Oroligt

Igår kväll gick jag och lade mig i hyfsad tid. Läste lite medans lill*n bökade på lite lagom i magen. Släckte lampan och såg fram emot att somna gott. Då passar lill*n på att vakna! Ordentligt, dessutom! Vilket liv det var i magen. Tryckte på åt alla håll och kanter som att magen skulle vända sig ut och in. Jag kände något röra sig vääääldigt långt ner på magen. Tänkte att "nu kommer det nog ut något där nere snart". Riktigt obehagligt när det spränger och strålar mot urinblåsan så. Jag fick snällt vänta med att försöka sova tills det hade lugnat ner sig i magen. Visst känns det bra när man känner att det rör sig där inne, men det vore trevligt om lill*n kunde ändra sin dygnsrytm bara en liten aning.

Lyckades i alla fall sova bra sen. Tog en ordentlig sovmorgon och steg upp vid 10.30. I em. väntar BM-besök och förhoppnigsvis lyckas jag dra med maken till barnvagnsaffärerna (de har allt annat än barnvagnar med), där de visst har superrea. Kanska törs man fynda något mer till älskade miraklet.

När jag läste tidningen i morse fick jag så klart syn på en artikel som handlade om att man ökat antalet barnmorskor på natten på förlossningen där vi har tänkt att föda. Orsaken är ett dödsfall där bebisen fastnade på vägen ut... Det är verkligen min värsta mardröm! Har funderat en del på det... att bebisen kommer ut så långt att det är för sent med snitt... men att man inte får ut bebisen.... Usch... varför sådana artiklar i tidningen just nu?