Igår morse ringde jag till mottagningen, där vi genomgått utredningen och inseminationerna. Sjuksköterskan ville ju att jag skulle ringa hur det än blev. Antingen för att be om recept på Pergotime och remiss för IVF eller för att berätta att mensen uteblivit... Trodde ju verkligen aldrig att jag skulle ringa tack vare den sistnämnda orsaken. Har tänkt mycket på vilket mirakel det här faktiskt är. Det var ju så nära att den här inseminationen inte blev av alls. De hade ju jul- och nyårsstängt och jag var redan på dag 12 när de öppnade. Hade svårt att få tid till läkare, men sen löste det sig. Sen var det tveksamt om det kunde bli insemination eftersom äggen inte verkade mogna snabbt nog den veckan... Men det blev av! Det finns just nu många "tänk om".
I alla fall så svarade inte den vanliga sjuksköterskan, utan en annan person. Jag sa som det var, att jag egentligen sökte ***, men hon var upptagen... Lite snopet, men jag fick berätta för den okände människan om mitt +. Frågade även om äl-sprutan kunde ge utslag 3 veckor efter man tagit den. Det trodde hon absolut inte... Får väl lita på det då. Tänker i alla fall testa igen till helgen (mitt 4:e test). Hon erbjöd mig ett VUL, eftersom de har det som rutin. Det blir den 21/2 och jag borde då vara i vecka 8... Jag hade kunnat få det en vecka tidigare, men då inte med vår läkare. Och jag vill träffa vår läkare. Någon annan vore konstigt. Jag hoppas att lilla miraklet hänger sig kvar och att vi får se ett tickande hjärta då. Tänk om!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar