Insemination?

Ringde idag till mott. för att boka tid för nytt VUL. Jag ska ju äta minst två Pergotime-kurer till är det tänkt. Den här gången blir det dubbel dos med start på måndag (dag 5). Ska på VUL den 10 dec (dag 12). Hon ville egentligen att jag skulle kommit dit redan runt dag 9 för att inte missa äl, men eftersom jag har långa cykler och tanten den här gången kom på dag 35 samt att jag inte kan ta ledigt från jobbet hur som helst, så får vi ta dag 12. Mott-ssk'n frågade hur det var sagt med insemination. Läkaren har ju pratat om det med oss, men jag förstod inte det som att det var tänkt så tidigt. Hoppas att vi kan få testa det snart i alla fall.. Det är faktiskt en oerhörd psykisk påfrestning att ha sex på beställning. Det blir liksom inte lättare av att vi jobbar olika tider och ibland inte ses alls någon dag. Jag tycker ändå att maken och jag har fixat det bra. Inget tjat från någons sida, utan ett gemensamt mål i fokus och en gemensam kamp.

Tur att jag inte hann skriva igår

Då hade jag ju förmodligen hunnit skriva ner en massa hoppfulla tankar och det är ju bara slöseri med tid. Det borde jag ju veta. Jag blir helt enkelt inte gravid. I förmiddags kom lite antydan till tant och i eftermiddags hade hon trängt sig förbi alla stoppskyltar, rödljus och låsta dörrar... Hon är envis, hon...

BIM -1

Kände något liknade tanten-på väg-aktivitet i magen i morse på väg till jobbet, men sen har jag inte känt någon antydan till något alls på hela dagen. Har känt och klämt på brösten hela dagen och när maken fick för sig att känna lite när jag kom hem gjorde det lite ont. Inte så konstigt, förstås! Så korkad man kan vara! Jag vet att idioten till tant kommer imorgon...eller på onsdag eller torsdag... Jag har aldrig tur med något. Ibland känns det som att de personer som bara tar allt för givet och tänker positivt får det de vill ha också. Vi andra, pessimister..eller realister...som förbereder oss för det värsta för att inte bli besvikna, vi blir ändå besvikna i slutändan ändå...

BIM -3

Och symtomen är här! Yes! Mådde lite illa i mataffären idag, säkert inte alls för att jag var hungrig och kände efter lite för mycket. Har rapat som en illa behaved gris och har ordentligt ont i bröstvårtorna när jag slår på dem. När jag precis har kissat känner jag av något i den så kallade bebismagen... Lite ömhet eller något??

Det kan väl inte vara annat än en graviditet på gång?

Funderingar

Igår träffade jag två trevliga flerbarnsmammor. De var verkligen trevliga och det kändes inte alls jobbigt att umgås med dem. Jag hade lite ångest inför den här tjejträffen, men det var en otroligt trevlig kväll, trots väldigt lite alkohol. Tre av oss drack inget och två festade till det lite. Det blev mycket prat om förlossningar, tjejsarsnitt och barn. Den ena av mammorna väntar nu 3:an och en annan av dem är redan trebarnsmamma. När pratet blev lite för ingående om sprickande, sys igen och slamsor hit och dit var jag inte så road längre. Jag har haft en oerhörd förlossningsskräck förut när jag inte kände mig ett dugg mogen för barn i mitt liv. Nu när jag inte vill något hellre känner jag att skräcken har försvunnit lite, men jag tycker fortfarande att det verkar som att kvinnor bara ska acceptera att bli inkontinenta och helt uppslamsade i underlivet efter att ha fått barn. Jag vill fortfarande vara en hel, fungerande kvinna efter en förlossning (om jag får uppleva en förlossning någongång, d.v.s). När de andra tjejerna såg mitt förskräckta ansiktsuttryck igår nämde de något om att... ja, ja... när du väl har fått upp barnet på bröstet, så glömmer du allt det jobbiga... Åh!!! Tänk att vara trebarnsmamma! Hur lätt får man ha det egentligen??

Har även kommit på att den nyblivna-mamman-vännen, som jag känner mist för att umgås med blev gravid för nästan exakt ett år sen... Det känns så jobbigt att vi började försöka bli gravida samtidigt och hon nu har en underbar liten bebis hemma... Kan inte riktigt acceptera det orättvisa läget... Kändes som att jag blev lurad. De talade inte ens om för oss att de var så inne på att försöka få barn. Vi hade vid några tillfällen pratat lite löst om det hela, att det kändes jobbigt för henne att bestämma sig eftersom hon inte har någon fast anställning på jobbet. Helt plötsligt var hon gravid... jag å andra sidan berättade att vi kände oss redo... Vet inte vart jag vill komma, men på något sätt är hennes graviditet och deras lycka fortfarade som en chock för mig. Mina negativa tankar beror nog också på att hon inte har tagit upp ämnet om barn med mig sedan hon blev gravid... Varför kan hon inte bara fråga??? Jag vill ju dela med mig av mina tankar och känslor till henne!

Tingeling!

Jag gör som Tisalen och ber lite snällt om att få tillgång till ditt liv! Hoppas att detta hjälper. Känns så konstigt att vara utanför... Lägger ut min mailadress om du vill maila... annars accepterar jag ditt beslut.

Om jag var gravid...

...skulle jag känna något nu? Idag är det precis en vecka sedan äl-testet gav utslag. Alltså en vecka till BIM. Om jag borde känna något nu, så är det kört för min del. Jag tycker ibland att jag känner av någon sorts aktivitet i nedre magregionen...som små stickningar, eller svaaaaaaaaaaaaag molvärk (fast så svag att man absolut inte kan kalla det värk). Usch..vad jag hatar denna pessimistiska väntan. Mitt hjärna hoppas inte alls och hjärtat hoppas och inbillar sig... eller är det hjärnan som gör det?

Missat äl?

Jag börjar oroa mig för att vi har missat äl. Beräknad äl-dag enligt läkaren var ju förra söndagen. Starkt utslag på äl-testet först i tisdags. Mys någon dag innan i söndags och fram till i onsdags... Känns inte så bra, med tanke på att jag haft små (ytterst små) antydningar till det där typiska äl-sekretet igår och i torsdags och inte myst sedan i onsdags. Suck...

Barnbil

Vi har funderat på att köpa en nyare bil länge. Vi har hela tiden tänkt..eller mest jag..att vi borde vänta tills vi vet att barn är på gång. Det känns ju liksom onödigt att köpa en bil som kanske ändå måste bytas om vi får barn. Den vi har funkar ju utmärkt. Idag har jag i alla fall kompromissat med mannen min och vi har varit och provkört en bil som vi båda gillar jättemycket. Det är en sådan där som vi vet är bra och brukar funka läääänge. Det är dessutom bra garantier i flera år. Inte helt fel. Det som känns lite konstigt är att bilen verkligen är en familjebil. Det är en kombiaktig modell med plats för totalt 5 (+2) personer. I love it! Man kan väl få glida runt i en snygg stor bil fast man inte fyller ut alla hörn i den? Annars får vi väl öppna taxiverksamhet.

Saker som är mindre roliga

1. Att få inbjudan till Me&i party.

Kommentar: Inbjudan kom som ett mail från en kompis, som skickat det här mailet som ett massmail. Men nog borde hon veta vilka hon väljer att skicka till?

Mitt svar på mailet: "Hej! Jo, de ha söta kläder, men jag är nog inte rätt målgrupp.. Får träffas någon annan gång istället.. Tackar för inbjudan ändå. Kram"

Hennes svar: "Ni har väl småbarn på (min makes namn) sida! Perfekt julklapp!"

Kommentar: ????? Grrr.. Finns ingen kommentar.. Hur korkad får man bli?? Jo, visst. Jag kommer! Jag har gärna myskväll med köpkåta småbarnsmammor och gravida!!! Hon vet ju att vi vill ha barn. Hur empatilös får man bli??

2. Vänner som frågar men inte fixar ett svar

Vännen i fråga skev ett mail och tackade för doppresenten de fick på dopet. Hon skrev även "Hoppas allt e bra med dej tyckte att du verkade lite "nere"!?. Tråkigt att vi inte hann prata mer men det får bli en annan gång. Kram"

Mitt ungefärliga svar: "Jag har varit trött och det har hänt en del saker sista tiden. Hoppas jag inte förstörde stämningen."

Hennes svar: INGET!!! Och mitt svar mailade jag för 3 dagar sen. Hur svårt är det att svara på ett mail när man ändå har tid att blogga???

2 barn samma år

Maken min berättade precis att ett par som vi känner till ska ha barn nu i dagarna. Hmm...tänkte jag.. De har väl precis fått barn? Jo, det har de. Men nu ska de ha barn igen. Deras andra barn föds alltså samma år som deras första. Helt otroligt att man lyckas med något sånt!

Två starka streck idag

Har ju gått och väntat på äl i flera dagar nu, men inte haft någon antydan till symtom. Bara svaga streck på äl-testerna och jag brukar ju få alla tecken samtidigt; det där äggviteliknande...grejset, lite ont i äggstockstrakterna och starkt utslag på testet. Den här gången har det varit lite nervöst. Vet inte om pergotime kan ställa till det så det blir sämre med äl istället? I morse fick jag i alla fall äntligen starkt utslag på testet, så nu borde jag ju få symtom snart också. Åh! Vad jag vill att vi ska lyckas nu! Det har verkligen gått så långt att jag faktiskt inte förstår hur någon kan lyckas över huvud taget... Jag vill ha en underbar orsak att avstå från vin och andra godsaker i jul och nyår. Och jag vill vara chaufför åt min man till och från alla kommande fester. Så det så!!

Tuff dag

Har varit på så kallad namncermoni i em. Har faktiskt oroat mig för denna tillställning ganska länge. Dubbla känslor är bara förnamnet om hur jag kände inför den här dagen. Det känns faktiskt ganska jobbigt att fira någon annans barn. Som det så fint var skrivet i en av dikterna på cermonin, så är barnet en "gåva" som föräldrarna är så tacksamma för och vill fira. Det gör faktiskt så jädrans ont att vi inte får en sådan fin gåva. Att använda sig av ordet "gåva" känns inte rätt när man talar om barn. Vem är det som ger denna gåva då och varför inte till oss?? Rätt ord att använda är "mirakel". För det är vad det är!

Jag känner mig som en så dålig människa som inte kan glädjas med våra vänner den här dagen. De tre lååånga timmarna som vi spenderade där försökte jag verkligen vara trevlig och glad, men jag kunde inte tänka på annat än bebis, bebis, bebis...och bebis... Det var en massa barn där och två små bebisar. Inte någon kom in på samtalsämnet med oss, förrutom en halv gång när en tjej sa något om allt liv som barnen förde... Ungefär: " Ja, om ni någonsin har tänkt att skaffa barn, så kommer ni väl på andra tankar när ni ser hur det verkligen är"... Vad svarar man på något sånt, när man faktiskt gärna står ut med vad som helst för att få uppleva att ha barn?

Dåligt, Amelia!

I nyaste numret av tidningen Amelia kan man läsa om olika smittor, bland annat bebissmittan. Man beskriver så fint och tanklöst hur cancerfondens kontor i Stockholm har blivit nersmittade av grav-viruset. Alla ska ha barn! Fint radar de gravida kvinnorna upp sig framför kameran. På det där kontoret finns ingen som är ofrivilligt barnlös. Det vet man för det har man kollat, eller?? Eller kan det inte vara så att det finns någon eller några på kontoret som kräks på allt bebisprat och alla magar som stoltserar omkring där? Jag tycker att det är så jäkla dåligt av Amelia att skriva en sådan artikel. Så kränkande! Dummast av allt är när man avslutar artikeln med att fråga kvinnorna om de tror att de kommer att få nästa barn samtidigt, också. Som om det är helt självklart att det blir ett nästa barn och att man kan planera det utan problem... Idioter!

Att öppna sig

Det var ju tänkt att jag skulle kunna göra det i den här bloggen. Efter hand känner jag dock att jag har börjat censurera mig själv. Tänk om den personen läser, eller den? Jag vill ju inte såra någon. Saker kan skrivas på ett sätt som kan missuppfattas av den det berör. Ingen som känner mig vet än så länge om den här bloggen. Jag skulle vilja att vissa visste ibland. Jag ska i alla fall försöka att få ur mig alla tankar jag har, hur det än kan uppfattas. Om någon jag känner läser det här någongång ska du/ni veta att jag aldrig har missunnat någon något. Det menar jag verkligen. Räckmackor finns ju inom alla områden, så är det ju bara. Den där räkmackan är ju kanske inte ens någon räkmacka. Vem vet?

Äl på söndag?

Då har jag varit hos läkaren och kollat effekten av pergotime. Han kunde se en äggblåsa som var 9 mm och en som var 12 mm. Han trodde att den på 12 mm har "tagit över" och att det kommer att bli den äggblåsan som släpper ägget. Troligen kommer äl att bli runt söndag. Så det verkar ju som att cykeln härmed är förkortad jämfört med tidigare. Hoppas det. Om tantskrället kommer ska jag äta dubbel kur Pergotime nästa cykel, sen VUL dag 11-13 och om inte det funkar blir det trippelkur av Pergo. Han låter så väldigt positiv och jag är bara så pessimistisk... Visst har jag mer hopp nu än förut, men jag vägrar tro att jag kan bli gravid. Så är det bara...

En tablett kvar

Nu har jag bara en tablett kvar av pergokuren. Ska tas imorgon, sen är det bara att vänta in äl. Vet inte riktigt vilken dag jag kan förvänta mig att den inträffar... Läkaren pratade något om det, men jag har tyvärr glömt mitt i alla instruktioner.. Mår faktiskt bra av pergo-tabletterna. Har inga biverkningar vad jag vet.. Känner mig lite trött, men jag har ju jobbat den här helgen, vilket jag blir ganska trött av...

Nej, nu ska jag dra iväg till jobbet igen...

Dags för Pergotime

Sjuksköterskan tyckte att jag såg lite sammanbiten ut när jag visades in i undersökningsrummet. Jag sa som det var; att jag var riktigt nervös för att det skulle göra ont. Har ju läst en del på nätet om hur olika personer har upplevt det.

Åh! Vad jag gillar mottagningen vi går till. De är verkligen gulliga och man känner sig så omhändertagen! Nervositeten släppte efter att jag hade berättat om min oro. Både läkaren och sjuksköterskan var så förstående och förklarade allt så bra för mig. Själva genomspolningen gick bra på alla sätt och vis. Inga hinder någonstans och det kändes inte så mycket. Det gjorde lite ont i några sekunder, som om livmodern krampade (mensvärksliknande). Det gick över snabbt. Efter spolningen fick jag gå in på läkarkontoret och sitta ner en stund. På skrivbordet var det serverat två st. Doxyferm. En tog jag där och en ska jag ta ikväll för att förebygga infektion. Sen pratade läkaren en stund med mig, skrev ut Pergotime och det ska jag börja med redan idag. Så skönt att inte behöva vänta tills nästa cykel. Ska dit på tisdag igen för att undersökas. Hoppas då att man ser att Pergon har effekt.

Känner mig så glad efter detta. Har fått hoppet tillbaka även om jag vet att det finns så många som är oförklarligt barnlösa. Jag förstår ju faktiskt fortfarande inte varför vi inte har lyckats fast allt ser så bra ut. Det tycks ju inte finnas några uppenbara fel på oss förrutom mina olika långa cykler och tendens till PCO...

Ska försöka tänka positivt i alla fall. Kommer inte att berätta något på jobbet än, eftersom jag just nu inte kommer att behöva ta ledigt från jobbet något. Har lyckats pricka in läkarbesöken när jag är ledig. Skönt...