En dag närmare...

Det borde ju inte kännas jobbigare för varje dag som går, utan faktiskt lättare. Idag har vi kommit en dag närmare att få träffa bebis än igår. Så positiv jag verkar vara, va? Har sovit "bra" två nätter i rad nu, så jag är faktiskt lite mer positiv. Sen känns det ju lite som att det aldrig kommer att bli vår tur.. Tre av mina bloggkamrater har nu fått träffa sina små mirakel... Blir helt tårögd när jag läser om det och får se bilder.. Tänk att det faktiskt fanns små riktiga människor i deras magar... Det säger ju något om innehållet i min mage. Jag längtar så mycket efter att få hålla i bebis, få känna doften av henne eller honom.. Jag längtar så efter att få bli mamma.

Nu ska jag ta en dusch, sen baka kladdkaka.. Kanelbullar fungerar tydligen inte för att få ut lill*n, men kladdkaka borde ju garanterat fungera! Sen är det dags för BM (hoppas hon har blivit spåtant...)

Ny strategi

Igår bestämde jag mig för att stanna uppe länge. Inte gå och lägga mig i normal tid och försöka kämpa mig till sömns. Kollade på tv och program på svt:s hemsida. Kröp ner i sängen vid halv 2 och läste lite. Sen somnade jag nog ganska snabbt, tror jag. Var bara uppe en gång på toa på morgonkvisten och somnade därefter om och sov till halv 11. Det känns bra. Idag hade jag varit helt redo för en kämpig, uttröttande förlossning. Problemet är att lill*n i magen inte verkar vara inne på det spåret.

Ena stunden tänker jag att; kompisen min.. hon gick minsann bara tre dagar över tiden... andra stunder tänker jag mer att; en annan kompis... hon gick elva dagar över tiden... Läste någonstans att det bara är 2% som går mer än två veckor över tiden. Förstföderskor går tydligen i snitt åtta dagar över tiden. Så det är ganska stor chans att vi får träffa lill*n om en vecka... Imorgon är det dags för besök hos BM igen. Undrar om hon på något sätt kan se om det är dags snart.

Dagen D

Nu har vi kommit till det efterlängtade datumet... Jag minns när vår läkare tittade på sin "snurra" och sa att vi skulle bli föräldrar i början av oktober... Skulle vi bli föräldrar? Det gick absolut inte att ta in det då.. och det går inte att ta in det nu. Och så fick vi datumet; det där datumet som man hänger upp sig på fast man vet att det troligtvis inte blir då. Älskade lilla livet i min mage är i alla fall inte på väg att ta sig ut än. Just nu känns det som att det aldrig kommer att ske. Jag - förlossning - bebis? Har svårt att tro det... Men enligt statistiken är det ju så det går till. Om tre veckor har vi garanterat fått träffa vår bebis, eller?

BF-dagen

Mamma säger att magen blir större och större hela tiden, men det syns verkligen inte om man jämför bilderna.. Konstigt..

BF-1

Tror att jag har haft lite sammandragningar. Inget som gör ont, men magen blir lite hård ibland. Vet inte om det kan vara ett tecken på att något snart är på gång. Har mer och mer börjat tänka på att saker faktiskt kan hända. Som när jag är ute på promenad med hunden till exempel, eller ännu värre... om jag går på stan... Om vattnet skulle gå när jag är ute på på vift någonstans. Hur skulle jag bära mig åt??

Jag har i alla fall skrivit en lista på vad jag vill ha med till förlossningen/BB. Den blev lång. Vet inte om jag kommer att behöva allt som jag skrivit upp. Vissa grejer är ju rena lyxgrejer. Kommer jag att orka föna till håret efter hårtvätt och kommer jag att orka lägga på lite mascara inför eventuella besök från nära och kära? De flesta grejerna är ju svåra att packa ner redan nu. Hemma går jag ju uteslutande omkring i sköna mysbyxor och jag har ju inte något överflöd av dem, så att packa ner dem nu är uteslutet. Samtidigt vill jag ju ha dem rena och fräscha när vi ska åka iväg. Hur gör alla andra?? Dessutom verkar min tilltänkta väska vara på vift...

Vardagslyx

Om det nu finns något som heter det... Vaknade i alla fall halv 11 i förmiddags och kom på att jag faktiskt hade sovit! Visst hade jag svårt att somna igår, men natten har varit ljuvlig jämfört med senaste nätterna. I vanliga fall går jag upp på toa vid 01, 02, 03... för att det kanske skulle kunna vara en fylld blåsa, som försvårar insomningen.. I natt var jag bara på toa vid 4.30... så jag har nog sovit innan dess.. Sen sov jag ordentligt hela morgonen. Vaknade nästan med ett leende på läpparna.

Åkte in till stan och fixade present till mamma som fyller år i helgen, lyckades få en drop in-tid hos frisören och klippte till luggen lite, fixade lite förvaringskorgar att ha under skötbordet och sen blev det låååångfika hos en god vän... Har verkligen njutit av den här dagen och väntar nu på en utsökt måltid. Nu skulle jag orka med en förlossning, minsann! Förresten... om färdknäppen ger effekt; hur länge dröjer det?

Dagens mål

Hade en massa planer som inkluderade dusch, hemma-fotvård, pannkakor, städa toaletter, packa väskor... Känner bara att jag inte orkar någonting. Ögonlocken är tunga, men jag vill ju inte sova nu. Jag hade nog kunnat somna, men då är det ju kört ikväll.. Fast det är det nog ändå. När jag väl lägger mig i sängen på kvällen är det precis som att kroppen har glömt hur man gör för att somna...

Ska försöka hoppa in i duschen i alla fall.. Kanske blir piggare av det och känner för pannkakor...

Uppdatering kl. 17.08: Masade mig in i duschen. Sedan en timmes välbehövlig fotvård.. Fötterna är nu fin-fina och tål att visas upp för diverse människor i en förlossningssal (har i och för sig inte orkat packa väskor, så jag kanske borde hinna det först). Har även storstädat badrummet. Känner mig nöjd för dagen och är konstigt nog pigg. Borde det inte gå åt andra hållet mot slutet på dagen?

Inte bebbens fel

Bebisen höll sig väldigt lugn hela dagen igår, även när jag skulle sova och under natten. Så varför jag inte lyckades somna förrän klockan 7 i morse är en gåta. Jag försökte verkligen med allt i natt.. Lyssnade på avslappningsskivan två gånger i rad. Då slumrar jag till lite, men vaknar igen när musiken tar slut.. Sen när jag börjar om igen med att lyssna och gubben börjar prata, så far tankarna omkring igen... Borde kanske hitta någon skiva med enbart avslappnande musik. Det kanske fungerar bättre?

Förresten, någon som vet om bebisen lugnar ner sig märkvärt när förlossningen närmar sig? Jag vet ju att h*n rör sig mindre allt eftersom platsen i magen minskar, men kan man märka någon särskild skillnad just innan h*n är beredd att ta sig ut? Skulle vara trevligt med ett tecken :)