Lilla älsklingen har sagt "mamma"!!! Både jag och maken min hörde det.. ja vovven oxå! Maken min hävdar dock att det inte räknas eftersom det liksom inte var en genomtänkt aktion från Lillans sida. Jag tror ju bestämt tvärtom :) Det var ju så tydligt.
Övriga aktiviteter här hemma består till exempel av att läsa om bebissömn och femminutersmetoden. Vi har ju kört med den lite halvt förut, utan att egentligen ha läst tillräckligt om den. Det verkar ju så logiskt hur Lillans uppvaknanden hör ihop med att hon ibland inte somnar själv i sängen sin, utan måste vaggas till sömns i famnen. Vi orkar lyssna på skrik en stund, men sen tar det dåliga samvetet och föräldrainstinkterna över. Jag vet varken in eller ut, vad som är bäst i längden för henne och oss. Nu känns det också som att den där nappen är ett dumt påfund, eftersom Lillan får panik när hon upptäcker att hon har tappat den. Å andra sidan beror det säkerligen inte på nappen, utan att hon sover för "ytligt". När hon sover på dagtid sover hon utan problem, även om nappen har ploppat ut.
Vad göra??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Va! Härligt, mera sånt. Vill också höra!
Åhhh vi är också där. Just nu känns det HOPPLÖST, jag tycker om inte för min egen skull så för HENNES skull att det skulle vara skönt att få sova en hel natt... Just nu är det värre än värst. Jag känner mig som ett vrak, det är ett under att jag ens orkar hålla upp ögonen dagtid. Men den ständiga frågan?! Blir hon mätt på bröstmjölken, kan man neka henne bröstet på natten, tänk om hon är hungrig!?
Vem har svaren??...
Ta hand om dig! Kram
Ser fram emot att läsa om du kommer fram till nåt. Just nätterna är lite krångliga när också även om N är några månader yngre. Förmiddagssömnen går som en dröm (just nu!) och som du säger är dagarna ganska förutsägbara. Men natten. Pjuh...
Skicka en kommentar