På riktigt

Lillan har snart funnits hos oss i fyra månader! Under den här tiden har jag liksom inte känt att det har varit på riktigt. Vi finns till för Lillan i hennes vardag och hon finns i vår vardag, men nu börjar det gå upp för mig att vi måste skapa en vardag på riktigt. Så klart är det ju inte konstigt att allt kretsar runt henne, men jag har svårt för att se hur vardagen kommer att se ut framöver. Har svårt för att se en "normal" vardag som inkluderar barn. För mig är det fortfarande lite overkligt att jag faktiskt har en dotter, med allt vad det innebär. Jag ska försöka bli allt det som min mamma är och har varit för mig och ju mer jag tänker på det, desto större och svårare känns det.