Hur går det med lilla magen?

Ja, jag hade inte berättat för riktigt alla på jobbet. De som inte har varit insatta i vår bakgrund med inseminationerna, har jag heller inte berättat om plusset för. Magen är ju som jag skrev i förra inlägget ingen gravidmage, utan en mer eller mindre uppblåst mage (beroende på hur den har skött sig:) Igår var en riktig uppblåst dag och jag kunde knappt böja mig ner för att knyta skorna. Spänd och otrevlig var den. Antagligen svår att dölja trots oslimmad tröja. Idag var magen mindre men en av kollegorna som inte har vetat (tror faktiskt inte att någon av de andra har berättat) frågade vid fikat hur det var med lilla magen. Vad svarar man på det?? "Jo, då det är bara bra", lite fnissande och antagligen röd i ansiktet. Jag vet inte varför jag skämdes, men jag sa som det var att jag hade tänkt att försöka hålla inne med det ett tag till, eftersom det fortfarande är så tidigt. Fick då frågan om vilken vecka jag är i och kommentaren att "det är ju inte så tidigt"! Men för mig är det ju det. Tror inte att någon förstår mig. Under samtalet kom den andra av kollegorna som inte har fått veta in i fikarummet med. Så nu är det bara en kvar som inte vet. Jag vill ju verkligen inte att alla ska få veta så här tidigt. Vill inte att alla ska prata om min graviditet när jag inte själv har lust att göra det.

I övrigt så mår jag bra nu. Är inte lika trött som tidigare, men besväras av den där klådan som både Tisalen och Lillawi beskriver. Igår köpte jag parfymfri duschcreme och lotion och idag har det faktiskt känts bättre. Har dock inte riktigt förstått vad det beror på. Är man känsligare för parfymer som gravid?

Nu vill jag bara att veckorna ska gå fort som attan. Samma vecka som vi ska göra nästa UL, om 4 veckor ska vi åka en vecka till varmare breddgrader. Jag hoppas verkligen att det blir en bra vecka. Det kan också bli en mardrömsvecka. Det kan det ju.