett tag.
  

• Försök till amning vid 9-tiden. Lillan är dock inte särskilt intresserad. För det mesta tittar hon på annat håll. Ibland börjar hon suga, men släpper eftersom mjölken inte kommer direkt, som förr i tiden. Har gett lite ersättning ett par dagar nu, vilket hon dricker av med stor aptit.

• 12-tiden. Lunch. Börjar med smakportion av någon maträtt på burk. Har även provat att göra mat själva. Gillas för det mesta inte. För några veckor sedan åt hon oftast några skedar innan hon inte ville ha mer. Senaste veckan är det bara knip med munnen, sedan gnäll. Ger istället risgröt med någon fruktpuré till. Gröten har hon tills för en vecka sedan ätit en hel portion av utan problem, men nu krånglar hon jättemycket. Börjar ibland gallskrika mitt i. Idag hjälpte det om hon fick pyssla med grejer under måltiden. Ibland får jag stå upp och ha henne på höften för att hon ska vilja äta. Frusterande!!!

• 15-tiden. Något slags mellanmål, till exempel mosad banan eller någon fruktvariant på burk. Lillan gillar "Yoghurt med banan" och de där fruktpuréerna med sädesslag i. Har försökt amma ibland också, men hon är inte alls intresserad.

• 17-tiden. Havregröt med fruktpuré. Har idag gått förvånansvärt bra, men annars har Lillan senaste veckan varit gnällig och inte velat äta hela portionen.

• 19.30. Välling dricks med stor aptit.

Jag ammar alltså bara ordentligt en gång per dygn och eftersom det inte går alls bra med "vanlig mat" är jag osäker på om Lillan får i sig alla näringsämnen hon behöver. Hon går ju säkerligen inte hungrig, men det är ju inte samma sak som att hon får i sig allt hon behöver. Jag tycker att det känns jobbigt att hon inte vill amma längre. Det blir som en ond cirkel. Mjölken sinar och Lillan får kämpa mer för att få ut någon mjölk, vilket leder till att hon ger upp. Det är min teori i alla fall. Sedan sinar mjölken ännu mer...

Är det inte sömnen, så är det maten!

Det bubblar!

Ja, nu har Lillan börjat prata på sitt underbara sätt. Det fullkomligt bubblar ur henne och hon kan hålla på långa stunder med sitt "babababa". Försökte fånga det hela på film idag, men det är så svårt för det verkar som att hon är medveten om att hon blir filmad. Lite rappakalja kom i alla fall med på filmen.

Idag rullade hon runt från mage till rygg för första gången. Tidigare har hon ju vänt sig från rygg till mage. Det har hon ju gjort i några månader nu, men hon gillar inte magläget särskilt mycket fortfarande. Efter en stund blir det gnäll och jag får hjälpa henne tillbaks på rygg. Sen snurrar hon runt igen och samma visa fån min sida igen.

Tidigare ikväll gjorde hon dock riktigt fina vändningar på rad. Rygg -> mage -> rygg! Häftigt! Hon verkade även gilla att ligga på mage ikväll. Hon lekte ganska länge med sina grejer och tog sig fram lite hit och dit på filten. Undrar om hon kan tänkas börja krypa snart?

Nästa instans

Har fått tillbaka lite bilder från den kraschade hårddisken, men inte alls många. Helt klart deprimerande få! Kommer inte att känna mig ett dugg harmonisk förrän vi har fått tillbaka alla foton och filmen på lilla älsklingen. Jag inser ju att vi kanske har förlorat dem för alltid, eller... nej jag vill nog inte inse det. Det blir i alla fall till att skicka iväg eländet till nästa instans. Någon som vet vilket företag som är bäst och mest pålitliga att anlita för detta ändamål?

I förmiddags var vi hos fotograf och förevigade Lillan. Nästa vecka får vi komma dit för visning av bilderna. Har kollat in deras prislista och den är också något deprimerande, men Lillan sken i alla fall som en sol på många av fotona. Hon är en riktig liten pingla! Oj! oj! oj! Så stolt man kan vara!

Man ska inte ropa hej...

Jag borde ju veta bättre, men det är väl klart att man vill dela med sig av framstegen också och inte bara bakslagen... Nu blev det väl lite bakslag igen. När det blev dags för måndag igen och maken skulle upp tidigt, blev det byte av sängplats och jag har sedan natten till igår sovit närmast Lillan. Hon har nog inte sovit så fruktansvärt dåligt, men det är som om jag inte kan slappna av när jag vet att det är jag som har huvudansvaret för henne på nätterna. När maken har anvaret och jag ligger på hans sida av sängen, fungerar det mycket bättre. Jag blir knäpp på mig själv för att jag inte vet hur man slappnar av! Nu går jag omkring med zombiekänsla i skallen igen.

Något helt annat, som jag fungerar över är när tanten ska komma tillbaks. Det var läääängesen jag ville ha besök av henne, men nu skulle jag på ett sätt vilja veta hur cykeln kommer att se ut framöver. Det är ju otroligt skönt att slippa henne, men jag funderar mycket över om min kropp skulle kunna ha lättare för att bli gravid på egen hand efter att ha varit gravid en gång. Eller det spelar kanske ingen som helst roll? Någon som vet fakta? Det är inte så att jag skulle vilja bli gravid snart igen, men jag vet ju att vi önskar oss ett till litet mirakel i framtiden. Jag har ingen aning om man har rätt att få medicinsk hjälp när det är inte är första barnet. Har inte hunnit läsa på om detta än. Jag blir ju helt logiskt äldre med tiden och eftersom vi antagligen behöver hjälp igen känns det som att vi i alla fall borde tänka på när vi borde påbörja nästa projekt.

Jag har på något sätt varit helt insnöad på alla vänner och bekanta som fått sitt första barn långt innan oss och när de nu börjar få nummer två, är det nästan chockerande. Även lite provocerande på något sätt. Även om jag långtifrån är där än, så kan jag ganska lätt sätta mig in i situationen att längta efter nummer två, när många runtomkring är där. Så klart är jag evigt tacksam att livet har gett oss vår dotter och egentligen är jag ju i mål många gånger om. Om jag fick bestämma skulle alla som önskade få ett barn var, istället för att vissa fick tio och andra inga.

Äntligen!

Nu har vi i flera nätter sovit riktigt bra, hela familjen. Nåja.. vovven har tassat runt i huset och inte riktigt fått någon ro. Kanske beror på senaste tidens värme? När det gäller Lillan har nog vällingen stor del i hennes nya sömnvanor. Igår kväll var vi på kalas och Lillan somnade sött vid 20-tiden som vanligt, vaknade till ett par gånger när jag klädde på henne, lyfte i och ur bilstolen och i sängen. Sen sov hon hela natten utan att väcka oss! De andra nätterna har hon i alla fall vaknat några gånger, även om det har räckt att ge henne nappen. Hoppas verkligen att det fortsätter så här nu!

Jag har inte haft tid att blogga så mycket senaste tiden. Vi har varit ute så mycket som möjligt, men jag har i alla fall läst era bloggar, för nyfiken är jag ändå! I torsdags var vi och hälsade på nyfödde pojken. Han var då nästan en vecka gammal och pytteliten! Känns absolut inte som att Lillan har varit i närheten av så liten, men det har hon ju. Jag visste inte ens hur jag skulle hålla honom och fick sätta mig ner innan jag vågade. Så fort man glömmer! Det känns som om man växer med Lillan för varje steg i utvecklingen hon tar och nu var det länge sedan vi behövde tänka på att stödja nacken och inte kunde ha henne "på höften". Nu är hon så stor!!!

Fick ikväll reda på en liten lagom nyhet. Som jag skrev om för en tid sedan så har ju vår dator lagt av och i den kraschade hårddisken finns ju alla bilder på Lillan sedan hon var nyfödd! Har bara framkallat mina gravidbilder och bilderna från förlossningen. Inte heller bränt ner på skivor eller sparat någon annanstans. Vi skulle och skulle och skulle, men kom inte så långt. Sen var det för sent! Mardröm!!!! Har haft inne på "lagning" två gånger. Första gången kom vi in i datorn typ en gång och hann inte göra så mycket mer än så. Sen lade den av igen. Lämnade in den igen, men datasnubben kunde inte fixa den. Har nu haft den hos en annan datakille, som tydligen lyckats rädda en hel del bilder. Får dem på tisdag och hoppas ju så klart att mina favoriter är med! Får se om vi behöver lämna in den på ett ytterligare ställe...

Baby Boom

Just nu befinner sig troligen minst tre par på BB, som vi känner, eller i alla fall känner till. Helt otroligt! Fick även idag veta att makens syster är gravid och väntar tredje barnet i slutet av oktober. Om allt går bra blir bebisen nästan exakt ett år yngre än Lillan.

Det är konstigt vilka olika sorters känslor allt detta för med sig för min del. Jag känner mig så kluven. Ena stunden blir jag innerligt glad för att vännen fått barn och sen känner jag mig bara kluven när jag får höra om svägerskans graviditet. Visst ska det bli jättekul att kusinerna blir ganska jämngamla och svägerskans graviditeter har skett via IVF, men något konstigt är det med min reaktion. Kanske är det vetskapen om att vårt lilla mirakel inte kommer att vara den lilla nyaste bebisen längre? Som om det spelar någon roll? Hoppas jag tänker klarare snart!

En liten pojke

Vännen min fick en liten pojke igår! De mår bra och jag bara längtar efter att få träffa dem! Nu känns det så overkligt att vi varit med om det somt de nu har fått uppleva. Det känns som att Lillan funnits hos oss alltid, inte att hennes liv började i min mage. Livet är fantastiskt!

Snälla välling, bli vår lösning!

Ikväll har Lillan fått en hel portion välling att sova på. Förut har vi kört med gröt och senare lite amning, som pricken över i. Igår och i förrgår fick hon en dl. välling bara för att hon skulle få smaka och hon gillade det. Det är enligt rekommendationer från BVC, som jag nu ger upp amningen mer och mer. Jag har ju mjölk så att det sprutar och blir över, men som "tanten" säger, så är den kanske inte av så god kvalitét längre. Känns faktiskt lite sorgligt att jag är på väg att sluta amma, även om det också ska bli skönt.

Hoppas Lillan får sova hela natten inatt! Om vällingen är lösningen på de nattliga problemen, kanske det i sin tur även leder till mindre kiss i blöjan. Mätt bebis=färre nattmål=mindre kiss=torr pyjamas=torr säng?

Imorgon ska mor min få en eftermiddag med sitt barnbarn. De ska visst ta en tur på stan och kolla in Lindex sortiment. Känns helt ok! Jag ska nog passa på att sola lite om vädret blir som utlovat.

Natti!

Blir så trött...

Tredje natten i rad, som blöjan har läckt igenom. Samma visa igen. Blöt pyjamas och vått i sängen. Måste köpa plastad frotté, vilket ju inte har behövts tidigare. Även om jag har det i sängen är det ju jobbigt ändå att behöva dra upp Lillan och byta pyjamas och stöka. Ska inte 2009-års blöjor kunna fungera när en bebis ligger på sidan??

Köpte "up-and-go" blöjor igår, eftersom jag tänkte att de kanske sitter bättre på sidorna. Tänkte köpa Pampers, eftersom jag läst att den har hjälpt många just med vårt problem, men när vi stod och valde blev det Coops istället. Dumsnålt?

Idag går många av mina tankar till en av mina närmaste vänner, som idag blivit igångsatt på grund av havandeskapsförgiftning. Hoppas lilla bebisen kommer ut utan för mycket besvär och att det inte tar så lång tid. Längtar efter att få träffa dem!

Utveckling i raketfart

På två veckor har Lillan gått från att sitta ganska sådär till att sitta väldigt stadigt. Jag sitter alltid intill henne när hon ska sitta på golvet, men hon ramlar inte så ofta längre. I vagnen är det ju sittläge, som gäller när Lillan är pigg. Tills nu har vi inte använt selen i vagnen. Hon har ju tidigare inte varit på väg någonstans, utan snällt suttit kvar där hon blivit placerad. Nu är det party i vagnen när vi är ute och går, så man måste verkligen ha koll på henne. Problemet nu är att vi inte har någon "sittdyna" till vagnen, utan använder madrassen som tillhör liften och i den finns det ju inga hål för selen. Måste köpa... suck...

Ett annat litet dilemma (inte värt att nämna bristen på sömn, egentligen) är att Lillan numera sover på sidan, vilket de senste nätterna resulterat i blöt pyjamas och i natt även vått i sängen. Vet inte viljen typ av blöja som skulle fungera bättre på natten. Något tips?

För övrigt rullar dagarna på. Det händer en del grejer i vår lilla by. Jag antar att jag nu i alla fall fått ett möjligen tidsbegränsat medlemskap i mammaklubben, för det är fullt ös vad gäller planer för många av oss mammor i byn. Snart är det dags för en trevlig utekväll på stan, verkar det som. Kan bli trevligt att lära känna kvinnorna bakom mammarollerna med! Egentligen skulle jag ju gärna vilja ta en utekväll med mina "gamla" väninnor, men nu känner jag mig inte helt redo för en "riktig" utekväll med sen hemgång. Första kommer nog att bli något mittemellan, med hänsyn till att plikten kallar tidigt nästa morgon ( jo, det finns en pappa med, men jag vaknar så lätt när det är livat i huset).

Förresten, så har Lilla damen nu provat kött också. Gillas ibland, men idag var det bara skrik tills det blev gröt istället.

Första semesterresan för Lillan

Det blev många timmars bilåkande och även några timmar på färja. Allt gick faktiskt jättebra. Jag var i och för sig inte så orolig för bilresan, som jag hade kunnat vara. Lillan gillar ju att åka bil och bara hon var mätt och pigg, gick det bra.

Nu är vi hemma i vardagen igen och som ni minns sov vår lilla rebell ganska dåligt en tid innan vi åkte iväg. Ett par nätter innan resan sov hon ju bra och det fortsatte faktiskt under semestern. När vi kom hem fortsatte de "goda" nätterna tills inatt. Nu känner jag mig som ett vrak igen, men har inte tappat hoppet :)

Pa resande fot

Jag har inte overgivit min kara blogg, utan ar pa semester! Aterkommer inom kort. Kan i alla fall beratta att Lillan numera verkar ha forstatt vitsen med att sova pa natterna. Hyfsat i alla fall :)

Tackbrev till Semper?

Ja, maken säger att han skulle skriva ett tackbrev till Semper om han visste att det var gröten som har hjälpt Lillan att sova bättre. Vi köpte i alla fall kvällsgröten, som är från sex månaders ålder och Lillan har nu ätit av den två kvällar. Hon har definitivt sovit bättre och i natt var det verkligen en underbar natt, jämfört med helgen som var. Visserligen har både maken och vår fyrbente vän sovit i ett annat rum de senste två nätterna, så kanske är det frånvaron av deras snarkningar, som har haft positiv effekt? Svårt att veta vilket!

En sak som var konstigt när jag vaknade vid fem i morse och inte hade ammat sedan igår kväll, var att brösten inte var spända och läckte... Why?

Hot mama

Igår kväll knåpade jag ihop en ansökan till ett jobb. Undrar hur het man är på arbetsmarknaden, som föräldraledig... Ett plus i sammanhanget kan ju vara att jag faktiskt har en tillsvidareanställning, så desperat är jag inte. Har å andra sidan aldrig sökt ett jobb som har över 300 sökande. Spänningen stiger!

Idag har vi förresten varit på babyrytmik för första gången. Många av sångerna kände vi dock igen, eftersom vi brukar sjunga dem på öppna förskolan. Kul!

Härliga dagar och bedrövliga nätter

Igår satt Lillan själv på golvet i säkert fem sekunder i sträck. Nu är det bara att fortsätta träna på denna nya konst.

På något sätt uppväger hennes trevligheter dagtid de besvärliga nätter vi har just nu. Om jag tyckte att det var jobbigt för någon vecka sedan, är det ingenting jämfört med nu. Hon sover oftast bra ett par timmar på kvällen, precis efter att hon har somnat för första gången. Sedan börjar krånglet. I natt vaknade hon klockan ett och har bara sovit max en halvtimme i sträck efter det. Klockan halv sju var hon pigg som en mört, så då steg maken upp med henne. Jag fick sova ett par timmar och nu sover maken ett par timmar. Det gäller att försöka känna att man är ett team när det är så här jobbigt. Annars fungerar det inte.

Lillan överlämnades igår till sin mormor & Co med lite darriga händer från min sida. Det var meningen att eftermiddagen skulle spenderas där och jag och maken skulle passa på att sova lite. Det gick inget vidare. Jag försökte sova i solen lite. Sen avverkade jag lite måsten. Det var första gången vi lämnade henne för att få lite avlastning. Förut har vi bara lämnat henne när vi har gått på stan ett par timmar. Nu var hon iväg i sex timmar och det gick jättebra. Rutinerna dagtid fungerar och det är ganska förutsägbart vad hon behöver då i fråga om sömn och mat. Alla var nöjda med gårdagen och på kvällen kom det ett mms med Lillan, som har lärt sig att vinka... Vet inte riktigt om man kan kalla det för det, men enligt Lillans mormor är det ingen tvekan :)

Första ordet!

Lilla älsklingen har sagt "mamma"!!! Både jag och maken min hörde det.. ja vovven oxå! Maken min hävdar dock att det inte räknas eftersom det liksom inte var en genomtänkt aktion från Lillans sida. Jag tror ju bestämt tvärtom :) Det var ju så tydligt.

Övriga aktiviteter här hemma består till exempel av att läsa om bebissömn och femminutersmetoden. Vi har ju kört med den lite halvt förut, utan att egentligen ha läst tillräckligt om den. Det verkar ju så logiskt hur Lillans uppvaknanden hör ihop med att hon ibland inte somnar själv i sängen sin, utan måste vaggas till sömns i famnen. Vi orkar lyssna på skrik en stund, men sen tar det dåliga samvetet och föräldrainstinkterna över. Jag vet varken in eller ut, vad som är bäst i längden för henne och oss. Nu känns det också som att den där nappen är ett dumt påfund, eftersom Lillan får panik när hon upptäcker att hon har tappat den. Å andra sidan beror det säkerligen inte på nappen, utan att hon sover för "ytligt". När hon sover på dagtid sover hon utan problem, även om nappen har ploppat ut.

Vad göra??

För att inte glömma

Nästa vecka blir Lillan sex månader. Om lika lång tid är hon ett år. Det kommer att gå otroligt fort dit. Idag var det dags för 6-månaders-koll på BVC. Hon fick en "ok-stämpel" av läkaren igen. När det gäller maten är vi nu uppe i två portioner gröt om dagen. Hon får risgröt till lunch och havregröt till kvällsmat. Eftersom nätterna är sådär kul har vi sista dagarna provat att ge gröt precis innan det är sovdags, istället för att ge vid 18-tiden. Det har nog inte hjälpt. I och för sig är Lillan nog mätt, för hon kräver oftast ingen mat förrän vid fyra på morgonen. Tråkigt nog sover hon oroligt ändå. I natt började hon vakna innan jag ens hade somnat. Fram tills halv fem på morgonen hade jag nog stoppat in nappen 10 gånger... Då var jag trött.

Eftersom Lillan växer bra; väger nu över nio kg och är 67 cm lång, behöver vi inte börja med välling än, enligt BVC-ssk'n. Min bröstmjölk verkar funka bra än så länge. Om nätterna fortsätter så här kan vi ju enligt henne prova att ge ersättning på kvällen, eller prova välling ändå. Det är vårt val. Så klart. Väldigt svårt för en oerfaren mamma (och pappa) att veta vilket som är bäst. Dessutom finns det ju inga säkra lösningar att tillgå.

Smakportioner av annat går sakta framåt. Jag var ju så ambitiös och gjorde två olika puréer, som jag har fryst ner. Potatis-palsternacka-bröstmjölk-purén har inte alls gått hem. Den får ligga i frysen ett tag till. Morot gick inte heller hem, så den ligger bra i frysen, den med. Vi köpte hem några burkar färdiga puréer och hon verkade gilla potatis-majs och potatis-morot. Potatis-broccoli var ingen hit. Kommer hon verkligen att börja äta riktig mat någon gång??

När det gäller Lillans övriga utveckling har jag kommit på att hon inte kräker lika mycket längre. Så har det nog varit i en månads tid. Jag är inte beroende av att alltid ha en haklapp på. Känns kul att inte "förstöra" hennes outfits med dessa tråkiga plagg (som om det är det viktigaste i världen).

Hon har haft en del skorv i hårbotten, precis uppe på huvudet, som vi har behandlat med krämen Borago i tio dagar. Hennes hår har inte sett så kul ut under behandlingstiden, men krämen har varit lätt att tvätta bort och efter kvällens bad ser hennes hårbotten och hår bra ut. Hoppas skorven inte kommer tillbaks. Man ska väl underhålla behandlingen någon gång i veckan, men får se om det klarar sig ändå.

När det gäller hennes motoriska framsteg är det "ålen" som är på tapeten nu. När man har Lillan sittandes i knät tycker hon att det är väldigt kul att åla sig ner till liggandes position. Det tar hon till både när hon vill mysa och titta sin mamma djupt i ögonen och när hon är missnöjd med den sittande positionen... eller när hon till exempel inte vill ha det som erbjuds i matväg.

Att vända sig från rygg till mage är numera inget problem. Det är inget som görs dagligen, men när det väl händer så händer det oftast flera gånger på rad. När Lillan väl hamnar på mage funkar det att ligga så en liten stund. Hon leker lite med gjejerna hon har framför sig, men tröttnar ganska fort och vet inte riktigt hur man tar sig tillbaks till ryggläge. Då får jag hjälpa henne på traven. När hon ligger på mage har hon börjat dra upp benen under sig, som om hon vill krypa iväg. Vet inte riktigt hur gamla bebisar är när de kan börja med det.

Att sitta själv klarar hon inte, men sitter väldigt bra med lite stöd från någon.

Detta blev ett urtråkigt inlägg, men som jag skrev någon gång tidigare, så är det mest för att inte glömma vad som har hänt och när. "Boken om mig"-böckerna är fortfarande helt oskrivna.

Tack John Blund!

Igår kväll gjorde vi en snurr på måltiderna för Lillan. Istället för att ge gröt vid sex på kvällen blev det bröstet och vid 19.30, när Lillan var supertrött blev det gröt istället, så att hon skulle somna riktigt mätt. Hon somnade på två röda, men vaknade till ett par gånger redan innan jag hade lagt mig. Det gav mig ingen bra magkänsla inför natten och när jag kröp ner i sängen vaknade hon ordentligt. Då var det bara två timmar sedan gröten! Ammade henne ordentligt tills hon somnade i min famn. Sen sov hon till kl. 03! Ammades och sov tyvärr bara till halv 6. Då trodde jag att det var dags att stiga upp, men jag testade amning i sängen, med henne liggandes intill mig. Där somnade hon sött igen och vaknade inte förrän halv åtta. Jag känner mig så oerhört nöjd med natten. Allt är ju relativt.

När det gäller maken är allt supersött och härligt igen. Det handlades gott inför helgen igår och en glassbomb slank med ner i matkassen. En latte med extra espresso i intogs i bilen på vägen hem. Sen var allt gammalt groll bortglömt. Tänk vilka enkla lösningar det finns på en del problem. Maken har även erbjudit mig en hel natts sömn kommande natt.

En zombie till morsa (recept på hur man går in i väggen)

Den senaste tidens nätter har varit allt annat än bra. Egentligen har Lillan sovit hyfsat, ätit en gång på natten bara. Jag har dock haft väldigt svårt att komma till ro. Jag vaknar ofta, precis som att jag väntar på att hon ska vakna när som helst. En beredd mamma är ju en bra mamma. Jag är så obeskrivligt trött nu. Det värker runt om ögonen när jag blundar och när jag kör bil funderar jag ofta på om jag verkligen borde sitta bakom ratten. Vid trafikljusen blundar jag... Bara en sekund. Sen blir det ju tyvärr oftast grönt igen.

Ett par kvällar i rad har jag nu gått till sängs med positiva tankar. Jag har pratat med Lillan om att vi kommande natt ska sova heeeela natten och hur härligt det kommer att bli. Det har ju inte precis hjälpt.

Igår kväll kröp jag ner i sängen vid halv tio. När jag kände att sömnen precis hade nått fram vaknar en gnällig liten tjej i sängen intill. Då är klockan 22. Nästa gång hon vaknar är klockan 24. Då hjälper inget annat än bröstet. Nästa gång är kl. 03-någonting... Sen är allt en suddigt.

När maken stiger upp kl. 05 för att dra iväg till jobbet lyckas han som pricken över i välta ut mitt vattenglas, som står på sängbordet. Han letade efter nappen till Lillan. Det är inget nytt påhitt från min sida att ha ett glas med vatten ståendes där, men ändå flyger vattnet över till vår sängs alla hörn och kanter. Det finns nu inte ett torrt ställe att lägga sig på.

Gråten är nära till hands nu, men som mamma måste man vara positiv och orka. Vem ska annars göra det? Jag funderar ofta på om man skulle lämna sitt barn på förskolan om man visste att personalen inte var utvilade och alerta. Troligen inte. Ändå känns det helt ok att man som föräldraledig kan ta hand om sitt barn med aldeles för lite sömn i kroppen. Hur delar man upp sömnen rättvist mellan föräldrarna (om man nu har lyxen att vara två)? Är det självklart att den som jobbar utanför hemmet har rätt till sömnen på jobbdagar (och lediga dagar)? Innan Lillan kom till oss hade jag den åsikten. Nu känner jag mig inte lika säker. Jag känner att jag håller på att gå in i väggen på ett par olika sätt. Utmattningsdepression är det nog inte tal om, men det känns bokstavligt talat som att jag har gått in i en vägg nu. Huvudet spränger. Det känns som att stånga sig mot en vägg när jag dagligen föröker förklara för maken hur trött jag är. Han verkar inte förstå. I alla fall så ger han inte mig några tecken på att ha förstått.

Visserligen brukar jag få viss avlastning på helgerna. Då har jag fått sova ett par timmar extra på morgonen, eller har jag spenderat någon natt i gästrummet istället för att ta hand om Lillan varje gång hon vaknar. Det är bara det att det känns som att jag får be om det och det handlar om en natt eller en morgon. Det klarar man sig inte långt på. När det gäller makens sömn, har den självklart också blivit sämre jämfört med innan Lillan föddes, men det går allvarligt talat inte att jämföra med hur jag har det. Jag minns ärligt talat inte när jag sist sov ens fem timmar i sträck. Hur kommer vi vidare i rätt riktning?

En ny vän

De senaste veckorna har jag börjat umgås med en annan mamma som bor här i byn. Vi träffades på babymassagen och blev båda ganska glada över att ha träffat någon som bor nära. Det är skönt att inte behöva planera träffarna så noga och inte behöva ta bilen. I början tänkte jag att det bara skulle vara skönt att ha någon att prata av sig med vad gäller den nya erfarenheten som mamma. Det visste jag ju att vi hade gemensamt. Efter hand har jag upptäckt att vi har mycket mer än så gemensamt. Hon verkar helt enkelt vara en riktigt trevlig och kul människa!

Det som skiljer oss åt ganska ordentigt är att hon och hennes partner knappt han börja försöka bli gravida innan plusset kom. Vår historia är ju en annan. Jag berättade för henne igår, eftersom det kändes konstigt att utelämna en så stor del av vår bakgrund. Även om jag nu troligen beter mig som de flesta andra mammor tror jag att "det jobbiga" till viss del påverkar hur jag är. När man pratar om familjeliv och framtiden känns det helt enkelt bäst att vara öppen med att vi troligen inte kommer att "skaffa" ett andra barn hur lätt som helst, om det över huvud taget ens blir verklighet.

Nya vännen var lätt att berätta för. Hon har återkommit till ämnet efter det och säger kloka saker. Kan inte riktigt ge exempel, men hon hanterar samtalsämnet med största respekt, om man säger så.

Idag var vi ute på en två-timmars-promenad och hade det riktigt mysigt. Vi tog kaffe med oss och satte oss i solen och pratade om allt möjligt. Så i ärlighetens namn tog nog promenaden inte så lång tid :) Det känns så härligt nu när våren är på väg!

När vi kom hem sov Lillan en stund. Sen var det dags för grötlunch. Efter det har min lilla älskling haft värsta gympapasset på sin filt på golvet. Hon är ju till och från lite lat när det gäller att vända sig, men medan jag satt och fikade passade hon på tre gånger på en ganska kort stund! Hon vet precis hur hon ska dra till sig uppmärksamhet! Klok tjej!

Med lite frukt till

Igår och idag åt Lillan gröt till lunch med god aptit och ikväll gick det lika bra. Visserligen gjord mestadels på bröstmölk igår och idag bara på bröstmjölk. Både igår och idag till lunch blev det med hemmagjord äppelmos till och ikväll mixade jag kiwi, som vi hade till gröten. Det kanske är lite fusk, men nu äter hon i alla fall. Även om jag skälv tycker att gröten smakar ganska gott, är den säkert ingen hit om man jämför med mammas mjölk.

Igår var jag iväg utan Lillan några timmar på kvällen. Det var meningen att maken skulle ge utpumpad mjölk när jag var borta, men Lillan fick för sig att än en gång somna kl. 18. Hon vaknade visserligen vid 22.30 och fick mat då, men hennes vanor börjar bli lite halvkonstiga ;) Ikväll har hon haft lite svårt för att somna. Har varit på öppna förskolan i förmiddags och i eftermiddags var vi och hälsade på en av mina vänner. Kanske blev det lite för mycket för lilla damen?

Har jag förresten skrivit att hon senaste veckan blivit väldigt förtjust i sina fötter. Stortån funkar numera även som napp-ersättning :) Mycket av det jag skiver här upplevs nog som lagom intressant, men jag gör det lite för att själv kunna gå tillbaks och se vad som hände i våra liv. Har två "Min egen bok"-böcker som ska fyllas i med både det ena och det andra. Jag har inte börjat än och ligger ju fem månader efter. Hoppas att bloggen kan hjälpa mig att minnas, för mitt eget minne känns lite halvsuddigt.

Sprutglad

En spruta i varje lår den här gången med. En lite sur mun, men inget gråt alls! BVC-sjuksköterskan fick ett smile direkt efter, så jag tror att Lillan tyckte att hela proceduren var helt ok. Egentligen är det inte dags för fler sprutor förrän hon är ett år, men eftersom vi troligen ska resa utomlands över påsk kan det bli aktuellt med någon innan dess. Skulle ringa vaccinationsmottagningen för rätt information.

Nu hoppas jag att Lillan klarar sig från obehag efter vaccinationerna. Även om man har klarat sig från det vid "samma" vaccinationer tidigare kan man visst drabbas av biverkingar den här gången. Håller tummarna!

Rätt val

Det var tur att jag valde att gå och lägga mig vid 22 igår, för Lillan vaknade inte förrän kl. 02. Att hon skulle sova 8 timmar i sträck hade jag verkligen inte väntat mig och speciellt inte när hon somnar så tidigt på kvällen.

Hon var ganska pigg när hon vaknade, men efter en ren blöja och lite mat somnade hon till slut igen. Pyjamasen struntade jag i. Hon verkade ju sova jättebra i vanliga kläder (myskläder). Halv sju vaknade hon i morse och det är ju helt ok, tycker jag... Efter två timmars vakentid sussar hon nu sött i sängen sin igen...

Idag blir det besök hos en god vän, som väntar sitt första barn; BF om lite mer än en månad bara.. Känns inte länge sedan jag var där. 5 månader har gått vääääldigt snabbt! Lillans 5-månaders-dag (idag!!!!) firas med BVC-besök i em. Dags för spruta (sprutor?) igen... Ska ladda med Alvedon, som förra gången.

Rebell

I eftermiddags var jag, Lillan och vovven på en liten utflykt som slutade hemma hos min syster på fika. En ganska normal eftermiddag och när vi kom hem var Lillan trött och jag trodde att hon skulle somna. Hon borde ju inte vara hungrig eftersom hon nyss ätit. Efter en massa skrikande i sängen sin gav vi upp och jag gav henne mat i alla fall.. Då blev hon nöjd ett tag och låg och lekte på en filt på golvet. Sen kom tröttheten tillbaka och jag försökte lägga henne igen utan önskat resultat...

Tog helt enkelt med Lillan i vagnen när jag skulle på kvällspromenad med vovven vid 18-tiden. Då somnade lilla älsklingen gott i vagnen. Jag lyfte över henne till sängen och lyckades få av henne overallen utan att hon vaknade. Nu har hon sovit sedan dess (klockan är nu 22)! Har ingen pyjamas på sig... Inte för att det är så viktigt, men nu vet jag liksom inte hur jag ska göra. Det känns ju som att hon kommer att vakna när som helst och då är det ju inte särskilt lönt för mig att krypa ner i sängen nu. Undrar verkligen hur den här natten kommer att bli... Troligen kommer Lillan att vara totalt utsövd kl. 04, eller??

Vändning?

Ikväll gjorde jag ett nytt försök med gröt igen. Denna gång utan inblandning av bröstmjölk och i ganska trög konsistens. Verkade gå hem då jag var tvungen att blanda till mer i rask takt. Lillan gapade efter mer och verkade gilla måltiden. Sen drack hon en massa vatten efteråt. Känns helt plötsligt som en liten, stor människa :)

Potatispurén blandat med palsternacka och bröstmjölk fick inte så högt betyg av henne idag. Det visades genom lite olika typer av grimaser. Verkade som att ren potatis med bröstmjölk gillades mer, men Lillan verkar ombytlig på alla sätt, så det kanske mer har med humöret än smaklökarna att göra?

Ny sorts natt

Natten spenderades i gästrummet tillsammans med vår lurvige vän i sängen. När jag precis hade slumrat till väcktes jag av fyrverkerier utanför och en orolig vovve kom springandes med andan i halsen och ett oroligt pipande på stämbanden. Vilka idioter får för sig att skjuta raketer på en helt vanlig torsdag?! När nyårshelgen var över kändes det som en lättnad. " Ett helt år kvar tills nästa gång", liksom.

Det känns som att jag bara har halvsovit resten av natten. Vid 4-5-tiden kom maken in med Lillan, som då var hungrig. Maken hade provat att få henne att somna om, men när nr. 2 måste åtgärdas, så är det ju inte så lätt att slappna av och sova. Efter måltiden tog det visst en timme innan hon lyckades somna om igen, enligt maken. Kl. 9.30 blev jag och vovven väckt av våra två andra älsklingar. Resten av dagen är det fullt upp här! Känner mig hyfsat utvilad, men det var faktiskt otroligt svårt att släppa tankarna på Lillan inatt, fast jag visste att hon var i trygga händer. Mammahjärtat lever väl sitt eget liv?

Underbara dagar

De senaste dagarna har varit minst sagt fantastiska. Det är en sådan oerhörd skillnad att ha en nöjd och glad dotter istället för en gnällig. Ju mer aktiviteter på dagarna, desto gladare dotter. Kanske beror det på att jag nästan uteslutande spenderar all min tid och energi på Lillan när vi gör annat än att vara själva hemma. Hemma finns ju alltid en massa "måsten" och då måste ju Lillan underhålla sig själv ibland. Inget fel med det, men det blir ju en del gnäll, som är ganska tärande att lyssna på. Idag var det favoriten; öppna förskolan, på förmiddagen. På eftermiddagen var vi på fikabesök hos en kollega. Kul att höra lite skvaller från jobbet, men ännu bättre att veta att jag inte behöver engagera mig i det än på ett tag. På öppna förskolan var det mycket sång och musik idag och det verkar Lillan gilla skarpt! Har tänkt att försöka få plats på rytmik också. Det verkar visst vara populärt och svårt att få plats på.

När det gäller maten är det nu tvärstopp med gröten. Det känns lite småtrist, eftersom vi inte har kommit upp i en hel portion än. Enligt BVC ska vi egentligen inte börja med andra smakportioner förrän Lillan äter gröt som en hel måltid, men hon vill ju inte ha. Idag provade jag istället mosad potatis blandat med bröstmjölk. Hon verkade inte tycka att det var helt fel, men hon ville heller inte ha mer än ett par teskedar. Det var ju i och för sig bara en smakportion, så det gjorde ju inget att hon inte ville ha mer idag. Nytt försök imorgon.

Inatt hoppas jag på flera timmars sömn i sträck. Jag ska spendera natten i gästrummet och maken ska ansvara för Lillan. Ammandet står ju jag för, men jag hoppas på att det bara blir en gång. De senaste nätterna har hon klarat sig med en amning, men hon vaknar ganska många gånger av att ha tappat nappen eller andra orosmoment. Jag vet inte vilket som är bäst; att hon inte äter så ofta med vaknar ändå, eller att hon äter oftare men somnar om efter det och sover längre perioder...

Vardag

I lördags döptes vår lilla dotter. Det var en stressig men lyckad tillställning. Det blev en del tårar både i kyrkan och på festen efteråt. Den här gången var det äntligen vårt eget barn, som skulle firas! Fortfarande känns det otroligt att vi har fått barn. Dagar som i lördags kändes det förstås lite extra i maggropen.

Det var första gången delar från hela vår släkt var samlade och det kändes riktigt kul. Sen blev det ju en del mindre skandaler, trots att ingen starksprit serverades, utan bara vin och öl. Vissa vet tyvärr inte var gränsen går i alla fall.

En annan grej som är lite jobbig är det där med rättvisan mellan familjerna. Det känns som att man måste "dela ut" henne rättvist mellan alla, så att ingen känner sig utanför och bortglömd. Vissa kommer ju fram självmant och vill vara med henne, men vissa verkar istället vänta på "sin tur" och det är ju lite jobbigt att behöva tänka på att ingen ska bli ledsen. Efter någon timme kände jag att jag saknade min lilla älskling, så då ville jag helt enkelt inte lämna henne ifrån mig på ett tag.

Nu känns det som att vardagen är tillbaks igen och dessutom börjar på riktigt. Inga fler stora kalas i sikte och vi kan äntligen försöka ta det lugnt och göra sånt som vi själva känner för på helgerna. Ekonomin behöver ju också återhämta sig, kanske jag kan tillägga!

Jag gjorde ju uppehåll med gröten sedan förra veckan på grund av att Lillans mage verkade komma igång lite väl ordentligt. Magen verkar dock fortsätta på det nya spåret trots uppehåll, så idag blev det gröt igen. Det är verkligen en omställning att byta bajsblöjor flera gånger innan halva dagen har gått och till och med på natten. Det kan ju bli dyrt, det här :)

Uppdatering

Måste ju tillägga att de senaste tre nätterna har jag återigen försökt mig på att sluta nattamma. Jag har gett Lillan nappen och någon gång vatten när hon har vaknat och det har fungerat bra på så sätt att hon i alla fall har klarat sig utan mat. Sen har hon ju de två första nätterna vaknat väldigt ofta; har inte räknat, men det kändes som en gång i timmen första delen av natten. Inatt har hon nog sovit bättre, tror jag. Jag tror i alla fall att jag har gjort det. Första gången jag har ammat henne är vid kl.5 på morgonen, vilket är helt ok för min del. Kanske löser det inte problemet, för hon vet ju ändå inte vad klockan är och när natten är slut. Jag ska försöka göra så här nu i alla fall, för om det fortsätter att funka, så kan ju maken lika gärna vara den som får henne att somna om på nätterna!

Funderingar

Jag skulle vilja skriva här varje dag. Det finns ju hur mycket som helst att skriva om, både om Lillan och om mina tankar om livet. Jag hinner helt enkelt inte. Hur alla ni andra hinner skriva så flitigt är en liten gåta för mig!

Nu har vi i alla fall kört på med havregröt i två veckor. Första veckan åt Lillan med god aptit. Hon verkade vilja ha mer än vad jag hade tänkt att ge henne som smakportioner. Nu ger jag henne så mycket som hon vill ha, men senaste veckan har hon mer och mer börjat tappa intresset och pysslar med en massa andra saker när det är dags att äta. Nu har hon ju kommit på att man kan göra en massa prutt-ljud med munnen och det är ju väldigt kul att kombinera det tillsammans med mat. Gröten åker mest ut och in, så jag tror inte att hon får i sig så mycket. För några dagar sedan verkade hon bli mätt av den i alla fall, för då ville hon inte amma på flera timmar efteråt.

Hur hon ska sitta när hon äter är ett annat problem. Första dagarna gick det hur bra som helst att ha henne i knät, men sen började hon vifta hejvilt med armarna, så det gick inte att hålla koll på att skeden kom dit den skulle. Har sedan provat både barnstol och baby-sittern, men inget fungerar särskilt bra.

Nästa problem är att magen hennes kommit igång som bara den sedan igår. Sedan hon var några veckor gammmal har hon gjort nr. 2 en gång i veckan, nästan exakt (senaste tre veckorna har det varit varje lördag)! Igår satte hon igång mitt i maten. Sedan kom det mer mot kvällen och imorse hade fanns det en överraskning i blöjan igen. När det var grötdags idag igen avbröts lunchen av nr.2 igen! Hon har varit ganska gnällig både igår och idag, så kanske har hon det jobbigt med magen? Jag skulle ju i och för sig tycka att det skulle kännas bättre för henne om magen kom igång lite mer, men nu har det kanske blivit för mycket för henne istället? Kan ju tillägga att hon senaste två dagarna velat dricka ganska mycket vatten när vi har erbjudit henne (när hon varit relativt nyammad och vi har vetat att hon varit mätt, fast gnällig och kanske törstig).

Jag kanske ska göra ett uppehåll med gröten i några dagar? Borde jag prova något annat nu, kanske potatis, eller kanske bara ge bröstmjölk ett tag igen?

Vore tacksam för alla synpunkter jag kan få! Nu ska jag återgå till en massa bestyr. Har dop på lördag och en massa smågrejer som ska fixas!

Innanförskap

Innan vi fick vårt lilla mirakel kände vi inga människor där vi bor. Jag har ärligt talat inte vetat hur man skulle bära sig åt för att lära känna folk här. Nya vänner har jag ju fått via skola och jobb, men aldrig för att man råkar bo i samma område. Senaste veckorna har jag bekantat mig med flera människor, som bor i vår lilla by. Orsaken är ju att vi alla är mammor. Det är verkligen underligt att man ska behöva bli förälder för att lyckas med att utvidga sitt sociala nätverk. I och för sig hade jag aldrig velat umgås med mina nya bekantskaper om vi inte hade barn. Då hade jag inte varit intresserad. Det är ju inte så att de "nya" människorna inte är trevliga. Tvärtom! En del av dem är ganska lika mig själv, känns det som. Vi har fler saker än barnen gemensamt. Det har man ju inte med alla mammor. Jag menar att jag skulle kunna umgås med dem i våra "tidigare"liv, som vi var innan vi fick barn och om de inte heller hade haft barn.

Det är ändå konstigt att barn liksom är en förutsättning för att passa in i gemenskapen i byn. Jag visste det förut, men nu har jag verkligen insett. Det känns konstigt och lite falskt, men jag är så innerligt glad för att få vara innanför.

Nattliga aktiviteter

Någon mer än jag som formulerar blogginlägg på nätterna??

Körd

Första natten fungerade det ju bra med vatten istället för "riktig"mat, men natten efter det började krånglet igen. Nu har jag gett upp, fast jag inte borde. Jag känner mig helt enkelt slutkörd efter alldeles för många nätter med för lite sömn. Att amma de gånger Lillan vill äta är helt enkelt enklare och går fortare än att bråka med henne. Förut när hon har haft en period med lite sämre nattsömn har den inte varat så länge, men nu tycks det hela bara bli värre och värre. Från det att hon somnar vid 21-tiden sover hon oroligt och vaknar flera gånger fram till 24 eller 01, då hon får äta igen. Sen går resten av natten lite bättre, men med amningsuppehåll ett par-tre gånger. När jag läser det jag nu har skrivit låter det ju inte så illa, men det är det. Jag skulle verkligen vilja veta varför hon sover så dåligt nu jämfört med innan.

Som pricken över i har vår dator lagt av. Har nu varit utan internet i några dagar, men nu fått låna en dator, vilket jag känner oerhörd tacksamhet för. Nu återstår att se om alla våra bilder (är otroligt dumma, som har alla digitalbilder på datorn och inte någon annanstans, trots att vi visste vad som kunde hända) har gått förlorade... suck!!!