söndag 30 mars 2008
Hur ska det kännas?
Jag är i vecka 14 nu och är inte glad. Jag känner mig deppig och kraftlös. Det är ju en evighet tills vecka 18 då vi ska göra UL igen. Hur brukar det kännas den här låååånga tiden emellan? Ibland känner jag mig gravid... eller egentligen bara tjock.. Jag har gått upp i vikt något kg och mina vanliga tighta stuprör känns inte så smickrande längre.. Magen känns fläskig men ser ibland, speciellt på kvällarna, ut som en gravidmage. Men eftersom jag vet att det inte kan synas något än, så gör inte en fläskig uppblåst mage mig glad... Hur tänker andra för att glädjas den här tiden? Jag skulle behöva få se en livad liten krabat varje vecka för att hålla mig glad... När vi var hos BM försökte jag tänka som andra gravida (hur nu de tänker) att vi väntar barn och allt kommer att gå bra för det gör det för majoriteten och inte tillhör vi någon minoritet i det avseendet? Men sen kommer realisten i mig fram... Jag kan helt enkelt inte tänka positivt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det brukar vara den värsta perioden, har hört någon kalla det Spökfasen. Det är efter att man slutar må illa, men före magen syns eller man känner sparkar. Du måste bara våga tro på att det ska gå bra nu! kram!
Om det är till ngn tröst så kan jag berätta att jag var deppig graviditeten igenom när jag väntade A...denna gång är jag det inte....såm´t kan vara olika och det är hormonellt. Nästa gång det är din tur (om ni vill och få fler barn) är det inte alla säkert att du känenr så här.
Och visst kan man ha gravidmage redan nu. Efter v 12 får livmodern inte längre plats i bäckenet (för mig var det tidigare) och vanliga byxor kanske inte går att knäppa längre...det som var tidigare i bäckenhålan ska ju vara ngn-stans det med och så blir ma ju svullen i tarmpaketet. Jag går in i v 15 i morgon...ngt annat är gravidbrallor kommer jag inte i (började v 11) och jag har defeintitivt en lite kula.
så glädj dig över din mage och försök att inte se klandra dig själv för att du mår dåligt eller fundera på varför när man ska vara så tacksam...för så kan det helt enkelt ara vara och kan, tyvärr, vara en del av graviditeten
kram
Lucia!
Jag har precis hittat till din blogg och läst ikapp lite. Först och främst - grattis till grav! För du ÄR gravid.
Jag känner så himla väl igen mig i det du skriver; att inte känna sig gravid, att inte känns sig glad, att det känns helt overkligt och att enbart UL är "bevis nog".
Jag och min sambo tillhör de lyckliga som blev gravida lätt (på första försöket) men jag kände mig väldigt skeptiskt... Tiden gick och jag mådde som vanligt, inga symptom överhuvudtaget. Dessutom kände jag inte den där glädjen som man förväntas känna - jag litade helt enkelt inte på det där plusset.
Det gick så långt och jag mådde så dåligt över att jag mådde så bra och som vanligt (motsägelsefullt, jag vet)att jag bokade tid för extra UL, 3 veckor innan det som är standard. Jag var helt säker på att det som fanns därinne inte levde längre, för jag KÄNDE mig ju inte gravid, varken fysiskt eller känslomässigt. Ville bara få det bekräftat, att min intuition hade rätt. Det hade den inte! Jag hade rätt i att något var annorlunda, men det annorlunda bestod i att det inte fanns ett tickande hjärta därinne - det fanns två...
Du är inte ensam om att känna som du gör, det ska du veta. Den där tomheten och icke-gravida känslan fanns hos mig länge, långt efter detta första UL. Jag kände ingen samhörighet med "gravid-klubben" alls. Det var för mig inte förrän i v23-24 nånting som jag började känna mig gravid.
Så jag vill bara säga häng kvar!, så kommer det förmodligen så småningom. Du är långt ifrån ensam om dessa känslor, känn tröst i det om du kan.
Kram från Mia, mamma till en pojke och flicka på 13 mån.
Vad då inte kan synas än? jag är i vecka 11 och det syns att jag är gravid:)
Men det är ju så olika. Sök på nätet på gravida magar eller liknande så kan du få se att vissa som är i vecka 10 kan se höggravida ut, medans andra i vecka 21 inte syns ett dugg.
/Tina
Skicka en kommentar