måndag 2 mars 2009

Vardag

I lördags döptes vår lilla dotter. Det var en stressig men lyckad tillställning. Det blev en del tårar både i kyrkan och på festen efteråt. Den här gången var det äntligen vårt eget barn, som skulle firas! Fortfarande känns det otroligt att vi har fått barn. Dagar som i lördags kändes det förstås lite extra i maggropen.

Det var första gången delar från hela vår släkt var samlade och det kändes riktigt kul. Sen blev det ju en del mindre skandaler, trots att ingen starksprit serverades, utan bara vin och öl. Vissa vet tyvärr inte var gränsen går i alla fall.

En annan grej som är lite jobbig är det där med rättvisan mellan familjerna. Det känns som att man måste "dela ut" henne rättvist mellan alla, så att ingen känner sig utanför och bortglömd. Vissa kommer ju fram självmant och vill vara med henne, men vissa verkar istället vänta på "sin tur" och det är ju lite jobbigt att behöva tänka på att ingen ska bli ledsen. Efter någon timme kände jag att jag saknade min lilla älskling, så då ville jag helt enkelt inte lämna henne ifrån mig på ett tag.

Nu känns det som att vardagen är tillbaks igen och dessutom börjar på riktigt. Inga fler stora kalas i sikte och vi kan äntligen försöka ta det lugnt och göra sånt som vi själva känner för på helgerna. Ekonomin behöver ju också återhämta sig, kanske jag kan tillägga!

Jag gjorde ju uppehåll med gröten sedan förra veckan på grund av att Lillans mage verkade komma igång lite väl ordentligt. Magen verkar dock fortsätta på det nya spåret trots uppehåll, så idag blev det gröt igen. Det är verkligen en omställning att byta bajsblöjor flera gånger innan halva dagen har gått och till och med på natten. Det kan ju bli dyrt, det här :)

2 kommentarer:

Anonym sa...

det där med rättvisan känner jag igen...

Ts mage är igång den med kan jag lova...flera gånger om dagen och 1-2 ggr om natten

Men det lägger sg (hoppas jag innerligt) när kroppen vant sig...ge det en månad eller så

skärgårdstösen sa...

Roligt att ni fick ett lyckat dop =) Här blir det dop om ca 3 veckor, försöker övertala ena brorsdottern att sjunga solo. Det går si så där, men jag ger mej inte ännu :)
Kram till er!