I min mage...

Idag var vi hos BM igen. Har nu kommit så långt som till vecka 23+1. När vi fick höra hjärtljuden och barnmorskan pratade om allt möjligt gick det plötsligt upp för mig att det är mig (oss) det handlar om. Det är jag som har en bebis på ca 30 cm i magen och det är jag som förhoppningsvis ska bli mamma om några månader. Det är jag som har gått upp 7 kg i vikt. Det är jag som har ett lite lågt blodtryck; 100/60 den här gången jämfört med 120/65 förra gången. Det är jag som har ett bra blodsocker på 4,8 (tror jag att det var) och jag som än så länge slipper äta järntabletter, eftersom mitt HB håller sig över 120. Jag är helt plötsligt i samma sitution som andra kvinnor, som väntar barn. Jag har egentligen inte kunnat ta till mig verkligheten förrän nu. När jag har pratat med andra om min graviditet, så har jag ju pratat om mig själv, men ändå haft känslan att det inte är på riktigt.

Vi har fått för oss att det finns en liten pojke i magen min. Vet inte varför men det är bara en känsla vi har. Konstigt nog verkade även BM tro det när hon hörde hjärtljuden. Åh! Nu är det så spännande. Jag har inte velat köpa något eller ens titta på några grejer som har med bebis att göra, utan när det gäller till exempel barnvagn, så har jag velat vänta tills dagens besök hos BM. Nu ska jag våga...