söndag 2 mars 2008
För mamma och syster
Igår hade vi min mamma och syster på middag. Har inte velat berätta för dem tidigare, men igår kändes det rätt. De blev så klart väldigt glada. Om onsdagens VUL visar något fruktansvärt, så känns det bra att de har fått veta hur det har legat till innan och hur jag känner mig. Efter förra VUL:et kände jag en stor lättnad och glädje, men efter några dagar började oron infinna sig igen. Jag känner mig faktiskt inte ett dugg gravid. Matvanorna är ju fortfarande inte desamma, men det där halvillamåendet är inte lika påtagligt längre. Och borde jag inte behöva springa upp på nätterna för att kissa? Jag har fortfarande inte haft någon antydan till blödning (peppar, peppar...), men det här är för skumt för att kännas bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Berätta åt min pappa idag, han blev nog lite chockad, men glad. Som tur är mamma borta några dar till, så hon hinner ordna till anletsdragen till kommer hem. Tror det är bättre om kommer från far, och så undviker en eventuell "kommentar" Tja, min mor och jag förstår helt enkelt inte varandra...
Oj vad jag känner igen mig...men med den skillnaden att jag inte vågat berätta för ngn mer än de som redan vet
- chefen
- bästa vännen
- BM
- kvinnokliniken
- ja så M såklart
Är så avis på att du ska på VUL i veckan...själv får jag vänta en vecka till och jag hoppas att jag kommer undan nästa helg åxåx utan att behöva berätta för Mamma...Vi har bestämt oss för att berätta efter Mamamia besöket den 14:e...om allt är ok
Var inte orolig för att du inte springer uppe och kissar hela nätterna. Det är ju så tidigt i graviditeten än, det hände inte mig förän sista månaderna. Håller alla tummar för en lång och fin graviditet men bästa bäbisen som resultat!
Njut istället av att få sova hela nätterna, så småningom ska du se att det börjar "trycka på" :)
Skicka en kommentar