Oväntade sprutor

Idag var det dags för 1-årskontroll på BVC. Jag trodde inte att Lillan skulle få någon spruta idag, men tydligen hade jag missuppfattat det hela. Två stycken blev det, en i varje lår samtidigt. Smidigt, men ledsen blev Lillan. Hon har så höga toner, så läkaren fick lite ont i öronen. Det tycker jag var ganska rätt åt honom, för han är faktiskt inte särskilt bra. De har bara avsatt en kvart för varje barn och på den tiden är det ju inte särskilt lätt att hinna bekanta sig med barnen. Den här gången skrämde han faktiskt Lillan när han framfusigt kom fram och plötsligt sa något. Lillan blev ledsen, men han bara fortsatte att undersöka henne ändå. Jag tog upp henne och tröstade henne lite, innan jag lade ner henne på skötbordet igen. Jag förstår inte varför allt måste gå så snabbt. Det är ju faktiskt små barn det handlar om. Förhoppningsvis ska de känna förtroende för vårdpersonal även i framtiden, eller?

I övrigt följer Lillan fortfarande sin kurva. Hon börjar närma sig 12 kg och är 77 cm lång. Stor tjej!

Förresten... Lillan hade en konstig natt inatt! Igår var hon jättetrött och jag fick verkligen kämpa med att hålla henne vaken efter middagen vid 18-snåret. Kl. 19.40 hade hon somnat, men vaknade vid 21.30 och kunde absolut inte somna om. Jag försökte flera gången stoppa om henne och ge henne nappen, men det fungerade inte. Hon hade förmodligen ont i magen, för hon släppte sig ordentligt! Jag tog i alla fall upp henne och hon fick ligga i min famn när jag tittade på tv en stund. Sen fick hon ny blöja och jag lade henne i sängen igen. Sen sov hon hela natten till klockan 07.20 i morse! Jag minns inte när hon senast sov en hel natt. Jag var så beredd på en jobbig natt eftersom kvällen var så orolig. Började fundera på om det kanske är 1-årsvällingen som är för fiberrik för damen, men sen sov hon ju hela natten, så jag vet inte vad jag ska tro. Knepigt!

En ettåring på språng!

Lördagens födelsedagsfirande gick bra, men det var en lång dag för Lillan (och hennes föräldrar!!!). Den började som vanligt vid sju på morgonen. Eller egentligen inte. Lillan har ju sedan ett tag tillbaka sovit i eget rum, men natten till ettårsdagen var orolig och slutade med att hon fick sova i vår säng. I alla fall hade vi bokat frisörtid kl. 09 för Lillan, så vi bestämde oss för att vänta med presentöppning tills vi hade kommit hem igen. Födelsedagssång hanns i alla fall med i sängen och Lillans pappa körde till och med på med tre verser!

Det gick bra hos frisören. Topparna jämnades till och Lillan satt fint på en sådan där upphöjningskudde på frisörstolen. Hon tyckte att det hela var ganska kul ett tag. Sedan blev det lite mutor med majsbågar och titta i bok. Jag tyckte dock att 240 kr var ganska saftigt för 20 minuters jobb.

Väl hemma blev det presentöppning. BRIO-leksaken, som vi hade köpt verkade vara en bra present. Det är en sådan där bräda med "pinnar", som man ska banka på med en klubba, eller hammare, kanske det är? Skorna är riktigt fina och sitter så bra på Lillans små fötter!

Min bästa vän (som även är Lillans fadder) kom först av alla gästerna och det var ett kärt återseende. Sedan hade vi öppet hus och gästerna kom på lite olika tider. Förutom den närmsta familjen kom även min moster med make, som inte bor i Sverige. Det serverades smörgåstårta och choklad/banantårta. Det kändes avslappnat och bra med öppet hus, eftersom det alltid fanns någon som hade tid att underhålla Lillan, istället för att sitta ner och äta. Nackdelen var ju att jag glömde bort att Lillan skulle få smaka tårtan och ljuset i tårtan sattes inte i från början. Inte för att hon kommer att minnas det här, men det känns faktiskt lite jobbigt för mig att det inte blev helt perfekt.

Hon fick en massa fina presenter, bland annat en STOKKE-tripp trapp stol, en fårskinnspläd till vagnen, en trehjuling och en massa kläder. Hon fick även pengar, som jag idag satte in på hennes bankkonto.

De senaste två eller tre dagarna har Lillan kunnat ta ett par steg på egen hand mellan oss, men idag gick hon flera steg på riktigt mellan oss! Riktigt stadig är hon och hon upprepade det flera gånger! Det är bara sååå häftigt att se!

Förberedelser

Om en vecka fyller vår älskade, lilla mirakelflicka ett år! Hon kommer ju inte att minnas någonting av sin första födelsedag, men jag vill ändå att den ska bli speciell. Jag vill kunna berätta för henne senare i livet om hur dagen var, vilka presenter hon fick och vilken sorts födelsetårta jag bakade!

Därför har vi varit på shoppingrunda igår och idag. Det blir två presenter från oss till henne. Jag vill att det ska vara något som är värt att ha kvar i många år, kanske rent av tills Lillan blir vuxen. Det var alltså inte helt lätt att komma på några riktigt bra presenter. Det blev en klassiskt BRIO-leksak, som jag tror att Lillan kommer att gilla. I alla fall i någon timme. Kanske? Hon ska också få sina första riktiga promenadskor i brunt skinn från märket KAVAT. De är så tuffa, men samtidigt tidlösa! Längtar nästan tills hon kan använda dem. Bara en vecka kvar! Det kändes så konstigt att skriva gratulationskortet till henne. Vårt första till vår älskade dotter! Konstig känsla.

Jag har nästa precis blivit klar med provbakningen av födelsedagstårtan. Nu står den i kylen och väntar på att bli uppäten imorgon. Vi ska ta med den till min mamma, som firar sin födelsedag imorgon. Hoppas den blir uppskattad. Receptet hittar ni HÄR! Den var inte alls svår att göra, men verkar väldigt god!

Nya rutiner?

Just nu känner jag mig lite oharmonisk som mamma. Jag känner att jag inte förstår Lillan riktigt. Tidigare har jag kunnat tyda hennes signaler ganska bra och har vetat när hon är trött. Hon har sovit en gång på förmiddagen utan krångel och oftast en gång på eftermiddagen, fast då oftast med lite krångel. Ibland har den så kallade förmiddagsvilan skjutits framåt i tiden lite, så att hon har hunnit äta lunch innan, beroende på när vi har stigit upp på morgonen och hur trött hon har verkat vara.

Senaste dagarna är det som att hon inte vill sova på sina vanliga tider längre. Vi har visserligen stigit upp ganska sent på morgnarna (jo, det har fungerat ganska bra att sova i eget rum), så det har blivit att hon har fått sova efter lunch. Problemet är att hon inte själv verkar förstå att hon är trött. Just nu lever hon loppan i sängen och jag sitter frustrerad vid datorn. Vad händer? Har jag missat något? Idag har hon nog kräkts ett par gånger. Har inte sett det förrän hon suttit och kladdat i det på golvet. Hon verkar ju må bra i övrigt, så hoppas att det inte är någon rejäl magsjuka på gång!

Förresten så verkar Lillan vara på gång att ta steg på egen hand. Hon har ett par gånger tagit ett par stapplande steg mellan mig och maken och mellan mig och min syster. Det är bara lite mer än en vecka kvar till hennes ettårsdag. Undrar vad som händer tills dess?!

Eget rum

Natten till idag sov Lillan för första gången i sitt eget rum. Vi har dragit ut på det länge, speciellt jag. Hon har ju aldrig sovit särskilt bra och jag har varit tveksam till orsaken till detta. Har hon blivit störd av oss eller hade hon vaknat även om hon fått sova ifred? Senaste nätterna har hon dock sovit ganska bra inne hos oss, så nu tänkte jag att det faktiskt var dags.

Resultatet då? Jo, lilla damen sov i ett sträck hela natten fram till klockan 06. Då var det dags för lite amning, som vanligt på morgonkvisten. Jo, jag ammar fortfarande på morgnarna, fast jag tror knappast att jag har någon mjölk kvar. De så kallade "brösten" är borta. På rymmen, skulle man kunna säga. De verkar inte komma tillbaka! I alla fall, så blev det lite bus på morgonen. Sen somnade Lillan om i vår säng och vaknade inte förrän kl. 9! Kanske har hon sovit dåligt inatt i alla fall, men det tror jag faktiskt inte. Då hade hon garanterat väckt oss med gråt av hög volym. Jag intalar mig det i alla fall. Hoppas det går lika bra inatt! Jag har faktiskt längtat efter att få ligga och läsa en stund med lampan tänd och så klart även få möjlighet att mysa lite med maken utan att vara rädd för att störa någon :)

Utvecklingsmässigt kan jag ju nämna att Lillan nu tar sig fram gåendes i snabb takt när hon håller sig i möbler och annat användbart för detta ändamål. Vi har äntligen fått upp grinden till trappan, för nu klättrar hon gärna uppför. Vi är sällan på övervåningen tillsammans med henne, så grind där uppe är inte så akut ÄN.

Vi tror att Lillan kan säga "Heeeeeeeeeeeej". Möjligtvis försöker hon säga vovvens namn och ordet "titta". Mamma kan hon säga, men jag är osäker på om det är mig hon menar ibland. Ordet som används mest är "mam-mam", som betyder MAT. Det är ju det viktigaste ordet av alla!

Borta bra men hemma bäst

Senaste veckan har det hänt mycket med Lillan. Hon har börjat ta sig fram riktigt bra, genom att hålla sig i möbler när hon går. Hon går också bra när hon håller någon i bara en hand. Idag tog hon till och med nästan ett steg utan att hålla i sig. Då var hon väldigt målinriktad och ute efter att få tag på något speciellt. Viljans kraft är stor, men sen blev hon rädd och ramlade. Elva månader har hon hunnit bli nu. Hon kanske går snart?

Vi var i ett av grannländerna förra helgen. Resan gick bra, men vi var så trötta när vi kom hem. Fast vi blev väl omhändertagna där borta, saknade i alla fall jag alla bekvämligheter till Lillan, som vi har hemma. Det är så bökigt att bo borta, där vi inte har hennes saker. Då tänker jag framför allt på skötbord och hennes stol.

Några i min släkt träffade Lillan på dopet, men för bland annat mina kusiner var det första mötet. Hon gillade dem båda, men hon fick en speciell kontakt med min ena kusin. Det kändes lite konstigt, för kusinen min är ofrivilligt barnlös och går just nu igenom en skilsmässa. Barnlösheten är inget man pratar särskilt tyst om i släkten och hon skämtade till och med till det och sa vid ett tillfälle att jag och maken ju "uppenbart kunde producera och därefter lämna över bebisarna till henne". Jag visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till henne. Jag kände inte där och då för att förklara att vi inte helt lätt hade "producerat" Lillan. I hennes situation borde hon väl också förstå att det inte alltid är helt lätt, eller? Har hon kommit så långt i sin sorg att hon helt enkelt har gått vidare? På riktigt, alltså? Hur klarar man det?? Hon var otroligt intresserad av Lillan och ville hålla henne mycket. Det hade jag absolut inte velat när vi längtade och kämpade som mest efter att få barn.

Tredagarsfeber

Tre dygn med feber. Sen kom prickarna. Klassiskt skolboksexempel... Lillan är fortfarande lite tröttare än vanligt och nu har hon tröttnat på middagarna. Nu känns det lite svårt att tyda vad som är fel, men man kan ju känna sig lite avslagen när man varit sjuk. Hon har i och för sig inte skött magen sedan i förrgår, så det kan ju vara det som spökar också...

Imorgon åker vi på minisemester till grannlandet, så jag hoppas att hon piggnar på sig!