Hinner inte med

Har två utmaningar som väntar, men tycks aldrig få tid över... Det krävs ju dessutom en del tankearbete och lite pulande för utmaningar. Jag tackar vänligast för att ni tänkte på mig och ska verkligen försöka hinna med, men troligen blir det inte så...

Vår "lilla" tjej

Gårdagens BVC-besök resulterade i vetskapen att Lillan nu väger 6 kg och är 60 cm lång! En ganska stor tjej alltså! Snart väger hon dubbelt så mycket som när hon föddes och går snart om vovven i vikt. Fick lite mer lapis på den där numera lilla ballongen på naveln och vi konstaterade att hon nu har utslag lite över hela kroppen. Dock inte så ilskna som de var i ansiktet från början. Tycker faktiskt knappt att de syns.

I förmiddags hade vi ännu en av våra mysiga stunder, Lillan och jag. När jag skulle börja amma henne skojade hon till det lite. Hon tog tag i bröstvårtan, släppte, tog tag... Ja, så höll det på. Under tiden tittade hon på mig, log och skrattade lite. Så häftigt! Annars brukar hon mest vara ganska arg och bara vilja koncentrera sig på att få i sig sin mat.

Mysigt?

"Alla" säger att det är sååå mysigt att amma, att det blir ett speciellt band mellan mamma och barn. Den första tidens amning var minsann allt annat än mysig. Visst fungerade det. Mjölken fanns ju där. Tyvärr gjorde det så otroligt ont när Lillan sög. Det kändes som att hon satte i "tandraden" på ett ställe i bröstet hela tiden. De som kan det där om amning kollade in hur hon sög och sa att det såg så bra ut. Inget fel på hennes "tag". Sen efter några veckor kom jag på att det ju inte gjorde ont längre. Förmodligen behövde hon inte suga lika hårt för att få tag på mat. Det kändes helt enkelt helt ok att amma, men jag tyckte fortfarande inte att det var särskilt mysigt. Nu, däremot... Nu kan jag tycka att det börjar bli mysigt. Idag när jag ammade Lillan på förmiddagen fick jag för första gången ögonkontakt med henne efter att hon ammat och släppt taget. Hon tittade på mig och log! Hon var så belåten och jag med, så klart! Myspys i allra högsta grad!

Har förresten idag varit på det "obligatoriska" besöket på jobbet och visat upp vårt lilla underverk. Hon visade prov på en imponerande pipa, men också på lite sött "prat i sömnen" sovandes i min famn. Två av kollegorna ville hålla Lillan medans jag försökte få i mig tårta och kaffe, men det blev bara en halv kopp drucken, sen kunde jag inte lyssna längre på hennes ledsna stämma. Känns faktiskt otroligt mysigt när hon blir tyst av att komma till min famn. Hon vet vem jag är, minsann... Älsklingen min!

1:a advent

Jag kan börja med att meddela att jag lagom till 1:a advent kommer i mina jeans som jag hade på mig innan jag blev gravid. Känns skönt att ha utökat min garderob lite utan att ha behövt köpa nytt.

I år har jag sett fram emot advent, jul och allt som hör julen till. Det brukar jag inte göra, mycket på grund av att jag annars jobbar helg som vardag och att storhelger tyvärr ofta spenderas på jobbet istället för med familj eller vänner. I år känner jag mig normal på något sätt :) Vi kanske till och med ska ta en tur in till stan och gå på julskyltningen. Lillan brukar ju gilla att åka vagn, bara man håller sig utomhus och rör på sig konstant. Stå still får man INTE göra! Provade att gå på Åhléns för någon vecka sedan, men tog för säkerhets skull syster med mig, vilket var ett bra drag. Det slutade nämligen med att jag fick bära på Lillan och syster fick köra vagnen... Har inte köpt en enda julklapp än och vet ärligt talat inte hur vi ska få till det praktiskt i år.. Känns så stressande att handla när Lillan är med. Vi är ju inte så bra på att komma på vad vi ska köpa till folk och att stå och tänka och vela i affärerna känns inte som någon bra idé.

Nu ligger lilla älsklingen och sover. Har haft besök av makens kusin med fru och barn (10-månaders tvillingar). Har lite dåligt samvete faktiskt. Vi har inte haft någon nära kontakt med dem tidigare och när de fick barn var vi aldrig och hälsade på och gav present. Nu kom de och hälsade på och hade med present... När deras små tjejer föddes vet jag att jag mådde skit och kände ärligt talat inte för att besöka eller gratulera. Så var det faktiskt. Sen tycker jag i och för sig inte att det var upp till mig att ta tag i det, eftersom det är makens släkt. Nu i efterhand kan jag se hur vårt kämpande för att få barn gjorde mig helknäpp. Jag vet ju hur dåligt jag mådde och att det var helt normalt. Jag visste ju för katten inte om det någonsin skulle bli en bebis för oss. Den ovissheten var fruktansvärd och alla barnfamiljer och bebisar runt omkring oss påminde ju hela tiden om vad vi inte hade och kanske aldrig skulle få. Tycker nog inte att jag hade kunnat förväntats att handla annorlunda. Jag gjorde det som fick mig att klara av livet då.

Krassligt

Jag har blivit rejält förkyld. Efter fyra nätters "underbar" sömn var natten till idag inget att hurra för. Lillan vaknade flera gånger, kanske på grund av min oroliga sömn? Känner mig helt däckad idag. Steg upp vid 10 och åt frukost. Sen när Lillan somnade passade jag på att krypa ner i sängen igen för att få lite mer sömn, men trots att hon sov en timme lyckades jag inte somna. Känns som att jag har för mycket att tänka på just nu. Det är mycket som ska ordnas nu innan jul; små och lite större projekt. Vi har inte ens bestämt oss för var vi ska fira jul i år. Vi brukar skifta vartannat år hos makens familj och vartannat år hos min familj. På grund av Lillans intåg på jorden är det lite "slagsmål" om oss i år. Det kanske blir att vi firar hemma helt enkelt.

Var på BVC igår igen för att visa upp den "lapiserade" naveln. Huden runt om har läkt kanonfint. Kanske bröstmjölkens förtjänst? Har i alla fall smort så mycket jag har kunnat och låtit Lillan ligga och lufta en del. Lilla "ballongen" är inte helt borta, så det blev lite lapis på igår igen, med betoning på LITE... Inget kladd den här gången...

Vill passa på att tacka alla som kommenterat förra inlägget. Det är klurigt det där med utslag... Jag frågade faktiskt BVC-ssk'n om det var laktosen som kunde vara boven i dramat, eller om det var proteinet... Tycker att de borde veta bättre, men alltså inte. De laktosfria produkterna har inte hjälpt än i alla fall. Har ändå köpt hem nya laktosfria varor, så jag får väl göra slut på dem. Tycker även att det vore konstigt om Lillan började reagera mot mjölkprodukterna först vid 5 veckors ålder. Borde hon inte ha reagerat tidigare i så fall? Nej, håller nog med om att det är vanliga hormonplitor och mot dem kan man inte göra så mycket, eller?

För övrigt känns vårt lilla mirakel som en rejäl bebis nu. Hon är helt med med blicken och stark som tusan i nacken. Känns inte lika ömtålig nu som i början. Håller på med ett fotoalbum om graviditeten, med magbilder och första bilderna på Lillan... Vilken skillnad det är när man jämför henne nu med de bilderna...

Nu ska jag försöka bli frisk... Tyckte att det där nya nässprayen, Otrivin Comp, som både hjälper mot nästäppa och rinnig näsa verkade toppen.. Synd bara att man inte får använda den när man ammar...

BVC igen

Stackars Lillan har blivit alldeles skinnflådd runt naveln. Den där "lapisen" hade runnit ut och troligen frätt sönder huden runt om. Hon verkar inte ha ont av det, men jag bad om en koll på BVC igen för att höra mig för vad man kan göra för att läka det på bästa sätt. Vår BVC-ssk var inte där, men vi fick tid hos den andra, som verkar väldigt bra. Den lilla "ballongen" har minskat lite, men troligen behövs mer lapis för att få bort det sista av den. Nästa gång får man bara se till att man håller isär huden från naveln tills lapisen har torkat in på rätt ställe. Inget mer kladd får det bli! Blev rekommenderad att smörja med bröstmjölk, som ska ha en otroligt läkande kraft.

Angående utslagen i Lillans ansikte blev jag rekommenderad att jag ska utesluta mjölk. Hur lätt är det när mjölk är obligatoriskt i kaffet och fil med bär mums till frukost? Har i alla fall införskaffat laktosfri mjölk, men filen fanns bara som låglaktos... Får testa. Annars får jag väl ändra frukostvanorna helt. Allt för min lilla älskling!

Lapis

Lillans navel trillade av ganska tidigt och läkte fint, trodde vi... Men för en tid sen upptäckte jag att det börjat blöda och kladda igen från den. Såg då att det liksom stack ut en liten "ballong"inifrån naveln. Har inte blött mer på några dagar, men hörde på BVC idag vad det var för något... Vår dsk där behandlade med lapis, som ska få den lilla ballongen att försvinna. Det är någon form av överproduktion av celler som är orsaken. Kan bli så på olika typer av sår på vuxna med... Får se vad som händer med naveln efter detta, helt enkelt.

I övrigt växer Lillan ordentligt både på bredden och längden. Kinderna är runda och fina. Tyvärr har hon fått värmeutslag eller hormonplitor, som inte är så vackra.. Hoppas de försvinner snart. Allt under kontroll, helt enkelt!