Igår bestämde jag mig för att stanna uppe länge. Inte gå och lägga mig i normal tid och försöka kämpa mig till sömns. Kollade på tv och program på svt:s hemsida. Kröp ner i sängen vid halv 2 och läste lite. Sen somnade jag nog ganska snabbt, tror jag. Var bara uppe en gång på toa på morgonkvisten och somnade därefter om och sov till halv 11. Det känns bra. Idag hade jag varit helt redo för en kämpig, uttröttande förlossning. Problemet är att lill*n i magen inte verkar vara inne på det spåret.
Ena stunden tänker jag att; kompisen min.. hon gick minsann bara tre dagar över tiden... andra stunder tänker jag mer att; en annan kompis... hon gick elva dagar över tiden... Läste någonstans att det bara är 2% som går mer än två veckor över tiden. Förstföderskor går tydligen i snitt åtta dagar över tiden. Så det är ganska stor chans att vi får träffa lill*n om en vecka... Imorgon är det dags för besök hos BM igen. Undrar om hon på något sätt kan se om det är dags snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så häftigt att vara så nära! Jag bara längtar just nu att komma därhän, antar att du är likadan! ;-) Passa på att hämta kraft nu, tids nog kommer du att vara vaken mer än du sover...
Hoppas er väntan snart är över! Stort lycka till!
Skicka en kommentar