Hej tjockis!

Det sa min chef till mig idag och klappade mig på magen. Lite konstigt att det hände mig just idag. Satt i helgen och surfade på något gravidforum där gravida uttalade sig om just "tjockis-uttrycket". Många verkar bli arga när de blir kallade tjocka och menar att de minsann inte ska bli kallade tjocka som gravida. Det förstår jag inte riktigt. Jag tror inte att folk menar något illa och även om de gjorde det, så skulle jag inte ta åt mig. Jag gillar att vara tjock av rätt orsak. Jag känner mig lite tjock, men det känns så himla bra!

Imorgon går jag förresten in i vecka 21! Halva tiden har gått! Helt plötsligt har tiden gått jättefort, fast jag vet ju att det har varit och är drygt ibland. Det var drygt mellan UL. Nu vill jag bara komma till vecka 24 och jag vill att magen ska växa och bebisen sparka på ordentligt! En av mina (f.d??) vänner som fick bebis i höstas bloggade lite om graviditeten och när jag kollar tillbaks i hennes blogg var de vid den här tiden helt inställda på att bli föräldrar. De kollade på barnvagn och planerade ledigheter. Jag törs knappt köpa en gravidtidning. Har i alla fall blivit lite nyfiken på att gå en profylaxkurs och när jag tittade på datumen för kurserna finns det bara juni eller augusti att välja mellan. Juni är ju redan nästa månad och augusti är ju ganska nära inpå oktober, då bebis planerar att komma ut. De rekommenderar att gå kursen två till tre månader innan BF. Så nästa månad ska vi kanske gå kursen. Kommer att kännas väldigt konstigt att förbereda sig för förlossning, när man knappt har förstått att det finns en bebis i magen.

Sparkar?

Idag på väg till jobbet kändes det ganska tydligt. Det var som små snärtar långt ner på insidan av magen. Jag tror inte att det var tarmarna. Har känt liknande i några dagar, men inte varit säker. Härom kvällen när jag skulle sova kände jag det till och med utanpå magen när jag lade handen på. Då trodde jag att det var tarmarna ändå. Jag är ju fortfarande inte säker, men lite åt det säkrare hållet. Jag trodde att man först skulle känna som typ mussteg inne i magen, men absolut inte så att man kan känna med handen utanpå... Någon som vet hur det ska vara??

Ligga på mage?

Hemma igen efter en veckas semester. Har bara tagit det lugnt, solat och haft det skönt. Har verkligen kopplat bort jobbet ordentligt och känner att jag har fått lite ny energi. Jag är nu i vecka 18+6 och längtar efter någon slags kännbar aktivitet från bebisen. När lite tid har gått sedan UL blir jag lätt orolig igen att något ska vara fel. Hade helst velat ha någon form av bekräftelse varje dag på att allt är ok. Magen har ju vuxit lite, men inte särskilt mycket de två senaste veckorna, tror jag. Mamma såg mig i bikini idag och var av en annan åsikt, så den bekräftelsen kändes ju bra i alla fall. Behövde gräva en grop i sanden på stranden för magen för att kunna ligga bekvämt och sola på semestern... Känns ju inte bra att ligga på bebisen...

Semester

Äntligen är det dags för en veckas semester! Imorgon bär det av till förhoppningsvis varmare breddgrader. Ska försöka ta det lite lugnt med solen, men det kommer att bli svårt (om den nu visar sig). Var på ansiktsbehandling idag och hudterapeuten frågade om jag använder brun-utan-sol eftersom jag var ojämt brun i ansiktet. Var visst brunare runt näsa och mun... Har ju inte använt BUS på ett år, så det kanske är hormonförändringarna som spökat i vårsolen... Detta blir första semestern med tre i familjen (varav en i magen) och förhoppningsvis sista semestern på tu man hand med maken på ett bra tag...

Svärföräldrarnas tur

Imorgon ska vi träffa makens föräldrar och ska då meddela bebisnyheten för dem. Jag har inte velat berätta för dem tidigare, men tanke för att missfallsrisken faktiskt varit relativt stor tidigare. Känner liksom inte att jag kan prata om svåra saker med dem, så därför har vi väntat. Makens syster har dock vetat, men inte berättat för någon (säger hon). Nu har vi i alla fall fått veta att svärmor misstänkte något sist vi var där. Jag hade visst haft på mig annorlunda kläder mot vad jag brukar ha... Så då blir det nog ingen större nyhet imorgon...

Mc Donald's och Schweizernöt

Efter ett par vändor på toaletten kunde BM se det hon skulle. Hon sa ju att jag skulle ha fylld urinblåsa vid UL, så det hade jag. Jag var sprickfärdig. Klart att jag blev orolig när hon inte fick bra bilder, men sen när alla måtten var tagna och stämde så fick jag ett leende på läpparna. Bebisen vinkade till oss vid ett tillfälle, så jag tror att h*n mår bra där inne. Ser visserligen väldigt trångt ut där inne, eftersom h*n inte sträckte ut sig så mycket. Gillar visst den klassiska fosterställningen :) Om bebisen fortsätter må så bra som hittills, så beräknas den komma ut den 5:e oktober, alltså lite senare än vad vi först trodde. Är idag i vecka 17+1. Nästa mål blir att komma så långt som till vecka 24, då nästa besök hos BM blir. Känns långt tills dess. Hoppas att jag får känna lite sparkar snart... Firade i alla fall det här glädjande beskedet med att åka inom Mc Donald's. En liten chokladbit passar fint till efterrätt...

Ps. Mammajeansen åkte på i morse, så det betydde inte otur i alla fall :)

Befriande

När jag kom hem från jobbet idag väntade ett fint paket på mig. Har ju köpt två par 3/4 mammabyxor på Tradera, som kommit med snabb leverans. Envisades i morse med att ta på mig mina vanliga jeans (fast ganska nyinköpta i baggy-modell), fast hela dagen har jag känt mig som en stoppad korv. Började med en diffus spändhet i hela magen i morse efter att ha suttit ner i 1½ timme pga utbildning. Sen har jag fått gå med uppknäppt knapp resten av dagen. Väl hemma kändes det som en befrielse att få testa innehållet i paketet. Det är en härlig känsla att få släppa ut magen och bara kunna slappna av! De passade verkligen perfekt. Tror nog att det får bli mina nyinköpta (helnya) mammajeans imorgon. Eller det kanske betyder otur inför UL på em?