Svärföräldrarnas tur

Imorgon ska vi träffa makens föräldrar och ska då meddela bebisnyheten för dem. Jag har inte velat berätta för dem tidigare, men tanke för att missfallsrisken faktiskt varit relativt stor tidigare. Känner liksom inte att jag kan prata om svåra saker med dem, så därför har vi väntat. Makens syster har dock vetat, men inte berättat för någon (säger hon). Nu har vi i alla fall fått veta att svärmor misstänkte något sist vi var där. Jag hade visst haft på mig annorlunda kläder mot vad jag brukar ha... Så då blir det nog ingen större nyhet imorgon...

Mc Donald's och Schweizernöt

Efter ett par vändor på toaletten kunde BM se det hon skulle. Hon sa ju att jag skulle ha fylld urinblåsa vid UL, så det hade jag. Jag var sprickfärdig. Klart att jag blev orolig när hon inte fick bra bilder, men sen när alla måtten var tagna och stämde så fick jag ett leende på läpparna. Bebisen vinkade till oss vid ett tillfälle, så jag tror att h*n mår bra där inne. Ser visserligen väldigt trångt ut där inne, eftersom h*n inte sträckte ut sig så mycket. Gillar visst den klassiska fosterställningen :) Om bebisen fortsätter må så bra som hittills, så beräknas den komma ut den 5:e oktober, alltså lite senare än vad vi först trodde. Är idag i vecka 17+1. Nästa mål blir att komma så långt som till vecka 24, då nästa besök hos BM blir. Känns långt tills dess. Hoppas att jag får känna lite sparkar snart... Firade i alla fall det här glädjande beskedet med att åka inom Mc Donald's. En liten chokladbit passar fint till efterrätt...

Ps. Mammajeansen åkte på i morse, så det betydde inte otur i alla fall :)

Befriande

När jag kom hem från jobbet idag väntade ett fint paket på mig. Har ju köpt två par 3/4 mammabyxor på Tradera, som kommit med snabb leverans. Envisades i morse med att ta på mig mina vanliga jeans (fast ganska nyinköpta i baggy-modell), fast hela dagen har jag känt mig som en stoppad korv. Började med en diffus spändhet i hela magen i morse efter att ha suttit ner i 1½ timme pga utbildning. Sen har jag fått gå med uppknäppt knapp resten av dagen. Väl hemma kändes det som en befrielse att få testa innehållet i paketet. Det är en härlig känsla att få släppa ut magen och bara kunna slappna av! De passade verkligen perfekt. Tror nog att det får bli mina nyinköpta (helnya) mammajeans imorgon. Eller det kanske betyder otur inför UL på em?

Mammabyxor

Vecka 17+3... Idag inhandlade jag mina första mammabyxor (förrutom tradera-köpet i veckan, men de byxorna kommer väl inte förrän nästa vecka). Mina vanliga jeans börjar kännas trånga över magen, speciellt på kvällarna. Då kan jag inte ha dem knäppta alls! Har egentligen inte vågat köpa något som har med bebis att göra, men det kanske är dags att intala sig själv att det här faktiskt kommer att gå bra? Vi ska göra det där rutin-UL på tisdag. Jag hoppas verkligen att vi får se en frisk liten krabat där inne. Vet inte vad jag tar mig till annars. Mammabyxorna som jag köpte idag är riktigt fina, minsann! Köpte ett par vida, lite 70-talsaktiga jeans och ett par vita vida sommarbyxor. Vill gärna ha på mig jeansen ikväll, men törs knappt innan UL är gjort. Är så rädd att köpet ska vara förgäves. De vita byxorna hoppas jag kunna använda under vår semesterresa till varmare breddgrader. Flyget går om nästan exakt en vecka :)

Nu vet hela Coop

Var och handlade lite med maken och träffade på en bekant lite på håll... Det var min man som först såg henne, fick ögonkontakt och då pekade hon på mig och stirrade länge... sedan såg jag henne och då kom tecknet för "stor mage" och hon vinkade fram mig till henne... "Åh, jag tyckte att magen putade så mycket när du stod där borta. Du har ju alltid varit så trådsmal. Eller har jag gjort bort mig nu?" Ja, vad svarar man på det... Jag kan ju inte förneka faktum för då är jag bara tjock. Vill ju hellre vara tjock av en trevlig anledning. Förklarade att hon var inne på rätt spår, men att det inte är officiellt än eftersom vi inte har gjort UL. Till saken hör att hon är tillsammans med makens barndomsvän/kollega och han har ju inte heller fått veta... Hon lovade att inte berätta än utan väntar på att mannen min själv ska berätta för hennes sambo. Egentligen får hon så klart berätta för honom. Det är egentligen hon som är "problemet". Hon känner nämligen en annan bekant till mig, som numera umgås med en f.d? vän till mig och jag vill helst inte att någon av de sistnämnda ska få veta något. Inte än...

Blev faktiskt lite förvånad att det syns så tydligt redan... På kvällarna inser jag att det nog faktiskt finns något häftigt i magen, men på mornarna tycker jag att magen liksom har gått tillbaka igen och då kommer tvivlet. Bara en vecka kvar tills vi får besked.

Öppna kort

Alla mina kollegor vet ju att jag är gravid. Jag har inte berättat för chefen. Vill vänta med att berätta tills efter UL den 29/4 (om allt går bra alltså). Som jag har skrivit förut, så vill jag inte att man ska börja planera för min mammaledighet, när jag inte ens själv har ställt in mig på att jag kanske ska bli mamma. Problemet nu är en liten konflikt på jobbet. Jag är missnöjd med delar av mitt schema, det vill säga de delar som gör att jag inte får någon vettig sömn mellan passen. Jag verkar vara den enda som har problem med detta och ingen av mina kollegor är beredda att ändra sina scheman för min skull. Nu när de dessutom vet att jag är gravid känns det som att de ändå inte tycker att det är lönt att ändra på något (eftersom jag ändå inte ska vara kvar så länge på jobbet). Chefen tog upp mitt schemaproblem på förra mötet och förstår mig fullt ut. Jag har ju klargjort för henne att det är en ohållbar situation för min del och att jag, trots att jag i övrigt trivs på arbetsplatsen, kommer att byta arbetsplats om situationen inte går att lösa.

Jag känner nu i den här situationen att jag kanske redan nu borde berätta för chefen om min graviditet i alla fall. Annars sitter ju mina kollegor med ett ess i rockärmarna. Förstår ni hur jag menar? För mig känns det ändå viktigt med ett klargörande från min sida att det inte spelar någon roll hur länge jag ska vara kvar. Det är ju trots allt resten av våren och sommaren kvar.

Chokladexperiment

Innan jag blev gravid var jag galen i choklad. En stor Marabou chokladkaka kunde lätt slinka ner en tv-kväll. När plusset kom var jag först sugen på "Never-stop" i mängder, sen föråt jag mig nog på det. Har inte haft något sug efter choklad på någon månad, men när jag var i Ullared för en vecka sen fick en Marabou schweizernöt följa med hem. Den var mycket god, kan jag lova. Under den chokladfria tiden har min hy i ansiktet varit kanonfin. Jag har alltid fått sämre hy i samband med tantbesök annars, så jag trodde att det kanske hade med graviditeten i sig att göra, att hyn har blivit bättre. Har nu insett att det nog faktiskt är chokladens fel. I samband med tantbesök har ju sötsuget kommit. Efter några dagars ätande av choklad vaknade jag idag med ett par hemska bultande finnar. En trevlig på hakan och en i pannan. Inte kul. Får nog ta och sluta med frossandet, tyvärr...

En trevlig utmaning

Upptäckte lite sent att jag blivit utmanad av Pyzen, men så klart antar jag utmaningen :)

TRE NAMN DU GÅR UNDER
Det blir nog lite för avslöjande att svara på...


TRE SAKER SOM SKRÄMMER DIG
Missfall och MA
Att någon i familjen eller jag själv ska drabbas av en dödlig sjukdom
Fördommar


TRE SAKER DU HAR PÅ DIG
Glasögon
Örhängen
Vigselring

TRE SANNINGAR
Jag är trött på mitt arbete
Jag är ganska kass på att laga mat
Jag hatar att städa

TRE SAKER JAG VERKLIGEN VILL HA
En bebis
Högre lön
Bättre arbetstider

TRE PERSONER SOM DU UTMANAR
Moe, Bonnie och Lillawi

Oj!

Det var väldigt längesen jag skev. Dagarna går och ser likadana ut. Jobbar, äter och sover. Jag känner mig äntligen piggare och klådan har faktiskt försvunnit, kanske tack vare parfymfria produkter. Magen har faktiskt blivit lite större. Jag måste nog erkänna det nu fast maken har påpekat det ett tag :) Vi tog första magfotot idag, vecka 15+4. Nu längtar jag bara så enormt mycket till ultraljudet. Konstigt nog känns det bättre när tiden går, men egentligen betyder ju inte det att bebisen mår bra. Det betyder ju bara att tiden går, inget annat. 2 veckor kvar tills vi får veta. Om vi får veta att bebisen mår bra, så är det dags att berätta för dem som inte vet än, t. ex. makens familj. Det ska bli kul. Hoppas att vi får vara med om det. Lillasyster har berättat för mig att mamma (som är på semester på varmare breddgrader) har hittat mycket fina mammakläder, men vet inte om hon törs köpa eftersom jag är så orolig. Vill inte att jag ska ta illa upp. Jag hoppas att hon köper med sig något fint, faktiskt.

Hur går det med lilla magen?

Ja, jag hade inte berättat för riktigt alla på jobbet. De som inte har varit insatta i vår bakgrund med inseminationerna, har jag heller inte berättat om plusset för. Magen är ju som jag skrev i förra inlägget ingen gravidmage, utan en mer eller mindre uppblåst mage (beroende på hur den har skött sig:) Igår var en riktig uppblåst dag och jag kunde knappt böja mig ner för att knyta skorna. Spänd och otrevlig var den. Antagligen svår att dölja trots oslimmad tröja. Idag var magen mindre men en av kollegorna som inte har vetat (tror faktiskt inte att någon av de andra har berättat) frågade vid fikat hur det var med lilla magen. Vad svarar man på det?? "Jo, då det är bara bra", lite fnissande och antagligen röd i ansiktet. Jag vet inte varför jag skämdes, men jag sa som det var att jag hade tänkt att försöka hålla inne med det ett tag till, eftersom det fortfarande är så tidigt. Fick då frågan om vilken vecka jag är i och kommentaren att "det är ju inte så tidigt"! Men för mig är det ju det. Tror inte att någon förstår mig. Under samtalet kom den andra av kollegorna som inte har fått veta in i fikarummet med. Så nu är det bara en kvar som inte vet. Jag vill ju verkligen inte att alla ska få veta så här tidigt. Vill inte att alla ska prata om min graviditet när jag inte själv har lust att göra det.

I övrigt så mår jag bra nu. Är inte lika trött som tidigare, men besväras av den där klådan som både Tisalen och Lillawi beskriver. Igår köpte jag parfymfri duschcreme och lotion och idag har det faktiskt känts bättre. Har dock inte riktigt förstått vad det beror på. Är man känsligare för parfymer som gravid?

Nu vill jag bara att veckorna ska gå fort som attan. Samma vecka som vi ska göra nästa UL, om 4 veckor ska vi åka en vecka till varmare breddgrader. Jag hoppas verkligen att det blir en bra vecka. Det kan också bli en mardrömsvecka. Det kan det ju.