Dags för...

...en ny bild på magen. Vi är väldigt dåliga på att ta kort. Det var flera veckor sedan nu.

Vecka 29+5

Hormoner

Jag och lill*n har nu gått in i vecka 30. Det känns så underbart att ha kommit så här långt. Nu känner jag av sparkar och volter (eller vad det nu är) flera gånger dagligen. Härligt. Jag har nu inlett min första semestervecka av tre. Tills igår har det varit osäkert om jag skulle gå tillbaks till jobbet efter semestern, men nu har jag äntligen fått besked på att jag blivit beviljad havandeskapspenning, vilket betyder att jag får vara hemma lääääänge...

Vet inte om det är hormonerna som spökar. Jag är ingen pysslig person egentligen. Kanske beror det på att jag har jobbat heltid sedan jag avslutade min utbildning för tre år sedan. Jag har helt enkelt inte haft ork att göra något vettigt på mina få lediga dagar. Senaste tiden har jag längtat så efter semestern och har haft projekt att se fram emot. Jag har börjat måla möbler och gardiner ska sys (även om mamma får stå för det projektet). Det är inga grejer som har med bebisen specifikt att göra, men med hemmet i stort. Vi har inte köpt något till bebisen än förutom barnvagn och bilbarnstol, men de är ju bara beställda och hämtas inte ut förrän det blir aktuellt. Det som jag nu håller på att fixa till hemma är sådant som behöver fixas oberoende av bebis. Men det är klart; rummet som ska fixas till längtar efter en bebis som flyttar in...

2 dagar kvar

Nu är det bara två dagar kvar tills semestern! Som jag har längtat! Ska ha tre veckors ledigt, vilket känns underbart. Har som mest haft två veckors semester förut och då har vi aldrig varit hemma och gjort ingenting. Det ska bli så skönt att få ta dagarna som de kommer, pyssla hemma, rensa och förbereda för hösten. Jag har ju ansökt om havandeskapspenning, men inte fått besked från försäkringskassan än. Tycker att det är för dåligt att det ska ta så lång tid. Hur svårt kan det vara??? På jobbet har de ju förberett för att jag inte kommer tillbaks efter semestern, men det är ju inte säkert. Vet i och för sig inte hur jag ska kunna jobba på det sättet som förväntas av mig med det yrket jag har. Mina kollegor ska ju inte belastas för att jag inte kan ta samma ansvar som förut. Vill ju verkligen inte riskera bebisens eller min hälsa. Ska försöka tänka positivt, men jag har ju lite svårt för det...

Vad händer där inne?

Har h*n förstått att en totalvändning där inne vore på sin plats, eller vad är det som händer? Igår och idag har magen guppat och putat ut här och där mest hela dagarna. Ibland känns det nästan lite obehagligt när det knuffas på ordentligt, men samtidigt oerhört magiskt. Tänk att det är en 30 cm lång människa där inne... Jag börjar mer och mer bli nyfiken på vem det är. Längtar efter att få träffa henne eller honom. Vill känna de små händerna i mina och pussa på de små fötterna. Mindre än tre månader kvar nu, kanske... Jag längtar bort sommaren för första gången i mitt liv.

BM-besök och vagndilemma

Igår var det dags för BM besök. Har nu kommit till vecka 27+4. Jag känner mig så glad efter gårdagens besök. Alla värden var bra. Blodtrycket är ganska lågt fortfarande; 110/60, men i alla fall lite högre än sist. Blodvärdet var till och med högre än förra gången. Nu låg det på 131 (om jag minns rätt). Behöver alltså fortfarande inte knapra järntabletter. B-glucos var bra och blodgrupperingen vid förra besöket visade att jag är Rh-positiv, vilket ju också känns bra. Bebisen håller sig på tillväxtkurvan för en "normalstor bebis" och jag hade bara gått upp ett kg till sedan förra besöket. Alltå 8 kg upp totalt. När BM skulle lyssna på hjärtljuden igen hade hon svårt för att hitta rätt ställe för att höra hjärtljuden. Så var det förra gången också, men då hittade hon rätt till slut. Den här gången gav hon upp. Hon kunde känna att bebisen låg på längden, dvs. huvudet uppåt eller nedåt och h*n knuffades på där inne, så att magen rörde på sig :). BM ville ändå göra ett ultraljud, för att se exakt position av hjärtat och då visade det sig att den lille ligger med fötterna nedåt. Nu har h*n fram till vecka 36 ungefär att vända sig på rätt håll. Får väl ha lite is i magen och hoppas på det bästa, men nog känns det lite tråkigt om det skulle bli snitt. Profylaxkursen känns ju inte så användbar då... Fast egentligen spelar det ju inte så stor roll, bara vår älskling mår bra och kommer ut på något sätt när det är dags. Nu blir det tätare kontroller hos BM. Om tre veckor är det dags igen, då hos en sommarvikare.

Angående barnvagn var vi äntligen och beställde igår. Bestämde oss slutligen för en brun Brio Happy sittvagn, med hårdlift och Compact Chassi i silver. Kändes så bra att äntligen ha fått det gjort. Passade även på att beställa en bilbarnstol av märket Acta Graco, som butiken hade erbjudande på. Det blev en i rött.

Idag ringde de dock från butiken och meddelade att Brio Happy är slut i brunt och inte kommer att tillverkas mer! Så typiskt!!!! Jag (maken har inte brytt sig så mycket om detaljerna), som har haft så svårt för att bestämma mig. Nu måste jag bestämma mig på nytt igen. Direkt kände jag att det i så fall får bli en Brio Happy i grönt istället. Den färgen har maken föreslagit tidigare och den är fin, den med. I så fall blir det med svart Compact Chassi. Sen började jag fundera över Teutonia Mistral (den klassiska), som finns i brunt. Den är nog ganska lik Brio Happy i funktionerna, men vi har ju inte riktigt kollat på den. Känns jobbigt att behöva åka en gång till till butiken och tänka om... Tror också att Teutonia skulle bli dyrare. Nej, det får nog bli en grön Brio Happy. Usch, vilket ointressant svamlande det här blev...

Att välja

I helgen har vi tagit mod till oss och har börjat att titta på barnvagn. Känner nu att det verkligen är bra att vi har tagit det steget, för det är verkligen en större djungel än vad jag hade trott... Visst visste jag att det var dyrt och och jobbigt att bestämma sig, men jag har ju mest irriterat mig på andra som gjort det till ett problem. Det kan väl inte vara så svårt? Varför lägga nästan 10 000 kr på en vagn??? Det finns ju hur fina vagnar som helst att köpa begagnade! Nu är jag där själv. Är irriterad på mig själv nu och har nästan drömt om vagnar i natt. Sitter med kataloger framför mig och sitter och googlar i timmar för att hitta olika tester och åsikter. Vi har i alla fall bestämt oss för att köpa en ny vagn. Den största orsaken är nog att vi inte behöver ha en vagn ståendes hemma om något hemskt händer som inte får hända. Det känns bra att kunna beställa, men inte ha något köptvång.

Det svåra nu är att få den perfekta kombinationen av vagn.

Krav:

• Ta så liten plats i bilen som möjligt
• Sittvagn med liggdel (lift) i som man smidigt kan lyfta ur bara
• Eller en BILLIG men bra liggvagn, som sedan helt byts ut till en sittvagn som vi vill ha.
• Lättkörd både i stan (affärer), på grusvägar, i skogen och i snöslask.
• Inga krusiduller eller för fluffigt tyg
• Vändbart handtag, så att man kan byta färdriktning, tex. skydda från vind, regn... (ett måste om man har två mindre, svängbara hjul fram, för att kunna använda sig av de större hjulen framåt istället)

Har kommit så långt att det står lite mellan en (brun?)Teutonia Mistral S med mjuklift i och kanske Brio Happy, men jag tror att det enda chassit som har vändbart handtag till Brio är "Compact Chassi", vilken jag har för mig är hemskt klumpig att köra. Enda nackdelen med Teutonia Mistral S är att jag inte vet hur bra den fungerar på skogsstigar och i snöslask. Visserligen ska man kunna vända handtaget, så att de större hjulen kommer fram, men räcker det? Nästa vecka kommer nya Brio Joy också... Den går nog att jämföra med Teutonia Mistral S. Sen finns ju Babyproffsens eget märke Baby Travel, men i deras vagn kan man visst inte vända sittdelen så att man kan se bebisen när man kör... Annars är det märket säkert ett bra och billigt alternativ.

Någon som har någon åsikt om detta, förrutom att det är ett dumt i-landsproblem? (för det vet jag ju redan att det är) :)

Usch, det här har verkligen blivit en sådan där typisk mamma/graviditetsblogg....

Andning och avslappning

I veckan har vi gått en profylaxkurs inför förlossningen. Det är väldigt svårt att redan nu avgöra om kursen varit bra, men det känns så. Mycket är nu upp till oss själva. Vi har fått "redskapen" men måste nu träna på att andas rätt och att kunna slappna av. Det är mycket mental förberedelse det handlar om. På något sätt har kursen i alla fall fått mig att tänka mer positivt. Jag försöker mer och mer att tänka att vi faktiskt väntar barn. När det gäller faror i livet går jag ju inte omkring och oroar mig hela tiden. Jag oroar mig ju inte för att vara med om till exempel en bilolycka, även om det finns de som råkar ut för det. Då borde jag ju inte oroa mig för att något ska gå snett med vår bebis heller. Konstigt nog är det svårare. I det läget är jag nog mer pessimist än realist. Det är ju faktiskt en hel massa saker som ska gå rätt för att en människa ska födas och dessutom vara frisk.

Jag tror att kursen gör att man som partners kommer närmare varandra och känner att vägen till bebis är en upplevelse som vi delar och en upplevelse som vi faktiskt kan påverka, även om vi inte kan påverka hela utgången av det hela. Många känslor som man annars inte delar med sig av till varandra kommer upp till ytan om man vågar vara öppen.

Någon som har någon erfarenhet av profylax?