Idag har vi varit på inskrivning på MVC. Jag var så klart skeptisk inför det här mötet med BM eftersom jag hade lite förutfattade meningar om hur hon skulle vara. Jag visste ju inte vem hon var eller så, men har ju läst om hur enkelspåriga vissa BM är och inte riktigt kan sätta sig in i den situationen som man är i, när det har varit en krokig väg fram tills det där plusset på testet. Vår BM var faktiskt över förväntan. Hon tog faktiskt min oro på allvar och förstod att jag inte riktigt kan ta till mig den här graviditeten. Jag är gravid, men känner fortfarararande inte att vi "väntar barn". I vanliga fall gör man ju inte UL förrän i vecka 17 och jag hade förberett mig på att behöva böna och be om UL innan dess. Jag behövde inte ens be särskilt mycket. Hon gick med på UL tidigare. Faktiskt redan idag! Jag trodde inte att man kunde göra ett vanligt UL så här tidigt, men det fungerade utmärkt. När vi satt inne hos BM innan UL och pratade om den svåra tid som varit hade jag inte långt till tårar och sen när vi fick se vårt lilla mirakel aldeles vild i magen blev jag tårögd. Trots avsaknaden av gravsymtom så är jag verkligen gravid. Det är en liten bebis där inne, med ben och armar som viftar och har sig. Vår bebis!
Nästan alla tester och prover var bra. Jag trodde att jag hade gått upp i vikt, men det hade jag inte. Kanske ett kg, men i alla fall inte mer. Blodtryck, P-glukos och Hb var också bra. Tyvärr visade u-stickan 1+ på protein, vilket inte är bra. Jag ska lämna nytt u-prov så fort jag har möjlighet, men BM trodde att utslaget berodde på flytningar (som jag faktiskt har en del av). Törs inte googla mig fram till vad det annars kan betyda...
I onsdags förra veckan då vi gjorde VUL på vår mottagning sa jag till läkaren att jag trodde att jag var i vecka 10. När han såg det lilla knytet sa han; "ja, du har precis gått in i vecka 10". Så då tänkte jag att då är jag tillbakaflyttad några dagar. Trodde ju idag att jag precis gått in i vecka 11 och det höll BM med om och sa, ja det är vecka 11+2 idag... Är jag i vecka 12 helt plötsligt då eller??? Jag hänger inte med längre. En vecka hit eller dit gör ju en stor skillnad i mitt psyke just nu. En vecka fram helt plötsligt?? Känner mig förvirrad... Känner mig dock ganska glad idag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar