Igår upptäckte jag två små framtänder på väg fram i överkäken hos Lillan. Hon har ju klarat sig utmärkt med bara två tänder hittills, men två till kan ju inte vara fel! Nu har man ju nästan vant sig vid hennes utseende, så det ska bli intressant att se hur de här två nya tänderna förändrar sötisen!
Nu har Lillan förresten sänkt händerna, från över huvudet till lite halvt avslappnat vid sidorna, när hon går. Ibland nästan springer hon också! Känns skönt att hon kan ta sig fram själv, så hänger hon med de andra när hon börjar på förskolan i januari. Det där innebär ju en hel massa känslor för mig. Även om jag vet att hon kommer att tycka att det är kul, tar det emot att tänka på att jag ska vara ifrån henne hela dagarna. Jag vet dessutom inte hur jag ska lyckas engagera mig som förut på jobbet. Just nu känns allt så splittrat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar