Febrigt

Jag sitter med Lillan halvt sovande på min mage. Hon ligger som en groda, som hon gjorde när hon var liten bebis. Av någon konstig anledning börjar tårarna nästan rinna. Mina alltså. Helt plötsligt går det ännu en gång upp för mig vilken underbar situation jag lever i. Trots otroligt tärande nätter och tröttsamma dagar är jag så lycklig. En stund innan situationen jag beskrivit ovan, sitter vi på golvet och leker. Jag kommer på mig själv med att tänka på annat och under tiden har Lillan lagt sig ner med huvudet i mitt knä. Hon blev helt plötsligt väldigt trött och hon valde att lägga sig på mig! Det har aldrig hänt förut! Jag hoppas att jag får uppleva detta fler gånger, även efter att Lillan blivit frisk. Det är helt obeskrivligt underbart att komma på att man faktiskt är mamma på riktigt!