Snart gäller det!

Hoppas bara att tanten har försvunnit tillräckligt mycket på torsdag så att jag kan gå igenom undersökningen. Ringde till mottagningen idag eftersom jag börjat oroa mig över ev. insättning av pergotime.. Har ju läst att man börjar äta pergo på dag 3-5 och jag är ju på dag 7 på torsdag när jag ska dit. Vill ju inte vänta en hel cykel till (på kanske 50 dagar) för att få hjälp... Men sjuksköterskan på mottagningen sa att man kan börja på dag 7 och till och med på dag 10 om det skulle vara så... Känns skönt... Så om undersökningen är ok på torsdag så skriver läkaren ut pergo till mig då enligt ssk'n. Det verkar ju ändå inte som att läkarens semester (som jag förstod att han skulle ha snart) påverkar om jag får pergo eller inte.. Var ju lite rädd för det också nämligen. Man ska ju kollas under tiden så att äggen utvecklas som de ska... och det kan ju inte kollas om läkaren har semester...

Usch...vill bara att allt ska gå smidigt så att det rullar på så mycket som det bara går... Det blev verkligen rörigt det här..

Då var hon här...

Tanten, alltså. Några timmar försenad. Inte lönt att hoppas på något här. Jag har ju aldrig haft tur med något, så varför med detta? Nej, nu är det bara att hoppas på att undersökningen kan genomföras på torsdag. Imorgon kan jag vara med och festa loss. Alltid något...

BIM

Egentligen förväntade jag mig att tanten skulle varit här i förmiddags. Det är idag 14 dagar efter äl. Även om min cykel är väldigt oregelbunden, så brukar tanten dyka upp nästan exakt 14 dagar efter äl. Någon gång har hon kommit 12 dagar efter äl. Det är bara att vänta... Käns så jobbigt bara, för om hon nu ändå dyker upp så kunde hon ju ha gjort det nu. Att dyka upp för sent betyder att den där undersökningen av äggledarna blir uppskjuten till vet inte när. Läkaren ska på semester om någon vecka och undersökningen måste göras direkt efter att tanten har lämnat mig, inte för nära äl, för då riskeras ev. ägg spolas bort. Suck...



Jo, tanken att jag kanske kan vara gravid har ju slagit mig. Vågar bara inte hoppas... Har dessutom inga gravsymtom alls. Har känt lite stickningar i tantmagen i veckan bara... Så tanten är på G. Tro mig!

Bisolvon på recept

Glömde skriva att läkaren hade ett förslag på vad vi kunde testa. Jag har ju redan testat allt det där, men det kändes lite intressant att höra läkarens syn på det hela... Bisolvonmetoden har nog de flesta i min situation hört talas om, men effekten är ju diskutabel. Vår läkare föreslog att vi skulle testa det i alla fall, trots att det finns olika resultat när man forskat om det. För vissa funkar det, för andra inte... På de flesta ställen står det att man ska ta ett antal ml mixtur, men den finns ju i två styrkor. Vi fick tabletter utskrivna och dem ska både jag och maken ta runt äl, 3 tabl/dag.

Läkarbesöket

Idag var maken och jag på vårt första läkarbesök. Vi fick en grundlig genomgång av hur fortsättningen ser ut. Känns jätteskönt att vi nu är på väg. Läkaren känns kanon och det verkar som att allt sätter fart ordentligt nu. Maken har ju lämnat prov på sina små simmare och han är "friskförklarad". Nu är det alltså jag som ska utredas vidare. Ultraljudet idag visade små blåsor här och var, så läkaren trodde att det kunde röra sig om PCO(s). Jag har ju även väldigt oregelbundna menscykler. Mina blodprover visade att jag har haft äl, så det är ju bra. Sköldkörtelprovet var också normalt den här gången, så jag slipper vidare behandling hos min husläkare. Vi ska alltså köra på med allt på den här mottagningen med samma läkare.

Nästa steg blir spolning/undersökning av äggledarna för att se om jag har fri passage. Om båda äggledarna har förträngningar eller stopp på annat sätt funkar det ju inte att bli gravid på vanligt sätt. Om allt ser normalt ut kommer jag att få äta Pergotime för att få äl med jämna mellanrum, senare ev. insemination... och om inte det funkar blir det IVF.

Jag förväntar att tanten dyker upp på fredag och när hon har lämnat mig är det dags för undersökningen av äggledarna. Har fått tid till torsdag nästa vecka, den 1 nov.

Helst av allt hoppas jag ju att tanten inte kommer alls, men det vore ju för bra för att vara sant. Dessutom borde läkaren väl ha sett en ev. graviditet på ultraljudet idag? Eller det kanske är för tidigt?

Förvirrande

Ja, det är lite lätt förvirrande att ha två bloggar.. Råkade precis pingla fel blogg när jag var klar med ett inlägg på min andra blogg... Tänk vad lätt det hade varit om man kunde vara öppen med en här bloggen... Mindre förvirrande i alla fall... Alla dessa lösenord och koder ..Puh!

Snart kommer det!

Tänkte så under hela vårt fikabesök hos makens farmor och farfar... Vi gifte oss i juli och nu väntar ju så klart hela släkten på bebisbeskedet... Har inte träffat farmorn och farfarn sedan bröllopet så det var ju så klart ett kärt återseende. Tyckte mig dock se blicken mot magen min så fort vi steg innanför dörren och sen satt jag bara och väntade på frågan..Men den kom aldrig.. Pratade om makens kusin som ska få tvillingar, men samtalsämnet gled inte in på oss.. Funderade på vad vi skulle ha svarat om frågan kom.. Skulle vi svarat ärligt att vi nu börjar med utredning eftersom vi försökt i över ett år, eller skulle vi som alltid annars svara att... ja..det vi kommer på för stunden? Vet faktiskt inte..

Besök hos bebisvän

Ja, idag var det dax att träffa en liten bebis. Det är konstigt det där... Vissa nyblivna mammor och deras bebisar har jag ingen lust att träffa alls. Det skulle göra för ont. Men andra går bra.. eller egentligen bara dagens bebismamma och bebis. Det är något speciellt med den här vännen som gör att det känns kul att träffas ändå. Det finns ingen avundsjuka och inget som skär in i hjärtat mitt. Undrar varför egentligen. Hade egentligen tänkt berätta för henne om utredningen, men det blev liksom aldrig tillfälle. Hade känts fel att förstöra den glada stämningen med sådant. I och för sig borde hon ju också undra eftersom vi samtidigt efter förra sommaren började prata om barnönskningar sinsemellan... Sen blev hon gravid väldigt snabbt. Tog sig nog på första försöket. Jag har varit innerligt glad för hennes skull hela tiden utan delade känslor. När andra vänner har berättat har det gjort fruktansvärt ont. Visst är det konstigt?

KENT räddar min dag

Har precis kommit hem från mottagningen där jag lämnat blodprov för andra gången. Fick sitta och vänta en timme!!! Surt.. Var nästan säker på att jag fått parkeringsböter, men jag klarade mig. Sjuksköterskan hade glömt mig, men hon gick ju förbi flera gånger, så jag trodde att hon hade fullt upp och bara inte hunnit med... Typiskt att jag inte sa till! Det brukar jag ju göra. Känner mig lite deppig idag. Jobbar em/kväll idag och det känns bara som en lång väntan tills man ska börja. Sen är jag i och för sig ledig fredag-söndag. I alla fall räddade P3 och KENT mig från att aldeles gräva ner mig i det stora svarta hålet genom att det spelades tre låtar i rad med KENT. Så mycket ny energi jag fick! TACK! Minns när jag i gymnasiet grät över olycklig kärlek till KENT. Nu fick jag en tår i bilen över olycklig kärlek, men till ett barn som inte finns... Om jag någonsin kommer att gå igenom en förlossning är det KENT som ska vara med mig. Det är en sak som är säker!

Så konstig

Åh! Vad det är mycket bebis-snack på jobbet nu.. Förstår inte varför det här samtalsämnet kommer upp hela tiden. Det är ju inte precis så att alla är unga och fertila, liksom.. Sitter där och ler och spelar med hela tiden och frågar intresserat om alla gravida som de pratar om... Idag kom samtalsämnet "tvillingar" upp och att det troligen är många som blir hormonbehandlade nu för tiden. Känner att jag håller på att spricka snart!!! Vill ju berätta om vårt problem, eftersom det troligen kommer att bli uppenbart att något är på gång. Det finns ju en orsak till att jag bara "måste" ta kompledigt då och då... Känner mig verkligen konstig, som kan sitta där och bara spela med.

Ska ta prov igen

Ja, idag ringde sjuksköterskan från mottagningen och sa att TSH provet var lite förhöjt. Jag ska dit på tordag igen och ta om det (man tar alltid om provet om det är avvikande på något sätt). Förhöjt TSH kan tyda på hypothyreos, dvs för låg ämnesomsättning, vilket kan göra det svårare att bli gravid. Om så är fallet kommer jag väl att få levaxin, antar jag. Nu när man äntligen har kommit in i karusellen märks det att personalen där är supertrevliga. Hoppas att det fortsätter så.

Blodprover tagna

Har nu på morgonen varit och lämnat blodprover. Om ett par dagar lär de vara färdiganalyserade och då ska de ringa mig.. De kollar förrutom äl-prov även sköldkörtelprover och det brukar vara svårt att bli gravid om något inte stämmer med dem... I så fall får husläkaren ta hand om detta och medicinera och ibland räcker det för att man ska bli gravid... Sjuksköterskan lät så positiv och hoppfull, men jag är bara pessimistisk... Känns aldrig som att jag har tur med något, så varför skulle det här problemet ha en enkel lösning? Dessutom känner jag inte för att blanda in husläkaren i detta eftersom min makes faster jobbar där.. Hon är inte direkt känd för att vara diskret.. Funderar på att lista mig på den mottagningen som vi har kontakt med nu. Skulle kännas bättre att inte ha flera olika läkare på olika ställen...

Nu börjar det

Ja, imorgon ska jag iväg och ta blodprover. De ska vara färdiganalyserade tills läkarbesöket veckan efter. Ska bli så skönt att karusellen äntligen sätter fart. Proverna kommer att visa om jag har haft äl eller inte. Vad jag vet har jag äl. Jag har alla symtom på det och äl-test ger utslag... Men det kan ju vara så mycket annat som inte stämmer.

Igår hade vi en trevlig kväll. Hade goda vänner på besök, så det blev god mat, rödvin och drinkar. Avslutade kvällen på stan. Det var kul! Man går ju inte ut så ofta nu för tiden. Tråkigt nog träffade jag på en bror till en kompis, vars bröllop vi var på i våras. Han berättade att hon nu är gravid. Klart jag blir glad för hennes skull, men varför funkar det så lätt för alla andra?? Tänk så lägligt att bli på smällen direkt efter att man har gift sig... Helt otroligt! Känns som att kvällens glädje försvann ett tag där. Ville absolut inte tänka några bebistankar igår, men samtalet förstörde feststämningen... Jag känner mig så ensam och utanför i denna bebisvärld...

Äl på gång?

Hade vissa symtom igår på att äl börjar närma sig. Tog ett äl-test i morse men det gav bara svagt utslag... Har inte riktigt samma hopp och entusiasm längre och hade egentligen bestämt mig för att inte bry mig så mycket om det hela.. Känner mig faktiskt inte så fixerad just den här månaden. Jag kan ändå inte bara låta en eventuell äl gå förbi utan åtgärd... Så det är bara att sätta igång med att åtgärda...

Lite kul saker på gång

Försöker att tänka positivt och ta vara på den här tiden som vi ändå inte kan påverka något. Äl borde i och för sig kunna vara i antågande vilken dag som helst, men den kan ju även inte vara det... Har jobbat helgen som varit och är nu ledig några helger. Ser fram emot att träffa vänner, dricka gott rödvin och äta god mat.. Vi ska nog till och med gå ut kommande helg. Det händer ju inte så ofta längre eftersom många av våra fest-vänner har fått barn nu. En "bebis-vän" har hört av sig och frågat om vi inte kan titta in snart igen. Jag försöker undvika ämnet. Har faktiskt inte alls lust att "titta in". Känner inte för att prata om deras bebis och deras liv. Orkar inte ge mer och fokusera på dem just nu. Kanske orkar sen.. Får se... Vill träffa vänner som jag får något djupare utbyte av... Låter väl inte helt normalt, men så känner jag.

Mår nog bättre nu

Tanten har lämnat mig för den här gången och nu går väntan mot äl. Inte för att jag väntar speciellt mycket. Egentligen tänker jag inte så mycket på det och jag har faktiskt tappat hoppet också. Känns på något sätt bättre att försöka sluta tänka på barntillverkningen eftersom jag då slipper bli besviken. Mindre känslor, mindre besvikelse...

I helgen träffade vi trevliga människor i vår ålder, som inte verkar vara i närheten av att ens tänka på barn. Lite storstadsmänniskor liksom. Vi påverkas nog mycket av människor i vår närhet och vi bor ju lite på landet. Inte för att meningen med livet här och bland våra vänner är att skaffa jobb, skaffa hus och skaffa barn... Sådana människor har jag faktiskt aldrig kunnat identifiera mig med. Jag har alltid velat utvecklas, utbilda mig och göra någon slags karriär så att jag inte sitter och är bitter när jag blir gammal och grå (om jag blir det, vill säga)... I alla fall så kändes det lite befriande att få lite annan input i helgen, som påminde mig om att det faktiskt finns annat att glädja sig åt i livet än egna barn. Egentligen kanske jag inte är så desperat efter barn, utan det kanske mer är vetskapen om att jag inte kan bestämma detta själv, som är det jobbigaste... Förmodligen kommer jag att känna annorlunda mot slutet av månaden när BIM och utredningen närmar sig... Men nu har jag dessutom så mycket på jobbet så jag hinner inte med att tänka på så mycket annat...