onsdag 6 februari 2008
Lite utanför
Helt plötsligt känner jag mig lite ensam och utanför. Vet inte riktigt var jag hör hemma. Nyplussad hör jag varken till de "gravida" eller de ofrivilligt barnlösa. Eller? Mest känner jag att jag tillhör den sistnämnda kategorin. Det är ju där jag har mina cybervänner och gemensamma erfarenheter. Jag är ju fortfarande ofrivilligt barnlös, fast med ett + på grav-testet. Jag har nog inte samma tankar som andra nyplussade kvinnor, som bara blev "på smällen" lätt som en plätt. Jag har verkligen kämpat för att få det där plusset och är fruktansvärt rädd att kampen inte är slut än. Jag ser inte naivt på det här med graviditet och barn. Jag tänker inte att jag ska bli mamma. Den tanken är lååååångt borta. Vissa av mina bloggvänner drar sig för att läsa min "gravidblogg" och jag förstår precis varför. Kan inte vara ledsen för det. Men jag känner mig lite utanför helt enkelt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Nej, du får inte bli ledsen! Du ska vara glad, du har rätt att vara glad. Förstår dock att du känner dig lite utanför. Jag känner likadant fast tvärtom... Nu när det kommer plus på plus undrar jag om jag blir själv kvar till slut...
Jag vill i alla fall fortsätta följa din resa, så jag hoppas du fortsätter skriva. Sen förstår jag att du känner oro, men jag hoppas att den ska lägga sig och att du snart kan njuta av den fantastiska graviditeten!
Många kramar
Jag förstår precis hur du känner det. Jag är också nyplussad, men känner mig inte gravid. Jag känner ingen större entusiasm, utan väntar att nått ska gå åt skogen. Mitt barnlösa jag är mycket starkt. Man har inget att tillägga i barnlöshetsforum längre. Och känner inget medhåll i vanliga gravidforum. Precis som dig så känner en del att det är svårt att läsa bloggen. Jag förstår hur det känns. Men samtidigt så känner man sig väldigt ensam.
Huvudet på spiken!
Inte ogravid men inte liksom gravid påm riktigt...I ett mellanland.
Eller jo vi är gravida men det känns så främmande...kan det vara jag...kan det gå vägen? Overkligt. Men plusset finns ju där...det gör det faktiskt.... Undrar hur många veckor det ska gå innan jag känner mig tillhöra de gravida?
I'm still here!
Än så länge iaf. Vet inte hur det kommer kännas framöver när det börjar handla om magstorlekar och symtom, som du kanske förstår! Men än så länge hänger jag fortfarande med dig (och de andra).
Klart du ska vara glad!! Fast jag förstår vad du menar också, jag tror också jag kommer få svårt att glädjas när/om jag väl blir gravid. Det tar nog extra lång tid att sjunka in när man kämpat ett tag och liksom blivit "bränd" av hela bebisverkstan!
Kram på dig
Hejsan! Ett stort grattis till plusset. Jag håller tummarna för att det ska gå bra för dig. Förstår precis din känsla om att känna sig utanför. När jag fick plusset så började jag hänga på "septembertråden" på familjeliv. Kändes inte riktigt rätt där, jag hade inte samma tankar och känslor som de som plussat efter första försöket.
Jag hoppas verkligen du kommer fortsätta med denna bloggen.
En stor kram till dig! Och tack för dina inlägg i min blogg. Dom värmer väldigt mycket!
Jag tror faktiskt att jag förstår också, även om jag aldrig varit i din situation.
Men jag läser gärna din blogg och följer med din resa, även efter plusset och även om jag kanske inte alltid riktigt vet vad jag ska kommentera.. kram.
Grattis till lyckan! Har precis hittat till din blogg och är lite nyfiken på hur länge ni har försökt innan ni fick +? Vi kämpar fortfarande efter 20 månaders hopplöshet...
Mvh Linda
Sorry, såg precis din inforuta. Vi har försökt ungefär lika länge =) Hoppas det går vägen!
Skicka en kommentar