För att inte glömma

Jag tror att jag har glömt att skriva om de smärtsamma eftervärkar jag hade veckan efter vi kommit hem från BB. Jag minns att det var så jobbigt, framför allt för att jag inte kunde fokusera på att slappna av och ta det lugnt. Lillan var ju vaken halva nättera då; ville äta hela tiden och skrek mycket. Jag grät många tårar då. Ville bara ha skrivit ner det någonstans, eftersom allt jobbigt glöms bort, sakta men säkert. Det var som den j-ligaste mensvärken jag någonsin varit med om. Ordentligt molande. Värkarna jag hade under förlossningen avtog ju då och då, men eftervärkarna satt i länge utan paus. Tur att de försvann helt efter några dagar.