Status är som följer:
På fredag har det gått en vecka sedan insemination nr.2. Symtom? Nop.. Hoppas att det är för tidigt. Möjligen har jag mer flytningar än jag brukar... Kanske..
På jobbet vet nu mina närmaste kollegor om vårt bebisproblem. Som tur är vågar de fråga om saker de undrar, vilket är bättre än om de inte alls hade vågat fråga... Tyvärr frågar väl vissa lite väl mycket. Känns om att alla vet när BIM är och kommer att sitta och hålla tummarna när BIM-dagen kommer... OM jag mot all förmodan skulle lyckas att bli gravid, så lär ju alla få reda på det direkt. Känns ju dumt att ljuga. Någon av kollegorna har uttryckt att det är såååå häftigt att man verkligen kan räkna äggblåsor, mäta och hålla på. Hon är inte en av de naiva som blev på smällen direkt, så jag blir inte irriterad. Nej, för henne tog det ca 1½ år att få till dottern och ca 1 år att få till sonen. Hon hade då inte en tanke på utredning. Så hennes fascination av utredning och behandlingarna idag är nog mest välmenande.
På lördag har vi blivit bjudna på middag hos en barndomsvän till mig. De har två små barn som kom till världen snabbt och lätt... Hon var den första av mina nära vänner som fick barn. Har en särskild relation till hennes barn och grät nästan av glädje när jag träffade hennes son för första gången (innan vi hade börjat tänka på barn själva). Senaste halvåret har jag dock inte känt för att träffas. De fick en dotter i maj förra året och det har faktiskt gjort lite ont att de har lyckats så lätt. Har inte ringt henne fast det varit min tur, men så ringde hon för någon dag sen och bjöd dit oss. Känns på något sätt som en lättnad att hon gjorde det. Det är nog precis det jag behöver. Vill ju ha en bra fungerade relation till dessa gulliga människor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Har bara kommentera, kännd så bra igen mig i båda styckena. tror det börjar va för mpnga på jobbet som känner till, speciellt som inte märker av någe större stöd.
Och ja vissa kompisar (o släkt) undviker jag också.
O ursäkta stavfelen, man ska inte skriva i hemlighet på jobbet...Måst bara kommentera... o ...många... skall det vara
Hmmm...jag skrev en kommentar igår eller iförrgår, men nåt måste ha hänt... Denna teknik... Förstår kluvenheten inför vänner som fått barn direkt, jag känner likadant, och vissa kan jag fortfarande inte umgås med och vissa är det inga problem alls. Men en del vänner har vi haft ett långt uppehåll ifrån. Nu när barnen är större har det varit enklare att tackla, de är dessutom ett fantastiskt stöd under behandlingen så man får vara glad.
Hoppas det ska bli en trevlig middag, och att det snart kommer lite graviditetstecken!
Trevlig helg
Skicka en kommentar