Öppna kort

Alla mina kollegor vet ju att jag är gravid. Jag har inte berättat för chefen. Vill vänta med att berätta tills efter UL den 29/4 (om allt går bra alltså). Som jag har skrivit förut, så vill jag inte att man ska börja planera för min mammaledighet, när jag inte ens själv har ställt in mig på att jag kanske ska bli mamma. Problemet nu är en liten konflikt på jobbet. Jag är missnöjd med delar av mitt schema, det vill säga de delar som gör att jag inte får någon vettig sömn mellan passen. Jag verkar vara den enda som har problem med detta och ingen av mina kollegor är beredda att ändra sina scheman för min skull. Nu när de dessutom vet att jag är gravid känns det som att de ändå inte tycker att det är lönt att ändra på något (eftersom jag ändå inte ska vara kvar så länge på jobbet). Chefen tog upp mitt schemaproblem på förra mötet och förstår mig fullt ut. Jag har ju klargjort för henne att det är en ohållbar situation för min del och att jag, trots att jag i övrigt trivs på arbetsplatsen, kommer att byta arbetsplats om situationen inte går att lösa.

Jag känner nu i den här situationen att jag kanske redan nu borde berätta för chefen om min graviditet i alla fall. Annars sitter ju mina kollegor med ett ess i rockärmarna. Förstår ni hur jag menar? För mig känns det ändå viktigt med ett klargörande från min sida att det inte spelar någon roll hur länge jag ska vara kvar. Det är ju trots allt resten av våren och sommaren kvar.