Två starka streck idag

Har ju gått och väntat på äl i flera dagar nu, men inte haft någon antydan till symtom. Bara svaga streck på äl-testerna och jag brukar ju få alla tecken samtidigt; det där äggviteliknande...grejset, lite ont i äggstockstrakterna och starkt utslag på testet. Den här gången har det varit lite nervöst. Vet inte om pergotime kan ställa till det så det blir sämre med äl istället? I morse fick jag i alla fall äntligen starkt utslag på testet, så nu borde jag ju få symtom snart också. Åh! Vad jag vill att vi ska lyckas nu! Det har verkligen gått så långt att jag faktiskt inte förstår hur någon kan lyckas över huvud taget... Jag vill ha en underbar orsak att avstå från vin och andra godsaker i jul och nyår. Och jag vill vara chaufför åt min man till och från alla kommande fester. Så det så!!

Tuff dag

Har varit på så kallad namncermoni i em. Har faktiskt oroat mig för denna tillställning ganska länge. Dubbla känslor är bara förnamnet om hur jag kände inför den här dagen. Det känns faktiskt ganska jobbigt att fira någon annans barn. Som det så fint var skrivet i en av dikterna på cermonin, så är barnet en "gåva" som föräldrarna är så tacksamma för och vill fira. Det gör faktiskt så jädrans ont att vi inte får en sådan fin gåva. Att använda sig av ordet "gåva" känns inte rätt när man talar om barn. Vem är det som ger denna gåva då och varför inte till oss?? Rätt ord att använda är "mirakel". För det är vad det är!

Jag känner mig som en så dålig människa som inte kan glädjas med våra vänner den här dagen. De tre lååånga timmarna som vi spenderade där försökte jag verkligen vara trevlig och glad, men jag kunde inte tänka på annat än bebis, bebis, bebis...och bebis... Det var en massa barn där och två små bebisar. Inte någon kom in på samtalsämnet med oss, förrutom en halv gång när en tjej sa något om allt liv som barnen förde... Ungefär: " Ja, om ni någonsin har tänkt att skaffa barn, så kommer ni väl på andra tankar när ni ser hur det verkligen är"... Vad svarar man på något sånt, när man faktiskt gärna står ut med vad som helst för att få uppleva att ha barn?

Dåligt, Amelia!

I nyaste numret av tidningen Amelia kan man läsa om olika smittor, bland annat bebissmittan. Man beskriver så fint och tanklöst hur cancerfondens kontor i Stockholm har blivit nersmittade av grav-viruset. Alla ska ha barn! Fint radar de gravida kvinnorna upp sig framför kameran. På det där kontoret finns ingen som är ofrivilligt barnlös. Det vet man för det har man kollat, eller?? Eller kan det inte vara så att det finns någon eller några på kontoret som kräks på allt bebisprat och alla magar som stoltserar omkring där? Jag tycker att det är så jäkla dåligt av Amelia att skriva en sådan artikel. Så kränkande! Dummast av allt är när man avslutar artikeln med att fråga kvinnorna om de tror att de kommer att få nästa barn samtidigt, också. Som om det är helt självklart att det blir ett nästa barn och att man kan planera det utan problem... Idioter!

Att öppna sig

Det var ju tänkt att jag skulle kunna göra det i den här bloggen. Efter hand känner jag dock att jag har börjat censurera mig själv. Tänk om den personen läser, eller den? Jag vill ju inte såra någon. Saker kan skrivas på ett sätt som kan missuppfattas av den det berör. Ingen som känner mig vet än så länge om den här bloggen. Jag skulle vilja att vissa visste ibland. Jag ska i alla fall försöka att få ur mig alla tankar jag har, hur det än kan uppfattas. Om någon jag känner läser det här någongång ska du/ni veta att jag aldrig har missunnat någon något. Det menar jag verkligen. Räckmackor finns ju inom alla områden, så är det ju bara. Den där räkmackan är ju kanske inte ens någon räkmacka. Vem vet?

Äl på söndag?

Då har jag varit hos läkaren och kollat effekten av pergotime. Han kunde se en äggblåsa som var 9 mm och en som var 12 mm. Han trodde att den på 12 mm har "tagit över" och att det kommer att bli den äggblåsan som släpper ägget. Troligen kommer äl att bli runt söndag. Så det verkar ju som att cykeln härmed är förkortad jämfört med tidigare. Hoppas det. Om tantskrället kommer ska jag äta dubbel kur Pergotime nästa cykel, sen VUL dag 11-13 och om inte det funkar blir det trippelkur av Pergo. Han låter så väldigt positiv och jag är bara så pessimistisk... Visst har jag mer hopp nu än förut, men jag vägrar tro att jag kan bli gravid. Så är det bara...

En tablett kvar

Nu har jag bara en tablett kvar av pergokuren. Ska tas imorgon, sen är det bara att vänta in äl. Vet inte riktigt vilken dag jag kan förvänta mig att den inträffar... Läkaren pratade något om det, men jag har tyvärr glömt mitt i alla instruktioner.. Mår faktiskt bra av pergo-tabletterna. Har inga biverkningar vad jag vet.. Känner mig lite trött, men jag har ju jobbat den här helgen, vilket jag blir ganska trött av...

Nej, nu ska jag dra iväg till jobbet igen...

Dags för Pergotime

Sjuksköterskan tyckte att jag såg lite sammanbiten ut när jag visades in i undersökningsrummet. Jag sa som det var; att jag var riktigt nervös för att det skulle göra ont. Har ju läst en del på nätet om hur olika personer har upplevt det.

Åh! Vad jag gillar mottagningen vi går till. De är verkligen gulliga och man känner sig så omhändertagen! Nervositeten släppte efter att jag hade berättat om min oro. Både läkaren och sjuksköterskan var så förstående och förklarade allt så bra för mig. Själva genomspolningen gick bra på alla sätt och vis. Inga hinder någonstans och det kändes inte så mycket. Det gjorde lite ont i några sekunder, som om livmodern krampade (mensvärksliknande). Det gick över snabbt. Efter spolningen fick jag gå in på läkarkontoret och sitta ner en stund. På skrivbordet var det serverat två st. Doxyferm. En tog jag där och en ska jag ta ikväll för att förebygga infektion. Sen pratade läkaren en stund med mig, skrev ut Pergotime och det ska jag börja med redan idag. Så skönt att inte behöva vänta tills nästa cykel. Ska dit på tisdag igen för att undersökas. Hoppas då att man ser att Pergon har effekt.

Känner mig så glad efter detta. Har fått hoppet tillbaka även om jag vet att det finns så många som är oförklarligt barnlösa. Jag förstår ju faktiskt fortfarande inte varför vi inte har lyckats fast allt ser så bra ut. Det tycks ju inte finnas några uppenbara fel på oss förrutom mina olika långa cykler och tendens till PCO...

Ska försöka tänka positivt i alla fall. Kommer inte att berätta något på jobbet än, eftersom jag just nu inte kommer att behöva ta ledigt från jobbet något. Har lyckats pricka in läkarbesöken när jag är ledig. Skönt...