H*n lever verklilgen loppan i min mage till och från. Igår fick jag mig ett litet skratt när det kändes som ett gympapass med volter i magen min. Det är verkligen helt otroligt och magiskt att det finns en bebis där inne. Jag har kommit till vecka 23+5 nu och vissa bebisar kommer ut när de är så små som vår är nu. Det är svårt att förstå. Jag hoppas dock att bebis min stannar kvar och växer till sig ett bra tag till. Ibland blir jag orolig när jag inte känner några rörelser på nästan en hel dag. H*n brukar vakna på kvällarna, så då blir jag lite lugnare igen.
Sista veckan har jag haft fullt upp med att förbereda ansökan för havandeskapspenning. Vet att försäkringskassan har blivit kinkiga, men jag hoppas verkligen att de inser vad mitt jobb innebär. Närmaste bebis-momentet i planeringen ligger dock profylaxkursen som vi ska på kommande vecka. Det känns verkligen underligt att börja förbereda sig för förlossning redan. Nästa kurstillfälle var inte förrän i augusti och det var visst för nära inpå D-day... Börjar på ett sätt bli lite rädd att vi inte förbereder oss för bebis ankomst, men jag kan verkligen inte förbereda mig för något som jag inte vet kommer att bli... Hur fungerar människor som tänker positivt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar