Just nu befinner sig troligen minst tre par på BB, som vi känner, eller i alla fall känner till. Helt otroligt! Fick även idag veta att makens syster är gravid och väntar tredje barnet i slutet av oktober. Om allt går bra blir bebisen nästan exakt ett år yngre än Lillan.
Det är konstigt vilka olika sorters känslor allt detta för med sig för min del. Jag känner mig så kluven. Ena stunden blir jag innerligt glad för att vännen fått barn och sen känner jag mig bara kluven när jag får höra om svägerskans graviditet. Visst ska det bli jättekul att kusinerna blir ganska jämngamla och svägerskans graviditeter har skett via IVF, men något konstigt är det med min reaktion. Kanske är det vetskapen om att vårt lilla mirakel inte kommer att vara den lilla nyaste bebisen längre? Som om det spelar någon roll? Hoppas jag tänker klarare snart!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar