fredag 11 januari 2008

Funderare

Så många som varit inne och kommenterat mitt förra inlägg... Det hade jag inte väntat mig. Det känns så skönt att få läsa om era tankar angående behandlingarna. Det har dock fått mig att bli lite kluven angående hur vi ska gå vidare efter tredje och sista gratisinseminationen. Vi har ju ett försök kvar efter dagens och som ni märker är jag väldigt pessimistisk. Egentligen borde jag ju ha hopp. Simmarna är ju välplacerade och har all chans i världen att hitta till ägget! Det funkar ju för andra! Problemet är att jag fokuserar på faktumet att det misslyckas för andra. Vi tillhör ju garanterat den senare kategorin. Så känns det. Jag har aldrig tur och som läkaren sa, så är bebistillverkning "hokus pokus".

Vi pratade idag med sjuksköterskan om remiss till IVF. Hon lovade att kolla upp 0m remissen var skickad (läkaren pratade ju om det tidigare i veckan). Sjuksköterskan tyckte att jag ska höra av mig i vilket fall som helst när jag vet resultatet av den här behandlingen, så skickas remissen först då (om den inte redan har kommit iväg alltså). Blir IVF aktuellt så är det långa väntetider. Har vi tur kanske vi kan påbörja det i höst. Ju fortare remissen skickas, desto bättre. Då kan vi enligt henne fortsätta med Pergotime och även inseminationer om vi vill. Det finns ju faktiskt också en chans att vi lyckas med hjälp av Pergotime, utan inseminationer och IVF, enligt henne. Det är nu tredje cykeln med Pergotime och innan dess kanske jag inte har haft så många ägglossningar. Det kanske inte är förrän nu vi ska räkna att vi har börjat försöka på riktigt med rätt förutsättningar. I så fall är ju tre försök inte mycket. Usch...vet inte hur jag ska tänka... Hoppas bara att en pigg liten simmare hittar rätt den här gången.

3 kommentarer:

lillawi sa...

Det är inte lätt att veta när man ska lämna ett trappsteg för ett annat.

Kan jag tänka mig. För oss var ju valet inte så svårt. Vi hade ju inget val.

När jag och min förra man försökte få barn var det också en liten resa, men det gick ju till slut efter en massa missfall, tröstlösa försök, utredning och behandling. Pergotime och en spolning av äggledarna gjorde ju susen till sist.

Inga fel hittades ju på oss - även om vi idag med facit i hand kan gissa att mina skruttiga äggledare hade något med saken att göra.

Men hade vi inte lyckats undrar jag om och i så fall när vi hade tagit steget över till ivf. Förmodligen när läkarna rekommenderat det.

Förresten, såg din kommentar på min blogg och kan självklart berätta massor. Men jag har i ärlighetens namn gjort fler FET(frysåterföranden) än IVF! So I would´nt call me an expert, haha. Vad vill du veta?

lillawi

lillawi sa...

Ok. Det finns olika metoder att göra IVF, lång och kort. Vilken man gör bestäms från fall till fall. Landstinget kör ofta den långa eftersom den är lättare att reglera och planera - landstinget har ju ofta många patienter som ska pressas in i ett tajt schema.

Den metod som är på runt 50 dagar är den långa.

Då börjar man med nässpray i ett par veckor, som slår ut det egna hormonsystemet och försätter kroppen i ett klimakterielikt tillstånd. Man blir nedreglerad. Detta för att man vill ha full kontroll över äggblåsornas tillväxt. När man är nedreglerad (man tar blodprov för att kolla) börjar man med sprutor (dagliga sprutor i magen) för att stimulera äggblåsetillväxten.

Man kontrolleras med VUL och blodprov för att kolla att tillräckligt många äggblåsor växer till. Man vill inte ha för få. Men heller inte för många (då riskerar man överstimulering). Generellt sprutar man i ca 12-14 dagar.

När äggen bedöms vara mogna tar man en ägglossningsspruta. 36 timmar senare är man på kliniken för äggplock. Man får kateter i armen, lugnande och smärtstillande och nåt som gör att man somnar/dåsar till. Som en lätt narkos ungefär. Samtidigt ska mannen lämna sitt prov. De plockar ut äggen genom att punktera äggblåsorna i äggstockarna.

Två, tre eller fem dagar senare (beroende på hur länge man odlar äggen) får du komma tillbaka för ett återförande. Förhoppningsvis. I sällsynta fall händer det att inget ägg blivit befruktat. Eller att celldelningen upphört.

Har du många fina ägg kan resterande frysas och vid behov användas senare vid frysåterförande (FET).

Efter återförandet är det bara att ta progesteronvagitorier (hormoner som stöttar en tidig graviditet) och vänta. Cirka 10-15 dagar senare vet man... Man får också en officiell testdag från kliniken, ca 15-18 dagar efter återförandet.

FET kan man göra antingen helt ostimulerat (i egen cykel, en förutsättning är hyfsat regelbunden ägglossning och mens. Man får testa hemma med ÄL-stickor och höra av sig till kliniken när man får stegring.) Eller så gör man stimulerat FET (då får man läkemedel inför FET - osäker på exakt vilka men de ska göra slemhinnan tjock och mottaglig) och även progesteron efteråt.

lillawi

Ps. Vi hade haft två missfall och inte lyckats bli gravida igen efter andra. Fick Pergotime månaden efter utredningen (och spolningen) och blev gravid direkt. Det blev missfall igen (vårt tredje). Ställdes i kö till missfallsutredning men körde en Pergomånad till så länge. Som också tog sig direkt - resultatet är idag 7 år.

lillawi sa...

Ljög nog lite i senaste kommentaren kom jag på. Vi lyckades inte direkt med Pergotime. Första månaden visade VUL att vi hade missat ägglossning. Så tror jag det var. Totalt åt jag alltså tre kurer. Gravid på två. Missfall på en. Lyckad graviditet på en. Så blev statistiken. Totalt höll vi på med försök och missfall i fyra år innan det gick.

lillawi