Äl?

I fredags hade jag nog äl. I alla fall skedde inseminationen då. Jag tog äl-sprutan i onsdags kväll, så det borde vara så i alla fall. Jag hade lite allmän värk/ömhet i nedre magregionen i fredags, men sen har jag inte känt något mer. Brukar ju känna av äl på någon sida, inte mitt i liksom. Utslag på äl-testerna har jag haft både igår och idag, starkare idag egentligen. Kan det vara själva äl-sprutan som ger utslaget? Lite förvirrande. Har bättrat på simmarantalet i mig igår och ska nog försöka få dit lite fler idag med. Det är himla skönt att jag har varit långledig den här helgen, så att man inte måste stressa med att pressa in mys efter långa och tröttsamma arbetsdagar.

Funderare

Så många som varit inne och kommenterat mitt förra inlägg... Det hade jag inte väntat mig. Det känns så skönt att få läsa om era tankar angående behandlingarna. Det har dock fått mig att bli lite kluven angående hur vi ska gå vidare efter tredje och sista gratisinseminationen. Vi har ju ett försök kvar efter dagens och som ni märker är jag väldigt pessimistisk. Egentligen borde jag ju ha hopp. Simmarna är ju välplacerade och har all chans i världen att hitta till ägget! Det funkar ju för andra! Problemet är att jag fokuserar på faktumet att det misslyckas för andra. Vi tillhör ju garanterat den senare kategorin. Så känns det. Jag har aldrig tur och som läkaren sa, så är bebistillverkning "hokus pokus".

Vi pratade idag med sjuksköterskan om remiss till IVF. Hon lovade att kolla upp 0m remissen var skickad (läkaren pratade ju om det tidigare i veckan). Sjuksköterskan tyckte att jag ska höra av mig i vilket fall som helst när jag vet resultatet av den här behandlingen, så skickas remissen först då (om den inte redan har kommit iväg alltså). Blir IVF aktuellt så är det långa väntetider. Har vi tur kanske vi kan påbörja det i höst. Ju fortare remissen skickas, desto bättre. Då kan vi enligt henne fortsätta med Pergotime och även inseminationer om vi vill. Det finns ju faktiskt också en chans att vi lyckas med hjälp av Pergotime, utan inseminationer och IVF, enligt henne. Det är nu tredje cykeln med Pergotime och innan dess kanske jag inte har haft så många ägglossningar. Det kanske inte är förrän nu vi ska räkna att vi har börjat försöka på riktigt med rätt förutsättningar. I så fall är ju tre försök inte mycket. Usch...vet inte hur jag ska tänka... Hoppas bara att en pigg liten simmare hittar rätt den här gången.

Följa med?

Jag funderar på hur andra par brukar göra vid inseminationsbehandlingar eller IVF. Jag och maken har inte varit på mottagningen tillsammans sedan första besöket där. Efter det är det mest jag som har varit där. Mannen har ju bara varit där för överlämning av simmare... Idag tänkte vi gå dit tillsammans just till själva inseminationen. Jag ska ju ligga där i 20 minuter efteråt, så det kan ju kännas lite roligare att ha någon att prata med. Sen kanske han känner sig lite mer delaktig också och läkaren får en chans att träffa oss tillsammans. Sist jag var där sa läkaren att kan redan nu kunde skicka en remiss för IVF... Undrar om han kom ihåg att göra det, så stressad som han var då. Vi funderar på att själva betala för fler inseminationsförsök efter de tre som vi får gratis. IVF känns som ett så mycket större steg, både psykiskt, medicinskt och planeringsmässigt. Känns skönt om vi tillsammans kan prata med läkaren om hur vi går vidare om det inte lyckas med detta eller nästa försöket.

Allt ska man tänka på

Maken kom på att fråga idag om jag har fått med mig ett sånt där trevligt rör att placera simmarna i imorgon... Katten också! Det har jag ju inte haft en tanke på. Han ska vara på mottagningen kl. 9.30 imorgon och de öppnar kl. 8.00. Vi har inte så långt dit, men det tar säkert en halvtimme pga rusningstrafiken på morgonen. Som den perfekta hustrun jag är, så åker jag ju så klart och hämtar röret... Lite surt är det allt!

Den bästa läkaren i världen!

Idag var det dags för besök igen på mottagningen. Har fått hem remiss för cellprovtagning i höstas, som ska göras på barnmorskemottagningen. Har liksom inte fått tummarna ur... Tänkte ringa och boka in en tid som passade mig, eftersom deras drop-in tider inte passade alls... Fick en påminnelse i måndags och en kär vän kom på den smarta idén att be läkaren ta provet om jag ändå är där så mycket. Så smart är jag ju inte själv.

Idag när jag kom in i undersökningsrummet började läkaren med att uppmana mig att inte vara så stressad.. Mitt yrke påminner om hans och han är själv alltid stressad, så han antog att jag var en av de där vältränade karriärskvinnorna som inte blir gravid pga stress. Allt ser ju så bra ut, hittar inget fel på oss och jag svarar bra på Pergotime. Slemhinnan har vuxit sig fin (9 mm tror jag). Det är inte riktigt vetenskapligt bevisat att stress kan vara orsaken, enligt honom...Men troligen finns det en sanning i det... Vet faktiskt inte varför han tror att jag tränar som en dåre. Började träna i lördags igen efter typ 3 års uppehåll... Karriärskvinna?? Ja, kanske... Stressad? Ja... Hur katten slutar man stressa??

I alla fall fortsatte samtalet i undersökningrummet med att han beklagade sig över hur stressad han var. Att ha skulle på ett möte kl. 16 och skulle få undan alla patienter. Då passade jag på att fråga om de kunde ta cellprov där på mottagningen (menade om de kunde göra det någon gång, kanske inte just idag)... Han svarade då att det här skulle ju vara ett kort besök, men det är ingen fara. Det tar bara två minuter extra. Och så fixade han cellprovet. Han har glimten i ögat hela tiden och är den mänskligaste läkaren jag någonsin har träffat (och jag har träffat många genom mitt yrke)! Har alltid varit skeptisk till att visa mitt underliv för manliga gynekologer eller barnmorskor, men nu tänker jag inte alls så längre.

Sen visade VUL:et att en äggblåsa vuxit sig lite större, men var bara 17 mm stor, alltså på gränsen... Han hittade sedan en som var mellan 17 och 19 mm stor, så det blir insemination på fredag!!! Yes! Nu jäklar!!!

Sprucken planering?

Åh vad man kan bli galen på sjukvården! Mannen min försökte ringa till mottagningen i morse eftersom de skulle öppna idag (jag kan inte sitta i telefonkö på jobbet). Han ringer mig strax efter kl 8 och ger dystra nyheter. De har typ stängt idag med! Sjuksköterskan är på semester och läkaren kommer inte in förrän kl. 13... Alltså provade jag att ringa själv kl. 13 utan att komma fram. Bara telefonsvarare... Ringde då till allmänläkarmottagningen som liksom sitter ihop med gyn, förklarade mitt akuta behov av en tid för VUL. "Det här måste ju följas upp, liksom. Har ju knaprat i mig hormontabletter. Kan ju gå illa!". Personen i andra sidan luren tog mitt namn och nummer och sa att hon skulle be läkaren själv ringa upp mig. Efter en liten stund ringde en annan kvinna upp mig och jag fick en tid till kl. 15!!! Jippi! När jag väl kom dit satt jag och väntade en halvtimme. De hade ju pressat in mig mellan andra besök. Helt ok för mig. Sjuksköterskan som jobbade istället för den vanliga (solsemester eller något) satte sig hos mig i väntrummet och vi började prata. Jag tillhör ju samma yrkeskategori, så det blev en hel del erfarenheter utbytta:) Kändes verkligen trevligt. Bara jag, hon och ett öde väntrum eftersom de nästan hade stängt.

I alla fall... Jag kom ihåg att ställa alla mina frågor till läkaren innan VUL:et. Undrade tex. vad den där fruktansvärda krampen (en vecka efter äl) kunde vara för något. Han trodde att det kunde röra sig om en extra äl, eftersom jag ätit Pergotime. Han har hört om kvinnor som kommit in till akuten med "akut buk", som senare visat sig vara just äl. Hmm...

Undrade också om det inte finns fler undersökningar vi kan genomgå. Titthåls? Han såg ingen anledning till det eftersom simmarna är bra och jag har fri passage i äggledarna. Han misstänker alltså inte endometrios. Ok. Vi kanske helt enkelt får nöja oss med att vi (kanske) tillhör kategorin oförklarligt barnlösa, förrutom att det hela kanske beror på mina oregelbundna äl. "Friska" kvinnor kanske har 10 äl på ett år, medans jag kanske har haft 5. Om man i snitt har 30 % chans att bli gravid vid varje äl är det ju en godtagbar förklaring till att vi inte har lyckats än.

Undrade också om möjligheten att bli inseminerad två gånger under samma cykel. Har läst om det någonstans. Han menade då att risken finns att man andra gången spolar bort ett ev. befrukat ägg. Låter ju också som en vettig förklaring.

Så till resultatet av VUL: Jag är på dag 12 idag. Förra cykeln på dag 12 var en av äggblåsorna 20 mm och alltså redo för att kasta sig ut i det fria. Då tog jag äl-spruta samma dag och insemination dagen efter. Idag var den största blåsan bara 15 mm och behöver några dagar att växa till sig. Jag ska på nytt VUL på onsdag em. Hoppas på att blåsan då är stor nog för att släppa på fredag (äl-spruta torsdag morgon). I så fall blir det insemination på fredag. Om äggblåsan inte har vuxit sig stor nog på onsdag kommer äl att infalla i helgen (troligen) och då har ju mottagningen stängt, vilket då betyder att vi får föröka få till en bebis på egen hand.

Det blev långt det här. Hoppas, hoppas, hoppas...

Laddad igen

Först och främst vill jag tacka er gulliga cybervänner som skriver så stöttande kommentarer! Önskar er allt gott det här nya och fräscha året! Hoppas att vi får läsa om fler + snart!

Tanten börjar flytta ut igen, men hon lämnar ju fortfarande trista avtryck. Trots att jag vet att vi kanske inte lyckas få tid till insemination, ska jag i alla fall försöka få det att fungera. Har två dagar med Pergotime kvar...

Min plan:

Mån 7 jan, dag 12 i cykeln: Jag ringer tidigt till mottagningen och försöker få en tid för VUL på em. Hoppas på att VUL:et visar att det inte är för nära äl så att vi inte hinner med insemination.

Tis 8 jan, dag 13 i cykeln: Hoppas på att kunna ta äl-sprutan typ kl. 06.

Ons 9 jan, dag 14 i cykeln: Insemination så sent som möjligt på em för att pricka in äl så nära inpå som möjligt. Sist tror jag att det kanske blev för tidigt. Inseminationen skedde på em, sedan kände jag inte av äl förrän morgonen efter...

Vad tros om denna plan??