tisdag 12 februari 2008
Lunchen i soporna
Idag har jag mått unket mest hela dagen. Har de senaste dagarna inte varit sugen på den frukostmeny som jag gladeligen ätit de senaste åren: smörgås, yoghurt/fil med müsli och kaffe. Har istället ätit fil med frukt och müsli och druckit koffeinfritt te. På jobbet har matvanorna tills idag varit desamma. Idag började ett svagt illamående bara en halvtimme efter att jag kommit till jobbet och satt mig vid datorn... Det är en konstig känsla... Har inte varit i närheten av att kräkas, men det har funnits ett konstigt sug i magen. Till förmiddagsfikat var jag vrålhungrig och en fralla slank gladeligen ner. Hela förmiddagen har jag försökt förbereda mig på lunchen som väntade i matlådan sedan igår kväll. Falukorv och potatismos. Inte den vanligaste maten i vårt hushåll, men ibland kan det vara gott. Ända sedan vi åt det igår har jag vetat att jag troligen inte kommer att bli sugen på det igen... Försökte ställa mig in på att ändå äta, men jag kunde verkligen inte. Tog någon tugga, sen åkte det ner i soporna. Fick i mig en kiwi och en sharonfrukt. Det var allt, men ack så gott. På vägen hem från jobbet kom suget och halvillamåendet igen och väl hemma fick två ostsmörgåsar slinka ner. När maken påbörjade kvällens middag kände jag falukorvslukten igen, trots att det var kyckling på gång. Är det det här som kallas grav-symtom??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Haha..ja, det är just det. Detta fascinerande tillstånd där i vanliga fall, helt oförklarliga, saker händer :)
Kommer ihåg att jag bara smååt bland annat smörgåsrån, jag tyckte att vår väns pappa luktade illa, jag tyckte smöret i stugan var jätteäckligt och under en promenad på Gotland, råkade jag hitta en påse djungelvrål vilka jag hade försvarat med livet som insats om någon annan gjort anspråk på dem. Jag smygåt hela påsen för att ingen skulle se dem. Och då, då visste jag inte ens att jag var gravid, och fattade heller inget... Skumt det där.
Dokumentera det till senare och skratta gott åt alla konstigheter. Det hör till :)
Kramisar
jajjamensan!
Njut
kram
Låter underbart!
Verkligen.
Längtar mig vansinnig efter att få må vrålilla. Fast det är ju nu det.. höhhö.
Jaa, det är det! :D
Skicka en kommentar