onsdag 9 januari 2008

Den bästa läkaren i världen!

Idag var det dags för besök igen på mottagningen. Har fått hem remiss för cellprovtagning i höstas, som ska göras på barnmorskemottagningen. Har liksom inte fått tummarna ur... Tänkte ringa och boka in en tid som passade mig, eftersom deras drop-in tider inte passade alls... Fick en påminnelse i måndags och en kär vän kom på den smarta idén att be läkaren ta provet om jag ändå är där så mycket. Så smart är jag ju inte själv.

Idag när jag kom in i undersökningsrummet började läkaren med att uppmana mig att inte vara så stressad.. Mitt yrke påminner om hans och han är själv alltid stressad, så han antog att jag var en av de där vältränade karriärskvinnorna som inte blir gravid pga stress. Allt ser ju så bra ut, hittar inget fel på oss och jag svarar bra på Pergotime. Slemhinnan har vuxit sig fin (9 mm tror jag). Det är inte riktigt vetenskapligt bevisat att stress kan vara orsaken, enligt honom...Men troligen finns det en sanning i det... Vet faktiskt inte varför han tror att jag tränar som en dåre. Började träna i lördags igen efter typ 3 års uppehåll... Karriärskvinna?? Ja, kanske... Stressad? Ja... Hur katten slutar man stressa??

I alla fall fortsatte samtalet i undersökningrummet med att han beklagade sig över hur stressad han var. Att ha skulle på ett möte kl. 16 och skulle få undan alla patienter. Då passade jag på att fråga om de kunde ta cellprov där på mottagningen (menade om de kunde göra det någon gång, kanske inte just idag)... Han svarade då att det här skulle ju vara ett kort besök, men det är ingen fara. Det tar bara två minuter extra. Och så fixade han cellprovet. Han har glimten i ögat hela tiden och är den mänskligaste läkaren jag någonsin har träffat (och jag har träffat många genom mitt yrke)! Har alltid varit skeptisk till att visa mitt underliv för manliga gynekologer eller barnmorskor, men nu tänker jag inte alls så längre.

Sen visade VUL:et att en äggblåsa vuxit sig lite större, men var bara 17 mm stor, alltså på gränsen... Han hittade sedan en som var mellan 17 och 19 mm stor, så det blir insemination på fredag!!! Yes! Nu jäklar!!!

5 kommentarer:

Anna sa...

Go girl! Jag håller tummarna på fredag så de blir blå!!!

Kram

deaslangtan sa...

Tittar in här som ny läsare på din blogg. Stort lycka till med insemineringen!

Anonym sa...

Lycka till nu

Lilla J sa...

Visst är det härligt med go sjukvårdspersonal! Jag har också stött på en del puckon i mina dar (arbetat inom sjukvården tidigare bl a), och är så glad att alla på SU där vi går är så trevliga och hjälpsamma!

Hoppas nu allt går vägen på fredag!

Kram

Anonym sa...

Som jag kommer hålla tummarna! Både imorgon och framöver tills vi vet hur det har gått :) All lycka till!

F ö har jag liksom inte sådär värstans ont, inte några kramper och så.. Såvitt jag vet har de inte kollat särskilt efter endometrios, men nog hade väl det setts på alla dessa VUL man har gjort vid det här laget..?