Funderingar

Igår träffade jag två trevliga flerbarnsmammor. De var verkligen trevliga och det kändes inte alls jobbigt att umgås med dem. Jag hade lite ångest inför den här tjejträffen, men det var en otroligt trevlig kväll, trots väldigt lite alkohol. Tre av oss drack inget och två festade till det lite. Det blev mycket prat om förlossningar, tjejsarsnitt och barn. Den ena av mammorna väntar nu 3:an och en annan av dem är redan trebarnsmamma. När pratet blev lite för ingående om sprickande, sys igen och slamsor hit och dit var jag inte så road längre. Jag har haft en oerhörd förlossningsskräck förut när jag inte kände mig ett dugg mogen för barn i mitt liv. Nu när jag inte vill något hellre känner jag att skräcken har försvunnit lite, men jag tycker fortfarande att det verkar som att kvinnor bara ska acceptera att bli inkontinenta och helt uppslamsade i underlivet efter att ha fått barn. Jag vill fortfarande vara en hel, fungerande kvinna efter en förlossning (om jag får uppleva en förlossning någongång, d.v.s). När de andra tjejerna såg mitt förskräckta ansiktsuttryck igår nämde de något om att... ja, ja... när du väl har fått upp barnet på bröstet, så glömmer du allt det jobbiga... Åh!!! Tänk att vara trebarnsmamma! Hur lätt får man ha det egentligen??

Har även kommit på att den nyblivna-mamman-vännen, som jag känner mist för att umgås med blev gravid för nästan exakt ett år sen... Det känns så jobbigt att vi började försöka bli gravida samtidigt och hon nu har en underbar liten bebis hemma... Kan inte riktigt acceptera det orättvisa läget... Kändes som att jag blev lurad. De talade inte ens om för oss att de var så inne på att försöka få barn. Vi hade vid några tillfällen pratat lite löst om det hela, att det kändes jobbigt för henne att bestämma sig eftersom hon inte har någon fast anställning på jobbet. Helt plötsligt var hon gravid... jag å andra sidan berättade att vi kände oss redo... Vet inte vart jag vill komma, men på något sätt är hennes graviditet och deras lycka fortfarade som en chock för mig. Mina negativa tankar beror nog också på att hon inte har tagit upp ämnet om barn med mig sedan hon blev gravid... Varför kan hon inte bara fråga??? Jag vill ju dela med mig av mina tankar och känslor till henne!

Tingeling!

Jag gör som Tisalen och ber lite snällt om att få tillgång till ditt liv! Hoppas att detta hjälper. Känns så konstigt att vara utanför... Lägger ut min mailadress om du vill maila... annars accepterar jag ditt beslut.

Om jag var gravid...

...skulle jag känna något nu? Idag är det precis en vecka sedan äl-testet gav utslag. Alltså en vecka till BIM. Om jag borde känna något nu, så är det kört för min del. Jag tycker ibland att jag känner av någon sorts aktivitet i nedre magregionen...som små stickningar, eller svaaaaaaaaaaaaag molvärk (fast så svag att man absolut inte kan kalla det värk). Usch..vad jag hatar denna pessimistiska väntan. Mitt hjärna hoppas inte alls och hjärtat hoppas och inbillar sig... eller är det hjärnan som gör det?

Missat äl?

Jag börjar oroa mig för att vi har missat äl. Beräknad äl-dag enligt läkaren var ju förra söndagen. Starkt utslag på äl-testet först i tisdags. Mys någon dag innan i söndags och fram till i onsdags... Känns inte så bra, med tanke på att jag haft små (ytterst små) antydningar till det där typiska äl-sekretet igår och i torsdags och inte myst sedan i onsdags. Suck...

Barnbil

Vi har funderat på att köpa en nyare bil länge. Vi har hela tiden tänkt..eller mest jag..att vi borde vänta tills vi vet att barn är på gång. Det känns ju liksom onödigt att köpa en bil som kanske ändå måste bytas om vi får barn. Den vi har funkar ju utmärkt. Idag har jag i alla fall kompromissat med mannen min och vi har varit och provkört en bil som vi båda gillar jättemycket. Det är en sådan där som vi vet är bra och brukar funka läääänge. Det är dessutom bra garantier i flera år. Inte helt fel. Det som känns lite konstigt är att bilen verkligen är en familjebil. Det är en kombiaktig modell med plats för totalt 5 (+2) personer. I love it! Man kan väl få glida runt i en snygg stor bil fast man inte fyller ut alla hörn i den? Annars får vi väl öppna taxiverksamhet.

Saker som är mindre roliga

1. Att få inbjudan till Me&i party.

Kommentar: Inbjudan kom som ett mail från en kompis, som skickat det här mailet som ett massmail. Men nog borde hon veta vilka hon väljer att skicka till?

Mitt svar på mailet: "Hej! Jo, de ha söta kläder, men jag är nog inte rätt målgrupp.. Får träffas någon annan gång istället.. Tackar för inbjudan ändå. Kram"

Hennes svar: "Ni har väl småbarn på (min makes namn) sida! Perfekt julklapp!"

Kommentar: ????? Grrr.. Finns ingen kommentar.. Hur korkad får man bli?? Jo, visst. Jag kommer! Jag har gärna myskväll med köpkåta småbarnsmammor och gravida!!! Hon vet ju att vi vill ha barn. Hur empatilös får man bli??

2. Vänner som frågar men inte fixar ett svar

Vännen i fråga skev ett mail och tackade för doppresenten de fick på dopet. Hon skrev även "Hoppas allt e bra med dej tyckte att du verkade lite "nere"!?. Tråkigt att vi inte hann prata mer men det får bli en annan gång. Kram"

Mitt ungefärliga svar: "Jag har varit trött och det har hänt en del saker sista tiden. Hoppas jag inte förstörde stämningen."

Hennes svar: INGET!!! Och mitt svar mailade jag för 3 dagar sen. Hur svårt är det att svara på ett mail när man ändå har tid att blogga???

2 barn samma år

Maken min berättade precis att ett par som vi känner till ska ha barn nu i dagarna. Hmm...tänkte jag.. De har väl precis fått barn? Jo, det har de. Men nu ska de ha barn igen. Deras andra barn föds alltså samma år som deras första. Helt otroligt att man lyckas med något sånt!