Vecka 30+1

Idag har vi varit hos BM igen. Tre veckor sedan sist. Tycker faktiskt att tiden har gått ganska fort sedan sist. Idag var det en vikarierande BM, som jag gillade. Var både trevlig och kompetent. Bebisen ligger fortfarande med huvudet uppåt (fick till och med känna på huvudet själv idag, häftigt!!). Verkar inte vilja vända på sig än, alltså. Hjärtljuden var på 150, vilket BM sa var bra. Mitt blodvärde hade tyvärr sjunkit till 110 idag, så nu blir det Niferex för mig med, tyvärr. Usch. Tur att jag ska vara ledig nu. Magproblem är inte så kul att ha när man jobbar. Enligt BM ska Niferex vara skonsamma mot magen, men jag har ju läst annat på bland annat olika forum på nätet. Hade max gått upp något kg till i vikt, nu sammanlagt 9-10 kg viktuppgång. Minns inte exakt vad utgångsvikten var...

Har inte så många frågor att ställa till BM när vi är där. Mår ju fantastiskt bra och är så glad för det. En sak som jag har funderat över är ju hur bebisen påverkas av sol och värme. Jag älskar ju värmen, bara jag får vara på stranden. Har varit på stranden varje dag nu sedan i torsdags förra veckan (förrutom idag). Försöker tänka på att sitta med magen skyddad från solen och tar mig svalkande dopp då och då... Enligt BM så lider bebisen inte några direkta men av det, men man vet att värme, tex feber, stressar bebisen vilket märks på högre hjärtljud. Så bäst är alltså att ta det lugnt med sol och värme, gärna skydda magen med något plagg... Ska tänka på det.

Idag efter BM-besöket har vi pysslat hemma med att inreda altanen. Har köpt nya möbler, växter och krukor. Blev så fint! Imorgon bär det av till grannlandet på en endagsutflykt. Hoppas på lagom varmt väder :)

Dags för...

...en ny bild på magen. Vi är väldigt dåliga på att ta kort. Det var flera veckor sedan nu.

Vecka 29+5

Hormoner

Jag och lill*n har nu gått in i vecka 30. Det känns så underbart att ha kommit så här långt. Nu känner jag av sparkar och volter (eller vad det nu är) flera gånger dagligen. Härligt. Jag har nu inlett min första semestervecka av tre. Tills igår har det varit osäkert om jag skulle gå tillbaks till jobbet efter semestern, men nu har jag äntligen fått besked på att jag blivit beviljad havandeskapspenning, vilket betyder att jag får vara hemma lääääänge...

Vet inte om det är hormonerna som spökar. Jag är ingen pysslig person egentligen. Kanske beror det på att jag har jobbat heltid sedan jag avslutade min utbildning för tre år sedan. Jag har helt enkelt inte haft ork att göra något vettigt på mina få lediga dagar. Senaste tiden har jag längtat så efter semestern och har haft projekt att se fram emot. Jag har börjat måla möbler och gardiner ska sys (även om mamma får stå för det projektet). Det är inga grejer som har med bebisen specifikt att göra, men med hemmet i stort. Vi har inte köpt något till bebisen än förutom barnvagn och bilbarnstol, men de är ju bara beställda och hämtas inte ut förrän det blir aktuellt. Det som jag nu håller på att fixa till hemma är sådant som behöver fixas oberoende av bebis. Men det är klart; rummet som ska fixas till längtar efter en bebis som flyttar in...

2 dagar kvar

Nu är det bara två dagar kvar tills semestern! Som jag har längtat! Ska ha tre veckors ledigt, vilket känns underbart. Har som mest haft två veckors semester förut och då har vi aldrig varit hemma och gjort ingenting. Det ska bli så skönt att få ta dagarna som de kommer, pyssla hemma, rensa och förbereda för hösten. Jag har ju ansökt om havandeskapspenning, men inte fått besked från försäkringskassan än. Tycker att det är för dåligt att det ska ta så lång tid. Hur svårt kan det vara??? På jobbet har de ju förberett för att jag inte kommer tillbaks efter semestern, men det är ju inte säkert. Vet i och för sig inte hur jag ska kunna jobba på det sättet som förväntas av mig med det yrket jag har. Mina kollegor ska ju inte belastas för att jag inte kan ta samma ansvar som förut. Vill ju verkligen inte riskera bebisens eller min hälsa. Ska försöka tänka positivt, men jag har ju lite svårt för det...

Vad händer där inne?

Har h*n förstått att en totalvändning där inne vore på sin plats, eller vad är det som händer? Igår och idag har magen guppat och putat ut här och där mest hela dagarna. Ibland känns det nästan lite obehagligt när det knuffas på ordentligt, men samtidigt oerhört magiskt. Tänk att det är en 30 cm lång människa där inne... Jag börjar mer och mer bli nyfiken på vem det är. Längtar efter att få träffa henne eller honom. Vill känna de små händerna i mina och pussa på de små fötterna. Mindre än tre månader kvar nu, kanske... Jag längtar bort sommaren för första gången i mitt liv.

BM-besök och vagndilemma

Igår var det dags för BM besök. Har nu kommit till vecka 27+4. Jag känner mig så glad efter gårdagens besök. Alla värden var bra. Blodtrycket är ganska lågt fortfarande; 110/60, men i alla fall lite högre än sist. Blodvärdet var till och med högre än förra gången. Nu låg det på 131 (om jag minns rätt). Behöver alltså fortfarande inte knapra järntabletter. B-glucos var bra och blodgrupperingen vid förra besöket visade att jag är Rh-positiv, vilket ju också känns bra. Bebisen håller sig på tillväxtkurvan för en "normalstor bebis" och jag hade bara gått upp ett kg till sedan förra besöket. Alltå 8 kg upp totalt. När BM skulle lyssna på hjärtljuden igen hade hon svårt för att hitta rätt ställe för att höra hjärtljuden. Så var det förra gången också, men då hittade hon rätt till slut. Den här gången gav hon upp. Hon kunde känna att bebisen låg på längden, dvs. huvudet uppåt eller nedåt och h*n knuffades på där inne, så att magen rörde på sig :). BM ville ändå göra ett ultraljud, för att se exakt position av hjärtat och då visade det sig att den lille ligger med fötterna nedåt. Nu har h*n fram till vecka 36 ungefär att vända sig på rätt håll. Får väl ha lite is i magen och hoppas på det bästa, men nog känns det lite tråkigt om det skulle bli snitt. Profylaxkursen känns ju inte så användbar då... Fast egentligen spelar det ju inte så stor roll, bara vår älskling mår bra och kommer ut på något sätt när det är dags. Nu blir det tätare kontroller hos BM. Om tre veckor är det dags igen, då hos en sommarvikare.

Angående barnvagn var vi äntligen och beställde igår. Bestämde oss slutligen för en brun Brio Happy sittvagn, med hårdlift och Compact Chassi i silver. Kändes så bra att äntligen ha fått det gjort. Passade även på att beställa en bilbarnstol av märket Acta Graco, som butiken hade erbjudande på. Det blev en i rött.

Idag ringde de dock från butiken och meddelade att Brio Happy är slut i brunt och inte kommer att tillverkas mer! Så typiskt!!!! Jag (maken har inte brytt sig så mycket om detaljerna), som har haft så svårt för att bestämma mig. Nu måste jag bestämma mig på nytt igen. Direkt kände jag att det i så fall får bli en Brio Happy i grönt istället. Den färgen har maken föreslagit tidigare och den är fin, den med. I så fall blir det med svart Compact Chassi. Sen började jag fundera över Teutonia Mistral (den klassiska), som finns i brunt. Den är nog ganska lik Brio Happy i funktionerna, men vi har ju inte riktigt kollat på den. Känns jobbigt att behöva åka en gång till till butiken och tänka om... Tror också att Teutonia skulle bli dyrare. Nej, det får nog bli en grön Brio Happy. Usch, vilket ointressant svamlande det här blev...