tisdag 19 februari 2008

Oro

Nu är det bara knappt två dagar kvar tills vi får veta. Jag är nästan skräckslagen inför beskedet. Jag vill så gärna att det ska vara vår tur nu att bli föräldrar. Jag vill ha ett litet barn att älska och få ge allt till. Jag vill ha ett litet mirakel i oktober! Jag vet inte varför jag är så pessimistisk. Det är vår första graviditet. Jag har ju därför aldrig varit med om missfall. Jag har inte haft en enda antydan till blödning eller annat oroväckande. Men det har man väl inte vid en så kallad ofostrig graviditet, heller? Då går man väl omkring som alla andra gravida och tror att det finns något levande som bor där inne i magen? Sen visar det sig på VUL att det inte är så. Bara sådär utan förvarning. Det finns en del bevis på små hjärtan som tickar inuti magarna hos en del bloggerskor nu. Jag önskar så innerligt att jag får bli en av dem.

8 kommentarer:

skärgårdstösen sa...

Här hoppas jag med dej att allt är bra :)

Nina Granmo sa...

Välkommen :-)!

Anna sa...

Klart att ni ska bli föräldrar till hösten. Förmodligen den 16 oktober på min o makens bröllopsdag :)

Vet du, en skada vi har (vi=vi som behövt lite hjälp på traven och som läser ALLT om ivf, inseminationer mm) är att vi vet så jäkla mycket! Det innebär förstås att vi känner till mycket bra men också att vi vet hur fel det kan gå!

Tänk en sån där lycklig människa som bara "hoppsan, jag är visst gravid". Hon har inte läst spaltmetrar om risker vid graviditet, om missfall, om sena ma osv. Hon är lyckligt ovetande om alla faror som lurar, och därför oroar hon sig kanske inte heller. Medan vi däremot som kan doktorera på allt som har med graviditet att göra känner till vad som kan gå fel, vilka tecken som tyder på det ena och än det andra. Jag tror vi kanske oroar oss mer än vi behöver.

Oj vad långt. Jag hoppas du förstår vad jag försöker säga. Jag tror det här kommer att gå kanon för er! Lycka till och njut nu av ultraljudet!

Kram

Anonym sa...

Visst är det som Zelda skriver. Jag var orolig när jag väntade A åxå...men visst så mycket mindre. Kände inte till MA tex...nu skrämmer det mig mest...att jag tror att jag är gravid.

Men visst är det så att du kommer att få se ditt lilla hjärtehjärta slå. Det är självklart

MamaMia är en privatklinik (och landstingskopplad) i Stockholm som gör NUPP-test. Dvs kollar om det finns några kromosomskador etc som man annars kan bli tvungen att vänta till v 17-20 för att få veta. Återigen så hade jag inga sådana tankar när jag väntade A...men u vet ja så mycket mer att jag tycker det är värt att betala två stockholmsresor + 1800 kr för att få veta...och om allt är bra så inbillar jag mig att ett lugn ska spridas inom mig

lillawi sa...

Jag hoppas med dig och håller tummarna så hårt att de blir blå! En ofostrig gör sig ibland tillkänna genom rosa flytningar, men de kan ju uppstå lite olika tidpunkt, ibland tidigt i graviditeten, ibland lite senare. Eller inte alls förstås. Ibland blir det som för mig sist – en kalldusch vid VUL. Det finns såklart inga garantier, det vet vi alla alltför väl, men chansen för att det ska gå bra är oändligt mycket större än att det ska gå dåligt. Så oddsen är på vår sida, sister!

lillawi

Anna sa...

Lycka till imorgon nu!

Kram

Anonym sa...

välkommen in i klubbern. är lika orolig jag. har 2 veckor kvar till mitt vul.

Anonym sa...

I morgon ska vi på VUL för att få det avgörande svaret: om det finns hjärtljud eller inte. Usch. Jag kommer föda i slutet på oktober om jag fattade det rätt om detta går vägen, är i v5-6 nu.. läkarna vet inte riktigt dom heller :P

Kram

Tina