tisdag 29 januari 2008

Utmaning

Oj vad kul! Har blivit utmanad av Tisalen!

  • Vad gjorde du för 10 år sedan?

Hade många planer för framtiden..lämnade min barndomsby för något bättre, var au-pair, träffade min man... Livet lekte helt enkelt!


  • Vad gjorde du för ett år sedan?
Letade nytt jobb, började längta efter barn riktigt ordentligt. Märkte att verkligen alla runt om kring oss blev gravida utom vi...

  • Fem snask du gillar?
Smågodis, allt möjligt godis som har sådan där yoghurt omkring sig...(naturgodis), choklad i alla former, vindruvor (räknas det??), sweet chili chips...

  • Fem sånger du kan hela texten till?

Oj! Nog ingen... Kanske bä bä vita lamm... Kent-låtarna förr i tiden...

  • Vad skulle du göra om du var miljonär?

Hur många miljoner??? Om pengarna räckte skulle jag vilja köpa ett äldre hus och totalrenovera så att charmen bibehålls... Om bara en miljon...betala av huslånet... Resa till solen några gånger om året vill jag ju också...

  • Tre dåliga vanor?

Blir lätt gnällig och har svårt att se positivt på saker. Är seg på morgonen mina lediga dagar...Kommer liksom aldrig iväg till det jag har bestämt mig för... Köper kläder fast lönen börjar ta slut...

  • Fem saker du gillar att göra?

Ligga på standen i något varmt land, titta på film och bra serier, äta god mat och dricka gott rödvin, shoppa, fika med vänner...

  • Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?

Spontant skulle jag aldrig gå i päls (klär mig dock i skinn)...annars är jag nog öppen för det mesta i modeväg... Brukar vara lite skeptisk i början till nya trender, men sen när jag vant mig är det kört för mig också...

  • Fyra favoritsaker?
Bilen, min handväska, mobilen, min almanacka, pengar (finns hur mycket som helst)...

Jag utmanar isblomma och lillawi

måndag 28 januari 2008

BIM+3

Fortfarande inget tecken på något. Det står liksom still. Jag har känslan av att kroppen luras på något sätt. Jag kände ju faktiskt inte av någon äl så tydligt som jag har gjort de andra gångerna. Då har jag känt något på en av sidorna. Den här gången var det mer som värk i hela nedre magregionen... Jag är tjatig och dum. I know... Det är bara så svårt att föreställa sig ett + på testet. Har många gånger dagdrömt om att det ska hända. Har fantiserat om min och makens reaktion. Skulle jag börja skrika, skratta eller gråta...eller bara inte förstå? Helt plötsligt skulle det kunna vara sant, men samtidigt skulle ett minus vara fruktansvärt nu. Totalt lurad, liksom. Kroppen måste väl ändå bete sig annorlunda om man är gravid?? Jag vet att vissa inte har symtom förrän kanske vecka 7, men jag kan inte vara en av dem. Jag är helt enkelt pessimist i grund och botten. Till helgen ska vi träffa goda vänner. Brukar äta gott och dricka utsökta viner med dem. Testet på fredag får bestämma, om jag kommer så långt alltså.

Tack för alla era gulliga kommentarer. Jag kan verkligen behöva lite hopp och tummar från fler än mig själv:)

söndag 27 januari 2008

BIM+2

Jag tror att många tex. trebarnsmammor där ute skulle anta att de var gravida om de vore jag. Det är klart att om tanten är försenad, så är man gravid... Varför skulle man inte vara det om tanten alltid kommer på bestämd dag? Jag har i alla fall is i magen. Klarar inte av ett minus när mina förhoppningar är så höga. Jag ska ha is i magen och vänta i alla fall till fredag innan jag testar...om nu tanten fortfarande inte har kommit då mot all förmodan. Jag har ju inga symtom heller. Då kan man väl inte vara gravid? Nej, det vore dumt att slösa grav-tester...

lördag 26 januari 2008

BIM+1

Förra gången kom tanten en dag för sent. Det hade hon aldrig gjort förut. Har alltid kunnat räkna 14 dagar från äl till tantbesöket. Förra gången när hon kom för sent fick jag lite spottings dagen innan, sen kom hon med stormsteg på BIM+1. Den här gången har jag inte sett någon antydan på något än så länge. Om detta är ett skämt, så är det ett väldigt dåligt, elakt skämt... Väntar bara på det där stormsteget utan förvarning. Det blir alltid en ledsam chockartad händelse. Hoppet är uppe på max nu. På ett sätt är det tur att jag jobbar den här helgen. Annars hade helgen ändå varit bortkastad eftersom jag inte hade kunnat hitta på något vettigt ändå...

Ps...och nej, jag tänker inte testa... Antar att många hade gjort det nu, men jag hoppas hellre tills hoppet är helt ute...

torsdag 24 januari 2008

En 5 månaders baby

Har haft mysigt besök av en vän med baby. Kändes inte fullt lika bra som i helgen. Kanske beror på att jag och mamman inte känner varandra så bra egentligen. Bebisen var så klart söt och var inte alls ledsen, vilket gör det hela lite mysigare. Kändes dock ganska ironiskt att ha en bebis i knät och en tant på väg när som helst... Bebisens mamma berättade om hennes mans släkt. Hans mamma har 12 barnbarn som kommit till världen på 6 år. Hans bror har 5 barn och mamman i den familjen är inte äldre än 26 år. Helt sjukt när man tänker på det. Varför får vissa så många underverk och andra inga???

onsdag 23 januari 2008

Inbillningens tid är här

Idag är det BIM-2. Har inga klassiska gravsymtom alls. Inga ömma bröst och inget illamående. Har till och från mycket flytningar, i alla fall idag. Är också vrålhungrig efter ett par timmar trots mycket mat till frukost och lunch... Känner en diffus tyngdkänsla i magen... Cybervännen Tisalen har gett mig lite hopp också! Det kommer inte att bli någon rolig helg om tanten dyker upp. Både jobbhelg och tanthelvete är ingen bra kombination. Lär dessutom öka upp bebislängtan ännu mer imorgon då en f.d. kollega kommer på besök med bebis... Ser dock fram emot det eftersom helgens besök hos barnfamilj gick så bra.

söndag 20 januari 2008

En 8 månaders baby

Igår var vi på middag hos en familj med 2 barn. Jag har skrivit om mina känslor inför detta tidigare i veckan. Det var riktigt trevligt igår. Barnen var så söta och lilla baby-flickan har nu hunnit bli 8 månader. Klart att jag bara ville vara med henne hela tiden. Och hon skrek inte en enda gång när hon var hos mig. Så mysigt det var! Sen var hon ju tvungen att gå och lägga sig, men jag fick lov att titta in i hennes sovrum några gånger... Hon förde lite liv innan hon lyckades somna och sen låg hon tvärs över sängen, den lilla knytet... Åh... Hoppas vi börjar umgås lite oftare med dem. Trodde att jag skulle må dåligt efteråt, men jag blev faktiskt lite gladare.