Var och handlade lite med maken och träffade på en bekant lite på håll... Det var min man som först såg henne, fick ögonkontakt och då pekade hon på mig och stirrade länge... sedan såg jag henne och då kom tecknet för "stor mage" och hon vinkade fram mig till henne... "Åh, jag tyckte att magen putade så mycket när du stod där borta. Du har ju alltid varit så trådsmal. Eller har jag gjort bort mig nu?" Ja, vad svarar man på det... Jag kan ju inte förneka faktum för då är jag bara tjock. Vill ju hellre vara tjock av en trevlig anledning. Förklarade att hon var inne på rätt spår, men att det inte är officiellt än eftersom vi inte har gjort UL. Till saken hör att hon är tillsammans med makens barndomsvän/kollega och han har ju inte heller fått veta... Hon lovade att inte berätta än utan väntar på att mannen min själv ska berätta för hennes sambo. Egentligen får hon så klart berätta för honom. Det är egentligen hon som är "problemet". Hon känner nämligen en annan bekant till mig, som numera umgås med en f.d? vän till mig och jag vill helst inte att någon av de sistnämnda ska få veta något. Inte än...
Blev faktiskt lite förvånad att det syns så tydligt redan... På kvällarna inser jag att det nog faktiskt finns något häftigt i magen, men på mornarna tycker jag att magen liksom har gått tillbaka igen och då kommer tvivlet. Bara en vecka kvar tills vi får besked.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar