Det blev många timmars bilåkande och även några timmar på färja. Allt gick faktiskt jättebra. Jag var i och för sig inte så orolig för bilresan, som jag hade kunnat vara. Lillan gillar ju att åka bil och bara hon var mätt och pigg, gick det bra.
Nu är vi hemma i vardagen igen och som ni minns sov vår lilla rebell ganska dåligt en tid innan vi åkte iväg. Ett par nätter innan resan sov hon ju bra och det fortsatte faktiskt under semestern. När vi kom hem fortsatte de "goda" nätterna tills inatt. Nu känner jag mig som ett vrak igen, men har inte tappat hoppet :)
måndag 20 april 2009
måndag 13 april 2009
Pa resande fot
Jag har inte overgivit min kara blogg, utan ar pa semester! Aterkommer inom kort. Kan i alla fall beratta att Lillan numera verkar ha forstatt vitsen med att sova pa natterna. Hyfsat i alla fall :)
tisdag 7 april 2009
Tackbrev till Semper?
Ja, maken säger att han skulle skriva ett tackbrev till Semper om han visste att det var gröten som har hjälpt Lillan att sova bättre. Vi köpte i alla fall kvällsgröten, som är från sex månaders ålder och Lillan har nu ätit av den två kvällar. Hon har definitivt sovit bättre och i natt var det verkligen en underbar natt, jämfört med helgen som var. Visserligen har både maken och vår fyrbente vän sovit i ett annat rum de senste två nätterna, så kanske är det frånvaron av deras snarkningar, som har haft positiv effekt? Svårt att veta vilket!
En sak som var konstigt när jag vaknade vid fem i morse och inte hade ammat sedan igår kväll, var att brösten inte var spända och läckte... Why?
En sak som var konstigt när jag vaknade vid fem i morse och inte hade ammat sedan igår kväll, var att brösten inte var spända och läckte... Why?
Etiketter:
amningstankar,
mammakroppen,
mammatankar,
ny sorts mat,
rutiner,
sömn
måndag 6 april 2009
Hot mama
Igår kväll knåpade jag ihop en ansökan till ett jobb. Undrar hur het man är på arbetsmarknaden, som föräldraledig... Ett plus i sammanhanget kan ju vara att jag faktiskt har en tillsvidareanställning, så desperat är jag inte. Har å andra sidan aldrig sökt ett jobb som har över 300 sökande. Spänningen stiger!
Idag har vi förresten varit på babyrytmik för första gången. Många av sångerna kände vi dock igen, eftersom vi brukar sjunga dem på öppna förskolan. Kul!
Idag har vi förresten varit på babyrytmik för första gången. Många av sångerna kände vi dock igen, eftersom vi brukar sjunga dem på öppna förskolan. Kul!
söndag 5 april 2009
Härliga dagar och bedrövliga nätter
Igår satt Lillan själv på golvet i säkert fem sekunder i sträck. Nu är det bara att fortsätta träna på denna nya konst.
På något sätt uppväger hennes trevligheter dagtid de besvärliga nätter vi har just nu. Om jag tyckte att det var jobbigt för någon vecka sedan, är det ingenting jämfört med nu. Hon sover oftast bra ett par timmar på kvällen, precis efter att hon har somnat för första gången. Sedan börjar krånglet. I natt vaknade hon klockan ett och har bara sovit max en halvtimme i sträck efter det. Klockan halv sju var hon pigg som en mört, så då steg maken upp med henne. Jag fick sova ett par timmar och nu sover maken ett par timmar. Det gäller att försöka känna att man är ett team när det är så här jobbigt. Annars fungerar det inte.
Lillan överlämnades igår till sin mormor & Co med lite darriga händer från min sida. Det var meningen att eftermiddagen skulle spenderas där och jag och maken skulle passa på att sova lite. Det gick inget vidare. Jag försökte sova i solen lite. Sen avverkade jag lite måsten. Det var första gången vi lämnade henne för att få lite avlastning. Förut har vi bara lämnat henne när vi har gått på stan ett par timmar. Nu var hon iväg i sex timmar och det gick jättebra. Rutinerna dagtid fungerar och det är ganska förutsägbart vad hon behöver då i fråga om sömn och mat. Alla var nöjda med gårdagen och på kvällen kom det ett mms med Lillan, som har lärt sig att vinka... Vet inte riktigt om man kan kalla det för det, men enligt Lillans mormor är det ingen tvekan :)
På något sätt uppväger hennes trevligheter dagtid de besvärliga nätter vi har just nu. Om jag tyckte att det var jobbigt för någon vecka sedan, är det ingenting jämfört med nu. Hon sover oftast bra ett par timmar på kvällen, precis efter att hon har somnat för första gången. Sedan börjar krånglet. I natt vaknade hon klockan ett och har bara sovit max en halvtimme i sträck efter det. Klockan halv sju var hon pigg som en mört, så då steg maken upp med henne. Jag fick sova ett par timmar och nu sover maken ett par timmar. Det gäller att försöka känna att man är ett team när det är så här jobbigt. Annars fungerar det inte.
Lillan överlämnades igår till sin mormor & Co med lite darriga händer från min sida. Det var meningen att eftermiddagen skulle spenderas där och jag och maken skulle passa på att sova lite. Det gick inget vidare. Jag försökte sova i solen lite. Sen avverkade jag lite måsten. Det var första gången vi lämnade henne för att få lite avlastning. Förut har vi bara lämnat henne när vi har gått på stan ett par timmar. Nu var hon iväg i sex timmar och det gick jättebra. Rutinerna dagtid fungerar och det är ganska förutsägbart vad hon behöver då i fråga om sömn och mat. Alla var nöjda med gårdagen och på kvällen kom det ett mms med Lillan, som har lärt sig att vinka... Vet inte riktigt om man kan kalla det för det, men enligt Lillans mormor är det ingen tvekan :)
Etiketter:
fritid,
mammatankar,
rutiner,
sömn,
utveckling
lördag 4 april 2009
Första ordet!
Lilla älsklingen har sagt "mamma"!!! Både jag och maken min hörde det.. ja vovven oxå! Maken min hävdar dock att det inte räknas eftersom det liksom inte var en genomtänkt aktion från Lillans sida. Jag tror ju bestämt tvärtom :) Det var ju så tydligt.
Övriga aktiviteter här hemma består till exempel av att läsa om bebissömn och femminutersmetoden. Vi har ju kört med den lite halvt förut, utan att egentligen ha läst tillräckligt om den. Det verkar ju så logiskt hur Lillans uppvaknanden hör ihop med att hon ibland inte somnar själv i sängen sin, utan måste vaggas till sömns i famnen. Vi orkar lyssna på skrik en stund, men sen tar det dåliga samvetet och föräldrainstinkterna över. Jag vet varken in eller ut, vad som är bäst i längden för henne och oss. Nu känns det också som att den där nappen är ett dumt påfund, eftersom Lillan får panik när hon upptäcker att hon har tappat den. Å andra sidan beror det säkerligen inte på nappen, utan att hon sover för "ytligt". När hon sover på dagtid sover hon utan problem, även om nappen har ploppat ut.
Vad göra??
Övriga aktiviteter här hemma består till exempel av att läsa om bebissömn och femminutersmetoden. Vi har ju kört med den lite halvt förut, utan att egentligen ha läst tillräckligt om den. Det verkar ju så logiskt hur Lillans uppvaknanden hör ihop med att hon ibland inte somnar själv i sängen sin, utan måste vaggas till sömns i famnen. Vi orkar lyssna på skrik en stund, men sen tar det dåliga samvetet och föräldrainstinkterna över. Jag vet varken in eller ut, vad som är bäst i längden för henne och oss. Nu känns det också som att den där nappen är ett dumt påfund, eftersom Lillan får panik när hon upptäcker att hon har tappat den. Å andra sidan beror det säkerligen inte på nappen, utan att hon sover för "ytligt". När hon sover på dagtid sover hon utan problem, även om nappen har ploppat ut.
Vad göra??
onsdag 1 april 2009
För att inte glömma
Nästa vecka blir Lillan sex månader. Om lika lång tid är hon ett år. Det kommer att gå otroligt fort dit. Idag var det dags för 6-månaders-koll på BVC. Hon fick en "ok-stämpel" av läkaren igen. När det gäller maten är vi nu uppe i två portioner gröt om dagen. Hon får risgröt till lunch och havregröt till kvällsmat. Eftersom nätterna är sådär kul har vi sista dagarna provat att ge gröt precis innan det är sovdags, istället för att ge vid 18-tiden. Det har nog inte hjälpt. I och för sig är Lillan nog mätt, för hon kräver oftast ingen mat förrän vid fyra på morgonen. Tråkigt nog sover hon oroligt ändå. I natt började hon vakna innan jag ens hade somnat. Fram tills halv fem på morgonen hade jag nog stoppat in nappen 10 gånger... Då var jag trött.
Eftersom Lillan växer bra; väger nu över nio kg och är 67 cm lång, behöver vi inte börja med välling än, enligt BVC-ssk'n. Min bröstmjölk verkar funka bra än så länge. Om nätterna fortsätter så här kan vi ju enligt henne prova att ge ersättning på kvällen, eller prova välling ändå. Det är vårt val. Så klart. Väldigt svårt för en oerfaren mamma (och pappa) att veta vilket som är bäst. Dessutom finns det ju inga säkra lösningar att tillgå.
Smakportioner av annat går sakta framåt. Jag var ju så ambitiös och gjorde två olika puréer, som jag har fryst ner. Potatis-palsternacka-bröstmjölk-purén har inte alls gått hem. Den får ligga i frysen ett tag till. Morot gick inte heller hem, så den ligger bra i frysen, den med. Vi köpte hem några burkar färdiga puréer och hon verkade gilla potatis-majs och potatis-morot. Potatis-broccoli var ingen hit. Kommer hon verkligen att börja äta riktig mat någon gång??
När det gäller Lillans övriga utveckling har jag kommit på att hon inte kräker lika mycket längre. Så har det nog varit i en månads tid. Jag är inte beroende av att alltid ha en haklapp på. Känns kul att inte "förstöra" hennes outfits med dessa tråkiga plagg (som om det är det viktigaste i världen).
Hon har haft en del skorv i hårbotten, precis uppe på huvudet, som vi har behandlat med krämen Borago i tio dagar. Hennes hår har inte sett så kul ut under behandlingstiden, men krämen har varit lätt att tvätta bort och efter kvällens bad ser hennes hårbotten och hår bra ut. Hoppas skorven inte kommer tillbaks. Man ska väl underhålla behandlingen någon gång i veckan, men får se om det klarar sig ändå.
När det gäller hennes motoriska framsteg är det "ålen" som är på tapeten nu. När man har Lillan sittandes i knät tycker hon att det är väldigt kul att åla sig ner till liggandes position. Det tar hon till både när hon vill mysa och titta sin mamma djupt i ögonen och när hon är missnöjd med den sittande positionen... eller när hon till exempel inte vill ha det som erbjuds i matväg.
Att vända sig från rygg till mage är numera inget problem. Det är inget som görs dagligen, men när det väl händer så händer det oftast flera gånger på rad. När Lillan väl hamnar på mage funkar det att ligga så en liten stund. Hon leker lite med gjejerna hon har framför sig, men tröttnar ganska fort och vet inte riktigt hur man tar sig tillbaks till ryggläge. Då får jag hjälpa henne på traven. När hon ligger på mage har hon börjat dra upp benen under sig, som om hon vill krypa iväg. Vet inte riktigt hur gamla bebisar är när de kan börja med det.
Att sitta själv klarar hon inte, men sitter väldigt bra med lite stöd från någon.
Detta blev ett urtråkigt inlägg, men som jag skrev någon gång tidigare, så är det mest för att inte glömma vad som har hänt och när. "Boken om mig"-böckerna är fortfarande helt oskrivna.
Eftersom Lillan växer bra; väger nu över nio kg och är 67 cm lång, behöver vi inte börja med välling än, enligt BVC-ssk'n. Min bröstmjölk verkar funka bra än så länge. Om nätterna fortsätter så här kan vi ju enligt henne prova att ge ersättning på kvällen, eller prova välling ändå. Det är vårt val. Så klart. Väldigt svårt för en oerfaren mamma (och pappa) att veta vilket som är bäst. Dessutom finns det ju inga säkra lösningar att tillgå.
Smakportioner av annat går sakta framåt. Jag var ju så ambitiös och gjorde två olika puréer, som jag har fryst ner. Potatis-palsternacka-bröstmjölk-purén har inte alls gått hem. Den får ligga i frysen ett tag till. Morot gick inte heller hem, så den ligger bra i frysen, den med. Vi köpte hem några burkar färdiga puréer och hon verkade gilla potatis-majs och potatis-morot. Potatis-broccoli var ingen hit. Kommer hon verkligen att börja äta riktig mat någon gång??
När det gäller Lillans övriga utveckling har jag kommit på att hon inte kräker lika mycket längre. Så har det nog varit i en månads tid. Jag är inte beroende av att alltid ha en haklapp på. Känns kul att inte "förstöra" hennes outfits med dessa tråkiga plagg (som om det är det viktigaste i världen).
Hon har haft en del skorv i hårbotten, precis uppe på huvudet, som vi har behandlat med krämen Borago i tio dagar. Hennes hår har inte sett så kul ut under behandlingstiden, men krämen har varit lätt att tvätta bort och efter kvällens bad ser hennes hårbotten och hår bra ut. Hoppas skorven inte kommer tillbaks. Man ska väl underhålla behandlingen någon gång i veckan, men får se om det klarar sig ändå.
När det gäller hennes motoriska framsteg är det "ålen" som är på tapeten nu. När man har Lillan sittandes i knät tycker hon att det är väldigt kul att åla sig ner till liggandes position. Det tar hon till både när hon vill mysa och titta sin mamma djupt i ögonen och när hon är missnöjd med den sittande positionen... eller när hon till exempel inte vill ha det som erbjuds i matväg.
Att vända sig från rygg till mage är numera inget problem. Det är inget som görs dagligen, men när det väl händer så händer det oftast flera gånger på rad. När Lillan väl hamnar på mage funkar det att ligga så en liten stund. Hon leker lite med gjejerna hon har framför sig, men tröttnar ganska fort och vet inte riktigt hur man tar sig tillbaks till ryggläge. Då får jag hjälpa henne på traven. När hon ligger på mage har hon börjat dra upp benen under sig, som om hon vill krypa iväg. Vet inte riktigt hur gamla bebisar är när de kan börja med det.
Att sitta själv klarar hon inte, men sitter väldigt bra med lite stöd från någon.
Detta blev ett urtråkigt inlägg, men som jag skrev någon gång tidigare, så är det mest för att inte glömma vad som har hänt och när. "Boken om mig"-böckerna är fortfarande helt oskrivna.
Etiketter:
BVC-besök,
mammatankar,
ny sorts mat,
rutiner,
sömn,
utveckling
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)